En smakebit på søndag v. 26 2024

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i bloggutmaningen En smakebit på søndag. Den går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Utan att för den skull spoila något, förstås. Min smakebit v. 26 kommer från sidan 77 i Spridda över jordklotet av Yoko Tawada.

"Ursäkta mig, jag har hört att det ska hållas en umami - festival här idag." Hon gjorde en grimas och svarade: " Umami? Är det någon indisk gud eller något? Det har vi inte här." Jag visste av erfarenhet att kvinnor som hon med långa lösögonfransar, tjockt lager läppstift, enormt uppförstorade bröst och högklackade skor inte gillade sådana som mig som flyttar över från ett kön till ett annat. Men eftersom hon varken hade gjort narr av mig eller sagt något sårande bestämde jag mig för att betrakta henne som vidsynt. Att hon trodde att umami kunde vara en indisk gud tydde dessutom på att hon kanske hade ett öppet sinne när det gäller andra kulturer. Jag sade därför halvt om halvt raljerande :"Har ni någon annan indisk gud då?" Hon svarade med allvarlig uppsyn: "Javisst, det är klart att vi har. De är ju mycket populära. Titta, där borta står buddhor och Ganesha - figurer. Alla kostar en euro." Fler smakebitar HÄR

Sändebudet

Sändebudet av den japanska författaren Yoko Tawada är en berättelse om ett samhälle som tycks degenererat. Allt har tillbakabildats och sådant som länge varit något alldeles självklart har nu övergått till något annat på grund av miljöförstöring efter en kärnkraftskatastrof. (Sändebudet skrevs strax efter Fukushima.) Människosläktet har vänts upp och ner. Det är de gamla människorna, födda före katastrofen, som besitter krafterna. De yngre orkar ingenting och måste tas om hand. Bokens protagonist är en morfarsfar och hans barnbarnsbarn. Gammelmorfar Yoshiro 106  är vårdnadshavare till barnbarnsbarnet, den kraftlöse Mumei. Friska barn finns inte; de har ständig feber. Maskrosorna är jättelika och bambun har storlek som en lillfinger. Nya demokratiska helgdagar har införts. "gamlingar - kämpa-på - dagen"; "be barnen om ursäkt - dagen"; "dagen för att det räcker att vara vid liv - dagen" är några exempel. Japan har isolerat sig ifrån omvärlden, något som Yosario  i all tysthet är emot. Lägenheter och tomter i Tokyos 23 stadsdelar har förlorat allt ekonomiskt värde. Ingen kan bo där på grund av strålningen. Folk har flyttat ut på landet och man börjar överge penninghandel för byteshandel. Hokkaido stänger för emigranter och det är förbjudet att studera engelska. Tagalog, swahili, tyska och tjekiska är däremot helt OK. Folket anpassar sig tålmodigt. Författaren berättar rakt och enkelt och med någon liten sorgsen underton ibland. En mycket speciell bok tycker jag som uppfattar den som civilisationskritik. Det nuvarande japanska samhället  får sig också en släng av sleven. Regeringen är förstatligad; ingen vet vilka parlamentsledamöterna är, var de finns och vad de gör.

Yoko Tawada är född 1960. Hon bor numera i Tyskland och skriver både på tyska och japanska. Sändebudet skrevs på japanska och har översatts av Vibeke Emond.

Titel: Sändebudet

Författare: Yoko Tagawa

Översättare: Vibeke Emond

Förlag: Tranan

Tryckår: 2021

Antal sidor: 191 

Helgfrågan v. 50

Mia undrar i sin helgfråga om vi sett något bok som vi väntar på till våren. Hon säger att det börjat komma vårkataloger, men det har jag inte sett.
Men jag väntar på Yoko Tawada, En isbjörns memoarer. Den skulle ha kommit redan under december men är nu uppskjuten till januari

På Bonusfrågan om jag sett något Luciatåg svarar jag ja, två

 Ekumeniakyrkan Vinslöv

TV - Lucia i Göteborgs domkyrka