skip to main |
skip to sidebar
Det nya numret av Vi läser innehåller flera intressanta artiklar; bland annat en rejäl intervju med Karl Ove Knausgård som numera bor i London med ny fru, nytt barn och sina fyra barn ifrån äktenskapet med Linda Boström Knausgård. Intervjun är gjord av den finlandssvenske journalisten Philip Teir och påbörjades redan 2009. I år fullföljdes intervjun i samband med att Karl Ove Knausgård var i Sverige för att ta emot lilla Nobelpriset, det vill säga akademiens nordiska pris.
Matilda Gustavsson, DN - journalisten, som berättade om de aderton kvinnor som anklagade kulturprofilen Jean - Claude Arnault för övergrepp får en omfattande presentation av Josefin Olevik. Matilda Gustavsson talar om makten i kulturvärlden. "Makten är osynlig i den här världen och strukturen fördold", säger hon. Matilda Gustavsson är nu aktuell med boken Klubben som kommer ut i november.
2016 tilldelades Han Kang Bookerpriset för boken Vegetarianen. Hon föddes för 48 år sedan i Gwangju i Sydkorea. Hon har också skrivit Levande och döda och är nu aktuell med romanen Den vita boken. Intervjun är gjord av den Patrik Lundberg som debuterade 2013 med romanen Gul utanpå.
Författaren Patrik Svensson som gjort succé med essäsamlingen Ålevangeliet skriver ern artikel om klimatkrisen med titeln Tyst höst. Han slår ett slag för skönlitteraturen och dess förmåga att skapa känsla och förståelse ; empati och förundran inför det som är främmande för oss och för liv som inte är vårt eget. Vidare tar han upp Rachel Carsons författarskap.
Ett ovanligt fylligt nummer av Vi läser, tycker jag.
I senaste numret av Vi läser 2018:3 finns en rejäl intervju med författaren Kerstin Strandberg som är en ganska osynlig kändis. Hon förekommer sällan på tillställningar av olika slag och tur är det, säger hon, för hennes garderob lämpar sig inte för festligheter. Hon är född 1932 och den senaste romanen Skura ut är en sorts sammanfattning av hennes liv och gärning. Liv och författarskap går inte att skilja åt. Hon har huset fullt av anteckningar och dagböcker och nu tar hon fram vissa bilder och synar dem igen. Kerstin Strandberg började att måla men övergick senare till skrivande. Hon skriver om sin barndom och den psykiskt sjuka modern som dog och fadern som var alkoholiserad. Hon skriver om vännen Katarina vars äldre bror Henrik hon utvecklade en djup vänskap med och som sedan tog livet av sig. Det skakade Kerstin Strandberg väldigt hårt. Hon skriver om maken, läkaren Bo - Lennart, och deras giftermål som båda hade ångrat innan de kom till kyrkan. Men de räknade med att det var mindre skämmigt att ta ut skilsmässa än att bryta en förlovning!? Nu har de levt ihop i ett helt liv för de upptäckte hur otroligt bra de egentligen passade ihop. Naturligtvis finns här mycket att läsa om konstens och skrivandets villkor; om sanning och fiktion; om mognad och åldrande; om kvinnors villkor och Författarförbundet och mycket mera. Kerstin Strandberg skriver så att en tycker sig ha henne samtalande bredvid sig. Hon är opretentiös och oglamorös och chosefri. Det framgår också av intervjun i Vi läser som är gjord av Malin Nord, en yngre väninna. Undertitlarna till Skura ut: En bok om Lidelsens detaljer eller En faun kremeras. Skriv, Kerstin, skriv! och Lidelsens detaljer är två självbiografiska titlar. Malin Nord, som har skrivit romanen Barmark, säger sig ha haft stor glädje av Skriv, Kerstin, skriv! Jag blir nyfiken på Kerstin Strandbergs tidigare författarskap.
Inte visste jag vem Dorthe Nors är förrän jag läst augustinumret av Vi läser. Dorthe Nors är enligt Vi läser "en av världens just nu
hetaste novellister"! Hon är danska och har kommit dit hon är genom att
bl. a. läsa en rad svenska författare. P. O. Enquists pris har hon också
fått. Novellsamlingen Kantslag och romanen Minna kom på svenska i juli i en volym. Det handlar det om mänskliga relationer. Ibland om människors förhållande till djur. I titelnovellen får en kvinnlig terapeut ångra att hon inte förstått att lyssna på det som hennes manliga sällskap faktiskt avslöjat om sig själv, men som hon inte riktigt tagit på allvar. Sånt som ”Jag kan vara en skitstövel ibland”. Det får hon ångra. Han är en skitstövel i kubik. En lider när en läser. Men - i sista meningen... Ja, jag läser om. Har jag förstått rätt? Det har jag. Nog... Det får bli svaret på nr 24. Läs en novell som har samma namn som titeln på novellsamlingen den är med i i Ugglan och Bokens läsutmaning Läs en novell.
Bruno K Öijer är fantastisk på scenen. Det var andra gången jag såg och hörde honom live. Första gången var 2008 när han turnerade med Svart som silver. Konceptet kändes helt igen. I nära nog två timmar agerar Bruno K Öijer sina dikter ivrigt påhejad av en ovanligt blandad och entusiastisk publik. Och natten viskade Annabel Lee är titeln på den nya diktsamlingen efter en berömd dikt av av Edgar Allan Poe, som handlar om Poes ungdomskärlek. Utan koncept, ensam på scenen så när som på en ljusstake och en kanna vatten, hänför Bruno Keats Öijer auditoriet utan att förtröttas. Han slår in sig själv som en dirigent slår in en orkester. Det är viktigt med den musikaliska rytmen i varje dikt. Bruno K Öijer skriver helt utan varje form av skiljetecken. En bra intervju med honom finns i senaste numret av Vi läser, 2014:5.
Hänförda
ridån går upp
och inget rör sig
i två timmar ligger scenen
helt öde tyst och tom
innan ridån sakta sänks igen
alla reser sig hänförda
bänkrad efter bänkrad
och applåderna växer
vill aldrig ta slut
Senaste numret av Vi läser, 2014:4, innehåller en vemodig intervju med författaren Birgitta Stenberg som lider av obotlig cancer. Hon är inte rädd för att dö. Det enda som retar henne är att hon inte kan skriva om hur det är att vara död. Bästa vännerna, Märta Tikkanen och Åsa Moberg, finns alltid där för henne liksom sambon, Kerstin. Mats Gellerfeldt vrider och vänder på begreppet Den stora amerikanska romanen. Vad innebär det? Varför har vi ingen diskussion om den stora svenska romanen? Eller den stora franska romanen? Författaren Curtis Sittenfeld beskriver sig som en ocool förortsmamma från St. Louis som gillar vanligt folk. Jag har aldrig läst något av henne, men det vore kanske dags nu. Man får rådet att börja med Presidentens hustru. Jag blir också nyfiken på redaktionens favorit, colombianen Juan Gabriel Vázquez, Ljudet av sådant som faller. En artikel handlar om mat - manga (gurume manga) i Japan. Japan har flest trestjärniga Michelin-restauranger i världen och är också världens största manganation. Alla läser manga i Japan, unga som gamla. Och alla älskar mat. Hur kommer det sig att alla polarresenärer alltid längtar tillbaka till det karga och ogästvänliga? Kanske också Jenny Diski som aldrig steg av fartyget när hon väl kom fram utan nöjde sig med att titt ut genom hyttfönstret
Nytt nummer av Vi läser. Sigge Eklund pryder omslaget. Han fyller 40 i slutet av april på samma gång som hans senaste roman In i labyrinten kommer ut. Det är en spännings - och relationsroman.
"När vi formulerar oss skapar vi översikt och ser mönster, det spelar egentligen ingen roll om det är sant eller inte. Hela grejen är att orden ger människan sammanhang. Det låter banalt, men så är det."
