En smakebit på søndag v. 39 2024

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger administrerar söndagens bokutmaning En smakebit på søndag. Vi bjuder varandra på en smakebit utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås.

"Innan hon kunde lämna denna värld hade hon omsorgsfullt vattnat köksträdgården och strött ut ordentligt med foder åt hönsen - vem visste när grannarna skulle hitta hennes livlösa kropp, inte kunde väl fjäderfän gå omatade. - Sedan rotade hon runt på kökshyllorna, samlade ihop allt det hon inte  hunnit äta upp - skålar med smör, ost och honung, en brödkant och en halv kokt höna - och bar det till den svala jordkällaren. Hon drog fram "kistkläderna" ur linneskåpet: en heltäckande ylleklänning med vit spetskrage, ett långt förkläde med plattsömsbroderade fickor, lågskor, tjocka stickade strumpor (hela livet hade hon frusit om fötterna), omsorgsfullt tvättade och strukna underkläder och så gammelfarmors radband med silverkors."  

Ur Tr äpplen föll från himlen av Narine Abgarjan (Armenien). Fler smakebitar HÄR.

Veckans mening v.39 2024

MIN 

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord har en lördagsutmaning som går ut på att en väljer en mening ur det en just läser. En mening som av någon anledning fått en att stanna upp. Min Veckans mening v. 39 kommer från Tre äpplen föll från himlen av Narine Abgarjan

"Strax efter middagstid på fredagen, när solen vältrat sig förbi zenit för att värdigt börja rulla över mot den västra sidan av dalen, lade sig Sevojants Anatolia ner för att dö."

Efterklang

 

I An Yus första bok på svenska, Efterklang, heter protagonisten Song Yan. Hon är strax under trettio och arbetar som pianolärare för barn i Beijing och är gift med Bowen, som arbetar för BMW. De har inga barn men Song Yan tycker att det är dags nu. Svärmor, som flyttat till dem från Yunnan, håller med. Men Bowen vill inte. Song Yans far var konsertpianist och hon var själv på god väg, men när hon mötte Bowen lade hon ner projektet. Ba Yu, en annan berömd pianist, är plötsligt försvunnen. En vacker dag får Song Yans familj en låda med utsökta svampar från Yunnan. Efter moget övervägande tillreder svärmor svampen och Bowen slevar i sig. Det kommer flera försändelser med andra läckra svampar. Så småningom lämnar Song Yan Bowen utan större åthävor från någondera hållet. Hon har upptäckt saker som Bowen hemlighållit i alla år men som svärmor konfirmerar. Det är ungefär nu som de brandgula svampspökena börjar uppenbara sig. Och de talar med Song Yan. Någon av dem ber henne spela piano för dem. Hallucinationer? Drömmar?  Fantasier? En bryr sig inte. Magisk realism är det i alla fall. Det är bara underbart alltihop. Vem hade något att erinra mot Murakamis fiskregn i Kafka på stranden? Song Yan bor hos Nini, en ungdomsvän, och hon kör ogenerat omkring i Bowens tjänstebil. En har ingen aning om vad som ska möta en på nästa sida i boken. En vacker dag har Son Yan spårat upp den försvunne konsertpianisten, Bai Yu, i ett ödehus som råkar innehålla ett piano. Han förklarar att han förlorat sitt jag under konserterna. Men genom att lägga händerna på Song Yans kan de tillsammans spela Debussys Rêverie. Jag blev helt förtrollad av Efterklang. I timmar lyssnade jag på Hedda Stiernsteds behagliga uppläsning som passar så väl till stämningen i romanen. Och jag har läst boken. Efterklang slutar abrupt och där sitter jag förunderligt nöjd trots alla obesvarade frågor. Måtte An Yus första roman också översättas till svenska. Efterklang har fått den bästa av översättare, nämligen Anna Gustafsson Chen. Och måtte hon skriva flera. An Yu är född och uppvuxen i Beijing men flyttade som artonåring till New York. Nu bor hon i Hongkong och skriver på engelska.

