Visar inlägg med etikett Albert Bonniers förlag. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Albert Bonniers förlag. Visa alla inlägg

måndag 19 oktober 2020

Meningarna

Johanna Ekström är dotter till akademiledamoten Per Wästberg och hans exhustru, författaren Margareta Ekström, född 1930. 2012 kom hennes självbiografiska bok, Om man håller sig i solen. Den handlar om uppväxten i Stora skuggan med de superintellektuella föräldrarna som var sådana esteter att de inte tålde åsynen av en Wettex som låg framme. Nu har hon skrivit en sorgsen och finstämd roman, Meningarna,  om sin mor, som hon ändå inte kunde känna samma varma närhet till som hennes bror gjorde. Johanna har tillgång till moderns dagböcker och hon förstår att relationen mellan mor och mormor kanske inte heller var friktionsfri. När modern är sextiofyra år får hon en stroke och mister  orden, vilket ju är helt hjärtskärande. Bror och syster vårdar modern i hemmet under mer än tjugo år men till slut måste de fatta beslutet över moderns huvud om att placera henne på ett äldreboende. Johanna känner av en blandning skuld, vrede, sorg, medkänsla och plikt. Hon kan inte som brodern få modern att skratta eller umgås med henne på ett lätt och naturligt sätt. Johanna Ekström har fått kärleken till orden av sina båda föräldrar och hon kan verkligen förvalta sitt arv. Jag får känslan av en bortvänd, sval mor, som också kan använda orden till att dölja och släta över. Johanna har inte fått  den kärlek hon har behövt och längtat efter. Johanna blir mamma till sin mamma. Sedan går hon hem och är mamma åt sina barn. En läser vartenda ord i Meningarna. Den ger upphov till många tankar och skulle antagligen passa bra i en läsecirkel.

Titel: Meningarna

Författare: Johanna Ekström

Förlag: Albert Bonniers förlag

Tryckår: 2020

Antal sidor: 191

måndag 21 september 2020

Ödeläggaren

Christina Herrströms bok om sina mer än tre år i Sam Paris grepp borde vara kursbok i olika utbildningar. Ödeläggaren är titeln på boken som skildrar hur den charmerande mannen systematiskt går tillväga för att bryta ner allt motstånd hos sitt offer. Inte blir det lättare av att han har en liten son som tyr sig till Christina Herrström heller. De möts i Allhelgonakyrkan i Stockholm och finner att de har mycket gemensamt och har trevligt ihop. När mannen tillfälligt behöver någonstans att bo ligger det nära till hands att CH erbjuder honom ett rum i sin fina lägenhet. Sedan flyttar han aldrig ut. Och så behöver han pengar. Stora summor. Flera gånger. CH säljer sin lägenhet och flyttar in i en otrivsam låda utan utsikt. Enligt Sam Paris kommer hon att få igen sina pengar flera gånger om. Och CH tror honom. Han nämner kända namn, banker och företag och han gör viktiga affärsresor. CH drar sig undan sina vänner; hon tar ett stort lån av en ungdomsvän som senare vill ha sina pengar tillbaka tidigare än beräknat. CH gör en klok sak under dessa år. Hon för noggrant dagbok. Hon har tjugotre stycken att stödja sig på när det äntligen kommer till förhör och rättegångar. CH mår väldigt dåligt under tiden såväl fysiskt som psykiskt. Omgivningen är orolig och till slut brister det för CH och hon får hjälp att få rätsida på situationen. Det tar tid och är slitsamt men på ett helt annat sätt. Ödeläggaren förstörde min nattsömn under ett par nätter. Det gick inte att släppa boken. Det är så väl skildrat att en lever sig med i skeendet och vill ropa till CH att hon ska se upp gång på gång. Ödeläggaren är alltså inte en roman utan står bland författarbiografier på biblioteket, Gcz Herrström. (Om bibl. inte gått över till Deweys klassifikationssystem, förstås.)

