Visar inlägg med etikett Lawrence Durrell. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Lawrence Durrell. Visa alla inlägg

måndag 17 september 2012

Lockar till omläsning

I en understreckare den 11 september frågar sig Hans -  Roland Johansson, forskare i franska vid Stockholms universitet, om Alexandriakvartetten 
1957 - 1960 av Lawrence Durrell (1912 - 1990) är en klassiker eller inte.
Kan man utnämna en roman som endast har några och femtio år på nacken till klassiker? Eller är perspektivet för kort?
1957 kom första delen Justine tätt följd av Balthazar och Mountolive. 1960 kom sista delen, Cleo.
Fem språk, fem raser och ett dussin religioner; kärlek, vänskap och politik är ingredienserna i en roman som handlar om symbiosen mellan en stad och dess människor.
Romanen är enligt författaren själv ett studium av den moderna kärleken. 
Allt - människor och händelser - ses som i ett flertal speglar och belyses från flera håll. Hans - Roland Johansson frågar sig om inte innehållet i romanen möjligtvis underordnas den virtuosa tekniken.
Illusionisten av John Fowles och The good Soldier av Ford Maddox Ford
håller Hans - Roland Johansson som mera "diaboliskt och säkert orkestrerad" respektive "psykologiskt oroande". Och jag blir nyfiken på dem också.
Jag minns att jag vid min tidiga läsning av Alexandriakvartetten tyckte att den var  sinnlig, gåtfull och mycket spännande.
Skulle en omläsning idag innebära samma andlösa upplevelse?
Heder åt Norstedts som oförfärat ger ut Alexandriakvartetten på nytt (övers.: Aida Törnell) i serien Norstedts klassiker.

fredag 9 september 2011

Tänkte inte på den...

Jag fortsätter lite till på klassikertemat.
Inatt kom jag på att jag glömt bort en klassiker som jag var oerhört förtjust i när jag läste den som mycket ung nämligen Alexandriakvartetten (1957 - 1960) av Lawrence Durrell.
De lika delarna i kvartetten heter Justine, Balthazar, Mountolive, Cleo
Jag var alldeles betagen i de olika karaktärerna i boken och deras sätt att leva.
Den exotiska miljön fängslade också. En helt förtrollande läsupplevelse allt som allt.
Vet inte om jag vågar läsa om.
Bengt Holmqvist skrev så här i DN: "Durrells romansvit är ett av de märkligaste företagen i den samtida litteraturen, på en gång ett svindlande experiment och en hisnande läsupplevelse."