Titel: Efterklang Orig:s titel: Ghost Music

Författare: An Yu

Översättare: Anna Gustafsson Chen

Förlag: Tranan

Tryckår: 2024

Antal sidor: 215

Flod

 

I allra sista minuten fick jag novellsamlingen Flod av en indiska författaren Ambai från biblioteket. Ambai skriver på tamil som talas i södra Indien och på Sri Lanka. Mormor betydde mycket för Ambai och hon hade läst den klassiska tamilska litteraturen. Modern sjöng på tamil. Mat och musik betyder mycket för Ambai och det kommer igen i hennes berättelser. När hon skriver facklitteratur använder hon sitt verkliga namn som är C.S. Lakshmi. Ambai är en feministisk författare. Hon menar att kvinnor ska lyssna till sina kroppar. Det är där allt börjar. En kropp är inte konstant. En kropp är många kroppar och måste avläsas gång på gång. När hon själv började lyssna till sin kropp blev hennes sätt att skriva annorlunda och novellerna fick en annan rytm. Översättaren Birgitta Wallin har träffat Ambai och hon bodde några veckor i Indien och översatte från engelska utgåvan med hjälp av en tamilsk översättare. Flod ingår i Svensk - indiska översättningsprojektets serie Indiska biblioteket. Förlaget är naturligtvis

Tranan. Novellen jag läste har titeln Min mors brott. Den handlar om en ung flicka på tretton, Radhu, som avgudar sin mor. Hon iakttar sin vackra mor och ett leende från modern lyser upp hela världen. Modern masserar henne med olja på morgonen och badar henne. När fadern påpekar att flickan är väldigt mörk kvitterar modern med att berätta hur vacker hon är. Så blir det en omvälvande kris i flickans liv. Många faktorer samverkar på ett olyckligt sätt. Och modern är bortrest. Radhu har fått en ny fin satängklänning inför den stora ljushögtiden dipavali. Hon klättrar som vanligt upp i champakträdet för att hämta vita blommor. Plötsligt överraskas hon av fyrverkeripjäser som får henne att tappa korgen och fattningen och ramla ner ur trädet. Sedan ser hon fula fläckar på sin kjol och känner att något skrämmande hänt henne. Storasyster är arg och tycker inte att Radhu har något att gråta över. Pappa säger att hädanefter får hon klä på sig i badrummet. Radhu längtar efter sin mamma som ska förklara allt för henne. När modern kommer från sin resa (som visar sig ha varit misslyckad) är hon irriterad. Radhus barndom tar slut där och då. Plötsligt faller den gudomliga täckelsen och Radhu ser att hennes älskade mor är en helt vanlig människa. Radhus smärtsamma vuxenblivande skildras så ömsint och fint. Jag tänker läsa några noveller till i Flod som är Ambais första novellsamling på svenska.

En smakebit på søndag v. 26 2024

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i bloggutmaningen En smakebit på søndag. Den går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Utan att för den skull spoila något, förstås. Min smakebit v. 26 kommer från sidan 77 i Spridda över jordklotet av Yoko Tawada.

"Ursäkta mig, jag har hört att det ska hållas en umami - festival här idag." Hon gjorde en grimas och svarade: " Umami? Är det någon indisk gud eller något? Det har vi inte här." Jag visste av erfarenhet att kvinnor som hon med långa lösögonfransar, tjockt lager läppstift, enormt uppförstorade bröst och högklackade skor inte gillade sådana som mig som flyttar över från ett kön till ett annat. Men eftersom hon varken hade gjort narr av mig eller sagt något sårande bestämde jag mig för att betrakta henne som vidsynt. Att hon trodde att umami kunde vara en indisk gud tydde dessutom på att hon kanske hade ett öppet sinne när det gäller andra kulturer. Jag sade därför halvt om halvt raljerande :"Har ni någon annan indisk gud då?" Hon svarade med allvarlig uppsyn: "Javisst, det är klart att vi har. De är ju mycket populära. Titta, där borta står buddhor och Ganesha - figurer. Alla kostar en euro." Fler smakebitar HÄR

