Stanna hos mig

Piratförlaget

Ayòbámi Adébáyòs debutroman, Stanna hos mig, har väckt uppmärksamhet världen över. AA är tjugonio år och kommer ifrån Nigeria. Romanen tilldrar sig också i 80 - talets politiskt oroliga Nigeria och skildrar ett ungt välbärgat par, Yejide och Akin, som träffats på universitetet i Lagos och blivit blixtförälskade. Efter fyra år som gifta börjar respektive släkter bli otåliga. Varför blir det inga barn? Akins mor har diverse ålderdomliga och vidskepliga recept på hur en kvinna ska bli gravid. Yejides styvmödrar har redan klassat ut henne som kvinna och människa. Hon förorsakade sin anlösa mors död med sitt stora huvud. Den enda som stod på hennes sida var fadern, även om han också ständigt påminde henne om orsaken till hustruns/moderns för tidiga bortgång.  Jag tycker att Yejide är otroligt stark som inte går under av omgivningens tryck. Någon gång ger hon efter för vidskepelsen, men hon ångrar sig genast. Så småningom uppdagar hon att hon blivit förd bakom ljuset redan ifrån början. När svärmor tvingat sonen att ta sig en andra hustru - som han visserligen inte alls vill ha och som han absolut inte vill ha i huset - får Yejides kärlek en knäck eftersom allt gjorts upp utan hennes vetskap. Hennes affärsverksamhet går lysande. Redan under studietiden hade hon gjort sig känd för sina konstfärdigt gjorda flätor. I Stanna hos mig möter vidskepelsen vetenskapen; traditionen moderniteten; patriarkatet den nya kvinnan. Klasskillnaderna är uppenbara. Romanen bjuder på en rad överraskande vändningar och jag läste med stort intresse. Sympatin ligger hos Yejide, men ibland kan jag även förstå Akin. Hans kärlek till Yejide är absolut; det måste en ge honom. Han sätter sig till och med upp emot sin allsmäktiga fru moder för hennes skull. Vad det gäller barnen är det han som vägrar att ge upp hoppet medan Yejide anser slaget förlorat och handlar därefter. Den sista meningen innehåller mycket mera än det kan förefalla. Jag har helt uteslutit mycket av dramatiken i romanen för att inte förstöra för någon. Piratförlaget 2018. Översättning: Erik MacQueen.
Påfallande många kända författare kommer ifrån Nigeria; Chimamanda Adichie Ngosi, Sefi Atta, Soyinka, Helen Oyeyemi, Ben Okri, Teju Cole och Chigozie Obioma för att ta några.

Alla borde vara femister

Chimamanda Ngozi Adichie känner jag som en mycket läsvärd romanförfattare. Och för ett par år sedan gjorde hon stor succé i Babel. Nu har jag också läst Alla borde vara feminister. Det är  en enkel och lättfattlig översikt av feminismens grundidéer. Egentligen är de ju så självklara att det är häpnadsväckande att det ska behöva påpekas. Jag tycker att det var en riktigt bra idé att dela ut den i årskurs två på gymnasiet. Det borde kunna bli ett bra underlag för diskussioner. CNA håller en lätt humoristisk stil och hemfaller aldrig åt predikan eller demagogi. Feminismen angår oss alla liksom uppfostran av pojkar och flickor.  CNA är bara fjorton år när hon för första gången blir kallad feminist ungefär likställt med terrorist. Feminister ansågs  vara humorbefriade, bittra  ungmör som hatar män. Inget kan vara mera fel. Feminister är som människor är mest med klackaskor och läppglans. Men kanske var det snäppet värre i författarens hemland Nigeria. Det här häftet är en redigerad version av det tal CNA höll på en s.k. TED - konferens (TED  - Technology, Entertainment, Design) 2012. 

Lyrans fministsommar 2017

Fiskarmännen

Benjamin är nio år när den här berättelsen, Fiskarmännen,  tar sin början. Han har fem syskon; tre äldre bröder, en yngre och familjens minsting som är en flicka. De bor i staden Akure i västra Nigeria. Fadern arbetar på Nigerias Centralbank och familjen är förhållandevis välbeställd. Fadern har högtflygande planer för sina söner. De ska bli piloter, läkare och professorer. Vi befinner oss på 1990 - talet. Tillvaron är osäker; läget är spänt mellan de norra delarna av landet där de flesta är muslimer och de västra delarna där de flesta är kristna. Det officiella språket är engelska men annars är det igbo och yoruba som gäller. Själva språket skapar spänningar.  Våldet är aldrig långt borta. I Benjamins familj får bröderna stryk av faderns flätade piskor. På gatan lynchas en tjuv på det grymmaste sätt. Livet i familjen speglar samhället i stort. Fadern blir förflyttad till en avlägsen ort och får lämna familjen i hustruns vård. Ganska snart befinner sig disciplinen på nollpunkten. Pojkarna är strängeligen förbjudna att gå till den den smutsiga, farliga floden Omi - Ala, där också en gudom sägs har sin hemvist. Naturligtvis är det just dit de går och det blir början till det som nästan blir slutet för familjen. Vid floden möter de en galen man som uttalar en profetia som kommer att bringa mycken olycka över familjen över lång tid. Jag har en känsla av att Benjamins familj symboliserar utvecklingen i Nigeria med inbördeskrig och slitningar mellan olika grupper. Författaren, Chigozie Obioma, har inte helt överraskande Chinua Achebe som sin förebild. Allt går sönder nämns ett par gånger. Bibelberättelser och inhemska foksagor; Shakespeare och grekiska tragedier är andra litterära influenser. Fiskarmännen är Obiomas debutroman. Den har väckt uppmärksamhet världen över och nominerades 2015 till Bookerpriset. Översättare är Ninni Holmqvist. Ordfront förlag