Titel: Ödeläggaren

Författare: Christina Herrström

Förlag: Albert Bonniers

Tryckår: 2020

Antal sidor: 586


lördag 23 maj 2020

Ödesmark

Stina Jacksons andra roman, Ödesmark, tilldrar sig i en liten by utanför Arvidsjaur. Många hus står öde och är förfallna. Människorna som bor där känner varandra men är inte särskilt vänligt inställda. Vidar är en snackis på byn på grund av sin förmodade förmögenhet som han har kommit över med fula metoder och på andras bekostnad. Han är snål och despotisk mot sin dotter Liv och hennes son, Simon. Liv har inte orkat slå sig lös och skapa sig ett eget liv. Men hon är fäst vid bygden och på sätt och vis är hon också fäst vid fadern. Vidar älskar verkligen sin dotterson och mellan dem finns en valhänt ömhet. I byn finns ett par omaka och labila bröder som odlar hasch och är småkriminella. Särskilt Gabriel, som knarkat sönder hjärnan. Liam har sin älskade lilla dotter Vanja som är hans allt. För hennes skulle vill han leva ett vanligt svenssonliv. När Vidar plötsligt är försvunnen surrar byn av alla möjliga rykten. När han slutligen hittas död häktas en man söderifrån som hyrt ett hus av Vidar. Men det ska visa sig att fallet är långt ifrån klart för det. Stina Jackson skildrar såväl miljön som de udda människorna i byn med stor säkerhet. Hon använder sig av små medel och spänningen smyger sig på. Jag gillade Silvervägen, men jag tycker ännu mer om Ödesmark. Den är tätare och mera ödesmättad på något sätt. Och ibland får jag Karin Smirnoff - vibbar.  Stina Jackson tackar också Niklas Natt och Dag för hjälpen i efterordet.

Titel: Ödesmark
Författare: Stina Jackson
Förlag: Albert Bonniers förlag
Tryckår: 2020
Antal sidor: 346

onsdag 13 maj 2020

Flickornas tystnad

Det är länge sedan jag läste något av Pat Barker. Nu har jag i alla fall läst hennes senaste, Flickornas tystnad, som  tilldrar sig under trojanska kriget, det som också skildras i Iliaden  av Homeros och Aeneiden skriven av Vergilius. "Sjung, o gudinna, om vreden, som brann hos Peliden Achilles" lyder de berömda inledningsorden i Iliaden. Och visst är han vred, Achilles, i Flickornas tystnad. Vacker och våldsam är han. Alla de stora hjältarna är arga. De dricker och är bullriga och slåss varje dag utanför Troja. Achilles har en slavinna, Briseis, som han fått som krigstrofé. Hon är en iakttagande och tänkande flicka och det är hon som berättar. Briseis har sett sin far och sina bröder slaktas i striderna med Achilles och hon lider av att de får ligga obegravda. Men som kvinna kan hon inget göra. Kvinnorna är ännu mera maktlösa i krigstider än annars. De behandlas som bruksvaror och när de tjänat ut för de bo med hundarna under husen. Briseis är den som upptäcker råttorna först; hon är den som noterar att de börjar se sjuka ut. Hon är också den som identifierar det omsorgsfullt dolda moderlösa barnet bakom Achilles machomask. Agamemnon, kungen av Mykene, strider på samma sida som Achilles men de befinner sig i ständigt i luven på varandra. Achilles bäste vän och vapendragare är Patroklos. Han är den som kan dämpa Achilles vrede och de har varit vänner sedan barnaåren. En fastnar direkt i Flickornas tystnad; romanen har en fantastisk närvarokänsla. Det stinker och luktar; det vrålas och skriks; blodet rinner på slagfältet och när männen kastar sig över det grillade köttet. En händelse som dröjer sig kvar hos mig är när den gamle Priamos från Troja vapenlös tar sig in till Achilles för att be om att i nåder få begrava sin fallne son, den tappre Hektor, och hur Achilles handskas med situationen.
Jag blev väldigt förtjust i den här romanen, som jag tycker också fungerar som en antikrigsroman. Allt berättas ju ur kvinnlig synvinkel.

Titel: Flickornas tystnad
Orig:s titel: The Silence of the Girls
Författare:Pat Barker
Övers: Eva Johansson
Förlag: Albert Bonniers förlag
Tryckår: 2020

söndag 10 maj 2020

En smakebit på søndag

"Väckarklockan ryckte honom till liv. Det var mars månad och fortfarande beckmörkt ute. Martin vältrade sig upp, tände sänglampan och stängde av alarmet. På mobilskärmen lyste ett sms från hans son, skrivet 03:51. Kommer snart. OBS undanber mig all uppvaktning. Martin suckade. Elis hade firat sin stundande födelsedag på Jazzhuset, som tydligen inte var ett ställe för pardans längre, och någonstans mellan krogen och hemmet hade han uppenbarligen ansett det nödvändigt att påminna sin pappa om att han inte ville bli sjungen för. På vägen till badrummet knackade han på sonens dörr och fick en dämpad grymtning till svar. "Grattis på födelsedagen", sa Martin. Han satte igång kaffekokaren. Han hämtade tidningarna på hallgolvet. Han rostade bröd och kokade sitt ägg. Lagom till kultursidorna dök hans yngsta barn upp, gick raka vägen till diskbänken, hällde upp ett glas vatten och svepte det."

