En smakebit på söndag

 "Han var alltså den person som jag i en gammal bok med ett starkt romantiserat porträtt hade kallat för Henry Morgan. Det finns ingen anledning att ångra eller ändra det namnvalet, det passade honom bra, han skulle kommentera saken då och då under den tid vi fick på oss och verkade ha förlikat sig med det, han hade varit helt oförstående när han sent omsider läst boken, men sedan tagit saken under övervägande, studerat ämnet och efter hand sett en poäng i att bli uppkallad efter en sjörövare. Där förekom gemensamma drag. Att namnet tillkommit av en slump genom att jag öppnat en gammal uppslagsbok på måfå och tagit första bästa namn jag hittat, saknade betydelse. Det var alldeles för viktigt för att bero på en tillfällighet.  Det skulle så småningom framgå att han också accepterat andra saker som jag gjort mig skyldig till, små försyndelser och andra grövre som var och en för sig kunde ha gett upphov till djup och varaktig ovänskap. För att inte säga fiendskap. Saker som i grund och botten kunde vara motiv för att utkräva upprättelse, kanske rent av hämnd."

Från sidan 17 i Renegater av Klas Östergren

Läsutmaningen En smakebit på söndag går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar - utan spoilers - utav det vi just läser. astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i trådarna den här veckan. Fler smakebitar HÄR

Året med 13 månader

Åsa Linderborgs senaste bok har titeln Året med 13 månader. Tieln har hon lånat ifrån en film av Fassbinder.  Med hjälp av dagboksanteckningar mellan 3 september 2017 och 3 oktober 2018 skildrar hon ett turbulent år i svenskt kulturliv. 2000 sidor har bantats ner till 500. Själv skakas hon både yrkesmässigt och privat. Åsa Linderborg arbetade som kulturchef på Aftonbladet när Benny Fredriksson, chefen för stadsteatern, begår självmord. Såväl Aftonbladet som Åsa Linderborg själv lastas för sin hårdhänta hantering av Benny Fredriksson. Åsa Linderborg rannsakar sig själv och Aftonbladet. Hon hävdar att det viktigaste för henne alltid är sanningen, men hon ångrar sin text om Benny Fredriksson. Hon skäms för sin yrkeskår som hon anser företräder en mobbningskultur som är accepterad. Hon anser att det begicks många övertramp under me too.  Åsa Linderborg konstaterar att hon och hennes mor är de enda i familjen som födda in i arbetarklassen. De håller fortfarande på att älta sina klassresor. Sven Wollter signerar en bok med socialistiska hälsningar till henne. Åsa Linderborg har avlägsnat sig ganska långt ifrån sitt ursprung. Hon lever ett bekvämt, privilegierat liv med två vuxna barn, Maxim och Amanda. Barnens far, Anders, har hon goda förbindelser med, men han har blivit kasserad till förmån för den vidunderlige P, som visserligen är mycket äldre än Åsa, men ändå i Åsas ögon helt fantastisk. När hon sedan själv blir ratad för en yngre kvinna skakas hennes värld i sina grundvalar. Detta tillsammans med Benny Fredrikssons självmord blir väldigt tungt för henne. Men hon har många axlar att gråta emot. Bland annat visar sig Lena Andersson och hennes man Björn Linnell vara omistliga vänner i allt elände. Åsa Linderborg är 51 år och börjar oroa sig för sitt fysiska åldrande. Hon är öppen med sina sorger och bedrövelser; tillkortakommanden och klander. Jag blir full i skratt när den vassa Åsa Linderborg möter Horace Engdahl och Ebba Witt Brattström på Svenska akademiens mingel och blir star - struck och tom i bollen. Precis som en antagligen blivit själv. Även om en ofta inte håller med Åsa Linderborg så är Året med 13 månader en sympatisk, sorgsen bok som berör. En tycker sig komma nära författaren och lever med under det eländiga året. Många kända namn passerar revy. Ibland luftar hon sina aggressioner mot en eller annan person och då småfnissar en. Livet är för viktigt för att inte dokumenteras, säger Åsa Linderborg. Och visst har hon rätt.