Alla nattens älskare

Fuyuko Irie, 34, arbetar som korrekturläsare på ett förlag. Hon har det lite besvärligt med kamratkontakterna och deltar sällan i deras aktiviteter. Efter en tid beslutar hon sig för att bli frilansande korrekturläsare och arbeta hemifrån. Hijiro, en självständig och frigjord ung kvinna; välsminad och med dyra märkeskläder förser henne med korrektur. Fuyuko är noggrann och discplinerad. Kl 18 slutar hon sitt arbete och först därefter dricker hon sake. Hon går till det stora kulturcentret för att gå en kurs, vilken som helst där hon slipper säga något. Hon somnar på en bänk mitt i folkvimlet och missar sin kurs. Där möter hon också herr Mitsutsuka som är fysiklärare och 58 år. Han är lika ensam som Irie men han har ett annorlunda sätt att hantera ensamheten. Irie tycker om att titta på ljuset. Herr Mitsutsuko förklarar ljusets mekanismer för Irie och säger att ljuset är som Berseuse, ett pianostycke av Chopin. Irie håller under en tid på att tappa kontrollen över sitt liv. Hon stiger sällan ur sängen, åtar sig färre korrektur, dricker, kan inte skilja den blå gryningshimlen från skymningshimlen och laddar inte telefonen. En gammal skolkamrat, Noriko, designer, är gift, har fått två barn och blivit tjock. Makarna är otrogna var och en på sitt håll. Noriko saknar sitt ekonomiska oberoende. Den krassa yrkeskvinnan Hijiri tycker att män är till för att roa sig med. Irie ser och reflekterar. Irie ger upp tanken på Mitsusuka som hon kommit att fästa sig vid när han inte firat hennes födelsedag på ett par år. Alla nattens älskare är en finstämd roman om olika slags ensamhet; om vilsenhet i tillvaron om betydelsen av att ha åtminstone en envis vän. Irie blir av med sin tygväska och hon får vid ett par tillfällen skällsord kastade efter sig. Det är ovanligt ojapanskt, men det förekommer naturligtvis även om det är sällsynt.

Titel: Alla nattens älskare

Författare: Mieko Kawakami

Översättare: Vibeke Emong

Förlag: Tranan

Tryckår: 2024

Antal sidor: 257

En smakebit på søndag v. 35 2023

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger driver söndagsutmaningen En smakebit på søndag. En delar med sig utav det en just läser. Utan spoilers, förstås ifrån. Min smakebit v. 35 kommer ifrån Min dyra ögonsten av Marieke Lucas Rijneveld.ed

"Dagen då Kate Bush fyllde fyrtiosju var du svårt sjuk. Du hade sagt att låten som var inspirerad av Emily Brontës Wuthering Heights, en bok som jag hade varit tvungen att slugga mig igenom likt dess huvudperson som på sida fem med eldgaffel i handen schasar ifrån sig hundarna som hon kallar djävulska fyrfotingar, en hjord andebesatta svin, en passage som sedermera påståtts vara tagen ur Bibeln, Lukasevangeliet, den låten tyckte du plötsligt. var fruktansvärt bra, och jag kom att tänka på när Kate Bush 1978 i direktsändning i tv klippte banden till nöjesparken Eftelings nya attraktion Spökslottet, som stoltserade med en låtsasgravsten med hennes namn på, och jag tänkte att dit måste jag ta med dig någon gång, och du tyckte att låten var extra bra när hon för femte gången sjöng: Heathcliff, it´s me, I´m Cathy, I´ve come home, I´m so cold, let me in through your window."                  Fler smakebitar HÄR

En smakebit på søndag v. 29 2023

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i søndagsutmaningen En smakebit på søndag. Vi bjuder varandra på en smakebit utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Min Smakebit på søndag v. 29 kommer från Bröst & Ägg. En sommarberätelse av Mieko Kawakami.