Från sidan 11 i Samlade verk av Lydia Sandgren 

Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi bjuder varandra på en smakebit utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Den här veckan håller Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten i trådarna. Fler smakebitar HÄR.

lördag 7 mars 2020

Mannen från Thule


Mannen från Thule sägs vara en fristående  fortsättning på Flickan utan hud av Mads Peder Nordbo. Men jag tycker nog att en har anledning att läsa del ett först för annars är där en del trådar som hänger löst. Det är tillräckligt att hålla rätt på alla förvecklingarna i två tidsplan, mars - april 1990 och oktober 2014 i Mannen från Thule. Journalisten Matthew Cave har anledning att tro att fadern, som han inte sett på 24 år, befinner sig på Grönland och kanske också är i livet. Matthew har identifierat en halvsyster, som nu är spårlöst försvunnen. Han uppdagar att man bedrivit livsfarliga experiment på den amerikanska basen på Grönland och som hans far varit inblandad i. Allt i syfte att bevara amerikanska intressen på Grönland. Förebilden är de danska Sirius - enheterna. Militära och politiska intressen befinner sig i strid i den avlägset belägna, övergivna byn Faeringehavn. Det anses att Tom Cave, Matthews far, dödat två män och Matthew måste motvilligt erkänna att det faktiskt verkar så. Hans väninna Tuparnaaq är en modig, hårdför kvinna som aldrig går någonstans utan sitt gevär. Och det ska Matthew vara mycket tacksam för. Klimatet är hårt; folk skjuter och hugger först och frågar sedan. Det är ganska blodigt men känns inte spekulativt. Byarna är avfolkade och de tomma husen är många. Det är mörkt och kallt både ute och inne. Jag kan naturligtvis inte vara säker, men något säger mig att det kommer att komma en tredje del. Det finns en del jag vill veta mer om.

Titel: Mannen från Thule (Kold angst)
Författare: Mads Peder Nordbo
Övers: Kalle Hedström Gustafsson
Förlag: Albert Bonniers förlag
Tryckår: 2019
Antal sidor: 366
 

lördag 15 februari 2020

Flickan utan hud

En mycket spännande kriminalroman i exotisk miljö. Flickan utan hud tilldrar sig i mörker och kyla på Grönland i staden Nuuk. Journalisten Matthew Cave har kommit för att skriva om en död man om man funnit i en isspricka och som man misstänker kan vara från vikingatiden. Man sätter en polis att vakta kroppen över natten, men på morgonen är även polisen död. En omfattande utredning tar sin början. Trådarna löper bakåt i tiden och uppåt i samhällshierarkin. Det är snårigt och ibland mycket otäckt men oavlåtligt nervkittlande. Författaren Mads Peder Nordbo föddes i Köpenhamn men bor sedan länge i Nuuk. Det märks att han är väl förtrogen med miljön men han är inte så välsedd i landet. Det finns en uttalad motsättning mellan danskar och inuiter. Det som nu kommer i dagen handlar om våld, mäns våld mot kvinnor och flickor. Och det har pågått länge. Men under åren har även några män mördats bestialiskt och nu början man skönja ett sammanhang. Miljöskildringen i Flickan utan hud ger en bild av ett strängt och kargt landskap och man har en känsla av att det  alltid är mörkt och iskallt. Nästa bok har titeln Mannen från Thule och den ser jag mycket fram emot. Kanske finner Matthew Cave i den till slut några upplysningar om sin egen fars liv på Grönland.

Titel: Flickan utan hud
Författare: Mads Peder Nordbo
Översättare: Kalle Hedström Gustafsson
Förlag: Albert Bonniers 
Antal sidor: 359 sidor

söndag 8 december 2019

En smakebit på søndag


Albert Bonniers förlag
"Du som flyttade 
efter

Med familjerna 
mot vårvistet

Och den svaga 
pojken

som fick 
flytta med dig 

hans blick som 
havet 

som jag hade lärt 
mig att älska 

Ett reningsbad 
var den blicken

Vi sjöng arbetet
och renen

som särade på
familjen

Renen som lärt oss
att bruka tundran. "

