En smakebit på søndag

Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi delar med oss av det vi just läser. Inga spoilers förstås. Den här veckan håller Astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger ~ tanker om bøker i trådarna.


"Faster B. hade ett tungt liv bakom sig; hon var judinna, men eftersom hon blev förälskad i en icke - jude dömdes hon ut av sin familj. Inte heller hennes fästmans eller senare hennes makes familj accepterade henne eftersom hon var judinna.  Under många år kunde hon därför inte leva ett ordnat, lugnt och borgerligt liv, utan hon befann sig på den smala landremsa som håller två samfund isär. Det svor mot hennes önskningar; hon ville vara vanlig, hon ville ha ett hem som alla andra, Hon ville helt enkelt leva, ta emot gäster, skratta. Det var därför som faster B. i samtal och uppförande försökte framstå som en person helt comme il faut, som en typisk representant för den polska, intellektuella familjen. I Lwów hade hon tillhört Husmodersföreningen. Efter kriget fanns dessvärre ingen husmodersförening, men om en sådan funnits hade hon säkert varit dess stöttepelare."

Från sidan 164 i I andras skönhet av Adam Zagajewskij. Övers.: Anders Bodegård. Norstedts förlag.
Fler smakebitar HÄR

Veckans mening v. 37

"I barndomen susade somliga träd även vindstilla dagar."

Ur I andras skönhet av Adam Zagajewskij, Norstedts 2015

I översättning av Anders Bodegård 

Det här är Roberts idé och jag har länge tänkt hänga på

Min systers lov

Min systers lov

Min syster skriver inte dikter
och kommer väl aldrig att börja skriva dikter.
Det har hon efter mamma som inte skrev dikter
och efter pappa som inte heller skrev dikter.
Under min systers tak känner jag mig trygg:
min systers man skulle aldrig i livet skriva dikter.
Och även om det låter maniskt och tjatigt
sysslar ingen i släkten med att skriva dikter.

I min systers lådor fanns inga gamla dikter,
i handväskan inga nyskrivna alster.
Och när min syster bjuder på middag, då vet jag
att det inte är i avsikt att deklamera för mig.
Hennes soppor är superba utan någon baktanke,
och kaffet spills inte ut över någons manus.

I många familjer skriver ingen dikter,
men gör de det är det sällan bara en som gör det.
Stundom forsar poesin genom släktledskaskader,
och det bildar virvlar som hotar sammanhållningen.

Min syster ägnar sig åt hyggligt talad prosa.
Hennes hela författarskap är semestervykorten
med texter som lovar samma sak varje år:
att när hon kommer hem
ska hon berätta
allting,
alltsammans

Ur Dikter 1945 - 2002 av Wislawa Szymborska