I minnenas hus

2025 fick Yael van der Wouden Womens Prize för sin omtalade debutroman I minnenas hus. Hon nominerades till flera andra prestigefyllda priser t. ex. Bookerpriset.  Författaren bor och arbetar i Nederländerna. Hon undervisar i creative writing och jämförande litteratur. I minnenas hus handlar om en välbeställd familj  i ett vackert hus på landsbygden i Nederländerna. Isabel är nu ensam kvar och vårdar minnet av modern och håller hennes vackra porslin i bästa skick. Hon har två bröder som lämnat hemmet så fort de kunde och hon känner sig lite övergiven särskilt av en ene. I grannhuset har hon Johan, som uppvaktar henne, och inte förstår att hon är så avvisande. Det gör hon inte själv heller. Inte i förstone i alla fall. Krigets långvariga skugga är märkbar i familjens liv. Det är nu 1960 - tal. Så småningom tar en parallell familj form och romanens sinnrika konstruktion går upp för en. Yael van der Wouden har en alldeles egen ton. Jag tycker mycket om språket, vilket också får tillskrivas översättaren Manni Kössler. Skildringen av den stela, oerfarna Isabel är väldigt känslig och faktiskt riktigt rörande även om hennes sociala kompetens är lika med noll. Man får en stark närvarokänsla eftersom författaren med ett par meningar - de rätta - sätter en in i läget. I minnenas hus förtjänar all den uppmärksamhet den fått. Det blir mycket spännande att se vad som blir Yael van der Woudens nästa bok.

Titel: I minnenas hus

Författare: Yael van der Wouden

Översättare: Manni Kössler

Förlag: Bazar förlag

Tryckår: 2026

Antal sidor: 349

En pärla till klassiker

Dola de Jong föddes 1911 i Amsterdam i en judisk familj. Hon fick fly landet under kriget och hamnade så småningom i Tanger. Hon dog 2003. 1954 kom Trädet och vinrankan ut i USA efter att ha blivit refuserad på en rad förlag. Boken handlar om lesbisk kärlek i 30 - talets Amsterdam. Men det är inte det mest uttalade i romanen; den mera anas. Bea är en medelålders chefssekreterare som möter den unga, gränslösa Erika, som är journalist och drömmer om att få ägna sig åt konst och litteratur. Be a behöver någon att dela hyran med och de flyttar ihop. Eftersom Bea är den iakttagande, osjälviska människa hon är kan Erika leva sitt hemlighetsfulla, oregelbundna liv. Erika har ett komplicerat förhållande till sin mor som hävdar att Erika är dotter till en jude. Bea förstår tidigt att Erika svävar i fara. Men Erika har just blivit kär i cellist och blundar för faran. Beas liv portioneras ut i bisatser då och då. Erika är huvudpersonen. Bea är trädet. Erika är vinrankan
Trädet och vinrankan är en underbar roman skriven på ett återhållsamt, svalt språk som är rent och vackert. Mycket döljer sig mellan raderna. Översättningen är gjord av Per Holmer. Nilssons förlag; Absint nr 10.
Absint är Nilsson förlags klassikerserie, med moderna såväl som äldre omistliga klassiker från hela världen.

Månadens språk i januari: Nederländska

Omvägen

Nilsson förlag

Det var gåsen på omslaget som fick mig att ta tag i Omvägen av Gerbrand Bakker. När jag sedan förstod att det rörde sig om en holländsk författare och Nilssons förlag och att Per Holmer översatt blev det ännu bättre. Omvägen handlar om en medelålders akademiker som brådstörtat och i hemlighet flyttar hemifrån Amsterdam och hyr ett gammalt hus i en avlägsen dal i Wales. En förstår att hon arbetar med en avhandling om Emily Dickinson. Ibland när hon blir tvungen att uppge ett namn kallar hon sig Emilie. Läsaren fastnar direkt i kvinnans iordningställande av gården och då i synnerhet i trädgårdsarbetet. Hon har tagit en liten släpkärra med sig och den får hon mycken användning för. Det hela är väldigt rart och trevligt, men det infinner sig tidigt stråk av svärta. Liksom i förbigående får en små pusselbitar till hennes förflutna och utan att en riktigt vet hur det gick till har en gjort sig en bild av Emilie i Amsterdam. Nu uppenbarar sig den lätt vindögde ynglingen Bradwen, som är förunderligt hemtam i huset. Han utför en del praktiskt arbete åt Emilie som trots att hon fått veta att hon inte kan bo kvar ändå fortsätter med sitt trädgårdsarbete. En avlägsen släkting till änkan Evans som ägde huset har dykt upp. Emilie är egendomligt oberörd av beskedet. Emilie tycker att det står en odör av kärring i huset. Ynglingen förstår inte vad hon menar. Jag tror att det är något helt annat hon fått vittring på. Omvägen är en spännande roman fram till sista sidan. Språket är väldigt fint. Beskrivningen av landskapet med dess djur, berg och dalar tilltalar mig. Språket passar väl ihop med det vemodiga innehållet; men humor saknas inte. Slutet överraskar.
Gerbrand Bakker har skrivit två romaner tidigare, men det tycks endast vara Däruppe är det tyst som också är översatt till svenska.