Ur Aednan av Linnea Axelsson s. 37 - 39

Dagens läsutmaning är En smakebit på søndag. Idag administreras den av Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten
Fler smakebitar HÄR

onsdag 30 oktober 2019

Obetydlighetens högtid

Det var väldigt länge sedan jag läste Varats olidliga lätthet av den tjeckiske författaren Milan Kundera. Jag tyckte mycket om den. Mycket mer än om filmen som jag såg senare. Nu har jag i varje fall läst den lilla romanen, som inte direkt liknar en roman, utan mera en samling korta essäer om filosofiska ämnen; sju stycken för att vara mera exakt. Första delen heter Hjältarna infinner sig och där presenteras några äldre herrar som en sedan möter av och till. Först ut är Alain som går på en gata i Paris och funderar över alla dessa nakna kvinnliga navlar han möter och deras förförelsekraft. Ramon, Charles, Caliban och D´Ardelo kommer in i berättelserna efter hand. Den sistnämnde har just varit hos läkaren och fått beskedet att han inte har cancer. Men det påstår han ändå när han möter sin gamla kollega, Ramon. Varför ljuger han? Det förstår ingen; varken författaren eller han själv. D´Ardelo vill nu anordna ett cocktailparty. Detta party blir någon sorts nav omkring vilket allt rör sig. Mitt i alltihopa kommer små berättelser om Stalin som läxar upp sina partikamrater på olika sätt. Han föraktar dem och ställer omöjliga frågor till dem som han älskar att besvara själv. Den arme Kalinin lider av förstorad prostata och måste kissa ofta. Stalin älskar att göra mötena så långa att Kalinin kissar på sig. Chrustjov beskrivs som den ende som säger emot. Berättelserna om Stalin varvas med Charles dröm om att göra en teaterpjäs för marionetter. Alain beskrivs som en ursäkting. Han ber om ursäkt för allt. Den som ursäktar sig erkänner sin skuld. Och den som erkänner sig skyldig har förlorat. Människan är ensam och omgiven av ensamheter. Alla är på jakt efter lite gott humör och till syvende och sist är det de små vardagliga obetydligheterna som har störst betydelse. Jag läste Obetydlighetens högtid med stort nöje. Stilen är elegant och även om detta inte är någon storslagen roman är den ändå mycket roande. Kvinnosynen kan vi lämna därhän.

Titel: Obetydlighetens högtid
Författare: Milan Kundera
Översättare: Anna Petronella Foultier
Förlag: Albert Bonniers förlag
Tryckår: 2015
Antal sidor: 132 

Obetydlighetens högtid passar in på Månadens språk för oktober eftersom det är tjeckiska. Läsutmaningen drivs av Ugglan & Boken

måndag 24 juni 2019

Mödrar och döttrar

Mödrar och döttrar, roman av Annie Åkerhielm, handlar om två systrar, Viveka Rodendorff och  Elisabet Frevillius och deras båda döttrar Rose - Marie och Gerd. Viveka R och hennes familj bor i Stockholm medan Elisabet är frånskild och bor med sin bror Victor i Österås, en mindre stad med domkyrka . Elisabet har inte sett sin dotter Gerd på femton år. Gerd är gift med Harry Magnell, vars största merit är att han är en god dansör. Rose - Marie, som är ytlig och nöjeslysten, är gift med Uno Kemner som är mera intellektuellt intresserad. Det bär sig inte bättre än att Rose - Marie upptäcker Harrys färdigheter på dansgolvet och hon är van att få det hon vill ha. Familjerna skakas av ungdomarnas beteende. Det är en avgrund mellan generationerna och en klyfta mellan stad och land. Synen på kärleken är starkt förändrad. Sederna är i upplösning. Moderniteten möter konventionen. Hur förhåller sig vänskapen till kärleken? Kan en man och en kvinna vara "bara" vänner. Gerd och Uno K är de bästa vänner och deras gemensamma barn är Unos skådespel. Uno känner sig kallad att resa till Ryssland för att rapportera till Sverige "därför att de demokratiska tankarna med sin masskaraktär möter ett besläktat drag i den ryska folksjälen, ett masstänkande och masskännande som är alldeles främmande för oss individualistiska västerlänningar". Kan Gerd förstå honom? Mödrar och döttrar är en klurig roman som väcker många tankar. Den är skriven 1927; välskriven och intressant; kanske mer resonerande än de romaner jag läst av Annie Åkerhielm tidigare.

