Inte av denna världen

Yaa Gyasi är en ghanansk - amerikansk författare som blev mycket lovordad för sin första roman Vända hem. Inte av denna världen kom ut 2020 i översättning av Inger Johansson och handlar om flickan Gifty och hennes familj; mamma, pappa och storebror Nana som är en lovande basketspelare. Mamma är mycket religiös; Gifty vet inte vad hon ska tro, men brottas hela tiden med frågan även när hon arbetar som doktorand i neurovetenskap på Stanford. Hon diskuterar kreationism och evolution med sina studiekamrater. "Men det är falskt detta motsatsförhållande, denna tanke att man nödvändigtvis måste välja mellan vetenskap och religion", svarar hon sig själv. "Båda blev värdefulla för mig, men till slut har båda var för sig svikit sitt syfte att klargöra och skapa mening." Kronologin är bruten. Författaren blandar uppväxt, studietid och nutid, men det är på inget sätt svårt att följa. Modern bryter upp och flyttar från Ghana till Alabama med barnen och fadern kommer efter. Efter en tid står inte fadern ut i Alabama utan flyttar hem till Ghana. Gifty kommer att göra ett besök i Ghana men det känns inte hemma för henne. Modern - som i Giftys dagbok kallas SM = svart mamba - arbetar och sliter för familjens uppehälle. Nana kallas Buzz i dagboken som Gifty skriver som brev till Gud. Nana blir narkoman efter att ha behandlats med smärtstillande efter en idrottsskada. Modern lider av återkommande depressioner. Gifty kommer att studera neurovetenskap, det svåraste av allt. Hon vill lära känna hjärnans hemligheter. Nana är skälet till att Gifty börjar forska: begäret i relation till självkontrollen. Nana blir Giftys studieobjekt men hon kommer inte riktigt åt vad som rör sig inuti hans huvud. Gifty har inte många vänner. Det vill hon inte ha heller. Hon umgås allra mest med sina möss. Familjen möter rasism men det är inget de fäster så stor uppmärksamhet vid. Gifty är noga med att hon är forskare; inte kvinnlig, svart forskare.  Under läsningen kommer en Gifty väldigt nära och en fäster sig vid den kämpande flickan och unga kvinnan. De imponerande kunskaperna i neurovetenskap har en vän som är forskare hjälpt henne med avslöjar hon i sitt tack. Jag läste väldigt gärna den här boken som jag tycker lever och andas.  

Titel: Inte av denna världen

Orig:s titel: Transcendent Kingdom

Författare: Yaas Gyasi

Översättare: Inger Johansson

Förlag: Norstedts

Tryckår: 2020

Antal sidor: 280

Slutet blir vår början

Chris Whitaker är en brittisk författare. Slutet blir vår början, hans tredje roman, har blivit det stora kommersiella genombrott och vann The Gold Dagger, för 2021 års bästa spänningsroman i Storbritannien. Romanen handlar om några ungdomsvänner och den olycka som kommer att kasta mörka skuggor över  deras liv. En av dem, Vincent, är den olycklige förövaren. Han avtjänar 30 år i fängelse för sitt brott. Offret är syskon till en annan av dem. Star Radley är en kvinna som drabbar varje man som möter henne. Hon lever ensam med sina två barn, den trettonåriga Duchess som beskriver sig som laglös och som inte skyr några medel i sina försök att skydda lillebror Robin. De bor i Cape Heaven, Kalifornien.Polisen Walk är Vincents ende vän när han avtjänat sitt straff. Ännu ett mord begås och det enklaste är naturligtvis att anklaga Vincent igen. Jag skulle inte vilja kalla Slutet blir vår början för en deckare eller ens thriller även om berättelsen hela tiden är överraskande och mycket spännande. Det är mera likt ett grekiskt ödesdrama; vackert och sorgset. Huvudpersonen, Duchess, är min favorit. Hon är bitsk och arg och hon har all anledning att vara det. Hon har inte fått vara barn. Efter som Star Radley är som hon är måste Duchess bli vuxen i förtid. Både karaktärsskildringen och miljöbeskrivningen är något utöver det vanliga. En får en stark närvarokänsla och en känsla av att känna de viktigaste personerna. Duchess och Robin får på grund av omständigheterna lämnas över till morfar Hal i Montana och här möter en helt annan slags miljö. När jag först började lyssna på boken irriterade jag mig på uppläsaren så jag bestämde mig för att läsa i stället. Men så gjorde jag ett nytt försök och fångades då så av den fängslande berättelsen att jag fortsatte lyssna till slut av bara farten. Och det ångrade jag inte.

Titel: Slutet blir vår början   (We begin at the End) 

Författare: Chris Whitaker 

Översättare: Maria Lundgren

Inläsare: Christoffer Svensson

Tryckår: 2022

Antal sidor: 449

Förlag: Natur & Kultur

Gingarderoben

Leslie Jamisons första bok på svenska, Empatiproven, är en essäbok som kom förra året. Romanen Gingarderoben skrevs tidigare men har först i år kommit ut på svenska i översättning av Sofia Nordin Fischer på Weyler förlag. Unga Stella hittar mormor Lucy på golvet och beslutar sig för att hjälpa henne inte bara för stunden utan under hennes sista tid i livet. Dora, Stellas mor, tycker att de kan anställa en sköterska. Dora är migrationsjurist, "en sval, kortklippt skönhet. Hon behandlade sin kalender som ett eget  väsen, helt fristående från henne, omöjlig att kompromissa med, en kraft som måste åtlydas..." Hon tycker att det räcker att hon ringer sin mor varje dag. "Var är Matilda," säger mormor. Och så får Stella veta att det finns en okänd moster som Dora tror bor i öknen. Stella beslutar sig för att uppsöka Tilly för att personligen meddela att Lucy är död. Tilly finns i en trailerpark i Nevadaöknen. Hon är alkoholiserad och prostituerad sedan många år tillbaka. Stella inleder en räddningsaktion. Hon kontaktar sin okände kusin Abe, som lever ett gott liv på västkusten. Han är vänlig och snäll och välkomnar både Stella och sin mor. Allt ser bra ut en stund. Tilly får till och med ett arbete. Men hon är skör. Ett hjärtlöst skämt från en arbetskamrat får Tilly att förstå hur de andra ser på henne. Den enda som inte förstått det är hon själv. Här börjar utförsresan på allvar. Jag kan tycka att Gingarderoben rör sig om empati. Är empati alltid oegennyttig? Om inte, spelar det någon roll? Hjälper empati till att dölja/glömma den egna tomheten? Är det möjligt att hjälpa någon? En kan kanske hjälpa till genom att se. Att bli sedd är viktigt. Men en människas existentiella ensamhet kan ju ingen annan bära.  Leslie Jamison har egna missbrukserfarenheter. Hon tyckte bäst om alkohol. Åren mellan 17 och 27 upptogs av detta missbruk. Hon fick slutligen hjälp av Anonyma Alkoholister. Gingarderoben var lättläst, men den tog ändå tid att ta sig igenom. Jag märker att jag går omkring och tänker på den. De ruffa miljöerna är väl beskrivna. Leslie Jamison har ju både egna erfarenheter och andras berättelser att tillgå. Huvudperson blir på något sätt Tilly, fastän det borde vara Stella egentligen. Gingarderoben handlar om tre generationer kvinnor. Männen är de stora svikarna. Abe är undantaget. Leslie Jamison är född 1983. Läs en bra intervju i SvD med henne HÄR. Ja, och så läs boken! Nästa bok heter Recoveridge.

