Drömräkning

Chiamaka, 39,  från Nigeria bor i USA, skriver om resor hon gör och tänker på alla män hon haft relationer med. Familjen är kanske inte så förtjust i hennes yrkesval, men Chiamaka följer sitt eget huvud. Hennes väninna, Zikora, är framgångsrik advokat, föder barn i USA, med sin modern väsande på igbo vid sängkanten. Smärta ska utstås med stolthet; särskilt kvinnors smärta, kungör hon. Zikora är arg och känner sig ful. Den tredje framgångsrika, välsituerade kvinnan från Nigeria, Omelogor, är kusin till Chiamaka och verksam inom finansvärlden. Hon är en bit över fyrtio, har ingen man och inga barn vilket är oerhört störande för hennes omgivning. Själv är hon väldigt nöjd. Hon vill verkligen inte vara varken maka eller mor. Den fjärde kvinnan, Kadiatou, är fattig, kommer från Guinea och hade en pappa som berättade folksagor och sjöng sånger för barnen i fotogenlampans sken efter arbetet.  Barnen vill gå i skolan. Men varken ekonomin eller språket - i skolan talas franska och inte maninka - tillåter det. I familjen tillämpas omskärelse. Kadiatou blir så chockad av den smärtsamma smärtan av det vässade heta rakbladet att hon inte förmår ge ett ljud ifrån sig. "Mamas ansikte förvandlades till en magisk orms glimmande ansikte...". Systern, Binta, lär sig franska i smyg, flyttar till Conakry, lyssnar trotsigt på Sékou Tourés tal om att Guineas folk föredrar fattigdom i frihet framför rikedom i slaveri. Binta har en gåtfull manlig vän, Fodé, som hon inte presenterar för familjen. Kadiatou kommer att flytta till Amerika med sin ungdoms kärlek Amadou och dottern Binta. Hennes möte med den främmande kulturen bjuder på många överraskningar och svårigheter. Till och med Amadou  känns annorlunda. I Washington D. C. möter hon Chiamaka som till Kadiatous förundrarn snabbt blir hennes vän. Genom henne möter hon också Omelogor och Zikora. Binta börjar tala engelska och Kadiatou gläder sig åt att dottern kommer att äga två världar.  Omelogor delar ut Robin Hood - stipendier till kvinnliga småföretagare. Som tack vill hon att stipendiaten hjälper en annan kvinna i sin tur. Men så inträffar något som kraschar hela Kadiatous tillvaro ; en händelse som har sin motsvarighet i verkliga livet. Förfärad följer en Kadiatous upplevelser av amerikansk sjukvård, rättsväsendet och mediadrev. Kadiatou bor hos Chiamaka och Zikora kommer med nigeriansk hibiskusjuice åt henne. Binta läser och lyssnar förfärad till allt som skrivs och sägs om hennes mor. Bluffmakare, prostituerad. Kadiatou känner sig som den ensammaste människan i världen. Drömräkning börjar med en presentation av Chiamaka och det är också hon som får sista delen. Romanen tar sin börjannär världen börjar bli medveten om covidsmittan och slutar med att alla restriktioner hävs. Det är intressant att både läsa och lyssna till Drömräkning. Det moderna Amerika möter Nigerias och Guineas allra ålderdomligaste trosföreställningar och sedvänjor. Relationer av alla slag belyses; män/kvinnor; färgade/vita; rika/fattiga; klasskillnader; språkbarriärer. Lite trött blir jag på den katalogaria av vackra, virila välsituerade män som avfärdas i tur och ordning. Drömräkning gapar över mycket, är väldigt ordrik men både lättläst och lättlyssnad och helt klart intressant. Av alla fyra kvinnorna är det Kadiatou och hennes öde som engagerar läsaren/lyssnaren mest. Författaren också tror jag. Men jag vidhåller: En halv gul sol är bäst. Tyngst. 

Titel: Drömräkning

Författare: Chimamanda Ngozi Adichie

Översättare: Niclas Nilson

Förlag: Albert Bonniers förlag

Tryckår: 2025

Antal sidor: 473

Äktenskapsarrangörerna

Helena på bokbloggen Ugglan & boken står för läsutmaningen Novelltolvan 2025. En novell per månad. I januari är  det Chimamanda Ngosi Adichie som är månadens författare. Ur novellsamlingen Det där som nästan kväver dig har jag valt novellen Äktenskapsmäklarna.

