En lyckligare tid

En lyckligare tid av Claire Lombardo fick jag rekommenderad av en pålitlig läsare. Och det blev så, att när jag väl började läsa blev jag omedelbart djupt involverad i Marilyn och David Sorensens äktenskap och så småningom även i deras fyra döttrars liv och leverne. Wendy var den äldsta tätt följd av Violet. Sedan kom Liza och så dröjde det hela nio år innan Grace kom. Marilyn avbröt tidigt sina studier för att bilda familj med David (vilket hon sedermera ställdes till svars för). Deras äktenskap är så fullständigt lyckligt och slitstarkt att det enligt Liza hänger som en kvarnsten runt halsen på de fyra döttrarna. Naturligtvis förekommer det ups and downs i föräldrarnas relation, men det är inget som ändrar något i grunden. En lyckligare tid handlar om relationer; mellan föräldrar och barn, mellan syskon, mellan de fyra flickorna och deras män, pojkvänner och vänner. Det handlar om hemligheter och lögner. Och kärlek. De fyra systrarna är väldigt olika. Partypinglan Wendy och den målmedvetna Violet har ett komplicerat förhållande trots att de nästan är tvillingar. Liza har ett förhållande med en man som hon har problem med på flera olika sätt. Randy känns inte så engagerad i förhållandet och är alltför ointresserad av att dra sitt strå till stacken. Grace känner sig allmänt utanför. Som barn var hon allas lilla kelgris, men som vuxen har hon svårt att mäta sig med systrarna. De olika karaktärerna växer fram under det att en möter dem i olika skeden av livet. Kronologin är minst sagt uppbruten, men det stör inte läsningen. Romanen liksom skruvar sig fram. Människorna framstår precis så komplicerade som människor är. En lyckligare tid engagerar från första stund och det är svårt att släppa taget. En fantastisk debutroman!

Titel: En lyckligare tid

Författare: Claire Lombardi

Översättare: Anna Strandberg

Förlag: Bazar

Tryckår: 2022

Antal sidor: 665

En smakebit på søndag v. 12 2023

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger administrerar läsutmaningen En smakebit på søndag. Vi bjuder varandra på en smakebit utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. 

"Allt hade varit som vanligt natten till den 24 februari. Jag sov gott. Men av någon anledning vaknade jag sedan väldigt tidigt på morgonen. Jag bestämde mig för att försöka sova i vardagsrummet i stället för i sovrummet. Jag lade mig på soffan, blundade och började slumra in.  Klockan 05:10. Jag väcktes plötsligt av ett högt metalliskt ljud som ekade genom gatorna. Först trodde jag att det var en bil som tryckts ihop till skrot, vilket hade varit märkligt eftersom jag inte bor i närheten av ett skrotupplag. Sedan insåg jag att det  är en expolosion. --- Billarm började tjuta. Farmor försökte hålla sig lugn. Hon kom bort till mig och sa: Håller Putin verkligen på att starta ett krig emot Ukraina?

Ur Du vet inte vad krig är. En ukrainsk flickas dagbok av  Yeva Skalietska 

Fler smakebitar HÄR                                                                                               

En smakebit på søndag v. 42 2021

"Månen var av blod den natten. Den steg upp bakom Monte Canins topp i en purpurröd isig gloria. Ett dåligt omen, enligt vedhuggarens hustru. Det hade inte varit det enda. Någon dag tidigare hade en av getterna fött en killing som var svart som sot och enögd. Den hade bitit tackan innan den ens lärt sig att andas. Vedhugggaren hade låtit välsigna stallet och hade tagit mer hand om den killingen än om de andra djuren, för den folkliga visdomen gav rådet: tänd ett ljus för Herren och två för Djävulen. Man skulle frukta ondskan, men också smickra den. Från den dagen fick han svårt att sova, och nu spädde den blodiga månen på hans oro."

Från sidan 133 i Den sovande nymfen av  Ilaria Tuti

En smakebit på søndag är en läsutmaning som administreras av astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger. Fler smakebitar HÄR 

PS. Kanin är ett platåliknande stort massiv i västra Juliska alperna. Det står på gränsen mellan Slovenien och Italien. DS

En smakebit på søndag

Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger vikarierar på läsutmaningen En smakebit på søndag. Den går ut på att vi delar med oss av det vi just läser utan att avslöja något väsentligt.
" Jag vet inte vad klockan är. Mitt i natten? Morgondagen kanske redan är här. Jag kan inte se mina ord men skriver så gott det går i månskenet för att nedteckna mina första tankar. I morgon bittida kanske jag avfärdar det hela som nonsens, men just nu är jag lite skärrad. Jag steg nyss upp och lämnade tältet för att uträtta mina behov. I och med månskenet brydde jag mig inte om att tända någon lykta. - Det enda som hördes var havet som sköljde upp på staranden. - När jag återvände till tältet hörde jag något som prasslade ovanför mig. - Jag förväntade mig att se något djur, kanske en uggla på en gren, men det var den gamla eyakindianen som satt upp i granen. Hans ansikte låg i skugga men jag kände igen honom på den spensliga kroppen och den höga svarta hattenpå huvudet. Månskenet skimrade över de märkliga smyckena han alltid bar runt halsen." från sidan 15 i Mot den glittrande snön vid världens ände av Eowyn Ivey. Översättning av Johanna Svartström. Bazar förlag.
Fler smakebitar HÄR