Albertineutredningen

Vad gör man när man avslutat På spaning efter den tid som flytt och hamnat i den öken som breder ut sig Efter Proust? undrar man på förlaget Faethons hemsida. Svar: Man kan till exempel ta del av Albertineutredningen av den kanadensiska poeten, översättaren och kritikern Anne Carson vars namn ju nämnts i nobelprissammanhang de senaste åren. Hon försörjer sig genom att undervisa i antik grekiska. Albertine är den kvinna berättaren haft den längsta relationen med. Hon omnämns på 807 sidor i boken och namnet Albertine används 2363 gånger i boken. 19% av sin tid använder hon till att sova. Förmodligen av ren självbevarelsedrift. Det tycks vara den sovande Albertine som behagar berättaren mest. I vaket tillstånd tråkar hon ut honom. Lögnen var en annan utväg hon tog till för att skydda sig mot den svartsjuke berättaren. Albertineutredningen innehåller 59 notiser om Albertine och så finns det även ett appendix där Anne Carson till exempel berättar om Madeleinekakans ursprung, hastighetsbegränsningen i Frankrike 1907, om Samuel Beckett och sömnteori. Albertineutredningen fungerar som en liten pralin efter middagen.

Titel: Albertineutredningen

Författare: Anne Carson

Översättare: Mara Lee

Förlag: Faethon

Tryckår: 2020

Antal sidor: 56

Hur gör man?

The Paris Riview intervjues
innehåller 64 författarintervjuer samlade i fyra band, nästan 2000 sidor.
Författare som George Simenon, TS Eliot, Hemingway, Joyce Carol Oates, Alice Munro, Garcia Marquez, Singer, m. fl. berättar om sina metoder.
De vittnar om hårt arbete, ensamhet och - viktigt! - konsten att stryka.
Talang har mindre betydelse.
Det tekniska kunnandet kan man lära sig på skrivarutbildningar, men den egna tonen eller stilen måste man arbeta sig fram till - skriva och skriva om.
En författares stil är sådant som språket, tonen, rytmen och sättet att se på världen.
Reportern och författaren Anders Sundelin har recenserat The Paris Review intervjues i en intressant understreckare som får mig att vilja läsa böckerna. Det är alltid lika spännande att höra hur författare gör egentligen. Förvånansvärt många skriver för hand och renskriver sedan på skrivmaskin eller dator. Läs Sundelins recension HÄR

Författaren Mara Lee har också skrivit oerhört intressant om SKRIVPROCESSEN
Hon är mera teoretisk och utgår också från olika teoretiker.
Orden kommer från en okänd ort
"... där det nästan inte är vi som skriver, utan skriften skriver oss. Som om det fanns en annan plats, en språkets skuggsida, som utgör själva förutsättningen för att orden ska bryta fram..."

Litteraturpris

Mara Lee har fått
SvD:s litteraturpris
för romanen Salome
som jag skrev om HÄR
i februari.

Ensam är stark

Mara Lees alldeles nyutkomna roman, Salome, handlar om
14-åriga Elsa, hennes familj, plötsligt påkomna fosterbror Johannes, skolan, närmaste umgänge och stenhårda baletträning.
Tonårsvärlden är skoningslös, mamma är cementgrå - en blandning av gråsten och pragmatism - och hon luktar is.
Veronica - väninnan som kom efter tiden med pastellfärger och hästsvansar - är dödssjuk. Miriam som konkurrerar om rollen som Salome i baletten är ömsom för ömsom emot. Om man ska tro pojkvännerna så är Elsa söt men mager.

Johannes, den opriviligierade fosterbrodern, är föremål för Elsas speciella hat. (Eller är det kanske något helt annat än hat?) Och hon gör honom illa. Mycket illa. Men varför säger Johannes ingenting? Det gjorde ju han i Bibeln.
Mara Lee f. 1973 har skrivit en alldeles utmärkt roman - in- och medkännande och med en fantastisk förmåga att skildra vad som rör sig i tonårshuvuden. Och hon tycks veta mycket om balett och hur man tänjer på kroppens gränser. Dans är ingen verklighetsflykt.
Tiden är 80-tal och miljön är ett samhälle någonstans i närheten av Hässleholm och Kristianstad med en otroligt kvalicificerad balettskola. Husorganet är Norra Skåne!
Mara Lee har själv vuxit upp i norra Skåne.
"... hela min kropp ligger utspridd på den stjärnbelysta gatan..." tänker Elsa när hon vandrar hemåt i natten
"...Minnen är per definition sorgsna även de ljusa..." är en annan reflektion.
Mara Lees språk är en ren njutning. Man kan ana att hon skrivit poesi tidigare.
Salome griper tag från första stund. Och man är inte klar med den för att man läst sista sidan.
Läs en intervju med Mara Lee HÄR
Recension i Expressen av AMANDA SVENSSON
ANN LINGEBRANDT om Salome i HD
Bilden till höger är John and Salome av Aubrey Beardsley. Från The Victorian Web