Titel: Året med 13 månader

Författare: Åsa Linderborg

Förlag: Polaris

Tryckår: 2020

Antal sidor: 494 sidor
 

Jag for ner till bror

Karin Smirnoffs roman, Jag for ner till bror, är en fantastisk debut. Den tilldrar sig i Smalånger, ett litet norrländskt samhälle där alla känner alla och vet allt om varandra på gott och ont så som det brukar vara i små samhällen. Jana Kippo tänker ta hand om sin tvillingbror Bror, som gått ner sig ordentligt i drogmissbruk. Minnena från deras uppväxt är inte roliga. Jana hatar båda sina föräldrar, både den våldsamme fadern som nu är död och modern som sitter slagrörd på hemmet. Jana hade hoppats att hon aldrig skulle återse modern varken levande eller död. Modern broderar dukar och ber böner, men har aldrig tagit strid för sina barn. Jana känner och älskar skogen och är en duktig jägare. Hon bestämmer sig för att stanna en tid och börjar arbeta inom äldrevården. När hon åker omkring till vårdtagarna träffar hon bland många andra kända människor faderns suparkompis allanberg (Karin Smirnoff skriver så), en arg gubbe med långa gula naglar, och sin skolkamrat, enda väninna och rival, Katarina, som är döende. Hon får förklaring på många frågor men det tillkommer en del andra. Jana träffar John, en särling som skickats till specialskola av sina fosterföräldrar eftersom han var harmynt. De inleder ett av- och -till - förhållande. John målar sina minnen; Jana arbetar i lera. Ett fyllekompani blir det. En märker hur Jana sakta men säkert börjar rota sig.  Hennes eget såriga förflutna uppenbaras efter hand i sin helhet. Karin Smirnoff tryfferar sin roman med många spännande dialektala ord. Hon skriver ihop förnam och efternamn med små bokstäver. Meningarna är korta och effektiva och bildspråket väldigt uttrycksfullt. En sträv humor glimtar till då och då. Personskildringen får hela Smalånger att leva och naturskildringen skapar omgivningen. En lever och lider och gläds med Jana i den här våldsamma men sympatiska romanen med det vackra omslaget som är en målning av Helmer Osslund. Inte konstigt att den direkt blev nominerad till Augustpriset. Karin Smirnoff föddes i Umeå 1964. Hon har gått Lunds författarskola. Nu bor hon i Piteå. En andra del, Vi for upp med mor, kommer i maj. Kanske blir det en tredje också.

Titel: Jag for ner till bror
Författare: Karin Smirnoff
Förlag: Polaris
Antal sidor: 318 
Tryckår: 2018

En sista söndag

Jag har alltid gillat Julie Parsons kriminalromaner. Nu är det tio år sedan hon kom med något nytt. En sista söndag (The Therapy House) heter hennes senaste bok. Den fick The Irish Book Reward. En sista söndag inleds med att en pensionerad domare , John Hegarty, mördas med ett nackskott. Någon skjuter honom med hans fars pistol. Någon mosar också hans ansikte till oigenkännlighet. Den pensionerade poliskommissarien Michael McLoughlin bor granne med domaren och blir på olika sätt indragen i händelserna. Han har också tänkt söka upp den som sköt hans far, som också var polis. McLoughlin har lokaliserat gärningsmannen till Italien och det är där han befinner sig när han kallas hem för domarmordet. Domarens lilla hund Ferdie tyr sig instinktivt till McLoughlin, som är en av naturen vänlig och empatisk man utan alkoholproblem och trasiga äktenskap. Hans bostad är nyligen inköpt och han har inga problem att bekanta sig med omgivningen. I bakgrunden finns de gamla irländska stridigheterna. Alla har klart för sig vem som hörde vart. Samuel Donoghue är en mystisk, lite skrämmande man som domaren har hållit under armarna. Ingen vet riktigt varför. Han ser, hör och vet mer än folk tror. Elizabeth Fannin är en vacker terapeut som hyr in sig i McLoughlins källare. Familjen Hegartys historia visar sig vara en helt annan än den som den vackra ytan tyder på. Julie Parsons stil är livlig och kraftfullt engagerande. En är med från första stund. Och en är fast från första stund. 
Polaris förlag 2018. Översättare: Lars Ahlström

Kulturkollos veckoutmaning v. 15

Så här skriver Carolina på Kulturkollo: "Eftersom den här veckan ska handla om gott och blandat vill jag att vi tillsammans blandar till en rejäl påse med godsaker. Kulturella och ätbara…
Därför två snabba frågor:

1. Vad läser du just nu?
2. Vilket är ditt favoritgodis?

På söndag återkommer jag med två listor. Den ena kommer att lista allas vår blandade, pågående läsning just nu. Den andra kommer alltså att vara en lång lista över olika favoritgodisar. Med bilder! (förhoppningsvis…)"
1.

 

 2.