Redan som mycket ung försökte jag läsa Brott och straff av Fjodor Dostojevskij. Men det gick inte bra alls. Raskolnikov irriterade mig bara. Jag tyckte att han var överspänd och allmänt fånig. Och dum.
Däremot gav jag mig vid samma tid på Idioten och det blev en andlös läsupplevelse.
På sätt och vis skulle jag vilja läsa om den också, men jag vill inte förstöra min ursprungliga upplevelse, så jag vågar inte.
I alla fall så ska vi diskutera Brott och straff i läsecirkeln i augusti. Nu läser jag sakta och mycket noga och njuter i fulla drag. Det blir mycket att diskutera. Jag tycker fortfarande att Raskolnikov är djupt osympatisk som människa. Men vem vet. Jag kanske ändrar mig under resans gång.
Brott och straff har nyligen kommit ut i pocket i Bonniers klassikerserie.
Inlägg
Raskolnikov ÄR osympatisk. Det är liksom hela grejen. Och en huvudperson behöver inte vara sympatisk. Det är det häftiga med litteratur. Att kunna känna efter hur det känns att vara mördare.
SvaraRaderaJag läste den i skolan och var definitivt inte redo för den då. Den gav mig viss tvekan inför annan rysk litteratur tyvärr.
SvaraRaderaVisst är han dum och osympatisk, men vilket driv det är i romanen! Spänningen driver läsningen framåt i rasande fart, den är som en modern thriller!
SvaraRaderatekoppen: men man brukar väl ändå kunna hitta något sympatiskt hos de flesta människor? eller något försonande? eller något man förstår? jag fortsätter...
SvaraRaderamimmimarie: det är synd med alla dessa böcker man får förstörda för sig i skolan. nässlorna blomma är ett sådant exempel för mig.
inkling: jag håller med. det är mycket spännande läsning. och jag får tvinga mig att inte läsa för fort...
min favvobok, borde läsa om
SvaraRaderaDet är i september vi ska prata om den i Läsecirkeln. Ser fram emot pratet - icke börjat läsa än - Just nu: Barbro Alving-biogafin - den ger mej många uthärdliga knottror. En favoritkvinna jag vet för lite om. KK.
SvaraRadera