torsdag 23 november 2017

Hett i hyllan

"Den lille Tomasz, precis som Milosz en gång, bor i en gammaldags herrgård någonstans vid gränsen mellan Litauen och Polen, långt borta från det moderna stadslivet från början av 1900 - talet. Issadalen är världen för Tomasz. Världen fylld av sägner och djävlar, sagor och mystik. Men också av trygghet och kärlek, värme och romantik." Från baksidan av boken.
1980 fick Czeslaw Milosz Nobelpriset i litteratur. Samma år köpte jag Issadalen i akt och mening att läsa den omedelbart. Och sen... ja, sen har den stått här. Oläst. 
Monika på bloggen Bokföring enligt Monika: Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan.

Olikhetsutmaningen: hemma och borta

 

Isabelle Ståhl, Just nu är jag här
Romanens huvudperson Elise är tjugoåtta år, läser konsthistoria och rycker in med kort varsel i olika bokhandlar. Hon skriver också på en roman, men det går inte så bra. Hon känner sig inte hemma varken i sitt ansikte, eller sitt namn. Eller i staden som hon längtat så till. Elise känner leda vid hela sin samtid men vill så gärna höra till. Elise har längtat till Stockholm bort ifrån sitt mera lantliga ursprung. Isabelle Ståhl säger att Stockholm är en omöjlig stad att skriva i. Alltså åker hon till Berlin

Chinua Achebe,  Inte längre hemma börjar med slutet på historien. Och sedan kommer berättelsen om hur det kunde gå som det gick för den unge nigerianen Obi Okwonko, som fått fyra års utbildning i England, bekostad av Umuofias framstegsunion. Han har förvisso lärt sig mycket i London, men inte - som unionen hoppades - juridik. Obi valde litteratur.

enligt O: "Veckans ordpar är alltså hemma och borta och er uppgift är att koppla orden till kultur av olika slag. När jag började fundera insåg jag att begreppet hem inte är alldeles enkelt, vilket också gör att bort och borta blir ord svåra att ringa in."

onsdag 22 november 2017

Mina drömmars stad

Första delen i Per Anders Fogelströms romanserie Stad har titeln Mina drömmars stad (1960). En följer bondpojken Henning Nilsson som flyttar till Stockholm, staden i hans drömmar. Året är 1860. Det är svårt med såväl arbeten som bostäder. Många unga flickor tvingas prostituera sig för att dryga ut sina usla löner. Henning får tränga ihop sig med flera okända människor i ett enda litet rum. Alla är inte så trevliga som Annika som är dotter till Storsäcken som hyr ut. Annika vill ut och bort ifrån smuts, slit och trängsel. Jag tycker att Henning har tur med sina kamrater. Dalfolket är säsongsarbetare och känner lite folk sedan tidigare som kan hjälpa Henning. Henning tar de arbeten han kan få och får rykte om sig att vara en lugn och skötsam arbetare. Inte alls som vännen Tummen, som är en glad, energisk och lättretad socialist som ser fram emot en ordentlig revolution. Ungdomarna utforskar Stockhlm - inom rimliga gränser, förstås. Mina drömmars stad är en fantastisk stockholmsroman- historiskt och kulturhistoriskt. Det är en smutsig och ohygienisk stad vid den här tiden. De fattiga bor på Söders höjder och ser ner på de rikas hus som ligger lägre. Henning kommer att bo på Åsögatan med Lotten,  som är dotter till Tvätt - Malin. Lotten är precis den hustru Henning behöver. Hon är bestämd och mycket renlig. Smuts och löss är hennes värsta fiender. När det gäller familjen är hon en tigrinna. Henning sliter för sin familj. Han bär tungt i kvarnen, på bygget och i hamnen; han blir svett; han blir kall; han släpar sig upp för de många trapporna till hemmet. Henning känner krafterna sina trots att han knappt har hunnit till medelåldern (33 år). En följer familjen och deras bekanta fram till 1880. Fogelströms romankaraktärer kommer en nära. De känns så levande och en engagerar sig i deras liv. Mina drömmars stad är en levande klassiker som i högsta grad tålde omläsning.

tisdag 21 november 2017

Veckans topplista v. 47



Johannas deckarhörna: Vecka 47: Böcker jag inte alls tyckte om i år (hittills under 2017)

Ljuset bakom ögonen av Matti Kinnunen
Jag läste första delen Där vägarna möts och den var helt OK, men sedan tog intresset slut.

The Ministry of Utmost Happiness av Arundhati Roy
Blev helt förvirrad

Camille av Pierre Lemaitre
Jag var så förtjust i Alex, men blev helt avskräckt av den låååånga och blodiga inledningen på Camille. Mycket besviken

Hur man förälskar sig i en man som bor i en buske av Emmy Abrahamsson.
Jag kunde ju tagit varning av den fåniga titeln

Allas älskare, ingens älskling av Per Hagman
Vi klickade inte.

måndag 20 november 2017

Nödåret

Lind&Co
Att någon kan skriva en sådan fantastisk roman som Aki Ollikainen har skrivit om något så förfärligt som Nödåret 1867 i Finland. Flera års missväxt gjorde att människor drevs på tiggarstråt eftersom de inte kunde få sin försörjning på sina små gårdar. Det är vinter, snöstorm och mycket kallt när Marja lämnar sin döende man Juhani i den lilla stugan och tar med sig barnen för att vandra till St Petersburg över Helsingfors. Flickan, Mataleena, är i tioårsåldern; gossen Juho ungefär fyra. Varför stängde du inte dörren, mor, undrar flickan när de lämnar stugan i Korpela. Det är barmhärtigare så här, svarar Marja. Det blir ingen lätt vandring. I prästgården blir de avvisade innan de nått dörren liksom i någon bondgård. På andra ställen får de lite välling och en bit barkbröd . I någon gård vill husmor behålla flickan, men Marja vill inte avstå från något av sina barn. Den katastrofala tiden lockar fram det sämsta hos en del människor medan andra visar prov på medmänsklighet. Särskilt besvärligt är det att som kvinna komma till överbefolkade härbärgen och genast utsättas för sexuella trakasserier. Vid den här tiden är Johan Vilhelm Snellman senator i Helsingfors och arbetar för nödhjälp åt de fattiga och utsvultna. Generalguvernör Adlerberg vill att en järnväg byggs till St Petersburg som nödhjälpsarbete. Läkaren Johan Berg dukar under efter att tappert ha bistått sjuka. Smittkoppor och tyfus härjar. Teo Saara är också läkare och något av en iakttagande kommentator. Språket är enkelt och avskalat; inte ett ord i onödan. Nödåret är en svidande historielektion som en känner in i benmärgen. Dödens färg är vit går som ett omkväde genom boken. Nödåret går som radioföljetong just nu. Redan efter första avsnittet visste jag att den här romanen är något utöver det vanliga. Så jag lyssnade på alla avsnitten i utmärkt uppläsning av Martin Wallström och läste sedan boken. Översättningen är gjord av Ann - Christine Relander. Ollikainens debutroman är nominerad till Bookerpriset och Finlandiapriset.

söndag 19 november 2017

En smakebit på søndag,

"Längs vägrenen på motorvägen Shinjuku - Takaido fanns här och där särskilda fickor att köra in i och ställa bilen i nödsituationer. Fickorna var gjorda för en bil, ibland för två och ofta upptagna av bilar med bara parkeringsljusen tända, mestadels privatregistrerade privatbilar med vita nummerplåtar, släckt kupé och dunkla, tillbakalutade gestalter. - När konstnären en dag kom att färdas på motorvägen i dagsljus lade han märke till att det inte stod några fordon alls i fickorna, men det kunde ju knappast vara så att motorhaverierna inträffade bara om nätterna. Konstnären frågade sig varför det stod så många nödparkerade bilar just vid elva - tolvtiden, när han var på hemväg från Ginza, och varför de var nedsläckta. Under dessa hemresor från Ginza hade konstnären Ishiokas nyfikenhet tilltagit och han hade börjat titta noggrannare på bilarna som stod parkerade på motorvägen Shinjuku - Takaido"
Från sidorna 10 och 11 i Kvinnan som sålde hästar av Seicho Matsumoto, den japanska kriminallitteraturens grand old man, Vestigo AB 2017

Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger sköter numera En smakebit på søndag där vi ombeds dela med oss av det vi just läser - utan spoilers, förstås. Fler smakebitar HÄR

lördag 18 november 2017

Bokens dag i Hässleholm 2017

Författaren Torbjörn Flygt berättade om sin senaste bok Flyktvägar. Inledningen till romanen läste han ur minnet. Augustpriset tilldelades han 2001 för romanen Underdog. Isabelle Ståhl är August - nominerad i år för sin debutroman Just nu är jag här. För dagen var hon hundvakt, men vovven nöjde sig snällt med de andra författarna medan Isabelle stod i talarstolen. Hon berättade om hur chockad hon blev när hon läste Ulf Lundells Jack, 70 - talets generationsroman, över den livslust och det hopp och de möjligheter som fanns då. Hon kände inte alls igen sig och sin generation. Hon kände att någon borde skriva Tinder - generationens roman.  Jag ser gärna att hon får Augustpriset. Efter pausen kom den absolut oefterhärmlige Gunnar Wetterberg och berättade i rask takt om sina
2000 sidor Skånes historia 1 - 3 där sista delen nyligen kommit ut. Inte lätt att vara den dom kom efter, men deckarförfattaren Anders de la Motte från Billesholm klarade det galant och berättade om sin väg från Billesholm till Stockholm och de hårdkokta deckarna och åter till Billesholm och de skånska byarna och slingrande byvägarna och en annan typ av deckare. Höstdåd är den senaste. Det ska komma tre delar till; en för för varje årstid och från olika delar av Skåne. Nästa del kommer att röra sig i skogarna kring ett par skånska sjöar på vintern. Anders de la Motte frågade publiken om de kunde gissa vad det är som är det svåraste med att skriva en roman. Det kunde inte publiken. Det är att sätta sig ner och börja, sa Anders de la Motte. Var det inte det jag trodde?

fredag 17 november 2017

Helgfrågan v. 46

Mia: Hör du till dem som vill skriva en egen bok? Vad skulle den handla om?
Jag skulle gärna vilja skriva romaner;  nyckelromaner typ Pelle Svanslös av Gösta Knutsson eller Mumin - böckerna av Tove Jansson. Begåvade allåldersböcker med drag av levande förebilder. 
Eller varför inte historiska kvinnoromaner som Kerstin Ekmans Katrineholms - serie eller  Kristin Lavransdotter av Sigrid Undset. 

Bonusfrågan: Om jag börjat smyglyssna på julmusik?  Det finns ett par julsånger jag lyssnar på året.
Den ena är När julen kommer till bondens hus framförd av barnbarnen
När julen kommer till bondens hus
är höstens arbete slutat
Man slaktar grisen och stöper ljus
och äter fisken man lutat.
Då är det julfint i bondens stuga
i fönstret surrar en sömnig fluga.
Då är det jul, då är det jul. 
Bild: Huffington Post
Den andra julsången är O, holy night framförd av Patti Smith. 

torsdag 16 november 2017

Hett i hyllan

 Den här boken är tydligen en fortsättning på Emma av Jane Auste  Emma Tennant har skrivit Lek och allvar som kom ut 1996 på Forum i översättning av Lena Torndahl. Jag visste inte att den fanns över huvud taget. Författarnamnet är välbekant. I min hylla står Tess, en berättelse om Thomas Hardy´s Tess som Emma Tennant nu återger berättad ur kvinnlig synvinkel.
Pemberley - Or Pride and Prejudice continued finns också. Emma Woodhouse lever i Lek och allvar sitt liv på ett stort gods med en älskande äkta man; lyckligt och bekvämt. Hon älskar fortfarande att agera äktenskapsmäklerska, men ibland blir det inte som hon tänkt sig. 
Originaltiteln är: Emma in love ... Idén att skriva fortsättningar på klassiker är väl i regel inte så tilltalande, men visst, Emma Tennant ska få sin chans vid tillfälle. (Nä, jag gallrar den.)


Bokföring enligt Monika: Jag bara      gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken  

Hett i hyllan.  Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Olikhetsutmaningen: frisk och sjuk


enligt O: Veckans ordpar frisk och sjuk.
Friska fläktar; nostalgigodis. Inte jättegott, mest mycket sött. Men läcker ask och fin färg på sockerkulorna.

Psykoanalysens fader Sigmund Freud hade en egen definition av god hälsa: ”Frisk är den människa som förmår älska och arbeta.”

Processen av Åsa Nilsonne handlar om människor med psykisk sjukdom och hur Åsa Nilsonne som terapeut mötte och behandlade dem. 
i Vargarnas historia av Emily Fridlund figurerar en liten sjuk, tragisk pojke som en sent glömmer                                                        

onsdag 15 november 2017

Library lovers book tag


Camilla på Mitt bokintresse: "Denna tag har jag sett på några olika ställen tex Ewelinas bokblogg, och nu vill jag svara på den för mitt favoritställe förutom att vara hemma är att vara på biblioteket. Jag lånar mer än jag köper böcker, ekonomin ni vet. Frågorna var ursprungligen på engelska men här är de översatta."

1. Hur ofta besöker du ditt lokala bibliotek?
2 - 3 gånger i veckan

2a. Är du den typen av person som lånar fler böcker än du vet att du kan läsa eller är du en person som lånar exakt så många böcker som du planerar att läsa innan det är dags att lämna tillbaka dem?

Jag lånar precis hur mycket som helst;  7 - dagarslån, 14 - dagarslån och fulltidslån. Även om jag vet att jag kommer att lämna tillbaka många olästa. Men jag vill titta på, bläddra i och kanske bestämma mig för att jag rent av inte alls vill läsa somligt. Eller att jag hittar något som kommer att går före allt annat.

2b. Hur många böcker lånar du varje månad?
50 - 75 
28 hemma just nu; 15 reservationer


3. Hur gammal var du då du fick ditt första bibliotekskort?

Ingen aning. Skolbiblioteket hade inget lånekort om jag minns rätt.
 
Skådespelaren Fredrik Gunnarsson läser några avsnitt ur Ulla Lena Lundbergs roman Is under Kura skymning på det lokala biblioteket måndagen den 13 november 2017


4. Går du till biblioteket för att låna en specifik bok eller lånar du det som fångar ditt intresse?

Oftast blir det både och. Jag går dit för att hämta en reserverad bok och får syn på en del annat

 5. Lånar du bara böcker på biblioteket eller lånar du även dvder, ljudböcker osv?

Jag lånar mest böcker men även tidskrifter, filmer och då och då en ljud - bok 
 
6. Från vilken avdelning på biblioteket lånar du majoriteten av dina böcker? (Unga vuxna, vuxna, deckare, fantasy...)

Jag lånar mest skönlitteratur på vuxenavdelningen, författarbiografier, lyrik, deckare, böcker om hälsa och motion

 7a. Vad tycker du är det bästa med ditt lokala bibliotek?

Att jag har tillgång till fem andra kommunbibliotek direkt i bibliotekskatalogen och att jag får det jag vill ha ifrån något av dessa bibliotek om de är utlånade på mitt lokala bibliotek. Sedan kan en ju gå utanför den här kretsen också

7b. Vad är det sämsta med ditt lokala bibliotek?


Skulle önska det lokala biblioteket ett högre mediaanslag.

Vi åt svartbröd från Kökar med åländsk ost på

tisdag 14 november 2017

Veckans topplista v. 46

Johannas toppplista v. 46:  Amerikanska deckare/thrillers.

1. Walter Mosley. För en del år sedan när jag läste mycket fler deckare än jag gör nu läste jag gärna Walter Mosley och då gärna serien om Easy Rawlins. Easy är en färgad (afro-amerikansk) privatdetektiv i Los Angeles utkanter som hankar sig fram med små uppdrag av olika sorter. Serien börjar 1948 och i Bad Boy Brawly Brown (som kommer ut i början av 2018) har den kommit fram till 1964. Easy har lämnat jobbet som privatdetektiv och försörjer sig istället på att arbeta i en skola. En bekant till Easy ber honom att hitta en son som har försvunnit. Djävul i en blå klänning är filmad med Denzel Washington som Ezekiel "Easy" Rawlins.

2. James Lee Burkes protagonist heter Dave Robicheaux. Miljön är Louisianna med träsk, alligatorer och träd med hängande skägglavar. Det äts mycket och vällustigt i Burkes böcker. Cajun food är ju något speciellt. Ett par av Burkes romaner är filmatiserade en gång med Alec Baldwin i huvudrollen och en gång med Tommy Lee Jones som Dave Robicheaux

3. Patricia Highsmiths deckare läste jag länge allt eftersom de kom ut. Jag gillade hennes psykologiska approach.Flera av hennes böcker om Tom Ripley är filmade.

4. Jeffery Deaver, pågående romansvit om den förlamade kriminalteknikern Lincoln Rhyme, en av USA:s skickligaste. Som side - kick har han den undersköna Amanda Sachs. Dessa båda förekommer hittills i åtta romaner. Några är också filmade.

