"En främmande kvinna går genom Ransta. Hon haltar och har blod i pannan. Håret är eldrött och ögonen klarblå, men trasiga och liksom vilda. Även kläderna är vilda på någotvis. Hon bär en ränsel i handen, den släpar i marken. Hon är ganska ung, kanske tjugofem, det är svårt att se på somliga. Ett regn faller, en fågelflock lyfter från ett träd med gyllene krona. Höstens tid är så vacker men det tänker nog inte den främmande kvinnan på nu. Mor håller mig hårt i handen. Jag vill bara springa fram och hjälpa kvinnan, men jag måste hålla i mor som kan börja skrika våldsamt annars. Far kommer ut från torpet, krafsar sig i håret och ser sig undrande omkring. En grannkvinna går nu äntligen fram till den främmande kvinnan och tar henne varsamt i handen. Då faller hon ihop på marken."
Från sidan 17 i Skärvornas drottning av Johanna Nilsson. Släkten XI
Den här veckan håller AstridTerese på den norska bokbloggen Betraktninger
i tyglarna. Fler smakebitar HÄR.
Inlägg