Titel: Mödrar och döttrar
Författare: Annie Åkerhielm
Förlag: Albert Bonnier
Tryckår: 1927
Antal sidor: 230

onsdag 19 juni 2019

Brudslöjan

I Brudslöjan. En historia om fyra generationer av Annie Åkerhielm är det en gammal brudslöja som är huvudkaraktären. Romanen inleds med att prosten August Johan Montander kallar in sina döttrar i arbetsrummet och läser upp ett brev ifrån en kollega, kyrkoherde Nathanael Isaeus, 51. Isaeus har blivit änkeman och klarar inte sitt hushåll utan en ny fru. Och då kom han att tänka på Montanders båda förtjusande döttrar, Selma och Nanny. Selma är äldst och närmar sig de 30 och det bör vara hon som kommer ifråga. Hon gråter hjärtat ur bröstet. Hon vill inte lämna sin pappa. "Jag tar gubben", säger Nanny karskt.
Och så blir det. Gamla grevinnan Urne på Bjärarp är gudmor till Nanny och skänker henne en gammal fransk spetsslöja, alldeles för fin för en enkel prästdotter att gifta sig i. Nathanael Isaeus ser bra ut och lyckas dölja att det var Selma han tänkt sig. Trots alla olyckskorpars kraxande blir detta resonemangsäktenskap mycket lyckligt. Den här berättelsen får det största utrymmet i romanen. Paret Isaeus/Motanders dotter, Cecilia är en sort för sig. Hon är vacker men fri från allt koketteri. Hon uppvaktas av en godsägare Gyllenstedt, som vore ett utmärkt gifte, men han får nej. Cecilia vill läsa och lära sig för att så småningom bli författare. Hon omfattar en varm och dogmfri kristendom och när hon först möter vetenskapsmannen doktor Erland Schwab kolliderar deras livssyn. Doktor Schwab är ateist. Men gifta blir de. Cecilia i arveslöjan. Förhållandet skaver ibland, men två döttrar föds det, Carola och Madeleine, olika som natt och dag. Carola och hennes mor håller ihop i vått och torrt medan Madeleine tidigt visar att hon vill bort, ut och roa sig. Och hon vill vara rik. Men så lugnar hon tillfälligt ner sig efter en olycklig kärlekshistoria och gifter sig med en obetydlig läroverksadjunkt vid namn Axel Tengelin. Efter fem år föds dottern Ulla och brudslöjans kontinuitet var räddad. Den som läser romanen får se hur det gick med det. Slutet bjuder på en överraskning. Madeleine vandrar vidare genom att skiljas ifrån Axel och gifta in sig med direktör Herner som kan erbjuda henne den rikedom och det mondäna liv hon eftertraktar. Brudslöjan var trevlig läsning. Åkerblom är en duktig berättare. Jag gillar hennes sätt att skildra de olika karaktärerna som finns med i boken. Det förvånade mig lite att ingen av kvinnorna som riskerade att hamna på överblivna kartan eller redan fanns där var särskilt oroade över det. Tidernas förändring avläses i de olika bröllopen.

Titel: Brudslöjan
Författare: Annie Åkerhielm
Tryckår: 1934
Förlag: Albert Bonniers
Antal sidor: 328

onsdag 12 juni 2019

Bakom spalterna

Annie Åkerhielms roman från 1933, Bakom spalterna, handlar om några människoöden med anknytning till en tidning, Stockholmsposten. Styrelsen kräver förnyelse och  funderar på att anställa någon som kan arbeta bredvid chefredaktören Graab . Den konservativa Stockholmsposten skulle bli rolig. Den avhållne chefredaktören Graab slutar självmant och lyckas förhandla sig till en hyfsad pension. Moren har gjort sitt; moren kan gå. 1914 års idéer om Tysklands oskuld och oförtjänta martyrskap, Versaillesfredens världsförbrytelse, den lagliga ordningens helgd, och så vidare har varit de värden som hållits högt på Stockholmsposten under Graabs ledning. Efterträdaren Herbert Odell lyckas inte heller så bra. Han måste gå till sin grosshandlarbroder och be om hjälp. Brodern kan skaffa engelska annonsörer mot att England får stöd i tidningens allmänna hållning. Annonskorruption kallas sådant. Graabs dotter, Hjördis, arbetar på tidningen av nödtvång. Alla måste hjälpas åt att försörja familjen. En dag får hon ta hand om riksdagens remissdebatt och sköter det så bra att hon får fortsätta med det och får löneförhöjning. Hjördis gifter sig i all stillhet med sin veke David som vill ägna sig åt konsthistoria. Hjördis syster Alfhild vet att hon inte kan fylla Hjördis plats i hemmet. Tiderna är hårda. Det är ekonomisk kris i hela världen och arbetslösheten är hög. Stat och kommun har slösat. David blir uppsagd och de flyttar till en mindre lägenhet och Hjördis får arbeta mera. Alfhild dras till kommunismen genom sin pojkvän Kurt. Flickorna bror Alf åker till Tyskland en tid och grips av nationalsocialismens råa kraft. 
Annie Åkerhielm kan berätta. Och hon och hennes man Dan Åkerhielm har egna bistra erfarenheter av hur arbetet på en tidningsredaktion kan gå till.  Författaren är också intresserad av och insatt i tillståndet i samhället.