En ung (min förmodan), kvinna, Chinaza Okafur, reser med sin nye man från Lagos till New York. Ofodile eller Dave som han kallar sig i NY är läkare. Partiet har arrangerats av kvinnans morbror Ike och moster Ada och mannens föräldrar. Ike och Ada tycker att de givit Chinaza ett drömäktenskap.

Själv verkar hon inte vara speciellt entusiastisk  varken för mannens trista lägenhet, för honom själv eller sina äktenskapliga förpliktelser. Mannen visar snart sitt rätta jag. Under tiden i New York har han ömsat skinn inte bara vad det gäller namnet. Han vill göra sig kvitt sitt ursprung som är igbo och han har glömt tala om att han ännu inte är klar som läkare utan arbetar som underbetald AT - läkare. Den största överraskningen har han sparat till sist. Chinaza/ Agatha får erfara att hon är helt beroende av sin nye man. Han vill göra om henne också så att hon inte påminner om sitt ursprung. Hon har inget arbetstillstånd; inget arbete och ingen som står upp för henne. Frispråkiga Nia, som ser ut som en prostituerad, är det närmaste en väninna Chinasa har kommit. Men Nia är cynisk och praktisk och ser vad Chinaza måste göra. Det är inte svårt att sätta sig in i Chinazas situation, men hur ska hon göra för att hålla modet uppe så länge som det behövs? Får hon barn blir inte situationen lättare. Tvi för arrangerade äktenskap där den arma kvinnan inte har något att säga till om. Chimamanda Ngozi Adichie berättar lågmält och effektivt om Chinazas oönskade beroendeställning som bara är en direkt fortsättning på hennes avhängighet av morbroderns och mosterns vällvilja.

Konkubinen

Elechi Amadi (1934 -2016) är en nigeriansk författare som är mest känd för en historisk trilogi om livet i en nigeriansk by under tiden innan man hade så mycken kontakt med väst.Den första delen har titeln Konkubinen (1966); De stora dammarna är del två. Del tre, The Slave ser inte ut att ha blivit översatt till svenska. Amadi gifte sig med en barnmorska och tillsammans fick de sju döttrar och en son. Han deltog också i Biafrakriget. Konkubinen handlar om den vackra dygdiga änkan Ihuoma och den ödesdigra inverkan hon har på de män hon äktar. Unge Ekwueme är mycket intagen av henne, men han måste följa den överenskommelse som som hans föräldrar gjort med ett annat föräldrapar redan vid deras dotters födelse. En får följa alla turerna kring det arrangerade bröllopet och hur respektive föräldrapar handskas med de unga tus alla bråk. Ekwueme har egentligen bara funnit två kvinnor som han tyckt vara värda att tala med, nämligen sin mor och Ihuoma. Kvinnor anses fungera som barn. Det går inte riktigt att rätta sig efter dem. Deras män har all rätt att tillrättavisa dem och kanske också slå dem om det är nödvändigt. Å andra sidan diskuterar de ofta vänligt med sina hustrur vad det gäller förhållanden i hushåll och familj. Intressant är också människors inställning till gudar och medicinmän. Sammanhållningen mellan familjerna i byarna är stark och man hjälps ofta åt. Det är ett vänligt samhälle. Men mot avoga gudar hjälper inga mänskliga påfund. Man gillar musik och sång. Varje händelse av någon sorts betydelse blir föremål för en sång som beledsagas av trummor. De älskvärda människorna skildras med respekt och empati och med ganska mycken dialog. Jag har god lust att fortsätta med del två, De stora dammarna.

