Berg i fjärran

1982 kom Kazuo Ishiguros debutroman Berg i fjärran ut. Alltsedan dess har han varit författare på heltid. Eftersom familjen flyttade till England när Ishiguro var liten dröjde det ganska många år innan han kom att intressera sig för sitt ursprungsland, Japan. I Berg i fjärran är jag - berättaren, Etsuko, en japansk änka som flyttat till England. Hon minns Nagasaki (författarens födelseort) på 50 - talet, sitt giftermål och graviditeten med det första barnet. Etsuko har en svärfar som hon kommer väldigt väl överens med. Han har ett eget boende vilket inte är helt vanligt på den här tiden strax efter kriget i Japan. Etsuko får en sorts väninna i den äventyrliga Sachiko som när en envis dröm om att komma till Amerika. Hon har en dotter som hon tanklöst försummar, trots att hon vet att barnet lider av de upplevelser hon fått under kriget. Sachiko förlitar sig på den ständigt opålitlige Frank som tar hennes ihopsparade pengar och spenderar dem på allt annat än amerikaresor. Amerikanerna förstörde hela samhällsystemet sägs det i romanen. Etsuko oroar sig för flickan Mariko, som  är mycket svår att komma nära. Och hon tänker på sin egen dotter, Keiko, som kanske inte fick tillräcklig uppmärksamhet. Fru Fujiwara är också änka. Hon har en omtyckt nudelaffär och en ogift son som sörjer en förlorad flickvän. Fru Fujiwara tycker att de moderna flickorna bara tänker på amerikaklänningar och tvättmaskiner. Och hon förfasar sig över en gift kvinna som trots att hon fick stryk inte röstade på samma parti som sin man i valet! Jag tyckte om den här romanen. Men det är långt emellan Berg i fjärran och Begravd jätte. Närmare bestämt ett helt författarskap. Kazuo Ishiguro har förmågan att växla perspektiv och berättarstil. Ett gediget noblepristagarförfattarskap, skulle en kunna säga.