Visar inlägg med etikett Lindelöws bokförlag. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Lindelöws bokförlag. Visa alla inlägg

onsdag 15 oktober 2025

Alice forts.

Den tredje berättelsen/novellen i Alice av Judith Hermann har titeln Richard. Alice sätter på sig solglasögonen och stiger ut på gatan som möter henne med sitt myller av talande, nickande och gestikulerande människor. I parken intill är ljuden annorlunda. Snart kommer hon att passera ett blomsterstånd vid Prenzlauer Allee.Den här promenaden påminner om Mrs Dalloways och Virginia Woolf. Alice ska besöka Margaret och Richard. Han sitter uppe i sin pyjamas och dricker vatten och röker. Rökningen gör varken från eller till i det här stadiet. Man väntar slutet vilken dag som helst. Kroppen har lagt av men hjärtat slår. Margaret och Richard har talat om allt; till och med begravningen. Parallella världar, känns det som. Och i Alices våning sitter Raymond i sitt universum.

Malte är Alices morbror (eller är det farbror?) som tog livet av sig endast 22 år gammal. Alice har bestämt sig för att hon ska försöka komma lite närmare. Som barn har hon bar förstått att det är något särskilt med honom men ingen vill berätta om vad. Alice har bläddrat i fotoalbum och hon har funnit ett namn, Friedrich. Och hon har funnit honom i telefonkatalogen. Friedrich lovar att ta kontakt med Alice nästa gång han kommer till Berlin. Och det gör han. För fyrtio är sedan hade portvakten fått bryta upp dörren till Maltes lägenhet bara för att finna att det var för sent. "Malte om vilken man sade att han hade haft en besvärande dragning till slutet - sade de andra det?" 

Den sista novellen i Alice har titeln Raymond som i Alices sambo, Raymond. Han är död och Alice håller på att städa ut hans saker. Hon börjar med jackorna och minnena som förknippas med dem gör sig påminda. Alice är inte sentimental. "Först hitta, sedan förstå, sedan kasta bort. Få distans. Gör det i lugn och ro." Man förstår att de talat om det. Och var finns nu den andra handsken? I början ser hon den döde sambon överallt. Under den första sommaren utan Raymond har hon ofta gått till badhuset vid parken där Raymond alltid badat sedan han var liten. Alice lyssnar på de andras samtal och försöker ibland delta utan att lyckas. Däremot blir hon ombedd att flytta på sig. Mammorna behöver plats åt sina barn. Personer som förekommit i de tidigare novellerna skymtar förbi i Alices tankar. Någon hör av sig. Alice Hermann är duktig på att teckna bakgrunden för att sedan låta figurerna framträda. Författaren har uppenbarligen fullt förtroende för läsaren. Karin Löfdahl har översatt och ibland tycker jag att hon gjort ett par grodor trts att hon är en rutinerad översättare. Men det påverkar inte min uppfattning om Alice. Tack Ugglan&Boken som hittade Judith Hermann åt mig!

måndag 13 oktober 2025

Alice

Alice: fem berättelser av Judith Hermann. Alice är den röda tråden i berättelserna om fem mäns dödsbäddar. Micha är maken till väninnan Maja. Alice har haft en historia med Micha också men den är  sedan länge ett avslutat kapitel. Alice ska stötta Maja och hjälpa henne med barnpassning. För att kunna vara nära Micha hyr de en semesterlägenhet i en källarvåning hos ett äldre par. Allt beskrivs mycket detaljerat och sakligt nedtonat. Micha är novellens titel.

Conrad är titeln på nästa novell. Han är i 70 - årsåldern liksom hustrun Lotte. De har bjudit in Alice och två av hennes vänner till sitt boende i Italien. När Alice, Anna och rumänen kommer fram ligger Conrad sjuk i en feber som tilltar. Alice hälsar på honom på sjukhuset. Conrad är förvånansvärt tilldragande där han ligger i sängen med endast ett lakan över sig. Har du badat, undrar han, och försäkrar att han snart är hemma igen. Ingen är beredd på vad som händer.

Judith Hermann är väldigt detaljerad och noterar stort som smått. Men hon väljer speciella detaljer. Flera liv pågår på olika nivåer samtidigt. Det gäller bokstavligen och bildligen liv och död. Efter en kort startsträcka blir jag helt fascinerad. Judith Hermann är oktober månads novellist i Ugglans & Bokens utmaning Novelltolvan 2025: Kvinnliga författare.

onsdag 18 september 2019

I postlådan

Jag fick ett bokpaket från Mia på bloggen Mias bokhörna. Jätteroligt. Jag vann i en utlottning. Inte nog med att jag fick två böcker. Mia hade också stoppat med lite godis, bokmärken, en penna, och ett fint kort. Så glad jag blev.
Böckerna kände jag inte till men de verkar intressanta. Livmodermakt av Erika Rockborn handlar om barnlöshet ur mannens synvinkel. Det är inte så vanligt att någon talar om det. Martin Lindahl är protagonisten i Livmodermakt. Han är läkare i likhet med sin upphovsman. Livmodermakt har nu kommit ut i pocket och den andra delen Modermakt kommer ut den 21 september. I den möter en Martin Lindahl sju år senare. En tredje del är nästan klar. Erika Rockborn själv drabbades 2012 av en stroke och fick slå av på takten. Under tiden efter lärde hon sig att skriva med tummarna på mobilen och det är på det sättet böckerna tillkommit. Erika Rockborns man läste det hon skrivit och propsade på att hon skulle skicka in till något förlag. Lindelöws förlag nappade. Tack, Mia!