Titel: Konkubinen   (The Concubine)

Författare: Elechi Amedi

Översättare: Jan Ristarp

Förlag: Modernista

Tryckår: 2016

Antal sidor: 263

Flickan som fick en röst

Flickan som fick en röst av Abi Daré handlar om 14 - åriga Adunni i Nigeria som när hon förlorat sin älskade Mama måste avsluta "sitt utbildande" eftersom fadern inte har råd att bekosta hennes terminsavgift. Dessutom har han inte råd att betala tomthyran. Alltså måste Adunni gifta sig med den gamle taxichauffören Morufu som redan har två fruar men önskar en tredje som kan föda honom söner. Adunni blir förtvivlad och skriker till sin far: "Om jag gifter mig med Morufu betyder det att ni slänger all min framtid inuti sopkorgen. Jag har en bra hjärna." Labake heter Morufus första hustru och hon försummar inte ett tillfälle att göra livet surt för Adunni. Andra hustrun Khadija är bara några år äldre än Adunni men har redan fött tre flickor och bär ett nytt barn som hon hoppas ska vara en pojke. Adunni vill inte råka i "gravideri" utan rymmer till Lagos, som hon finner vara "en bullergörande plats" och får en jobbig hembiträdestjänst hos den omåttligt rika Big Madam. Big Daddy är hennes man som ger sig på alla flickor som kommer i huset. En fé med trollspö i handen uppenbarar sig i form av ms Tia, en väninna till Big Madam. Hon talar vänligt till Adunni och hjälper henne med råd och dåd. Adunni har till arbetsgivarnas bibliotek och läser landsfakta om Nigeria. Kocken Kofi från Ghana hjälper henne också framåt. Flickan som fick en röst är en utvecklingsroman som jag tror hade passat bra på en tonårsavdelning. Den är väldigt lättläst, men troligen har översättaren, Erik MacQueen, haft bryderi med översättningen av Adunnis minst sagt personliga språk. Hon talar yoruba och ganska bra engelska.

Titel: Flickan som fick en röst (The girl with the louding voice)

Författare: Abi Daré

Översättare: Erik MacQueen

Förlag: Piratförlaget

Tryckår:2020

Antal sidor: 395

Stanna hos mig

Piratförlaget

Ayòbámi Adébáyòs debutroman, Stanna hos mig, har väckt uppmärksamhet världen över. AA är tjugonio år och kommer ifrån Nigeria. Romanen tilldrar sig också i 80 - talets politiskt oroliga Nigeria och skildrar ett ungt välbärgat par, Yejide och Akin, som träffats på universitetet i Lagos och blivit blixtförälskade. Efter fyra år som gifta börjar respektive släkter bli otåliga. Varför blir det inga barn? Akins mor har diverse ålderdomliga och vidskepliga recept på hur en kvinna ska bli gravid. Yejides styvmödrar har redan klassat ut henne som kvinna och människa. Hon förorsakade sin anlösa mors död med sitt stora huvud. Den enda som stod på hennes sida var fadern, även om han också ständigt påminde henne om orsaken till hustruns/moderns för tidiga bortgång.  Jag tycker att Yejide är otroligt stark som inte går under av omgivningens tryck. Någon gång ger hon efter för vidskepelsen, men hon ångrar sig genast. Så småningom uppdagar hon att hon blivit förd bakom ljuset redan ifrån början. När svärmor tvingat sonen att ta sig en andra hustru - som han visserligen inte alls vill ha och som han absolut inte vill ha i huset - får Yejides kärlek en knäck eftersom allt gjorts upp utan hennes vetskap. Hennes affärsverksamhet går lysande. Redan under studietiden hade hon gjort sig känd för sina konstfärdigt gjorda flätor. I Stanna hos mig möter vidskepelsen vetenskapen; traditionen moderniteten; patriarkatet den nya kvinnan. Klasskillnaderna är uppenbara. Romanen bjuder på en rad överraskande vändningar och jag läste med stort intresse. Sympatin ligger hos Yejide, men ibland kan jag även förstå Akin. Hans kärlek till Yejide är absolut; det måste en ge honom. Han sätter sig till och med upp emot sin allsmäktiga fru moder för hennes skull. Vad det gäller barnen är det han som vägrar att ge upp hoppet medan Yejide anser slaget förlorat och handlar därefter. Den sista meningen innehåller mycket mera än det kan förefalla. Jag har helt uteslutit mycket av dramatiken i romanen för att inte förstöra för någon. Piratförlaget 2018. Översättning: Erik MacQueen.
Påfallande många kända författare kommer ifrån Nigeria; Chimamanda Adichie Ngosi, Sefi Atta, Soyinka, Helen Oyeyemi, Ben Okri, Teju Cole och Chigozie Obioma för att ta några.