"Makiko, som var på väg från Osaka, är min storasystr. Hon är nio år äldre än jag, alltså trettionio i år. Hennes dotter Midoriko ska snart fylla tolv. Makiko fick henne när hon var tjugosju och har uppfostrat henne helt själv. Jag bodde ihop med Makiko några år i en liten lägenhet i centrala Osaka, från det att Midoriko var alldeles nyfödd och jag själv var arton. Makiko hade skilt sig från sin man innan Midoriko föddes och behövde hjälp. Till slut åkte jag till henne så ofta att det var lika bra att vi bodde ihop, vi tre. Det var både praktiskt och ekonomiskt för oss alla. När Makiko och jag växte upp var vi fyra i vår familj: mamma, pappa, hon och jag. Vi bodde på andra våningen i ett litet flerfamiljshus. Lägenheten var liten och bestod av ett sex tatamimattor stort rum och ett mindre, fyra tatamimattor stort. På bottenvåningen låg en liten bar. Några minuters promenad låg hamnen och därifrån kunde man se ut över havet."

Veckans mening v. 29 2023

MIN

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord har en lördagsutmaning som han kallar Veckans mening. Vi delar med oss av en mening ur den bok vi just läser som vi av ena eller andra anledningen stannat upp inför. Utan att spoila något så klart. Min Veckans mening v. 29 kommer från Bröst & ägg. En sommarberättelse. Av Mieko Kawakami.

"Om du vill ta reda på hur fattig en människa har varit. är det enklast att fråga hur många fönster det fanns i hans eller hennes föräldrahem."

Tålamod

Nu har jag sträckläst Tålamod av Djaïli Amadou Amal, född 1975, från Kamerun. Tre kvinnors upplevelser i äktenskap med allsmäktiga män som deras fäder och farbröder valt åt dem. Religionen och traditionen bestämmer.  Äktenskap handlar inte om känslor. Tvärtom. Det handlar om allians mellan två familjer, om heder och religion. Kvinnorna ska acceptera allt, stå ut med allt och - om möjligt - glömma allt. De ska till exempel stå ut med polygami; ta emot och välkomna nya hustrun, lära upp henne och se till att harmoni råder i hushållet. Ramla och hennes halvsyster, Hindou, ska gifta sig samma dag. Ramla har i sista stund snuvats på ett giftermål som hon välkomnade med en kamrat till hennes bror. Men hennes fars äldre bror har gått och lovat bort henne till en äldre affärsbekant och då är det bara att bita i det sura äpplet. Stackars Hindou gifts bort med en våldsam, missbrukande kusin, Moubarak, som slår henne sönder och samman. Ingen ställer upp på hennes sida. Släkten tycker bara att det är pinsamt att hon skriker så hemskt när mannen slår och våldtar henne. Ramla ska bli bihustru. Hon "välkomnas" av mannens vackra hustru och förstår precis hur illa sedd hon är. Första hustrun heter Safira och hon har levt i över tjugo år med mannen som varit fullt nöjd med henne i alla avseenden. Hon anses ha fört lycka och välstånd med sig i huset. Men nu har mannen kommit på andra tankar. Safira är naturligtvis både både ledsen och arg och rustar till kamp. Hon drar sig inte för någonting och hon är smart. Mannen anar oråd, men kan inte komma på någon av hustrurna med några oegentligheter. Och vartefter tiden går anar man en långsam rörelse. Det pyr. Safira kräver att få gå och lära sig läsa och skriva. Och om den ena ska ta körkort vill den andra också göra det. Mannen är egentligen inte elak och har aldrig slagit Safira, men Ramla blir vid ett tillfälle utsatt för misshandel. Männen är ju också offer för religionen och den starka traditionen; visserligen inte i så hög grad som kvinnorna, som ju inte har några rättigheter alls. Kvinnorna ska vara tysta, undergivna, behagliga, föda barn och hålla huset rent; vara tacksamma och tålmodiga. Tålamod är det viktiga i livets alla lägen och det som den äldre generationen förmedlar till de yngre. Författaren vet vad hon talar om. Hon tog sig mot familjens vilja ur två tvångsäktenskap och verkar nu som feministisk aktivist för att förbättra kvinnors villkor i Salehområdet strax söder om Sudan. Boken tillägnas maken och barnen med kärlek. En blir väldigt upprörd av den här läsningen. Romanen förtjänar att läsas av många. Världen bör veta. Tyvärr finns väl liknande kulturer på andra ställen i världen, till exempel Afghanistan. Tålamod har fått stor uppmärksamhet i Afrika och nominerades till Goncourtpriset. Översättningen är gjord av Lisa Marquez Jagemark. Förlaget är naturligtvis Tranan. Tack och lov för Tranan!
Titel: Tålamod

Författare: Djaïli Amadou Amal 

Översättare: Lisa Marques Jagemark

Förlag: Tranan

Tryckår: 2023

Antal sidor: 179

En smakebit på søndag v. 16 2023

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger 

administrerar läsutmaningen En smakebit på søndag. Vi bjuder varandra på en smakebit utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. 

"Mamma jämrade sig som vanligt innan hon satte sig upp. Hon hade sovit dåligt natten innan eftersom smärtorna hon fick av cellgiftsbehandlingen störde hennes sömn, sa hon och gäspade flera gånger. Hon snarkade så mycket att två medpatienter hade bytt rum, och det slutade med att hon fick ha ett rum avsett för två patienter helt för sig själv i närmare tre månader. När hon fortfarande delade rum klagade hon på alltmöjligt, men när hon väl fick sova ensam blev hon istället rädd för att "dödens budbärare" skulle komma och hämta henne om natten. Jag blev galen av allt shamanismprat, och det från nån som hade varit troende kristen i fyrtio år. - Mamma, ska jag skala ett äpple åt dig? - Det känns beskt i munnen. Ge mig en mintkaramell istället."  Från sidan 59 i Kärlek i Seoul av Sang Young Park.

Fler smakebitar HÄR

Veckans mening v. 16 2023

MIN

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord har en lördagsutmaning som han kallar Veckans mening. Vi bjuder varandra på en mening ur det vi just läser. Rolig, dyster, tänkvärd; en mening att stanna upp inför. Min Veckans mening v. 16 kommer från boken Kärlek i Seoul av Sang Young Park.

"Hans huvud såg ut som en persika och det söta ansiktet som ett kallnat degknyte, så jag kunde inte låta bli att hålla om honom."

En smakebit på søndag v. 8 2023

 

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger administrerar läsutmaningen En smakebit på søndag. Vi bjuder varandra på en smakebit utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås.

"Ofta hejdade sig mamma mitt i en av alla de otaliga uppgifter som hela tiden avlöser varandra under en kvinnas dag (sopa gården, sprita och sortera bönorna, rensa durran, luckra upp jorden, gräva upp sötpotatisen, skala bananerna innan de tillagas...) och ropade på oss, de tre yngsta flickorna som fortfarande fanns kvar hemma, inte med de namn som vi hade fått när vi döptes, Jeanne, Julienne, Scolastique, utan med våra riktiga namn, de som pappa hade gett oss när vi föddes och vars betydelse alltid blev föremål för tolkningar och tycktes skissera vår framtid: "Umubyeyi, Uwamubyirura, Mukasonga!"

Från sidan 7 i Barfotakvinnan av Scholastique Mukasonga. Fler smakebitar HÄR

Senseis portfölj

I Japan är Hiromi Kawakami en stor och mycket prisbelönt författare. Hon har bland annat fått det prestigefulla Akutagawapriset. Hiromi  Kawakami föddes i Tokyo 1958 och skriver både prosa, poesi och litteraturkritik. Hennes bok Senseis portfölj har de engelska titlarna, The Briefcase och Strange Weather in Tokyo. Den finns också på svenska i översättning av Lars Vargö. För Senseis portfölj fick hon Tanizakipriset. Senseis portfölj har också filmats och gjorts om till manga.

Senseis portfölj handlar om en vänskap som växer till kärlek mellan 38-åriga Tsukiko Omachi och hennes gymnasielärare Matsumoto Harutsuna som hon helt enkelt kallar Sensei. De möts genom att de beställer samma rätter på en izakaya, en bar som serverar smårätter med öl och sake. De brukar inta rejäla mängder sake och prata och promenera. Han läser haiku för henne som hon borde ha kommit ihåg ifrån skolan. Maten de äter tar ganska stor plats och det är intressant. De går på körsbärsblomsfester, de plockar svamp och åker till varma källor. De är två ensamma människor som uppskattar varandras sällskap. För det mesta. Ingenting för den som vill ha action. Mer för den som tycker om det vardagliga och de små förändringarna som mestadels försiggår inom människorna.

Titel: Senseis portfölj

Författare: Hiromi Kawakami

Översättare: Lars Vargö

Förlag: Bokförlaget Tranan

Tryckår: 2021

Antal sidor: 245

Modersmjölken

Nora Ikstena är en av Lettlands mest kända författare. Hon har nu fått sitt internationella genombrott med romanen Modersmjölken. Den handlar om Sovjetlettland och berättare är mor och dotter. I bakgrunden finns mormor och styvmorfar. Modern är framgångsrik gynekolog och fertilitetsläkare, men har svårt att underordna sig det förtyckande systemet. Det drabbar ju också dottern som blir förhörd av partigängare, lärare och rektorer. Hon svarar smart; hon vet ju vad som förväntas av henne. Modern är en härva av problem och har haft svårt att ta till sig dottern. Det började med att hon inte ville amma sin baby. Mormor och styvmorfar bor i Riga och där får dotterdottern växa upp. Ända tills modern straffkommenderas ut på landet för då vill hon plötsligt ha dottern med sig. Dottern är glad, duktig i skolan och har en ängels tålamod med sin struliga, olyckliga mor. Hon blir mamma till sin mamma. Den energi som dottern utstrålar känns starkt genom hela boken. Modern som är född 1944 lever hela sitt liv under den ryska tiden. Hon hinner inte uppleva friheten 1991. Men det gör dottern, född 1969. Modersmjölken är ett stycke lettisk historia. Kommunismen är nu förbjuden i Lettland. Det finns trots allt mycken kärlek i den här boken som jag tyckte väldigt mycket om och sträckläste. 

Titel: Modersmjölken
Författare: Nora Ikstena
Översättare: Juris Kronbergs
Förlag: Tranan
Tryckår: 2020
Antal sidor: 260 
 

Den genomskinliga rättikan

Den genomskinliga rättikan, 1985,  är en delvis självbiografisk novell av nobelpristagaren  Mo Yan i novellsamlingen med samma namn. Pojken som kallas Svartungen rekryteras som medhjälpare till en stenhuggare som ska hjälpa till med en fördämningsvall som ska breddas. Arbetsledaren svär och skriker om kommunpamparna som tar folk ifrån byns arbetsstyrka. Vid arbetsplatsen står vice -  direktör Liu och domderar och kallar Svartungen "ditt lilla apkräk". Tonen är väldigt rå i största allmänhet. Han får arbeta tillsammans med kvinnorna där  det finns en vacker flicka vid namn Krysantemum som intresserar för honom. Så småningom kommer Svartungen att dra bälgen till smeden något som också Mo Yan också provat på. Det är också ett hårt arbete. Den gamle smeden blir så småningom utmotad av den ondsinte enögde smedgesällen som sätter skräck i alla. Så småningom utvecklas ett triangeldrama som visar sig omfatta fyra personer. Mo Yans novell är mustig och märgfull. Naturen skildras kärleksfullt och står som motvikt till det hårda arbetet och de långa arbetsdagarna. Svartungen som inte talar har desto starkare sinnesförnimmelser. Humorn är burlesk och berättarglädjen är det inget fel på. William Faulkner står högt i kurs hos kinesiska författare. Så också hos Mo Yan, som dock betraktar sig som Faulkners jämlike. De vackra saxklippsillustrationerna i boken är gjorda av konstnären Zhang Hui från Mo Yans hemtrakter. Översättare är sinologen Göran Malmqvist.
Novellen passar in på nr 8 i Ugglan&Bokens läsutmaning Läs en novell IV: Läs en novell vars titel består av tre ord.
Dessutom råkar den passa in i Läsutmaningen Månades språk som i mars är kinesiska.

Titel: Den genomskinliga rättikan 
Ur novellsamlingen:  Den genomskinliga rättikan
Författare: Mo Yan
Översättare: Göran Malmqvist
Förlag: Tranan
Tryckår: 2014
Antal sidor: 66