5. Val Mcdermid har skrivit flera olika serier. En serie handlar om privatdetektiven Kate Brannigan, en annan handlar om poliskommissarien Carol Jordan och profileraren Tony Hill som även blivit även en berömd TV-serie med titeln Mord i sinnet. Jag gillar McDermid som person. Hon kör sitt race och sneglar inte åt sidorna. Och - naturligtvis - köar jag för hennes senaste bok Det svarta nätet som ingår i sereien om Carol Jordan och Tony Hill.

måndag 13 november 2017

det var vi

Golnaz Hasemzadeh Bonde kom från Iran till Sverige som treåring.  2012 kom hennes första bok Hon är inte jag och i år har nästa roman, det var vi,  kommit. I den berättas om Nahid som är femtio år och just fått veta att hon har cancer och inte har långt kvar att leva. Nahids vrede och besvikelse är enorm. Hon har haft så många drömmar och så höga förväntningar på livet och hon tycker att hon har gått igenom så mycket svårt att hon kunde ha rätt till lite mera liv. Hon hade verkligen velat göra skillnad. Som ung har hon delat ut flygblad och deltagit i studentdemonstrationer i Iran och till och med blivit fängslad en gång. Då avsvor hon sig både Marx och motståndsrörelsen för att få behålla livet. Tillsammans med pojkvännen Masood och den lilla dottern Aram flyr hon. Nahid och Aram har ett komplicerat förhållande. Nahid älskar sin dotter men tycker inte om att vara mamma. Hon är väldigt hård mot dottern och transporterar sin smärta till henne. Nahid tycker sig ha fått så lite att hon inget har att ge. Jag tycker synd om Aram, men kan känna en viss förståelse för Nahid. Det är viktigt att ta fram förbjudna känslor, säger Golnaz Hashemzadeh Bonde. Författaren rannsakar föräldragenerationen men känner också att de utgjort en brygga mellan olika världar.  Hon känner skuld och tacksamhet och en skyldighet att alltid prestera så mycket och så bra som möjligt. Nahid tänker på sin mor som gifts bort när hon var nio år. När hon nu försöker ringa till henne och berätta om sin sjukdom finner hon att modern haft en stroke. Varför har ingen berättat för henne? Alla undanhåller varandra sanningen till ingen nytta alls.  Mitt i allt eländet kommer Aram med en nyhet som gör Nahid glad. Förhållandet dem emellan har blivit mera jämställt. Aram vågar till och med ta kommandot ibland. När hon kommer med en röd, vacker och dyr väska till Nahid glömmer modern för en stund sin belägenhet och gläds åt att väskan kommer att passa ihop med de röda stövlarna och handskarna. I det var vi berättas mycket om kvinnornas situation i Iran, om familjerelationer, om skuld, ansvar och kärlek. Vad väger tyngst frihet och demokrati eller en stor familjs värme och kärlek? det var vi är skriven med värme och empati och jag tycker väldigt mycket om den. Ett annorlunda perspektiv på flykt och invandring. Sara Acedo har gjort det vackra duvblå omslaget med alla rötterna. Förlag: Wahlström & Widstrand

söndag 12 november 2017

Olikhetsutmaningen: ensamhet och gemenskap

enligt O:  har aldrig sagt att en inte får göra olikhetsutmaningen på en söndag... Veckans olikhetsutmaning gäller ensamhet och gemenskap.
Av en händelse hittade jag nämligen en novell om ensamhet och en bok om gemenskap dagarna efter varandra. 
Novellen heter Ekorren och handlar om en namnlös kvinna av obestämd ålder som bor i en stuga på en ö. Det förefaller som om hon är den enda boende på ön. En förstår att hon inte är purung; hon är kraftfull, van att klara sig själv och inte rädd för att ta i. Radions batterier är slut och hon har inte hört en mänsklig röst på evigheter. Det är en gråkall novemberdag när hon plötsligt får syn på en liten ekorre vid båtstranden; en levande varelse till. Tove Jansson har skrivit den här fina novellen, som finns i samlingen Noveller

Kvinnor på ett tåg av Anita Nair handlar om sex indiska kvinnor i en kvinnokupé på en tågresa i södra Indien. De känner inte varandra sedan tidigare men de delger varandra sina erfarenheter av livet. Fem av dem är gifta medan den sjätte, Akhila, är 45 år och ogift och barnlös, men hon försörjer sin mor sin syster och hennes barn. Några av kvinnorna har gjort protesthandlingar som att lära sig simma och smyggöda sin kroppsfixerade man. Akhila äter ägg vilket inte anstår en brahminkvinna. Hon har haft en kärlekshistoria med en yngre man och nu har hon helt enkelt lämnat hemmet.

