Visar inlägg med etikett Eva Åsefeldt. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Eva Åsefeldt. Visa alla inlägg

måndag 8 augusti 2022

Shuggie Bain

Äntligen har även jag läst Shuggie Bain, den skotske författaren Douglas Stuarts debutroman som kom ut 2020. Den bygger på egna barndomsupplevelser från  80 - talets Glasgow. Hela samhället var på väg utför och arbetarklassen drogs med. Arbetslösheten ökade och uppgivenheten bredde ut sig. Unge Hugh, Shuggie, är huvudkaraktären i berättelsen. Mamma Agnes tragiska livsöde upplevs mycket genom Shuggie. Agnes är vacker och levnadsglad och utrustad med drömmar om framtiden. Hon tycker att hon liknar sin idol Liz Taylor. Hennes första äktenskap med en tråkig men präktig katolik slutar med skilsmässa när Agnes mött den bufflige kvinnokarlen taxichauffören Big Shug Bain. Han är protestant och har inga problem med att lämna hustru och fyra barn för den vackra Agnes, som har två barn med sig i boet. Ganska snart står det klart för Agnes vad hennes nye man är för en. Snart finner hon sig förflyttad till ett sotigt före detta gruvsamhälle utanför Glasgow med yngste sonen Shuggie. Hon har svårt att smälta in i den övriga kvinnogemenskapen. De andra kvinnorna tycker att hon är högfärdig och att hon lägger an på deras män. Shuggie och hans mor utvecklar en speciell relation och allteftersom hon förlorar greppet om sitt liv  och blir alltmer alkoholiserad blir Shuggie allt viktigare för henne. Han hjälper och skyddar henne så långt det är möjligt. Ända in i döden. Första hälften av boken tyckte jag var ganska rå och oändligt trist. Medan andra delen griper tag på ett helt annat sätt. Shuggies sätt att ta hand om sin olyckliga mor är så rörande. Den unge Shuggie har det inte lätt i världen. Moderns elände på hemmaplan och i skolan kallas han bög och blir retad för sitt sätt att använda lite ovanliga ord. Själv är han osäker. Shuggie Bain är välskriven och förtjänar många läsare. Den tappre Shuggie lever kvar hos en långt efter att läsningen är avslutad. Douglas Stuart nobbades på 44 förlag. Albert Bonniers förlag tackade ja innan någon annan och innan boken vunnit Bookerpriset 2020. Douglas Stewart flyttade till New York för tjugo år sedan och är numera framgångsrik designer på Manhattan.

Titel: Shuggie Bain

Författare: Douglas Stuart

Översättare: Eva Åsefeldt

Förlag: Albert Bonniers förlag

Tryckår: 2021

Antal sidor: 460

söndag 31 juli 2022

En smakebit på søndag v. 30 2022

 

Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi bjuder varandra på en smakebit utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i trådarna. Fler smakebitar  HÄR

"När nästa låt började tryckte Shuggies mamma ölburken mot bröstet och snurrade långsamt ut på golvet. Hon knep ihop ögonen och dansade sig tillbaka till en plats där hon kände sig ung och förväntansfull och åtrådd. Tillbaka till Barrowland, där de unga männen följde henne hungrigt med blicken över dansgolvet och kvinnorna avundsjukt tittade bort. Med fingrarna utsträckta som en solfjäder drog hon handen över kroppen. Strax ovanför höften kände hon den där envisa lilla valken hon hade fått efter sina tre ungar. Plötsligt var hon tillbaka i nuet, öppnade ögonen och kände sig ful och dum och tjock. "Jag hatar de här tapeterna. Jag hatar gardinerna och sängen och den där jävla lampan." Shuggie ställde sig upp på det mjuka överkastet. Han lade armarna om henne igen och försökte hålla fast henne, men den här gången puttade hon bort honom."  Från sidan 62 i Shuggie Bain av Douglas Stuart.

söndag 14 april 2019

En smakebit på søndag

Norstedts
"Jag hade lovat att sitta helt tyst vid bordet när Gómez bjöd min mamma på lunch- Han hade förbjudit mig att prata och bett mig att lita på hans omdöme. Han hade också sagt att någon i personalen skulle komma och hämta Rose från strandlägenheten varje dag och att jag kunde göra vad jag ville. På tisdagarna ville han att jag skulle följa med till kliniken, eftersom jag ju var min mammas närmast anhöriga. Förutom det fick jag välja själv. Han ville lära känna Rose och var verkligt fascinerad av hennes fall. Det var inte det att hon inte kunde gå som intresserade honom. Han ville veta varför hon kunde gå ibland. Det verkade vara en åkomma som mycket väl kunde vara fysisk, men man fick inte stirra sig blind på den medicinska teorin. Vad trodde jag? Jag såg Gómez som min forskningsassistent, Jag har hållit på med det här fallet i hela mitt liv och han har precis börjat. Det finns inga tydliga gränser mellan seger och nederlag när det gäller min mammas symtom. Så fort han ställer en diagnos kommer hon att generera ett nytt bara för att förvirra honom. Han verkar vara medveten om det." 
Från sidan 59 i Varm mjölk av Deborah Levy.
En smakebit på søndag är en läsutmaning som går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Idag är det Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten som håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR.