söndag 20 augusti 2017

En smakebit på søndag

Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten uppmanar oss varje söndag att dela med oss av det vi just läser. En enda regel gäller: No spoilers! 

Bookmark förlag
"Jag åker längs en väg som är mig mycket bekant. Det är en grusväg som dammar och spottar sten mot dikena till höger och vänster och som hela tiden vill överraska med oväntade kurvor. Men mig överraskar den inte. Jag kan allt om den här vägen. Jag åker upp för den sista backen, den som alltid är så besvärlig i kvällssolen i juli, där pappa alltid sänkte farten och koncentrerat fällde ner solskydden vid framrutan. Om några hundra meter är jag framme vid familjen torp i Värmland. Bredvid mig i bilen sitter min bror Calle. Vi har suttit så här många gånger förut, i en het bil som plöjer genom sommaren, sista biten mot stugan. Det är så mycket av första dagen på semestern över den här sträckan. Vi är åtta, nio år, vi dricker varm läsk bak i bilen och vi har chipssmulor mellan låren. Vinden i pappas hår där fram när mamma vevar ner rutan för att röka. Solen mellan björkarna. Någon av oss jämrar sig: "När vi framme?" Och någon där fram svarar: "Nu är det bara sista biten, sista backen, sen är vi där!" Från sidan 9 i Glöm mig av Alex Schulman. Fler smakebitar HÄR

26 kommentarer:

  1. en jättefin bok om försoning, tack för smakbiten!

    SvaraRadera
    Svar
    1. den är verkligen fin och ömsint skriven utan att försköna

      Radera
  2. Jag är rädd för att jag har tycker för illa om Alex Schulman för att göra den här boken rättvisa. Men man ska ju aldrig säga aldrig :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alex Schulman gillar jag inte alls, men den här boken är mycket fint skriven. treor att du skulle tycka det också, Monika

      Radera
  3. En riktigt viktig, gripande och välskriven bok. Många som vuxit upp och/eller levt i dysfunktionella familjer känner säkert igen sig och får säkert tröst i den här boken. Tack för smakbiten!

    SvaraRadera
    Svar
    1. jag blev förvånad. Alex Schulman är jag inte förtjust i alls, men det här är en vacker bok. och som du säger kan säkert många känna igen sig

      Radera
  4. Tack för smakbiten. Jag har svårt för Alex Schulman, men är ändå nyfiken på den här boken.

    SvaraRadera
    Svar
    1. jag gillar inte heller Alex Schulman, men jag tänkte bort honom. boken är så fin och stämmer inte alls med den bild jag hade av AS

      Radera
  5. Tack för smakbit.
    Har lite svårt för Alex så vet inte om jag kommer läsa något av honom. Trevlig söndag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. gillar inte heller AS. men här har han skrivit en väldigt vacker och ömsint bok full av sorg och vemod. blev verkligen överraskad

      Radera
  6. Tack för smakbiten. Har svårt för Alex Schulman men lite nyfiken är jag på boken, hört mycket gott om den.

    SvaraRadera
    Svar
    1. en skulle knappt kunna tro att han skrivit den här finstämda och ömsinta boken, men det har han ju bevisligen. gillar inte AS heller

      Radera
  7. Tack för smakbiten. Den här verkar man se hela tiden lite överallt, borde ju tyda på att många gillar den kanske... ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. jag tror att den har överraskat många som - i likhet med mig - egentligen inte gillar Alex Schulman

      Radera
  8. Tack för smakbiten, behöver försöka bortse från författaren och läsa boken.

    SvaraRadera
    Svar
    1. så är det. men boken är mycket läsvärd för att inte säga älskvärd

      Radera
  9. Är ytterligare en av dem som har svårt för Alex, tror inte att jag kommer plocka upp boken, men man ska aldrig säga aldrig...

    SvaraRadera
    Svar
    1. boken är helt väsensskild från upphovsmannen. det är så konstigt

      Radera
  10. Jag gillar verkligen inte Alex Schulman men jag har älskat alla hans böcker. Har inte läst dem han skrivit med Sigge.

    SvaraRadera
    Svar
    1. ja, jag håller med. jag ska läsa boken om fadern nu också. jag står inte ut med AS själv

      Radera
  11. Den här boken ligger i min varukorg på Adlibris. Verkar jätteintressant.

    SvaraRadera