Visar inlägg med etikett Fru Fannys son. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Fru Fannys son. Visa alla inlägg

lördag 1 juni 2019

Fru Fannys son

I Fru Fannys son, 1905,  av Annie Quiding, har fru Fanny gått ur tiden - hon stupade på sin post -  och hennes man Arnold har varit i Indien i femton år. Det blev aldrig av att Fru Fanny återförenades med mannen. Hon hade jämt för många järn i elden. Hennes son, Kurt, har inte haft kontakt med "nya pappan" på fem år. Men nu känner han sig ensam och skriver ett brev till sin "Aldrig förgätne gamle vän!" Arnold Scheffer i Kalkutta svarar med glädje "Min gosse!" Och så är kontakten återupprättad. Kurt skriver halvhjärtat på en avhandling om lippierna. Kurt tycker att hans första plikt är att utveckla sin personlighet; mitt jag är mitt verktyg. Arnold har en annan inställning till livet. Han talar om offer och försakelse. Han tror på Brahman, världssjälen. Arnold har utöver sina uppgifter på universitetet ett arbete om det ariska lynnets och föreställningskretsens inflytande på kristendomens utveckling. Kurt är verkligen i beråd. Han har blivit kär i sin bäste vän Gunnars fästmö, Oleana. Kurt är rik och är verkligen inte beredd att försaka. De diskuterar brevledes och Arnold bjuder Kurt till Indien. På hemmaplan är släkten bekymrad. Kurts moster Eva skriver till Arnold och ber om hjälp. Tant Julia, en gammal kvinnosakskämpe, är den enda som håller det unga paret om ryggen. Hon blir också den som kommer att skriva det ödesdigra brevet som får Arnold att göra slag i saken och åka hem till Sverige. Fru Fannys son är inte fullt så lättläst och omedelbar som Quidings/Åkerhielms tidigare romaner, men det kan kanske bero på den manliga brevväxlingen och synvinkeln. Slutet kommer oväntat och chockartat.

fredag 31 maj 2019

Fru Fanny

1904, medan Annie Åkerhielm fortfarande var Annie Quiding, skrev hon romanen Fru Fanny. Fanny har ett livsintresse vid sidan av familjen och det är kvinnosaken och rösträtt för kvinnor. Fanny är dotter till en förmögen bankdirektör, Gotthard Hein, den personifierade borgarhögfärden. Fanny har varit gift och har i första äktenskapet en son som heter Kurt. Hon gifter om sig med en yngre, vacker tämligen medellös man som dock har doktorerat vid blott 24 års ålder. Arnold ägnar sig åt Rig Veda - studier. Ingen i familjen är särskilt intresserad av hans förehavanden, men svärfar släpper i alla fall till pengar. Fannys syster Eva är gift med Bengt som är adelsman och löjtnant. Svärfars pengar betyder mycket även här. Arnold är en leende, lidelsefri man som vill ha det svalt och fritt omkring sig. Fru Fanny är intensiv och älskar för mycket. De får dottern Etty, som blir dödssjuk medan hennes mamma befinner sig på en kvinnokongress i Köpenhamn. Redan tidigare har sonen Kurt fått uttrycka : Du är igen riktig mamma som Gunnars och Eriks. Men inget biter på Fanny. Hon startar ovanpå allt en tidskrift. Arnold ruvar på sina egna planer och meddelar en vacker dag att han tänker åka till Indien 4 - 5 år. Vill Fanny följa med? Fanny hatar Arnolds arbete. Hon framhåller att hon ju också har en verksamhet hon vill ägna sig åt. "Kasta skräpet över bord", säger Arnold. Kvinnans plats är hos mannen. Hon ska leva mannens liv eller hålla sig ur hans väg. Mannens plikt riktar sig utåt i världen; kvinnans inåt i hemmet. Kvinnorörelsen innebär en rasdegeneration, enligt Arnold. Cyniskt och förhatligt påstående, rasar Fanny. Kvinnorna utvecklas kanske, men männen försämras och blir karaktärssvaga, ömkliga och gosselika, mässar Arnold. Hans åsikter förvånar mig som läsare. Han har utvecklats till en riktig patriak i all stillhet.
Jag vet att fru Fanny sedd med dåtidens glasögon ansågs vara ett angrepp på kvinnorörelsen, men ur min synvinkel uppfattar jag den ungefär tvärtom. Fru Fanny arbetar för  kvinnornas sak - trots en del splittring i leden - och hon trotsar både mannen och familjen i övrigt. Hon tycker att kvinnor kan klara två livsuppgifter på en gång. Den jag kan tycka sitter i kläm i den här välskrivna romanen Fannys son, Kurt Lorin.
Förmodligen kastas det lite ljus över honom i romanen Fru Fannys son från 1905.