En läsupplevelse

Detta är den vackraste bok jag läst på länge!
Sándor Márai (1900 - 1989) skrev dagbok i hela sitt liv med början 1943. Han föddes i dubbelmonarkin Österrike - Ungern, men flydde därifrån några år efter det kommunistiska maktövertaget. Efter många år i exil i Italien och New York hamnade han och hustrun i San Diego i Kalifornien. Sándor Márai är en av de mest kända ungerska författarna. Han skrev dikter, romaner och skådespel på ungerska, vilket var moderns språk. Fadern talade tyska.  På svenska finns Den rätta (1943), Gästspel i Bolanzo (1944), Glöd (2000) och Eszters arv (2002) och Visdomsord för vardagsbruk (2008). I övriga Europa upplevde han en storhetstid på 1990 -talet och det var i Frankrike man uppmärksammade honom först.
Dagbok 1984 - 1989 handlar om de fem sista åren i Marais liv. Han börjar känna av sin kropps förfall; han ser dåligt och måste gå med käpp. Men intellektuellt är det inget fel på honom. Han kommenterar klarsynt läget i världen och håller ett speciellt öga på utvecklingen i Ungern precis som han alltid har gjort. Och han läser; klassiker, ungerska poeter, historikern Edward Gibbon och The portable Edmund Wilson.  Alla hans jämnåriga har gått ur tiden och nu dör också hans yngste bror som varit hans läsare och en levande länk med Ungern. Hustrun L (Lola) är hans allt. De har delat ljuvt och lett i 62 år. Hennes syn och hörsel sviktar och när hon också drabbas av återkommande svimningsanfall blir Sándor Marái anhörigvårdare. Det är rörande att läsa om hur han sköter henne och får förlägga sin läsning mellan midnatt och klockan två på natten efter det att L somnat. När hon måste ha vård hela dygnet får hon vårdplats på sjukhuset. Men först efter det att maken visat ett kontoutdrag som visar att han kan betala sjukvårdskostnaderna. När hon dör blir han mycket ensam och känner att han lever på övertid. Han sitter där med hennes dagböcker och tycker sig få ett brev av henne varje dag. Dessutom talar hon med honom i drömmar om nätterna. Sándor Márai har införskaffat en revolver för att i god tid kunna avsluta sitt liv innan han blir ett vårdfall. 
Jag skulle gärna vilja läsa dagböckerna från början. Dagbok 1984 - 1989 är ett tidsdokument, en berättelse om stor kärlek, en fortlöpande litterär kommentar och ett knivskarpt iakttagande av människans villkor. Det är mänskligt, storslaget och enkelt och jag läser respektfullt.
Översättaren Ervin Rosenberg har skrivit ett förord och Nobelpristagaren Imre Kertész har skrivit ett efterord som han kallar Vittnesbörd om en borgare.
Bokförlaget Tranan står för utgivningen.

Fortsättningen på början

När kejsaren var gudomlig (2002) av Julie Otsuka fortsätter där Vi kom över havet (2011) slutade. Trots att den kom först. Det är februari 1942, tre månader efter den japanska attacken mot Pearl Harbor 7 december 1941. Vi följer en japansk familj i Berkeley i Kalifornien bestående av far, mor, en flicka och en liten pojke. Fadern hämtas i badrock och tofflor av FBI ganska omedelbart efter attacken och nu har det kommit evakueringsorder för resten av familjen. De har bott länge i USA, men helt plötsligt är de fienden. Modern fungerar som en robot och gör vad som måste göras. Den lilla kycklingen, papegojan och den gamla halvblinda Vit Hund måste åtgärdas. Husdjur får inte följa med. Mor och barn fraktas med tåg långt ut i öknen i Utah. En och annan tegelsten hittar vägen genom tågfönstren. Det är varmt och trångt; sysslolösheten och bristen på eget utrymme är enerverande. Pojken drömmer om sin stilige far som betyder allt för honom. De kan utväxla brev, men allt kan ju inte sägas. Julie Otsuka är sparsam i sin berättarteknik. Det är stramt och återhållsamt även när det hon berättar är explosiv vara. Det känner vi ju igen ifrån Vi kom över havet. Likaså berättelsens kör av röster. Efter tre år och fem månader får familjen komma tillbaka till sitt hus. Omgivningens reaktioner - eller brist på reaktion - är svår att hantera. En vacker dag kommer fadern. Men pojken känner inte igen sin far i den skallige, krokige mannen som kommer emot dem. Familjen kommer att bli helt beroende av modern, som är ett under av styrka och mod. Och i fortsättningen brer hon jordnötssmör och sylt på barnens matsäckssmörgåsar. Hon har valt en gång för alla.
När kejsaren var gudomlig är en fin roman, inte tu tal om saken. Men Vi kom över havet är så mycket bättre.