"Hon kunde se sig själv i alla sina barn, oftast de saker hos sig själv som hon ogillade. Violet visst hur hon skulle hålla fasaden, även om det skadade henne själv. Liza betraktade sina föräldrar med överdriven vördnand på samma sätt som Marilyn en gång hade gjort, när hon sett sina egna föräldrar - förmodligen båda två extremt berusade - dansa runt i vardagsrummet tillsammans en julafton, ovetande om de saker som de båda var tvungna att svälja för att kunna fortsätta sin relation. Grace var medgörlig och konflikträdd. Men Wendy var den av döttrarna som hade den största makten över henne. Wendy var impulsiv, tvångsmässig, turbulent. Hon var frispråkig, så som Marilyn hade varit innan hon fick barn. Hon var självupptagen och självkritisk och självdestruktiv."
Ur En lyckligare tid av Claire Lombardo. Översättning: Anna Strandberg
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar