Året med 13 månader

Åsa Linderborgs senaste bok har titeln Året med 13 månader. Tieln har hon lånat ifrån en film av Fassbinder.  Med hjälp av dagboksanteckningar mellan 3 september 2017 och 3 oktober 2018 skildrar hon ett turbulent år i svenskt kulturliv. 2000 sidor har bantats ner till 500. Själv skakas hon både yrkesmässigt och privat. Åsa Linderborg arbetade som kulturchef på Aftonbladet när Benny Fredriksson, chefen för stadsteatern, begår självmord. Såväl Aftonbladet som Åsa Linderborg själv lastas för sin hårdhänta hantering av Benny Fredriksson. Åsa Linderborg rannsakar sig själv och Aftonbladet. Hon hävdar att det viktigaste för henne alltid är sanningen, men hon ångrar sin text om Benny Fredriksson. Hon skäms för sin yrkeskår som hon anser företräder en mobbningskultur som är accepterad. Hon anser att det begicks många övertramp under me too.  Åsa Linderborg konstaterar att hon och hennes mor är de enda i familjen som födda in i arbetarklassen. De håller fortfarande på att älta sina klassresor. Sven Wollter signerar en bok med socialistiska hälsningar till henne. Åsa Linderborg har avlägsnat sig ganska långt ifrån sitt ursprung. Hon lever ett bekvämt, privilegierat liv med två vuxna barn, Maxim och Amanda. Barnens far, Anders, har hon goda förbindelser med, men han har blivit kasserad till förmån för den vidunderlige P, som visserligen är mycket äldre än Åsa, men ändå i Åsas ögon helt fantastisk. När hon sedan själv blir ratad för en yngre kvinna skakas hennes värld i sina grundvalar. Detta tillsammans med Benny Fredrikssons självmord blir väldigt tungt för henne. Men hon har många axlar att gråta emot. Bland annat visar sig Lena Andersson och hennes man Björn Linnell vara omistliga vänner i allt elände. Åsa Linderborg är 51 år och börjar oroa sig för sitt fysiska åldrande. Hon är öppen med sina sorger och bedrövelser; tillkortakommanden och klander. Jag blir full i skratt när den vassa Åsa Linderborg möter Horace Engdahl och Ebba Witt Brattström på Svenska akademiens mingel och blir star - struck och tom i bollen. Precis som en antagligen blivit själv. Även om en ofta inte håller med Åsa Linderborg så är Året med 13 månader en sympatisk, sorgsen bok som berör. En tycker sig komma nära författaren och lever med under det eländiga året. Många kända namn passerar revy. Ibland luftar hon sina aggressioner mot en eller annan person och då småfnissar en. Livet är för viktigt för att inte dokumenteras, säger Åsa Linderborg. Och visst har hon rätt.

Titel: Året med 13 månader

Författare: Åsa Linderborg

Förlag: Polaris

Tryckår: 2020

Antal sidor: 494 sidor
 

Man kan ju alltid titta på bilderna

I en julbilaga till Aftonbladet fann jag svenskt mönster till några av de norska julekuler som
som presenterades i en bok till förra julen. De två norska gutterne Arne & Carlos stickade Julekuler på strumpstickor för glatta livet och skrev en bok om det hela.
I år har den kommit ut på svenska.
Att Pernilla Wahlgren är en notorisk julfirare är ingen hemlighet.
Hennes saffranssnäckor med mandelmassa och pistagenötter kan jag tänka mig att göra. Om man inte aktar sig kan man vinna Pernillas jul och då står man där sedan med hela kitet.
Hyacinter har jag redan köpt. De förstod inte bättre än att i stort sett slå ut medan jag bar hem dem. Men så synade jag inte rötterna heller.
Hysteriskt pynt för granen, recept till chokladkalender, julrosor, amaryllisar, mossdekorationer, kottekransar, vackra bilder, stajlade hem och tips, tips, tips.
Kul att titta på; snyggt och fint och underbart att inte behöva göra.