Bra sagt av en man som varje kväll tar ett hett bad med en bok och ett anteckningsblock till hands. Jag tror att jag ska ge honom en chans.
Sara Lövenstam, Grejen med verb verkar oemotståndlig. Hon måste vara ett fynd för SFI där hon arbetar.
Victor Johansson, journalist i LA, presenterar Olivia Laing och hennes bok The Trip to Echo Springs: Why writers drink. Olivia Laing är själv dotter till en alkoholist och det är därför hon inte klarar av att ha med några kvinnliga författare i boken. Det kommer för nära.
Stoner kom ut 1965 och fick fina recensioner redan då. Nu har boken stora framgångar en andra gång. I Europa. I maj kommer den på svenska.
Therese Eriksson, kulturskribent och litteraturkritiker, presenterar författaren John Williams, som deltog i andra världskriget och som aldrig blev kvitt sina skuldkänslor. Han var son till en bonde och skickades till Missouri för att studera jordbruk, men den engelska litteraturen kom emellan. Den blev hans stora kärlek. Ingen av hans fyra fruar kunde mäta sig med den. Läslistan växer.
Kulturskribenten Lina Kalmteg gör en fyllig intervju med Donna Tartt, " en lika skygg som välformulerad person". Donna Tartt tycker att det är viktigare att hon berör några få djupt än många ytligt. Internet är bra för research, men hon avskyr Facebook. Fortfarande kan det hända att hon får idéer till Den hemliga historien.
Om Steglitsan tyckte jag SÅ HÄR
Nytt nummer av Vi läser. Färgstarka Sofi Oksanen pryder omslaget. Karolina Ramqvist intervjuar henne. De talar naturligtvis en hel del om att Finlands Nationalteater sätter upp När duvorna försvann på stora scenen. Hon berättar att hon är intresserad av mode som tidsmarkör och kulturellt uttryck och att hon själv är fåfäng. Sofi Oksanen gillar matlagning och ser köket som en kreativ plats. Men stickning och virkning, nej tack!
Gary Shteyngart beskrivs som Amerikas roligaste ryss. Han är amerikan, jude och ryss - man får välja som man själv vill. Just nu läser han Stolthet och fördom och tycker att han blir alltmer lik Mr Darcy… Och han gillar den där skitroliga snubben Knaousgard. Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige är en favorit alltsedan barndomen. Efter att ha läst den älskar han reseberättelser. Gary Shteyngart medverkar regelbundet i resetidskriften Travel & Leisure. Vid 41 års ålder har han nu skrivit sin självbiografi, Little Failure, "eftersom männen i min familj dör ganska unga."
Den kommer ut den 7 januari.
Konsten att kränga Kierkegaard är rubriken på Klas Ekmans artikel om nytänkande antikvariat. Framtiden ser ljus ut men det krävs uppkoppling.
Antikvairat.net och Bokbörsen betyder mycket.
Kunderna är ofta samlare; dedikationer och det unika eftersöks.
Lotta Olsson (DN), Ingalill Mosander och Yukiko Duke går igenom höjdpunkterna i årets bokutgivning.
Detta var en del av allt som står att läsa i Vi läser 2013:6.
Nästa nummer kommer inte ut förrän den 28 januari
Sommarens sista ros till den alldeles nybakade nobelpristagaren i litteratur, Alice Munro!Ovanligt bra val och föredömligt kort och begriplig motivering : "Den samtida novellkonsten mästare"
Grattis också Atlas förlag och fina översättaren Rose- Marie Nielsen.
Lives of Girls and Women finns i min hylla.
Om novellsamlingen Kärlek, vänskap, hat skrev jag SÅ HÄR
i ett inlägg från 2010. Det innehåller också en artikel av Margaret Atwood och in intervju med Alice Munro.
I Vi läser 2013:2 finns en artikel om Alice Munro som jag skrev följande om:
"Den bästa artikeln är skriven av Martin Gelin (som annars gjort sig känd som författare till Den amerikanska högern) och handlar om Alice Munro.
