Victoria Benedictsson

Idag besökte jag Hörby museum som ligger mitt emot biblioteket i Hörby. Praktiskt, tycker jag. Ännu mera praktiskt hade det varit om biblioteket också hade varit öppet. Det jag främst ville se var Victoria Benedictsson - utställningen och det var väldigt intressant. Victoria Benedictsson, Stella Kleve, Axel Lundegård och Ola Hansson stod i begrepp att bilda en modern litterär sammanslutning där man tog avstånd ifrån de förljugna och föråldrade idealen. I verkligheten kom Victoria Benedictsson hatt stå med en fot i varje lägeri enlighet med sitt sinne för verklighet och sanning

Jag vet ju att Stella Kleve och Victoria Benedictsson inte gick så bra ihop; kanske beroende på åldersskillnaden? eller kanske stämde inte kemin helt enkelt. Sällskapet sammanstrålade en gång hemma hos Mathilda Kruse/Stella Kleve i Wetteryd och om det kan en läsa i Stora boken och dagboken II - III 1884 - 1888. VB skriver: "Första intrycket: En hatt och en obeskrivligt smal figur. Någonting blekt och skröpligt." Och lite längre fram: "Ytan är för Stella Kleve allt." Och  så slår hon fast: "Jag tycker inte om henne." Men VB har ändå ett visst utbyte av att umgås med Stella Kleve.

En litteraturens outsider

Minnessten över Ola Hansson vid Rustgården

Författaren Ola Hansson (1860 - 1925) föddes i Hönsinge mellan Malmö och Ystad. Den skånska myllan har satt djupa spår hos honom liksom studierna i Lund. Ola Hansson kom dock att sluta sina dagar i en liten ort i närheten av Konstantinopel förmodligen i sviterna efter en blindtarmsinflammation. Han stoft fördes till Lund för gravsättning på Norra kyrkogården under stora hedersbetygelser. Han skrev såväl prosa som lyrik och arbetade som journalist på tidningen Nya Skåne i Malmö och Aftonbladet i Stockholm. I Tyskland hyllades han som essäist. Det första betydande diktverket var Notturno 1885. 1887 kom Sensitiva amorosa med en samling skissartade noveller. Den sablades ner av kritiken och Ola Hansson tog mycket illa vid sig. 
OH bodde utomlands i flera år; han och hustrun Laura Marholm reste omkring.
De utvecklade en folie à deux och missbrukade alkohol. Laura Marholm uppträdde på ett sätt som betecknades som samhällsfarligt så de blev utvisade ur Bayern på tre år.H:s sista större berättelse på prosa och den sista "slättbyhistorien", blev Rustgården (1910). Här beskriver han gårdens historia under flera hundra år och fem generationer av familjen. Rustgården kompletterar Resan hem som självbiografisk berättelse. Man anar hela tiden att det inte kommer att sluta så bra. Antalet bränder i det tättbebyggda lilla samhället med halmtäckta hus är påfallande högt. Dessutom sker ideliga delningar av gårdarna genom arvsskifte; bondsönerna söker sig till folkhögskolor och universitet så utvecklingen för den lilla byn är snarare en avveckling. Men jag blev ändå förtjust i Rustgården. Det är ett stycke kulturhistoria och språket fascinerar med en blandning av dialekt och danaismer. Och så är det det där med natur- och landskapsskildringen.
Men vissa delar av Rustgården ströks på inrådan av förlagsredaktören och en andra del kom aldrig ut på grund av Hanssons hätska utfall mot företeelser som han ansåg vara reaktionära. Ola Hansson var en outsider i svensk litteratur. 1907 fick han ett treårigt författarstipendium av Svenska akademien och det först utdelade Frödingstipendiet 1923 - 25.