Alla borde vara femister

Chimamanda Ngozi Adichie känner jag som en mycket läsvärd romanförfattare. Och för ett par år sedan gjorde hon stor succé i Babel. Nu har jag också läst Alla borde vara feminister. Det är  en enkel och lättfattlig översikt av feminismens grundidéer. Egentligen är de ju så självklara att det är häpnadsväckande att det ska behöva påpekas. Jag tycker att det var en riktigt bra idé att dela ut den i årskurs två på gymnasiet. Det borde kunna bli ett bra underlag för diskussioner. CNA håller en lätt humoristisk stil och hemfaller aldrig åt predikan eller demagogi. Feminismen angår oss alla liksom uppfostran av pojkar och flickor.  CNA är bara fjorton år när hon för första gången blir kallad feminist ungefär likställt med terrorist. Feminister ansågs  vara humorbefriade, bittra  ungmör som hatar män. Inget kan vara mera fel. Feminister är som människor är mest med klackaskor och läppglans. Men kanske var det snäppet värre i författarens hemland Nigeria. Det här häftet är en redigerad version av det tal CNA höll på en s.k. TED - konferens (TED  - Technology, Entertainment, Design) 2012. 

Lyrans fministsommar 2017

Fiskarmännen

Benjamin är nio år när den här berättelsen, Fiskarmännen,  tar sin början. Han har fem syskon; tre äldre bröder, en yngre och familjens minsting som är en flicka. De bor i staden Akure i västra Nigeria. Fadern arbetar på Nigerias Centralbank och familjen är förhållandevis välbeställd. Fadern har högtflygande planer för sina söner. De ska bli piloter, läkare och professorer. Vi befinner oss på 1990 - talet. Tillvaron är osäker; läget är spänt mellan de norra delarna av landet där de flesta är muslimer och de västra delarna där de flesta är kristna. Det officiella språket är engelska men annars är det igbo och yoruba som gäller. Själva språket skapar spänningar.  Våldet är aldrig långt borta. I Benjamins familj får bröderna stryk av faderns flätade piskor. På gatan lynchas en tjuv på det grymmaste sätt. Livet i familjen speglar samhället i stort. Fadern blir förflyttad till en avlägsen ort och får lämna familjen i hustruns vård. Ganska snart befinner sig disciplinen på nollpunkten. Pojkarna är strängeligen förbjudna att gå till den den smutsiga, farliga floden Omi - Ala, där också en gudom sägs har sin hemvist. Naturligtvis är det just dit de går och det blir början till det som nästan blir slutet för familjen. Vid floden möter de en galen man som uttalar en profetia som kommer att bringa mycken olycka över familjen över lång tid. Jag har en känsla av att Benjamins familj symboliserar utvecklingen i Nigeria med inbördeskrig och slitningar mellan olika grupper. Författaren, Chigozie Obioma, har inte helt överraskande Chinua Achebe som sin förebild. Allt går sönder nämns ett par gånger. Bibelberättelser och inhemska foksagor; Shakespeare och grekiska tragedier är andra litterära influenser. Fiskarmännen är Obiomas debutroman. Den har väckt uppmärksamhet världen över och nominerades 2015 till Bookerpriset. Översättare är Ninni Holmqvist. Ordfront förlag

En smakebit på søndag

Marie på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten administrerar läsutmaningen En smakebit på søndag. Den går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar av det vi just läser. Enda regeln: No spoilers!