torsdag 5 februari 2015

Bergensare


2013 kom den första boken av Tomas Espedal på svenska. Mot konsten heter den. Espedal är stor i Norge och har skrivit et tiotal romaner . 2014 kom Gå. Eller konsten att leva ett rikt och poetiskt liv.
Jag gillade båda två väldigt mycket. Nu har jag läst den tredje, Bergensare, Lindelöws bokförlag; i översättning av Jimmy Ginsby. Och jag är lika förtjust. Bergensare är en blandning av prosa och poesi;  reseskildring och biografi; roman och novell. Boken tar avstamp i ett hotellrum i New York och avslutas på ett hotell i Berlin vid Kurfürstendamm. Däremellan följer man Espedal på vandringar i hans barndoms Bergen under "en tid då barnen var befriade från sina föräldrar", en stad som kännetecknas av frihetsberövande regn och fuktig instängdhet mellan bergen. Tonåren skildras mästerligt genom en beskrivning av kroppen som börjar växa ut åt alla håll och bekläs med hår. Det var också då han blev medveten om betydelsen av dörrar i livet. Han vandrar vidare i livet och möter massor av människor; inte minst författare som Karl - Ove Knausgård och Dag Solstad. (Tomas Espedal förekommer i en episod i Min kamp del 5.) Flera kapitel handlar om kärlek, ensamhet och resor. Tomas Espedal gillar celliknande utrymmen som små hytter längst ner intill maskinrummet i båtar och små sovkupéer på tåg. Jag gillar Espedals språk, formuleringar och humor. Han är personlig utan att kännas intim. Antagligen vore det inte så svårt att läsa honom på norska. Jag ska ta ett snack med latmasken...

onsdag 6 augusti 2014

Konsten att leva ett vilt och poetiskt liv

Jag var mycket förtjust i Tomas Espedals förra roman,  Mot konsten, och jag blev minst lika charmerad av hans senaste . (Eller konsten att leva ett vilt och poetiskt liv). Tomas Espedal gillar att gå. Och går gör han i andanom tillsammans med rader av andra författare som också gått mycket, till exempel Wittgenstein, Heidegger, Kierkegaard, syskonen Wordsworth, Coleridge, Thoreau, Walt Whitman och många flera. Mestadels män. Rimbaud vandrade praktiskt taget livet av sig. Han fick besvär med knäna och måste amputera en fot. Med på färderna finns naturligtvis reselektyr i form av pocketböcker (Hamsun, Aesopos, t. ex.) som man lätt kan göra sig av med om ryggsäcken visar sig bli för tung. Espedal vandrar omkring i trakterna kring födelseorten Bergen i första delen av boken. Han övar sig inför längre vandringar tillsammans med vännen Narve Skaar. Man måste vara beredd på strapatser, skavsår, sovande under bar himmel, kyla, väta och annat man inte rår över. Tomas Espedal vandrar iförd kostym, skjorta och Dr Martens - kängor. Han gör inte någon förändring men hoppas på en förvandling. Och den kommer. Han lever upp till bilden av vagabonderande luffare. Naturligtvis träffar man många olika människor på sådana här vandringar. Särskilt som Espedal och Skaar älskar att sitta och röka och dricka på barer.  Andra delen av Gå rör vandringar i Paris, Aten, Istanbul och längs den vackra lykiska leden längs medelhavskusten i södra delen av Turkiet. Hemlängtan är en självklar del i alla resor, skriver Espedal. Den börjar i kroppen och sprider sig först till hvudet och sedan till fötterna. Men vandrandet på vägarna innebär en känsla av frihet och ansvarslöshet. Gå är också en metaroman. Den handlar om tillkomsten av romanen Gå. Översättningen är gjord  av Jimmy Ginsby (som verkar ha problem med pronomina). Förlaget är Lindelöws. Jag tyckte mycket om att sitta ute i grönskan och resa med Espedal i Gå. Jag känner mig förflyttad och berikad.

torsdag 11 april 2013

Reselektyr

Senaste numret av Vi läser 2013 : 2 april - maj innehåller flera intressanta artiklar och många lästips.
Den bästa artikeln är skriven av Martin Gelin (som annars gjort sig känd som författare till Den amerikanska högern) och handlar om Alice Munro.  Han har rest till Huron County och sökt efter den skygga författarinnan men fått nöja sig med att besöka hennes uppväxtstad, Wingham och tala med folk som känner henne. I Crossroads, en diversehandel i Clinton, kan man köpa signerade böcker av Alice Munro. Med jämna mellanrum går affärsinnehavaren Marilyn Tyndall hem till den 82 -åriga Alice Munro och låter henne signera så många böcker hon orkar med.
Marilyn Tyndall låter sig inte bevekas. Hon är förbjuden att avslöja var Alice Munro bor.
Här finns också en anmälan av Tree Houses.  Fairytale Castles in the Ail av Philip Jodidio. Taschen förlag 2012. Några helt fantastiska bilder på trädhus illustrerar.
Man får veta att författaren Jessica Kolterjahn går i psykoanalys åt Karin Boye i sin nya roman Den bästa dagen är en dag av törst.
Inte visste jag heller att Joyce Carol Oates även skriver poesi! Men jag kan inte säga att jag blir förvånad.
Mörker och ömhet heter dikturvalet som nu finns på svenska.
I april kommer Karin Boye: okända brev och berättelser utgiven av 
Pia - Kristina Garde.
Lindelöws bokförlag satsar också på en nyutgivning av Kallocain och Astarte