Ett litterärt banditpar

1880-talet måste ha varit en oerhört intressant tid att leva i. Det rör sig i samhället och det händer saker i litteraturen. Det moderna genombrottet var  till stora delar kvinnornas. De kräver rösträtt, rätt till utbildning, rätt till arbete och rätten till sin sexualitet. Både män och kvinnor vänder sig mot tidens hyckleri, dubbelmoral och bigotteri. Det är slut med att kalla syfilis för mässling och låtsas som att prostitution inte finns. I boken Dekadensens kön (Norstedt förlag 2007) skriver Ebba Witt - Brattström om paret 
Ola Hansson/ Laura Marholm. De träffades midsommarafton 1888 hemma hos Georg Brandes. Ola Hansson var en gång  Mathilda Kruses/Stella Kleves vän, men  efter ett avvisat frieri blir han hennes belackare. I novellen Gallblomma tecknar han ett elakt porträtt av henne, bland annat med hjälp av de förtroliga brev de utväxlat. EWB går så lång så att hon säger att det var Ola Hansson som satte stopp för ett av 1880-talets mest innovativa författarskap och att Stella Kleve sedan inte fått den uppmärksamhet hon förtjänat. Endast Birgitta Ney har i sin doktorsavhandling Bakom bilderna försökt upprätta Kleves författarskap. EWB påpekar att Ola Hansson lånat en massa av Stella Kleve och att hon jämnat vägen för honom. Nu gick det inte så bra i alla fall. Laura Marholm, som var balttysk dramatiker, översättare, essäist, novellförfattare och recensent hjälpte Ola Hansson på traven i Tyskland. Snart var de ett lika betydande som utmanande par i den litterära världen. Laura Marholm var en konservativ särartsfeminist, intelligent och dominerande, som ömsom förde intellektuella samtal, ömsom stoppade strumpor och lagade mat. Båda intresserade sig för psykologi och neurologi. Freud läste Hansson och Hansson läste Freud. Hanssons och Marholms storhetstid tog ett brått slut i början av 1900 - talet. Båda fick psykiska problem och irrade omkring i Europa. Laura Marholm föddes i Riga 1854 och dog 1928 i Majori i Lettland. Ola Hansson, som var född 1860 i Hönsinge utanför Ystad, dog i Turkiet 1925.
EWB gör en "nytolkning av dekadensen och visar hur den kan användas för att förstå också vår egen tid" står det i baksidestexten. Ebba Witt - Brattström är lika skärpt, välformulerad och lärd som vanligt. Hennes humor och spänstiga berättande gör att hon är både inspirerande och lätt att läsa.
Omslagsbild: Medusa av Arnold Böcklin. 1878

Läs om Ingvar Holms biografi om Ola Hansson HÄR

I midsommartid

Ola Hansson föddes 1860 på rustgården Hönsinge på skånska Söderslätt och dog vid Bosporen i Turkiet 1925 . Han var författare och journalist, samtida med Mathilda Malling och Victoria Benedictsson. Ola Hansson var starkt präglad av sin uppväxtmiljö genom livet. "Mullens outsider" kallar Ulf Linde honom i inledningen till Lyrik och essäer som gavs ut av Svenska Akademien i serien Svenska klassiker 1997. Professor Ingvar Holm står för ordförklaringar och kommentarer. Ola Hansson fick ett mycket negativt mottagande i Sverige, men när hans tysk - baltiska hustru Laura Marholm blev hans litterära agent i Tyskland lyckades hon få honom publicerad. Snart räknades han bland de stora tillsammans med Ibsen och Strindberg. Men det blev en kortvarig lycka. De gifte sig 1889, men redan 1905 hade paret utvecklat en ömsesidig sjukdom  som bl. a.  innebar att de led av förföljelsemani. Laura Marholm förklarades sinnessjuk och sattes i fängelse. När hon kom ut förvisades paret ur Tyskland och förde sedan ett kringflackande liv.

Vid blomsterbordet

Och solen blänker på fuktad jord
och glänser på våta blad.
Vid yppigt bugnande blomsterbord
strålar du sommarglad,

där solen siktat sitt fina stoft
i ystert lekande dans.
Och heliotropens mandeldoft
drömmer bak ögonfrans.

Den friska ångan från regnblött mull
och grönskan från blomsterbord
och sommarglädjen och solens gull
dofta i dina ord.

Ur Dikter (1884)

Rostad gammal kärlek

Under en tid var Ola Hansson och Mathilda Kruse/Stella Kleve goda vänner och åsiktsfränder.
De brevväxlade flitigt och tillhörde båda den lilla kretsen Det unga Skåne som skulle ändra på de litterära traditionerna.
Men brevväxlingen tunnade ut mycket beroende på att Ola Hanssons närmande till Mathilda Kruse avvisades vänligt men bestämt. Ola Hansson var också tämligen arrogant och nonchalant mot alla sina vänner. Han struntade i möten och att besvara brev och inbjudningar.
Ola Hansson tog en gruvlig litterär hämnd i Gallblomma där han beskriver Mathilda Kruse/Stella Kleve som en vacker blomma som inte kan sätta frukt.
Inte konstigt att Mathilda Kruse/Malling inte tålde att höra Ola Hanssons namn.
I Ola Hansson. En studie i åttiotalsromantik av litteraturorprofessorn Ingvar Holm
finns talrika referenser till brevväxlingen.
Tyvärr finns inte Mathilda Kruses brev kvar.

Victoria Benedictsson tillhörde också Det unga Skåne. Det lilla förhoppningsfulla sällskapet träffades första gången i Hörby i Victoria Benedictssons hem. Detta möte beskrivs välvilligt av Mathilda Kruse medan Victoria Benedictsson var avståndstagande. Hon förefaller att - som så många andra - sätta likhetstecken mellan Berta Funcke i romanen med samma namn och dess upphovsman.
Det unga Skåne hade tre möten och sedan imploderade sällskapet. Synd.

1880-talet verkar ha varit en extremt spännande och turbulent tid som man skulle kunna ägna hur mycken tid som helst.