Walters dotter

I gården i Valmares härskar den gamle patriarken Francisco Dias. Han har en rad söner . Walter Dias är  den yngste; den förlorade sonen som ständigt befinner sig på resande fot. Han är konstnär och har god hand med kvinnor världen över. Resterande söner ger sig i lönndom ifrån hemmet och den dominante fadern. Kvar blir Custódio och hans hustru Maria Ema. Maria Ema blev gravid vid femton års ålder och att barnafadern är Walter är en offentlig hemlighet. För att undvika skandal måste den låghalte Custódio gifta sig med Maria Ema. Walter och hans dotter träffas endast ett par gånger.  En gång erbjuds hon att följa med honom till Toronto där han bor och säger sig ha det bra. Men hon stannar. Fadern finns dock med i alla hennes tankar och hon samlar på minnen för hans räkning. Sommaren 1978 är Walters dotter 26 år. och ogift. Men hon är älskarinna åt en gammal läkare som är god mot henne. De trivs ihop och njuter av livet i hans gamla blå bil. Väggarna i Valmares spricker när man spränger i stenbrottet. Francisco Dias håller grinden på glänt om nätterna. Kanske är någon av sönerna på väg hem? Med tiden börjar det komma "giftiga brev", som Francisco Dias kallar dem, till postkontoret i Sao Sebastiao. Syskonen varnar fadern för att försöka få Walter att komma hem och ta över gården. Vid trettio års ålder börjar Walters dotter forska i vem henne far egentligen var genom hans brev och fågelteckningar. Walter är en förförisk närvarande frånvarande figur. Walters dotter skriver tre iskalla noveller. Spåren leder Walters dotter till Argentina och en bar. "Spänd, despotisk och skyddad av sin avsaknad av barmhärtighet sätter sig dottern dottern på en stol framför Walter Dias." Han får läsa hennes noveller och det blir en konfrontation. Språket i Walters dotter slingrar sig, slår knut på sig och gör krumsprång. Det är inte alltid lätt att följa författaren i svängarna. Familjens - och kanske rent av en bit av Portugals historia - avtecknar sig. Jag blir nyfiken på författarens övriga författarskap , men det förefaller inte finnas något mer än Walters dotter på svenska.
I översättning av Örjan Sjögren. Brombergs förlag 2001.

En smakebit på søndag

Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger administrerar läsutmaningen En smakebit på søndag. Den går ut på att vi bjuder varandra på smakbitar av det vi just läser. Utan spoilers, förstås.

" Syskonen Dias hade börjat ge sig av i tät följd efter varandra, två år efter Walter, och meddelat sin avfärd endast en vecka i förväg. Hon kom ihåg Adelina och hennes man Fernandes, han som hade studerat till elektriker, han som hade lärt henne bokstaven W som i Watt och Walter. Hon kom ihåg Joaquim, Manuel och deras fruar. Möjligen deras söner och döttrar. De ogifta, Luis, Jao och inácio, hon kom ihåg deras namn och ålder bättre än deras ansikten, men betraktade som en helhet tyckte hon när hon återkallade dem i minnet att de var undergivna mot fadern, maktlösa och lydiga som dresserade mulor, och trots det hade de kommit överens, gjorde de i tysthet upp planer på att lämna Valmares genom att viska lågt mellan tänderna, tala ur mungipan, kvinnorna med slutna läppar. Adelina Dias brukade säga "Vi pratade inte om någonting, pappa!" Från sidan 77 i Walters dotter av Lidia Jorges. 
Brombergs förlag 2001. Översättning: Örjan Sjögren 
Fler smakebitar HÄR