Öppet hav

Einar Kárasons kortroman Öppet hav är den tredje i en serie berättelser om verkliga händelser. De två tidigare är Stormfåglar och Tunga moln. Öppet hav handlar om en fiskebåt som av oförklarliga skäl kapsejsar sex kilometer utanför Hemön utanför Islands kust. Fyra män hamnar i det fyragradiga havet. De håller fast vid båten så länge det går, men till slut beslutar de sig för att försöka simma mot land. De ser ett avlägset sken från en fyr och så långt det går håller de kontakten med varandra. Berättaren i Öppet hav kallas vår vän, men heter i verkligheten Guðlaugur Friðþórsson. Han bestämmer sig för att hålla känslorna borta och att hålla sig vid liv. "Han tänkte leva så länge han var vid liv". Han tänker på sin barndom, dikter, berättelser, sånger, kamrater och framför allt på vad han vill göra i livet. Han vill resa och se sig omkring. Och han vill be en god vän om ursäkt för att han varit otrevlig mot honom. En stund talar han med en stormfågel; en annan gång känner han närvaron av ett par tumlare. När han hör ljud och ljus från en båt väcks hans hopp för en stund. Efter något som bör vara en evighet hör vår vän tydliga ljud av bränningar och efter en stund ligger han uppsköljd på en strand som visar sig vara rena dödsfällan. Vad ska han göra? En läser andlöst. Korta, koncisa meningar; inte ett ord för mycket. En tänker på de isländska sagorna. Inga stora ord eller åthävor trots att det här är frågan om liv eller död. Här är det rena benmärgen som gäller.

Titel: Öppet hav

Författare: Einar Kárason

Översättare: John Swedenmark

Förlag: Thorén & Lindskog

Tryckår: 2023

Antal sidor: 99

 

Stormfåglar

Lånad bild

Årets första bok handlar liksom årets sista om is. Einar Kárasons Stormfåglar skildrar några fasansfulla dygn av storm, is och kyla på en isländsk fisketrålare, Måsen, utanför Newfoundland. En verklig händelse 1959 är utgångspunkt för romanen. Besättningen består av 32 personer. Den unge Larus blir den en följer. Han är ung och stark och mån om att göra sitt bästa. Han och den rutinerade gamle båtsmannen - som för övrigt påminner om mr Baines i Onedinlinjen - finner varandra i en ordlös gemenskap. Vi möter besättningen först i deras arbete med att hacka loss all is ifrån båten. Det är ett livsfarligt arbete. Männen måste hela tiden hålla i sig. Själva däcket är isigt. Kaptenen håller utkik och varnar för de höga vågorna som kan bli upp till 18 meter. Männen arbetar med korta vilopauser om två timmar. Kocken gör sitt bästa för att hela tiden hålla dem med kaffe, smörgåsar och näringsrik mat. Måsen har kontakt med ett par andra fiskebåtar i närheten, men efter en tid tystnar de. Kaptenen måste ha is i magen för att manövrera trålaren rätt när den har vänt fören mot djupet. Två räddningsbåtar måste offras för att göra Måsen lättare.  Jag måste slå upp en bild för att se hur en trålare ser ut. Författaren har stort förtroende för läsarna när det gäller fackuttryck; dävert, valback, båtuggla, messenjer. En läser andlöst. Mörkret, stormen, kylan och ensamheten drabbar också mig som läsare. Här erbjuds inga genvägar. Jag måste veta hur det går. Omedelbart. En litterär pärla med snyggt omslag enligt mitt förmenande.

Titel: Stormfåglar
Författare: Einar Kárason
Översättare: John Swedenmark
Förlag: Bokförlaget Thorén&Lindskog
Utgivningsår: 2019
Antal sidor: 100