En smakebit på søndag

Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger sköter numera En smakebit på søndag där vi ombeds dela med oss av det vi just läser - utan spoilers, förstås.
"Vaktmästaren satt vid spisen; längs väggarna fanns travar med flottiga, nedklottrade, uttjänta läroböcker - Hemspråket, fjärde klass. Han tog upp en bok i taget, slet loss inlagan, skrynklade ihop sidorna för att de skulle brinna bättre och slängde dem i ugnen. "De har lagt ner skolan", sa han. "Och ved får vi ingen. Man får hålla varmt bäst det går, det får ju inte frysa till. Men det är ett stort bibliotek, räcker till april." I den nedlagda skolan eldade man med det ryska språket. Hur hade du inte avskytt de där böckerna när du var liten, alla instuderingsfrågor, alla rutor med "kontrollera vad du kan" och de uppförstorade, inställsamma bokstäverna! - rundade som skolbänkarnas hörn, för att barnen inte skulle skada sig. Och nu brast du nästan i gråt, för med ens blev det uppenbart att allt det där hade varit betydelselöst, så som ilska saknar betydelse inför en verklig sorg. I denna igenslyade by i Volgaområdet förstod jag vad modersmålet - utan citationstecken eller pekpinnar kan innebära för en medmänniska."
Från sidan 13 i Vid glömskans rand av Sergej Lebedev Natur&Kultur. 2017. Fler smakebitar HÄR.

lördag 11 november 2017

Det mänskliga anspråket

Det mänskliga anspråket är en novell som mycket liknar en essä. Den engelska författaren Ali Smiths senaste bok heter Public Library och Bibliotek på svenska. I den varvas personliga upplevelser av bibliotek med författarens egensinniga noveller/essäer; tolv stycken till antalet. Bibliotek är en protest mot nedläggningen av bibliotek i England och en kärleksförklaring till litteraturen. Det mänskliga anspråket börjar som en essä om D H Lawrences aska för att sedan övergå i något mera novellartat om hur författaren upptäcker en oegentlighet på ett kontoutdrag ifrån hennes Barclaycard.  Lufthansa har debiterat henne för en biljett hon aldrig köpt. När hon ringer upp Barclaycard svarar henne en kamratlig robot som dock inte förstår när hon ber att få tala med någon. Till slut kopplas hon till en handläggare som kopplar henne till nästa handläggare som meddelar att hon nyligent tagit ut två pund från sitt kort. Hon blir lite nyfiken på vart hon anses ha åkt, men det framgår inte. Och hon kontrollerar att hennes pass ligger där det ska. Efter korthistorien och ytterligare en utvikning om en liten bedårande ficktjuv i Italien fortsätter funderingarna kring vad som egentligen hände med Lawrences döda kropp. Frieda Lawrence gifte om sig och jagade sin nye man att åka till den plats i Frankrike där Lawrence dött, få kistan upptagen och Lawrence kremerad och återförd till Frieda i en vacker vas. Så blev det. Här inträder nya förhandlingar med Barclaycard. Sedan vidare på Lawrence - berättelsen igen.  Enligt vissa källor ska Friedas nye man ha hällt ut Lawrences aska i någon hamn. När Ali Smith googlar på Lufthansas Londonkontor sveper hon förbi Harmondsworth. Varför känner hon sig så bekant med den platsen. Jo, det är tryckorten för alla gamla Penguin - pocketar.  Ali Smith tittar i sin bokhylla på bokstaven L och plockar fram sina Penguin - Lawrencar från Harmondsworth. Och så är hon plötsligt på ett strålande humör, skriver ett ironiskt brev till Lufthansa, går och lägger sig, somnar och låter alla sina frigjorda jag löpa amok i sömnen. Det mänskliga anspråket passar in på nr 7. Något du brinner för i avdelningen europeisk litteratur.