En smakebit på søndag

Marie på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten administrerar läsutmaningen En smakebit på søndag. Den går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar av det vi just läser. Enda regeln: No spoilers!

"Vi var fiskare: Mina bröder och jag blev fiskare i januari 1966 efter att vår far hade flyttat ifrån Akure, en stad i västra Nigeria där vi hade bott tillsammans i hela vårt liv. Första veckan i november föregående år hade hans arbetsgivare, Nigerias centralbank, omplacerat honom till en av dess filialer i Yola - en stad i

norr som låg på ett kamelavstånd om mer än tusen kilometer från Akure.  Jag minns kvällen - det var en fredag - då far kom hem med sitt brev om förflyttning. Den kvällen och hela lördagen konfererade mor och far viskande som tempelpräster. När söndagsmorgonen kom var mor en helt annan människa. Hon rörde sig som en våt mus och gick omkring i huset med bortvänd blick. Hon gick inte till kyrkan den dagen, utan stannade hemma och tvättade och strök en hög av fars kläder, hela tiden med ett mörkt och otillgängligt uttryck i ansiktet."
Från sidan 9 i Fiskarmännen av Chigozie Obioma i översättning av Ninni Holmqvist. Ordfront förlag 2016. Fler smakebitar HÄR.

Ett stycke nigeriansk historia

Chinua Achebe (1930 - 2013) är i Sverige  mest känd för sin roman Allt går sönder (Things fall apart); första delen i en trilogi. Andra delen, Inte längre hemma (No longer at Ease) kom ut redan 1960 men har först nu kommit ut på svenska i översättning av Hans Berggren på Bokförlaget Tranan.
Tredje delen, Guds pil (The Arrow of God) förväntas komma ut under 2015.
Inte längre hemma börjar med slutet på historien. Och sedan kommer berättelsen om hur det kunde gå som det gick för den unge nigerianen Obi Okwonko, som fått fyra års utbildning i England, bekostad av Umuofias framstegsunion. Han har förvisso lärt sig mycket i London, men inte - som unionen hoppades - juridik. Obi valde litteratur. Individen mot kollektivet, alltså. När han nu återvänder till Nigeria tas han emot som en celebritet. Fadern, som är kristen, kolliderar ofta med klanens traditioner. Modern, med vilken Obi alltid haft en speciell relation, har åldrats mycket och är sjuk. Obi finner Nigeria mycket förändrat och han känner inte riktigt igen sig. Korruptionen är utbredd; mutsystemet är helt vedertaget. Ryktet har slutligen nått Obis föräldrar att han har en flickvän, som kommer från en utstött familj. Där är det slut med faderns religiositet och modern gör en kraftansträngning och hotar med självmord. Som om inte detta vore nog får Obi dessutom ekonomiska problem och hamnar i en malström av olyckliga händelser. Moderniteten möter traditionen. Modern klagar över att hon har åtta barn och att sju av dem redan lämnat hemmet i jakten på pengar. Redan i Allt går sönder kryddade Achebe sin berättelse med kärnfulla  ordstäv och folkliga liknelser och det fortsätter han med i Inte längre hemma. Obis språk och kultur är igbo och han upptäcker under vistelsen i London vad Nigeria verkligen betyder för honom. Inte längre hemma är en fantastisk skildring av ett land i förändring.  Romanen tilldrar sig på 1950 - talet; Nigeria blir självständigt 1960 - och man har redan börjat förbereda sig för självstyre. Man flyter snabbt genom bokens 224 lättlästa sidor av intresse för tiden, platsen och Obis öde. Chimamanda Ngozi Adicie räknas som Achebes arvtagare. Allt går sönder nämns  också i Americanah. Både Achebe och Adichie referar till Hjärtpunkten av Graham Greene. Naturligtvis måste den ju läggas till läslistan.

