Writers in crisis

Writers in crisis. The American Novel 1925 - 1940 av litteraturvetaren Maxwell Geismar. 1947.

Long, too long America

Travelin roads all even and peaceful

you learn´d from joy and prosperity only,

But now, ah now, to learn from crises and anguish

Kapitel 1 behandlar satirikern och humoristen Ring Lardnder, som egentligen hette Ringgold Wilmer Lardner. Han arbetade som sportreporter och det är också sportens värld han skildrar i sina noveller. 

Kapitel 2 handlar om Ernest Hemingway och det är så klart honom jag kommer att koncentrera mig på. Ernest Hemingway: You can always come back

Kapitel 3 är också väldigt intressant i samband med Ernest Hemingway. Det handlar nämligen om John Dos Passos. Undertitel: Conversion of a Hero

Kapitel 4 William Faulkner: The Negro and the Female. W F föddes 1897; ett år innan Hemingway och ett år efter Dos Passos. Han växte upp i amerikanska södern där slaveriet satt sin prägel på samhället. Det räglar också Faulkners porträtt av amerikanska södern.

Kapitel 5 presenterar en författare som jag inte läst något av, nämligen Thomas Wolfe: The unfound Door. Kuriosa är att William Faulkner klassade Thomas Wolfe som den främste författaren under The Lost generation-eran, och sig själv som nummer två. Henry Miller skulle senare, på 1950-talet, jämföra beatförfattaren Jack Kerouacs prosa med just Wolfes, vilket inte är så konstigt då Kerouac hade Wolfe som sin främsta förebild i litteraturen.

Kapitel 6 ägnas John Steinbeck: Of Wrath or Joy. Vredens druvor har jag i varje fall läst. Och Öster om Eden. Nobelpriset. Vredens druvor handlar om berättelsen om en fattig familj som flyr från torkan i Oklahoma och försöker hitta ett nytt liv i Kalifornien.

Hemingway & Gellhorn

”Vi var bra under krig. När det inte var krig förde vi vårt eget. Ingen av oss överlevde familjelivet.”  Det var Martha Gellhorns lakoniska sammanfattning av sin relation med Ernest Hemingway. Hon var krigskorrespondent, skrev för Collier´s och rörde sig över hela världen. Hon tackade inte nej till något uppdrag för Hemingways skull. Hon borde packat väskan direkt när Hemingway snodde ett uppdrag från Collier´s mitt framför näsan på henne. Men hon gjorde något ännu bättre. Martha Gellhorn lyckades slinka med på ett sjukhusfartyg för att skriva om sjuksköterskor. På D - dagen var hon den enda journalisten som såg landstigningen på nära håll. Hemingway satt på redden och betraktade det hela genom en kikare. Det var i Madrid de träffades på allvar. Där fanns också författaren John Dos Passos som ofta kom i vägen för Hemingways giftpilar. Trots att de var vänner och båda tjänstgjorde som chaufför och sjukvårdare i ambulanskåren. Hemingway var över huvud taget ganska elak mot nästan alla omkring sig och hade lät att ta till smockan. "En självisk jävel," sa Dos Passos om Hemingway. Martha Gellhorn skrev sitt sista reportage vi 81 års ålder. Om filmen kan jag bara säga att Clive Owen var utmärkt i rollen som Hemingway medan Nicole Kidman saknade den kraftfullhet som jag förknippar med Martha Gellhorn. Men hon blev bättre med tiden. Som 81 - åring var hon riktigt bra.