Titel: Bakom rubrikerna
Författare: Annie Åkerhielm
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Tryckår: 1933
Antal sidor: 223

onsdag 5 juni 2019

Det kluvna hemmet

I Det kluvna hemmet skildrar Annie Åkerhielm ett gammalt, stadigt äktenskap mellan professor Bo Preston och hans hustru Tora Preston, Tossan kallad. Ormen i paradiset är professorns assistent fröken Paula, fröken von Unstern. Professorn är lång, smal och blond medan hans hustru är mera junonisk, blåögd och brunhårig. Professorn och hans assistent delar intresset för vetenskapen och Tora Preston tycker att de alltid sitter med huvudena ihop och kollationerar logaritmtabeller vid hans skrivbord. När hon ska städa makens skrivbord griper fröken Paula in och förhindrar att något enda papper flyttas.  Tora Preston förstår att hon inte är delaktig. Bo Preston tänker i sitt stilla sinne att Tossan är en god husmor och en bra mamma, men lite dum är hon allt. Och naturligtvis är han inte okänslig för hennes svartsjuka. Tora Preston spelar i sin förtvivlan ett högt spel som hon förlorar. Annie Åkerhielm är en god psykolog och berättare. Stackars Tora Prestons förödmjukelse och sorg känns så äkta. Barnens ställningstagande i föräldrarnas drama vrider om kniven ytterligare. Romanen är skriven 1935, men den känns betydligt modernare. Vissa ordval avslöjar tiden

måndag 6 maj 2019

Innanför vallgraven

Bild:Wikipedia. Annie Åkerhielm 1959
Två adliga systrars livslånga ovänskap om rätten till en gammal herrgård är genomgående tema i  romanen Innanför vallgraven, 1938, av Annie Åkerhielm. Miljön är ett igenvuxet törnrosaslott i Skåne troligen någon gång på 20 - talet. Sjuksköterskan Alma Sundman har blivit bekant med den yngre av systrarna von Dornhausen på Romanäs sanatorium. Hon blir sedan bjuden till törnrosaslottet Ifverum på sin semester och så småningom ber Vera Dornhausen  henne att med hjälp av dagböcker och brev skriva hennes - Veras - biografi. Alma Sundman blir mycket inblandad i familjens angelägenheter. Vera von Dornhausen är lång, aristokratisk, askblond och allmänt färglös. Hon är kylig men "döljer en känslogelé under den frusna ytan". Hon lider av lungsot och problem med nerverna. Den äldre systern, Conradine, är stilig och storslagen och har även en inre resning. Syster Alma inser att det oftast är Conradine som har rätt. Melker, Veras snälle och ganska veke son, är framför allt intresserad av indologi, men både Vera och Conradine önskar att han ska sätta Ifverum på fötter. Hans lilla käcka flickvän, Kurre, inser problemet. Hon är den som skulle kunna rädda Ifverum.  Alma Sundman vinner även Conradines förtroende och får se en bild av hennes ungdoms älskade och utbrister: "Ett vackert, ståtligt huvud," sade jag."Ett verkligt germanskt huvud." Conradine svarar:" Alla de där rasfunderingarna hade vi då inte kommit på ännu; men han var av en gammal god släkt." När Conradine dragit sin sista suck lever Vera upp. Hon renoverar och reparerar på de gamla husen. När hon får veta att Melker och Kurre arrenderat ut hela härligheten återfaller hon i sin gamla bitterhet. Hon sade sig vara Guds styvbarn på jorden. Jag kan tycka att det ligger något i det. Kurre ordnar så att hennes älskade Melker får leva sin dröm i universitetsvärlden. "Var äkta kvinna - och det var hon, trots overall och motorsport - vill att hennes man ska vara något. "
Det gick fort och bra att läsa den här boken. Den osunda vallgraven med alla sumpväxterna som gör folk sjuka symboliserar det som jäser innanför murarna. Murgrönan och kaprifolen som klättrar uppåt väggarna döljer fönstrena och förhindrar insyn och utblick. Intressant att ljämföra Klyftan utan bro från 1923 med Innanför vallgraven från 1938.