fredag 10 november 2017

Ekorren. Novellsudoku 2017

Modernista
Vi befinner oss på en ö någonstans en grå novemberdag där hav och himmel flyter samman till ett ingenting. Det blåser hela tiden och sjöfåglarna guppar på vågorna. En äldre stadigt byggd kvinna stiger upp i gryningen, klär sig varmt och tänder eld i sin spis. Sedan sitter hon framför spisen och värmer sig och tänker. Därefter beslutar hon sig för att ta sin morgonmedicin. Madeiran förvaras i kylskåpet. Hon tycker bäst om madeiran kall. När hon ser ut genom fönstret ner mot stranden ser hon en liten figur som hon så småningom identifierar som en ekorre. De brukar komma från fastlandet på brädor o. dyl. Men kvinnan har längtat efter ett levande väsen på ön så hon ger sig ut och strör brödsmulor överallt för att ekorren ska stanna. Radion har tystnat i brist på batterier så hon har faktiskt ärende in till fastlandet. Båtmotorn står lutad mot väggen. Den måste hon ha för det är för långt att ro. Det förefaller som om kvinnan är ensam i världen; definitivt på ön, men också utan anhöriga för övrigt. Ekorren blir en stor sak för kvinnan. Hon vill ha lite distans till den och det antar hon passar ekorren också. Kvinnan är stark och van att klara sig själv. Hon släpar omkring på brädor och stockar i den kuperade terrängen och när hon blir trött bäddar hon ner sig i en klippskreva och sover en stund. Ekorren är både vän och fiende på en gång och det pågår någon sorts dragkamp mellan kvinnan och djuret. Det förefaller mig som om kvinnan förlorar mer och mer kontakt med verkligheten i samma mån som ekorren tar över. Till slut har ekorren tagit sig in i stugan.  Och har sönder madeiraflaskan. Tove Janssons novell Ekorren är fint skriven av en som kan naturen, havet och vindarna. Kvinnans ensamhet och sinnesstämningar skildras inkännande. Det saknas inte heller humoristiska inslag. Ekorren ingår i samlingen Noveller och passar in i Novellsudokut på nr 4:  Endast ett ord i titeln i avdelningen europeiska författare. Det vackra omslaget är ett Självporträtt gjort av Tove Jansson 1932

Helgfrågan v. 45

Mias helgfråga är enkel och lättfattlig: Vad läser du?

W&W
Jag läser Hon är inte jag av Golnaz Hashemzadeh Bonde. Det är hennes första bok. Den andra det var vi har jag redan läst och tyckt väldigt mycket om. Det kommer något här på bloggen om den endera dagen.

Bonusfrågan: Vad ska du göra i helgen.
Jag ska lyssna på ett föredrag om Honungsbin -  här finns framtidens antibiotika
med forskaren Tobias Olofsson. 
Kanske blir det också en konsert någonstans

torsdag 9 november 2017

Hett i hyllan

Monica: "Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?"
Den här boken står obegripligt nog oläst i min hylla. The Distant Hours av Kate Morton har ett tilltalande yttre och om jag förstår saken rätt så är innehållet läckert. Brev som sätter igång oförutsedda händelser som till leder bakåt i tiden. Engelsk landsbygd, degenererad överklass, passion, familjehemligheter, gotiska romaner, mystik - visst låter det som läsning för kulna vinterkvällar? På baksidan står det bl. a. så här:
"Inside the decaying castle, Edie begins to unravel her mother´s past. But there are other secrets hidden in the stones of Milderhurst Castle, and Edie is about to learn more than she expected. The truth about what happened in the distant hours has been waiting a long time for someone to find it."
670 sidor.