Han har rest till Huron County och sökt efter den skygga författarinnan
men fått nöja sig med att besöka hennes uppväxtstad, Wingham och tala
med folk som känner henne. I Crossroads, en diversehandel i Clinton, kan
man köpa signerade böcker av Alice Munro. Med jämna mellanrum går
affärsinnehavaren Marilyn Tyndall hem till den 82 -åriga Alice Munro och
låter henne signera så många böcker hon orkar med.
Marilyn Tyndall låter sig inte bevekas. Hon är förbjuden att avslöja var Alice Munro bor. " Hur går det nu kan man fråga sig?
I Tokyo år noll möter oss ett Tokyo i fysisk och moralisk upplösning. Författaren David Peace - med hemort Tokyo sedan mera än tjugo år - skildrar en bombad stad under ett par heta augustiveckor 1946.
Människor är trötta, hungriga, förnedrade och plågade av revorm och löss. Kriminella gäng -som polisen på en gång måste samarbeta med och bekämpa - tar över staden och korruptionen brer ut sig.
Tokyo år noll tar avstamp i kejsarens tal och kapitulationen i kriget den 15 augusti 1945 - "Den femtonde dagen i den åttonde månaden av det tjugonde året i Shova."
Vi följer den sömnpillerknaprande inspektör Minamis jakt på en man som mördar och våldtar unga flickor. Någon sorts ordning tycker Minami att det får vara även i ett samhälle som detta. Han vill ge flickorna upprättelse och ett avslut för deras föräldrar. Berättelsen bygger på ett verkligt rättsfall.
Inspektör Minami vet att ingen är den de ger sig ut för att vara och att man inte kan lita på något eller någon. Minnena plågar honom liksom lössen och det eviga hamrandet från byggnadsarbeten. Tokyo luktar död och ruttna aprikoser.
David Peace bor själv i den östra delen av Tokyo som 1923 skadades svårt av en jordbävning och sedan bombades under kriget. Man har stor glädje av en liten karta över centrala Tokyo i början av boken. Polisen har inga bilar så de måste använda kommunala färdmedel. Det finns vagnar för segrarna, för medlöparna och mera privilegierade medborgare och så boskapsvagnar för de vanliga människorna.
De svarta jeeparna med vita stjärnor som far runt med tuggummituggande, skrattande amerikaner symboliserar den hatade segrarmakten. Nästan lika hatade är koreaner, kineser och taiwaneser.
Tokyo år noll liknar inget annat jag läst. Den är otroligt suggestiv och man läser fascinerat och andfått. Stilen är korthuggen, jagad och plågad. Tokyo år noll är första delen i en trilogi.
Andra delen, Occupied city, är egentligen annonserad på svenska - Ockuperad stad - av förlaget COLTSO i september 2013, men uppgifterna är oklara.
David Peace kommer egentligen från Yorkshire och har bl. a. skrivit Red Riding Quartet som tilldrar sig i Yorkshire sedan han kommit till Tokyo och fått mera perspektiv på hemmiljön. Det var dessa mörka kriminalromaner, som också utgår ifrån verkliga brott, som blev hans internationella genombrott.
Tokyo-trilogin däremot kunde aldrig skrivas någon annanstans än i Tokyo. David Peace vet för han flyttade tillbaka till Yorkshire under tre år och försökte skriva om Tokyo där. Men han gav upp och flyttade tillbaka.
I Vi läser 2013 nr 3 finns en längre intervju med David Peace.
Senaste numret av Vi läser 2013 : 2 april - maj innehåller flera intressanta artiklar och många lästips.
Den bästa artikeln är skriven av Martin Gelin (som annars gjort sig känd som författare till Den amerikanska högern) och handlar om Alice Munro. Han har rest till Huron County och sökt efter den skygga författarinnan men fått nöja sig med att besöka hennes uppväxtstad, Wingham och tala med folk som känner henne. I Crossroads, en diversehandel i Clinton, kan man köpa signerade böcker av Alice Munro. Med jämna mellanrum går affärsinnehavaren Marilyn Tyndall hem till den 82 -åriga Alice Munro och låter henne signera så många böcker hon orkar med.
