Vardagligt och spännande

Tredje boken av Ninni Schulman om journalisten Magdalena Hansson och poliserna Petra Wilander och Christer Berglund. Svara mig om du kan är titeln. Denna gången följer vi jaktlaget i Uvanå i Tiomilaskogen, i slaktboken, i badtunnan och i hemmiljö.
En tjuvskytt har skjutit en varg vilket rör upp känslor i alla läger och som om inte detta vore nog blir en av älgjägarna skjuten på sitt pass. Pär Sanner har haft sin dotter Alva med sig och hon är nu försvunnen. Hagfors - polisen får det knepigt. Alla har något eller någon att skydda. Osynliga trådar slingrar mellan flera av de inblandade. Samtidigt är ju också poliserna människor med allt vad det betyder av privatliv och familjebekymmer. Magdalena Hansson är egentligen barnledig, men kan ändå inte hålla sig ifrån arbetet. Naturligtvis vill hon hålla sig i framkanten eftersom Värmlandsbladets lokalredaktion i Hagfors hotas av nedläggning. Sonen Nils är adopterad och tycker att han får komma i andra hand och att Magdalena favoriserar sitt nya lilla barn, flickan Liv. Misstron människor emellan, trolöshet och oärlighet komplicerar tillvaron alldeles i onödan. Inte minst för de inblandade utredarna.
Svara mig om du kan är ingen revolutionerande kriminalroman, men den skildrar vardagen på ett sympatiskt, mänskligt sätt. Och den är spännande. 

Nya mord i Hagfors

 

En rad märkliga mordbränder skakar Hagfors. Petra Wilander, polis, och Magdalena Hansson, energisk journalist på Värmlandsbladet, blir djupt inblandade. Liksom i Ninni Schulmans första roman, Flickan med snö i håret, förs handlingen i 

Pojken som slutade gråta framåt genom en sorts växelsång mellan Petra och Magdalena. 

Till polisens stora förtret ligger Magdalena ofta steget före. Det finns också kursiverade avsnitt där offret (förstår man så småningom) berättar sin historia. 

Tonårens ensamhet och vuxenblivandets svårigheter är ett viktigt motiv i Pojken som slutade gråta.

Kärleksbekymmer, känslan av att vara annorlunda och drogproblem drabbar oavsett föräldrarnas klass- och yrkestillhörighet. Föräldraskap är ett annat motiv. Ninni Schulman är lyhörd för hur svårt det kan vara att vara förälder.

Jag tycker att Pojken som slutade gråta är en välskriven och spännande kriminalroman.

Alla dras med sina speciella svårigheter i livet. Det gäller att i görligaste mån få ihop privatliv med yrkesliv. Ingen vet vad som rör sig i någon annans innersta även om det gäller någon man tror sig känna väl. Det får Hagforsborna erfara med råge.

Mordiskt nyår i Hagfors

Med senaste Books & Dreams följde en liten Månpocket, Flickan med snö i håret av Ninni Schulman.Hon är journalist och författare och detta är hennes debutroman från 2010.
Idén fick Ninni Schulman sedan hon yrkesmässigt kommit i kontakt med trafficking.
Två mycket unga flickor hittas döda i trakterna kring Hagfors i Värmland. Det är vinter, mycket snö och väldigt kallt. Den ena flickan verkar inte vara saknad av någon; den andra har föräldrar som anmäler hennes försvinnande ganska tidigt.
Den underbemannade polisen arbetar för högtryck och journalisten Magdalena Hansson på Värmlandsbladet följer fallet med (irriterande, skulle polisen säga) stort intresse. Men hon visar sig vara orädd intill dumdristighet och har bra förslag.
Magdalena har flyttat till Värmland från Stockholm för att erbjuda sin son, Nils, en bättre uppväxtmiljö. Ludvig, Magdalenas frånskilde man, har synpunkter på flytten.
Polisan Petra Wilander har lovat familjen på heder och samvete att trappa ner på arbetet. Men fallet med de döda unga flickorna jagar både Magdalena och Petra vidare.
Så småningom visar det sig att i de små idylliska samhällena i trakterna av Hagfors döljer sig avgrunder av mänsklig - eller snarare omänsklig - ondska. Inte alla är de gemytliga grannar de verkat vara. Det är faktiskt riktigt spännande. Jag misstänkte flera personer, men inte den det till slut visade sig vara. Det är välskrivet och spännande och när jag väl vant mig vid det grådaskiga papperet och den fjuttiga stilsorten forcerades läsningen snabbt.
Nu köar jag på biblioteket för Ninni Schulmans roman nr två, Pojken som slutade gråta från 2012 och bok nr tre som just kommit ut, Svara mig om du kan, 2013. Jag är nr 40 i kön...
Lite kul att läsa en bok som jag nog aldrig läst om jag inte hade fått den på köpet...