Syskonen

Protagonisterna i Syskonen, Margareta Lindholms senaste roman, Maria och Bror, har en träffat på tidigare. Nu bor Maria ensam medan Bror sedan flera år befinner sig på mentalsjukhus. Vi har backat bakåt i tiden. Maria bor fortfarande kvar på gården i närheten av och i samklang med djuren och naturen. Utedass och vedspis. Hon odlar flera sorters potatis, morötter och lök till husbehov. Bertil från affären kör ut varor till henne. Ända fram till trappan får hon dem. Hon besöker tvillingbrodern och även den gamle demente fadern, som i alla fall känner igen henne och minns Bror. Modern är död. Maria sköter ensam kyrkans skog som länge varit familjens angelägenhet. Ibland har hon till och med möjlighet att hjälpa andra, som till exempel när Fredriksson får ryggskott och behöver hjälp med ladugården. Maria njuter av djuren, ljuden och dofterna. Men apparaterna får Fredrikssons hustru Ines ta hand om. "Förr hade vi mjölkpengar och längre tillbaka äggpengar. Nu behövs varje extrainkomst." Hon umgås med grannen Görel, men denna är ofta upptagen med sin dotter. Plötsligt skall mentalsjukhuset där Bror vistas stänga ner. Vart ska Bror ta vägen? Jo, han ska komma hem. I annat fall får han flyttas till ett boende där Maria har flera timmars resväg för att hälsa på honom. Med Brors hemflytt kommer också bitar av samhället, som till exempel socialtjänsten. Långt ifrån alltid fungerar kommunikationen friktionsfritt. Ungefär när de första tranorna kommer och det börjar bli ljummet i luften och solen tittar fram tar sig syskonen an linnetvätten. De tvättar hemma och sköljer i älven. Det tar tid, men tid har de. Bror och Maria kommer att tala om modern. De vet inte vad hon blev sjuk av och kanske kände inte henne så väl. "Vi vet inte allt om varandra, ens när vi finns i samma flock medan åren går." Syskonen handlar om de små människorna i en tid av förändring och oro som de har svårt att hantera.  De värderar helt andra saker i livet; de är nöjda med det lilla. Margareta Lindholm tar sig an de udda och sköra. Ömsint och sparsmakat skriver hon fram deras landsbygdsliv långt ifrån stadsbuller och jäkt. Vemodigt och lite sorgset blir det.

Titel: Syskonen

Författare: Margareta Lindholm

Förlag: Ordfront

Tryckår: 2023

Antal sidor: 154

En smakebit på søndag

Den här veckan är det Marie på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten som handhar  läsutmaningen En smakebit på søndag. Vi bjuder varandra på smakebitar av det vi just läser. Utan spoilers ska det vara, förstås!

"Ivy satte sig tillrätta bredvid Kasim där han låg på rygg i det vippiga gräset på kyrkogården och blundade. Hon sträckte ut sina ben bredvid hans och arrangerade den långa kjolen så att endast hennes svarta lackskor stack ut, som två svarta utropstecken. Lutad på ena armbågen lutade hon sig troskyldigt över honom och drog igenom sin vanliga repertoar av ämnen - skolan, Arthur, viktorianerna, mat hon avskydde - för att se vilket av dem som skulle roa honom. Utan att öppna ögonen fick Kasim fram cigaretter och därefter en tändare ur byxfickan.  Hon följde med aktiningsfullt intresse det tiruella tändandet följt av det första djupa blosset. " Var försiktig", sa hon. "Du skulle lätt kunna sätta fjutt på det här torra gräset."  Han öppnade ena ögat för att titta på henne och slöt det igen. "Min mamma gillar inte rökning. Hon säger att man får cancer." - "Var kan hon ha fått det ifrån?" Hans nonchalanta sätt skrämde inte bort Ivy, faktum var att det imponerade på henne. Hon antog att han var faster Alices nya pojkvän, och han kunde mycket väl vara den bäste hittills."
Fler smakebitar HÄR.

Från sidan 16 och 17 i Syskonen av Tessa Hadley. Övers.: Amanda Svensson. Wahlström & Widstrand 2018