onsdag 8 november 2017

Vargarnas historia

Albert Bonniers förlag
Emily Fridlund fanns med i år på den korta Booker - listan med Vargarnas historia.  Det är författarens debut. Den handlar om femtonåriga Linda som bor i skogstrakterna i norra Minnesota med sina föräldrar, som hon tror egentligen inte är hennes riktiga föräldrar. Mamma sitter och syr täcken och pappa sitter i vedboden och dricker öl. De har bott i ett kollektiv och Linda tror  att någon bara har lämnat henne där. Hon gillar inte skolan där hon blir kallad Miffot och Kommunisten, men ute i naturen känner hon sig hemma och djur älskar hon. En dag ser hon att någon flyttat in i det tomma huset andra sidan sjön och inte långt efter stöter hon ihop men en ung kvinna och ett barn på vägen. De väntar på att mannen i huset, Leo,  ska komma hem från sitt arbete. Hans släkt tillhör Kristen Vetenskap sedan tre generationer tillbaka. Kvinnan, Kleopatra eller Patra, är inte fullt övertygad, men rättar sig efter mannen. Linda sitter barnvakt åt 4 - årige Paul. De kommer bra överens alla fyra, och Linda tycker att hon äntligen fått en familj. Men så småningom smyger sig en oro på Linda; en oro över att något inte är som det ska med Paul. Han mister kontakten med verkligheten från tid till annan och uppvisar även andra tecken på ohälsa. Hon vill inte heller äventyra den gemenskap hon slutligen funnit. Men det hela utvecklar sig till en tragedi som gör Emily ensam igen. Det doftar skog och mossa om den här romanen och som läsare trivs en lika bra i naturen och bland djuren som någonsin Linda. Hon är ett maskrosbarn men hon kommer att klara sig. Det vill jag tro i alla fall. Barns utsatthet är ett tema i boken. Vargarnas historia är en bok att ta till sitt hjärta.

tisdag 7 november 2017

Lukten av underjord

Bokförlaget Semic
Bokförlaget Semic har i många år givit ut en novellsamling till jul. I år heter den Mord och inga julvisor och jag har läst novellen Lukten av underjord av Camilla Prell-Weichl, en av de tre novellerna i den här samlingen som Dast Magazin tyckte var allra bäst. Den har inte mycket med julen att göra mera än att det är julskyltning. Lukten av underjord handlar om en familj i sönderfall. En möter först kvinnan i familjen och förstår att hon har problem med ett utåtagerande barn vid namn Viggo samt en man som helst håller sig hemifrån och dessutom tar till flaskan.  Modern har svårt att älska sitt barn och värre blir det när hon äntligen föder den flicka hon längtat efter. En är helt inriktad på Viggo men plötsligt blir det ännu obehagligare och en börjar undra var störningen egentligen ligger. Kvinnan har inte sett sin son på många år när när hon plötsligt en dag står öga mot öga med honom med en glasruta emellan. De känner igen varandra och sedan är han borta. Modern sitter fast i en tunnelbanevagn tillsammans med många andra. Det sägs att någon går omkring på spåren och strömmen måste slås av. Mitt emot henne sitter en äldre kvinna som luktar dålig hygien och har en varelse i en korg vid sina fötter. En förstår att något ytterligare hänt i familjen och att det inte finns mycket utrymme för något hopp. Novellen är berättad i jag - form och det är ur kvinnans/moderns perspektiv vi ser tillvaron. Här lämnas mycket kvar åt läsarens fantasi. Berättelsen hänger i luften tidsmässigt och miljön är också obestämd. Säkert inte av en händelse. Jag läste novellen flera gånger och blev mer och mer konfunderad.
Lukten av underjord får komma in på nr sju i avdelningen för svenska noveller; En berättelse i jag - form i Novellsudoku 2017. 

Veckans topplista v. 45 - Ryssland 100 år sedan revolutionen


Johannas topplista vecka 45: Ryssland – 100 år sedan revolutionen (fri tolkning, du bestämmer hur din topp fem har anknytning till det ryska)


1. Den sista kejsarinnan: Alexandra Fjodorovnas liv och död av Greg King

2.  Ensamhetens vin av Iréne Nemirovsky. Hélène och hennes familj  flyr undan revolutionen först till Finland och så vidare till Paris
3. Romanov: den sista tsardynastin 1613 - 1918 av Simon Sebag Montefiori . 2017.
4. Anastasia: ett gåtfullt kvinnoöde av Hans Nogly. Ett flertal kvinnor har under tidernas gång uppgivit att de var tsar Nikolajs yngsta dotter, Anastasia. 

5. Doktor Zjivago av Boris Pasternak. Jag minns särskilt väl den fruktade bolsjeviken Strelnikov, Laras förste man, när han åkte med det framrusande svarta rödflaggade tåget genom den snöiga skogen. 

Ryska klassiker (lästa och i ett par fall också sedda).
1. Krig och fred av Leo Tolstoj
2. Idioten av Fjodor Dostojevskij
3. Spader dam av Alexander Pusjkin
4. Oblomov av Ivan Gontjarov
5. Stilla flyter Don av Michail Sjolochov