"Vi var fiskare: Mina bröder och jag blev fiskare i januari 1966 efter att vår far hade flyttat ifrån Akure, en stad i västra Nigeria där vi hade bott tillsammans i hela vårt liv. Första veckan i november föregående år hade hans arbetsgivare, Nigerias centralbank, omplacerat honom till en av dess filialer i Yola - en stad i

norr som låg på ett kamelavstånd om mer än tusen kilometer från Akure.  Jag minns kvällen - det var en fredag - då far kom hem med sitt brev om förflyttning. Den kvällen och hela lördagen konfererade mor och far viskande som tempelpräster. När söndagsmorgonen kom var mor en helt annan människa. Hon rörde sig som en våt mus och gick omkring i huset med bortvänd blick. Hon gick inte till kyrkan den dagen, utan stannade hemma och tvättade och strök en hög av fars kläder, hela tiden med ett mörkt och otillgängligt uttryck i ansiktet."
Från sidan 9 i Fiskarmännen av Chigozie Obioma i översättning av Ninni Holmqvist. Ordfront förlag 2016. Fler smakebitar HÄR.

Ett stycke nigeriansk historia

Chinua Achebe (1930 - 2013) är i Sverige  mest känd för sin roman Allt går sönder (Things fall apart); första delen i en trilogi. Andra delen, Inte längre hemma (No longer at Ease) kom ut redan 1960 men har först nu kommit ut på svenska i översättning av Hans Berggren på Bokförlaget Tranan.
Tredje delen, Guds pil (The Arrow of God) förväntas komma ut under 2015.
Inte längre hemma börjar med slutet på historien. Och sedan kommer berättelsen om hur det kunde gå som det gick för den unge nigerianen Obi Okwonko, som fått fyra års utbildning i England, bekostad av Umuofias framstegsunion. Han har förvisso lärt sig mycket i London, men inte - som unionen hoppades - juridik. Obi valde litteratur. Individen mot kollektivet, alltså. När han nu återvänder till Nigeria tas han emot som en celebritet. Fadern, som är kristen, kolliderar ofta med klanens traditioner. Modern, med vilken Obi alltid haft en speciell relation, har åldrats mycket och är sjuk. Obi finner Nigeria mycket förändrat och han känner inte riktigt igen sig. Korruptionen är utbredd; mutsystemet är helt vedertaget. Ryktet har slutligen nått Obis föräldrar att han har en flickvän, som kommer från en utstött familj. Där är det slut med faderns religiositet och modern gör en kraftansträngning och hotar med självmord. Som om inte detta vore nog får Obi dessutom ekonomiska problem och hamnar i en malström av olyckliga händelser. Moderniteten möter traditionen. Modern klagar över att hon har åtta barn och att sju av dem redan lämnat hemmet i jakten på pengar. Redan i Allt går sönder kryddade Achebe sin berättelse med kärnfulla  ordstäv och folkliga liknelser och det fortsätter han med i Inte längre hemma. Obis språk och kultur är igbo och han upptäcker under vistelsen i London vad Nigeria verkligen betyder för honom. Inte längre hemma är en fantastisk skildring av ett land i förändring.  Romanen tilldrar sig på 1950 - talet; Nigeria blir självständigt 1960 - och man har redan börjat förbereda sig för självstyre. Man flyter snabbt genom bokens 224 lättlästa sidor av intresse för tiden, platsen och Obis öde. Chimamanda Ngozi Adicie räknas som Achebes arvtagare. Allt går sönder nämns  också i Americanah. Både Achebe och Adichie referar till Hjärtpunkten av Graham Greene. Naturligtvis måste den ju läggas till läslistan.

Americanah

Äntligen har jag läst den första av tre i min afrikanska (för att inte säga nigerianska)  sommarläsning, den mest omfångsrika, Americanah, Bonnier pocket, av Chimamanda Ngozi Adichie. Romanen omspänner femton år; tilldrar sig på tre kontinenter och har ett omfattande persongalleri. Huvudpersoner är Ifemelu och Obinze, två nigerianska ungdomar som är vansinnigt förälskade. Inte trodde man att något skulle komma emellan dem! Men Ifemelu får ett stipendium och åker till Princeton och olika omständigheter gör att de tappar kontakten. Obinze ska åka efter, men han får inget visum. Attacken mot World Trade Center har kommit emellan. Han kommer till England, men blir "avlägsnad" - som ett ting, tycker han. Båda återvänder så småningom till ett Nigeria, som inte alls är sig likt. Mycket har hänt. En rik, materialistisk medelklass har vuxit fram. Allt är affärsuppgörelser; ofta lagom skumma. Ifemelu blev svart i den minut hon kom till USA. På samma sätt upphör hon att vara svart när hon kommer hem. Då är hon i stället Americanah. Klass, ras, makt och skillnader mellan könen är viktiga teman. Ifemelu har en egen framgångsrik blogg där hon framför sin samhällskritik i full frihet i USA. Den blogg hon skriver i Nigeria får en annorlunda framtoning. Romanen omfattas av en ramberättelse där Ifemelu sitter på en afrikansk hårsalong i Princeton för att få en äkta afrikansk flätning på sitt hår inför återresan till Nigeria. Det är kvinnorna och deras villkor som är mest framträdande i Americanah. Kanske hade Americanah vunnit på något mera koncentration. Vissa partier tappade spänningen och jag blev förströdd. Men -  hur som helst är det en storartad roman. Och översättningen som är gjord av Ragnar Strömberg är utmärkt. Americanah är utgiven på Bonnier Pocket. Läs!