fredag 5 april 2019

Haggan

Nu tar Aase Berg bladet ifrån munnen i sin första roman, Haggan. Haggan är en litterär aktivist och det är hon, författaren och Thelma som för ordet i romanen. Viktor är mannen som i första hand är föremål för deras raseri. Viktor är Haggans älskade älskare. Båda är gifta och båda tänker begära skilsmässa. Sagt och gjort. För Haggan, alltså. Viktor drar på det hela. Hans fru blev så ledsen. Hustrun är Haggans hatobjekt nummer ett. Författaren, Haggan och Thelma rasar. Thelmas och Viktors himmelska möten varvas med hätska utfall. Rallarsvingar och råsopar avlöser varandra. Mycket träffsäkra iakttagelser och skarpa formuleringar gör att en vill stryka under och skriva av. Romanen är delvis autofiktiv; den är skoningslöst utlämnande och provocerande. Den är ingen hämndskrift utan en politisk hatskrift, sägs det. Äktenskapet är en samhällsunderbyggd kvinnofälla; en idyllteater som parasiterar på älskarinnan. Haggan ser strukturer som Viktor inte ser. Det refereras till en hel del litteratur i Haggan; Carina Rydberg, Den högsta kasten; Maja Lundgren, Myggor och tigrar; Rut Hillarp; Lotta Lotass och Ernesto Sabato, till exempel. Så småningom om övergår den allra mest glödande vreden i något som kanske mera liknar sorg. Men hatet pyr inunder. Försoning är inget alternativ. "Svalkande likgiltighet i kärlek. Dit har jag inte kommit än." Jag gillar den här arga boken även om jag blir lite trött på Haggans monomana tjat ibland. Föraktet och hatet mot Viktors fru tycker jag är lite orättvist. Hon kan ju inte hjälpa att Viktor är feg och inte vill välja bort sitt bekväma liv för en samvaro med Haggan i någon liten vindsvåning. Aase Bergs språkbehandling är beundransvärd; liksom energin i hennes raseri. Jag ser fram emot hennes planerade två romaner om kvinnofällorna moderskap och medberoende vid alkholmissbruk.

Författare: Aase Berg
Titel: Haggan
Förlag: Albert Bonniers förlag
Utgivningsår: 2019
Antal sidor: 286

söndag 20 januari 2019

En smakebit på søndag

Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Den här veckan administreras utmaningen av Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten.
"Hon stirrade bort mot horisonten, där havet och himlen hade smält samman, och undrade varför hon bodde kvar här i Deltaness och arbetade som barnflicka. En röst i hennes huvud sa henne att hon var kvar på Shetlandsöarna därför att hon var rädd för världen utanför. Här var hon trygg, i ett tätt samhälle där hon visste sin plats. Om hon inte hade varit så rädd skulle hon ha hållit fast vid Daniel Fleming och rymt söderut med honom, blivit konstnär eller fotomodell eller designer. Emma slöt öronen mot rösten. Hon ville inte tänka på sig själv som rädd. Livet här var inte så tokigt. Det hade sina fördelar. Hon tog upp en flaska ur väskan. Det var inte den underbara nya väskan som stod på hennes säng och påminde om dessa fördelar, utan en som hon hade gjort själv utav överblivna tygbitar. Hon tog en klunk vodka och skickade flaskan till mannen bredvid henne. Magnie Riddell lämnade tillbaka den och lade armen om hennes rygg. "  Från sidorna 9 0ch 10 i Vild Eld av Ann Cleeves. AB förlag 2018.
Fler smakebitar finns HÄR.