Americanah

Äntligen har jag läst den första av tre i min afrikanska (för att inte säga nigerianska)  sommarläsning, den mest omfångsrika, Americanah, Bonnier pocket, av Chimamanda Ngozi Adichie. Romanen omspänner femton år; tilldrar sig på tre kontinenter och har ett omfattande persongalleri. Huvudpersoner är Ifemelu och Obinze, två nigerianska ungdomar som är vansinnigt förälskade. Inte trodde man att något skulle komma emellan dem! Men Ifemelu får ett stipendium och åker till Princeton och olika omständigheter gör att de tappar kontakten. Obinze ska åka efter, men han får inget visum. Attacken mot World Trade Center har kommit emellan. Han kommer till England, men blir "avlägsnad" - som ett ting, tycker han. Båda återvänder så småningom till ett Nigeria, som inte alls är sig likt. Mycket har hänt. En rik, materialistisk medelklass har vuxit fram. Allt är affärsuppgörelser; ofta lagom skumma. Ifemelu blev svart i den minut hon kom till USA. På samma sätt upphör hon att vara svart när hon kommer hem. Då är hon i stället Americanah. Klass, ras, makt och skillnader mellan könen är viktiga teman. Ifemelu har en egen framgångsrik blogg där hon framför sin samhällskritik i full frihet i USA. Den blogg hon skriver i Nigeria får en annorlunda framtoning. Romanen omfattas av en ramberättelse där Ifemelu sitter på en afrikansk hårsalong i Princeton för att få en äkta afrikansk flätning på sitt hår inför återresan till Nigeria. Det är kvinnorna och deras villkor som är mest framträdande i Americanah. Kanske hade Americanah vunnit på något mera koncentration. Vissa partier tappade spänningen och jag blev förströdd. Men -  hur som helst är det en storartad roman. Och översättningen som är gjord av Ragnar Strömberg är utmärkt. Americanah är utgiven på Bonnier Pocket. Läs!

Afrikansk sommarläsning

I den utmärkta tidskriften Karavan 2013:4 läser jag om Chimamanda Ngozi Adichie, född 1977 i Nigeria. Hennes föreläsning om vikten av många berättelser har blivit mycket uppmärksammad och här presenteras den för första gången på svenska. CNA menar att en enda berättelse inte kan vara den enda om ett land och ett folk. Det behövs många berättelser. Hennes senaste bok Americanah kommer i Månpocket i juli. Det är en brett upplagd roman om ras, klass och kärlek. Det blir utmärkt sommarläsning. Tillsammans med Komma och gå av Tayie Selasie, född i London 1979,  med nigerianskt och ghananskt ursprung. Den kommer också i Månpocket i juli.
En tredje afrikansk bok som jag skulle vilja läsa i sommar är Inte längre hemma av Chinua Achebe, Bokförlaget Tranan 2014, en fristående fortsättning på Achebes klassiska debutroman Allt går sönder. Tredje delen, Arrow of God, kommer troligtvis ut på svenska på Bokförlaget Tranan under 2014. Achebe föddes 1930 i Nigeria och dog 21 mars 2013 i Massachusetts. "Mannen som förändrade vår syn på Afrika - till minne av Chinua Achebe" är titeln på Stephan Larsens läsvärda artikel i Karavan. Det blir flera afrikanska berättelser enligt CNA:s recept.

Kommer sanningen att mätta dina barn?

Nigeria under 80-90-talen. Militärdiktatur, terror, brist på bensin och vatten; utbrända bilvrak, vägspärrar och gamar i mangoträden. Nåde den som protesterar.
Så ser det ut i landet. Universitet är ett mikrokosmos liksom familjen Eugene Achike.
Papa är en fanatiskt religiös man som misshandlar sin hustru och bestraffar sina barn när de inte följer de rigorösa scheman han utarbetat för dem. Utåt sett är han en god och generös man; rik och mäktig. Han talar engelska och försmår landets eget språk, igbo.
Mama är en maktlös kvinna som talar som en fågel äter, d.v.s. inte mycket. Ofta är hon blödande och blåslagen. Men det är inget man talar om.
Chimamanda Ngozi Adichies första roman, Lila hibiskus, från 2003 (sv. 2010) bygger mycket på motsättningar; mellan generationer, rika och fattiga, lag och evangelium = Eugenes familj och faster Ifeomas, röd och lila hibiskus.
Hos den frispråkiga fastern får Kambili och hennes bror, Jaja, lov att skratta och hjälpa till med sysslorna i hushållet och de slipper sina scheman.
Författarinnas andra roman En halv gul sol ( sv. 2006) blev en stor internationell succé när den kom ut. Lila hibiskus är mycket läsvärd även om jag tycker att En halv gul sol är avsevärt bättre. Lila hibiskus är en lyckad provplätt.
Chimamanda Ngozi Adichie är född 1977. Hennes mor heter Ifeoma och hon har läst vid universitetet i staden Nsukka där hon också växte upp. I slutet av 90-talet började hon läsa vid John Hopkins i USA där hon också tog sin examen i creative writing.
2011 kommer hennes nästa roman The Things Around Your Neck på svenska.