Oragnisten i Gustav Vasa kyrka, Olof Andersson, höll ett seminarium i Hedvig Eleonora, om improvisation i praktiken. Åhörarna fick klättra upp på orgelläktaren och andäktigt beskåda handarbetet på tre klaviaturer och fotarbetet på pedalerna. Och så alla klaffarna till höger och vänster.
Helt underbart. Orglarna i Hedvig Eleonora och Gustav Vasa är s. k. allorglar. Man kan spela allt på dem.
Olof Andersson berättade om vilka olika slag av inmprovisastion som kan förekomma i en organists vardag alltifrån postludium till tappa noterna i knät.
Han gav bland annat exempel på utgångsmarsch vid bröllop som gärna kan vara en blandning av Delsbo och Star Trek, enligt Olof Andersson.
Det var väldigt pampigt och fullt av glädje och tillförsikt.
Han berättade om kebabskalan, en sorts harmonisk mollskala, som man kan använda för att till exempel i julspel illustrera de tre vise männens ankomst till Betlehem. Uppenbarelsen av änglar framkallas genom att organisten lägger ner båda armbågarna på orgeln och helst i syntes med ljus. Sa Olof Andersson,
Slutligen bad han publiken, som till större delen bestod av musikstuderande, om förslag på melodier som han kunde improvisera över. Det kom en del förslag, och Olof Andersson fastnade för Blinka lilla stjärna och Marseljäsen.
Och så gjorde han det. Slog ihop dem och improviserade.
Fråga mig inte hur jag gör, sa han. Jag börjar någonstans och sedan vet örat fingrarna och försöker forma en enhet.
Jean Sibelius lär ha haft samma uppfattning om saken. Musiken finner sin form, jag håller i pennan, sa han.
Ordinarie organisten i Hedvig Eleonora, Ulf Norberg, agerade ordningsman och kaffekokare för dagen.
Elegant, lärorikt och med mycken humor. Den suveräne Olof Andersson förmedlar sig lekande lätt med sin publik. Kunskaper och engagemang är alltid lika övertygande.
Inlägg