söndag 11 november 2018

En smakebit på søndag

"Jag är den vite gudens dotter och mig får ni inte fast." Jag skidar för mitt och mitt ofödda barns liv längs med Jungfrufjället. Hundarna skäller där nere i sänkan, förföljarnas skrik ekar. "Horan skidar! Försöker fly till ryssarna!" Jag kände inte igen rösten, men det är nog en av pappas hejdukar, ett ärofullt slaktargäng som skjuter på skoltsamer och gravida flickor för nöjes skull. "Irkku, kom tillbaka! Vad ska din pappa säga!" I skriken hörs rädslan. Ja, vad ska chefen för gränsbevakningen, den vite generalen Henrik Malinen, säga när hans minsting skidar över gränsen och rätt in i det Stora Äventyret? "Fostermördare, " spottar jag efter mig och ökar takten.  - Yllekjolen frasar mot låren när jag susar ner för sluttningen mot isen på Jaurujoki, och bergväggen där snödrivan redan har mörknat av värmen."
Från sidan 9 i Nattfjärilen av Katja Kettu. Petsamo 1937. Albert Bonniers förlag. Övers.: Janina Orlov 
Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att en delar med sig av det en just läser. Utan spoilers, förstås. Den här söndagen hanteras den av Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten. Fler smakebitar HÄR.

torsdag 27 september 2018

Fröken Livrädd & kärleken

Albert Bonniers förlag
Fröken Livrädd & kärleken av Joanna Rubin Dranger har undertiteln en tecknad roman. Joanna Rubin Dranger tyckte att hennes skriverier blev för svarta men att humorn kom fram i teckningarna. I kombination blev detta jättebra. Bokens jag har varit gift ett antal år. Visst gnissel har uppstått i relationen. Maken blundar. Han vill varken höra eller se. Hustrun känner sig ensam. Och osynlig. Men så träffar hon någon som får henne att skratta och hos henne slår det ut en liten kärleksblomma. Det blir naturligtvis kämpigt på alla håll. Allra värst blir det för Fröken livrädd som upptäcker att hennes nya kärlek lurat henne. Bilderna är otroligt uttrycksfulla. Texterna är mera som någon slags scenanvisningar. Serier är inte någon favoritgenre. Men jag är inte främmande för företeelsen och gör då och då nedslag i den grafiska världen. För en ordmänniska som jag är det viktigt att bilderna inte är för plottriga. Det är de inte i Fröken Livrädd. Somligt är roligt och annat är sorgligt, men jag uppfattar det som om Fröken Livrädd går styrkt ur krisen. Något lite mindre livrädd, kanske?

lördag 15 september 2018

En smakebit på søndag

Albert Bonniers förlag
"I början av sommaren 2014, medan jag som bäst förberedde mig för sista året på gymnasiet, försvann två bönder från sina åkrar utanför Kocho. I ena stunden strosade männen fridfullt runt i skuggan av sina grova hemgjorda presenningar,  i den andra var de fångar i ett litet rum i en grannby som till övervägande delen beboddes av sunniaraber. Förutom fångarna tog kidnapparna med sig en höna och några av hönans kycklingar, vilket förbryllade oss. "De kanske bara var hungriga", sa vi till varandra, även om det knappast lugnade oss. Koch är namnet på den lilla by i norra Irak där jag föddes och fram till nyligen trodde att jag skulle leva återstoden av mitt liv, och så länge jag har levt har Kocho varit en yazidisk by." Från sidan 15 i Den sista flickan av Nadia Murad.
Den här veckan är det Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten som håller i söndagsutmaningen där vi delar med oss av det vi just  läser. Utan spoilers förstås. Fler smakebitar HÄR

söndag 22 juli 2018

En smakebit på søndag

Albert Bonniers förlag

"Hennes man är hemma när som helst. Den här gången kommer han att ta henne på bar gärning. Inte så mycket som en gardinremsa, inte så mycket som en persiennlamell skymmer insynen i 212:an - det klassiska våningshuset i roströd sten där de nygifta makarna Mott bodde förut, fram till för inte så länge sedan, fram till att de inte var gifta längre. Jag träffade aldrig vare sig mr eller mrs Mott, men det händer att jag tittar till dem på nätet: honom på Linkedin, henne på Facebook. Deras bröllopslista på Macy´s finns kvar. Om jag ville skulle jag kunna köpa matsilvret till dem. Som jag sa: inte ens några gardiner. Så 212:an stirrar tomt ut över gatan, rödbrun och naken, och jag stirrar tillbaka, iakttar frun i huset medan hon leder sin byggnadsentreprenör in i gästrummet. Vad är det med den här adressen? Det är hit kärleken kommer för att dö."

Från sidan 11 i Kvinnan i fönstret av A J Finn, Albert Bonniers förlag, i översättning av Klara Lindell.


Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i läsutmaningen  En smakebit på søndag. Vi bjuder varandra på en smakebit av det vi just läser. Naturligtvis utan spoilers. Fler smakebitar HÄR