Marilyn Tyndall låter sig inte bevekas. Hon är förbjuden att avslöja var Alice Munro bor.
Här finns också en anmälan av Tree Houses. Fairytale Castles in the Ail av Philip Jodidio. Taschen förlag 2012. Några helt fantastiska bilder på trädhus illustrerar.
Man får veta att författaren Jessica Kolterjahn går i psykoanalys åt Karin Boye i sin nya roman Den bästa dagen är en dag av törst.
Inte visste jag heller att Joyce Carol Oates även skriver poesi! Men jag kan inte säga att jag blir förvånad.
Mörker och ömhet heter dikturvalet som nu finns på svenska.
I april kommer Karin Boye: okända brev och berättelser utgiven av
Pia - Kristina Garde.
Lindelöws bokförlag satsar också på en nyutgivning av Kallocain och Astarte
I senaste numret av Vi läser finns en intervju med Barbro Lindgren där hon förklarar sig vara den ensligaste människa hon känner. Kultureliten ger henne panik. Familjelivet med man och barn såg ut ungefär som i Lorangaböckerna. Kanske skruvade hon det lite...
I senast utkomna boken Även en ihålig nöt vill bli knäckt ägnar hon sig åt de stora filosoferna.
På sitt sätt. Åt somliga nickar hon instämmande medan andra - som till exempel Hegel - avrättas jäms med fotknölarna med uppiggande respektlöshet.
Så här kan det låta:
"...Av det lilla jag som jag hittills läst (av Schopenhauer) har jag märkt att han är arg på mycket, och det är bra. Han tycker också att världen skulle ha varit mycket bättre att leva i utan människor.
Schopenhauer tyckte att Hegel var en jubelidiot. Det tycker jag med..."
-----
"...På morgonen denna dag låg en liten spindel fastklamrad vid sitt ägg på botten av igelkottens vattenskål. Jag tog försiktigt upp den och satte den på ett salviablad. Den levde till min glädje och höll hårt i ägget. Sen gick jag därifrån.
Efter en stund gick jag tillbaka - då var salviabladet tomt.
Efter spindelräddningen gick jag in och läste lite av Voltaire, om han eventuellt skrivit något om spindlar och deras räddningar, men det hade han inte..."
Smorgasbord och Gott och blandat aka Vi läser och Books & Dreams
I senaste numret av Vi läser finns en påfallande bra intervju med
Karl Ove Knausgård med den talande rubriken Jag vill hellre skriva än vara lycklig. Den som intervjuar är ingen mindre än Jerker Virdborg som just fått strålande omdömen för sin nya roman Staden och lågorna.
Yukiko Duke presenterar Klassikern Balladen om det sorgsna caféet av sydstatsförfattaren Carson McCullers och gör en intervju med Susanne Brøgger.
Jag vill gärna tro att Philip Teir hittat på rubriken till sin artikel Finlandssvenskans sak är svår.
Vad vore svensk litteratur utan de finlandssvenska författarna frågar han sig.
Books&Dreams är en ny tidskrift som jag tycker känns ganska plottrig.
Iofs är allt som handlar om litteratur och läsning bra, men ändå.
Mer läslyx i livet står det på omslaget och redan där blir jag betänksam. Läsning är inte lyx. Läsning är själva livet.
Mer läslyx i livet känns som om läsningen inte vore alldeles nödvändig.
I alla fall hittar jag två intervjuer som jag gärna läser.
Chefredaktören Carina Nunstedt har intervjuat thrillerförfattaren Harlan Coben i New Jersey.
María Dueñas är professor i engelsk litteratur vid universitetet i Murcia. Hennes debutroman heter Tiden där emellan och beskrivs som en blandning av Vindens skugga och filmen Casablanca!? Den måste man ju läsa, känns det som.
María Dueñas intervjuas av Alexandra Pascalidou.
Omslagspojkar och flicka är Andreas Lundstedt, Tommy Körberg och
Camilla Henemark
Inlägg