Afrikansk sommarläsning

I den utmärkta tidskriften Karavan 2013:4 läser jag om Chimamanda Ngozi Adichie, född 1977 i Nigeria. Hennes föreläsning om vikten av många berättelser har blivit mycket uppmärksammad och här presenteras den för första gången på svenska. CNA menar att en enda berättelse inte kan vara den enda om ett land och ett folk. Det behövs många berättelser. Hennes senaste bok Americanah kommer i Månpocket i juli. Det är en brett upplagd roman om ras, klass och kärlek. Det blir utmärkt sommarläsning. Tillsammans med Komma och gå av Tayie Selasie, född i London 1979,  med nigerianskt och ghananskt ursprung. Den kommer också i Månpocket i juli.
En tredje afrikansk bok som jag skulle vilja läsa i sommar är Inte längre hemma av Chinua Achebe, Bokförlaget Tranan 2014, en fristående fortsättning på Achebes klassiska debutroman Allt går sönder. Tredje delen, Arrow of God, kommer troligtvis ut på svenska på Bokförlaget Tranan under 2014. Achebe föddes 1930 i Nigeria och dog 21 mars 2013 i Massachusetts. "Mannen som förändrade vår syn på Afrika - till minne av Chinua Achebe" är titeln på Stephan Larsens läsvärda artikel i Karavan. Det blir flera afrikanska berättelser enligt CNA:s recept.

Kommer sanningen att mätta dina barn?

Nigeria under 80-90-talen. Militärdiktatur, terror, brist på bensin och vatten; utbrända bilvrak, vägspärrar och gamar i mangoträden. Nåde den som protesterar.
Så ser det ut i landet. Universitet är ett mikrokosmos liksom familjen Eugene Achike.
Papa är en fanatiskt religiös man som misshandlar sin hustru och bestraffar sina barn när de inte följer de rigorösa scheman han utarbetat för dem. Utåt sett är han en god och generös man; rik och mäktig. Han talar engelska och försmår landets eget språk, igbo.
Mama är en maktlös kvinna som talar som en fågel äter, d.v.s. inte mycket. Ofta är hon blödande och blåslagen. Men det är inget man talar om.
Chimamanda Ngozi Adichies första roman, Lila hibiskus, från 2003 (sv. 2010) bygger mycket på motsättningar; mellan generationer, rika och fattiga, lag och evangelium = Eugenes familj och faster Ifeomas, röd och lila hibiskus.
Hos den frispråkiga fastern får Kambili och hennes bror, Jaja, lov att skratta och hjälpa till med sysslorna i hushållet och de slipper sina scheman.
Författarinnas andra roman En halv gul sol ( sv. 2006) blev en stor internationell succé när den kom ut. Lila hibiskus är mycket läsvärd även om jag tycker att En halv gul sol är avsevärt bättre. Lila hibiskus är en lyckad provplätt.
Chimamanda Ngozi Adichie är född 1977. Hennes mor heter Ifeoma och hon har läst vid universitetet i staden Nsukka där hon också växte upp. I slutet av 90-talet började hon läsa vid John Hopkins i USA där hon också tog sin examen i creative writing.
2011 kommer hennes nästa roman The Things Around Your Neck på svenska.