"Vi kom dite ungefär en timme efter att sköterskan ringt. Det var mörkt i trapphuset, luften liksom surrade; på trappsteg och avsatser stod och satt olika okända människor som fått veta att hon dött och skyndat dit för att erbjuda sina begravningstjänster och hjälp med det juridiska: vi tar hand om allt från bår till byråkrati. Vem hade egentligen underrättat dem - polisen, läkarna? En följde med in och stod där i lägenheten utan att ta av sig jackan. Faster Galja hade gått bort kvällen mot den 8 mars, en högtidsdag som på sovjettiden alltid hade firats med blomsterkvastar av silverakacia och gulliga gratulationskort; en helg då släkten brukat samlas för att duka upp ett stort middagsbord, då man ställt fram bubbelvatten i mörka bägare av rubinglas och serverat fyra sorters sallad, alltid desamma: morotssallad med valnötter, rödbetssallad med vitlök, ostsallad och så legymsalladen, som fullbordade harmonin. Men det låg nu säkert trettio år tillbaka i tiden, man hade slutat med middagarna långt innan mina föräldrar flyttat till Tyskland och Galja blivit kvar i Ryssland med sin förbittring och alla dessa tidskrifter, där man vid det laget hade börjat trycka allehanda oroande saker som horoskop, recept och ständigt nya rön om naturmediciner."
Från sidorna 12 och 13 i Minnen av minnet av Maria Stepanova
Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi bjuder varandra på en smakebit av det vi just läser - utan spoilers, förstås. Den här veckan är det Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten som håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR.
Visar inlägg med etikett Maria Stepanova. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Maria Stepanova. Visa alla inlägg
söndag 7 juli 2019
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)