skip to main |
skip to sidebar
Sparsmakat författarskap
 |
Bild från Kabusa böcker |
Författaren Margareta Lindholms roman, Vi är bara besökare här, kom ut 2006. Den handlar om Julia som varit hemlig agent. Hon har
fortfarande tystnadsplikt. Och det är inte mycket man får veta heller
om hennes förflutna. Men man kan ana. Julia är dödssjuk och vet att hon
upplever sin sista sommar i en liten stuga vid foten av ett berg i
kanten av ett hav. Hon är en mycket ensam människa – fortfarande något
av en hemlig agent. Hon står utanför och tittar in. Det är nu hon möter
flickan Miranda 11 år. Man blir så
glad; inte bara för Julias skull. Miranda behöver någon som
har tid med henne. Margareta Lindholms språk är redan här stramt, rent
och vackert. Julia är en människa med stoisk livshållning och hon gör
ett starkt intryck. Margareta Lindholm är född 1960 och forskar i genusvetenskap i Göteborg. Aldrig tidigare har jag mig veterligen läst något skrivet av någon som bor i Bullaren vid foten av Kynnefjället i Bohuslän.
Jag går över det frusna gräset är
titeln på en roman av Margareta Lindholm som kom ut 2009 och som var det
första jag läste av Margareta Lindholm. En tunn liten bok med ett klart,
avskalat språk i skarp kontrast mot det dramatiska innehållet som jäser
under
ytan. Saga
är försöksutskriven från det mentalsjukhus där hon vistats i femton år.
Hon hamnar hos en prästfamilj där hon blir
prästfruns förtrogna. Saga är underligt enstavig. Så småningom förstår
man varför. Margareta Lindholm har lidit av afasi och vet hur det är att sakna ord. I Skogen, 2010, skildrar Margareta Lindholm varsamt ett äldre syskonpar, Bror och Maria, som av omständigheterna och utveckligen tvingas överge sin stuga i skogen för att flytta till ett äldreboende i samhället. De har ingen naturlig plats i tillvaron längre. En ung, oerfaren socialsekreterare försöker ordna för dem.
Monsieur Leborgne är en man i trettioårsåldern som lider av oförklarliga anfall och mister talförmågan. Så småningom blir han alltför svårskött i hemmet och hamnar på Hospice de Bicêtre. Dit kommer neurologen Paul Broca som kommer att ägna sin forskning åt det här fallet, vilket gav upphov till fenomenet "Brocas område", hjärnans motoriska talcentrum. Denna verkliga historia handlar Margareta Lindholms inkännande roman Tan om.
I Emilys porträtt berättar Margareta Lindholm om den irländska flickan Erin som hamnar hos systrarna Brontë i Haworth. Hon fäster sig allra mest vid Emily, som spelar piano och skriver om nätterna. Erin tecknar och hon beskriver även Emily med ord. Hon observerar systrarnas skrivande, broderns dryckenskap och faderns sorg över sonens öde. Intressant, men inte den bästa av Lindholms böcker. Margareta Lindholm har även skrivit facktexter och fler romaner.
på mentalsjukhus kunde man hamna lätt förr, nu går det inte alls... dumförklarad kunde man bli i skolan av dyslexi och annat
SvaraRaderadumförklarad kan en bli närsomhelst och varsomhelst och i stort sett av vemsomhelst.inget är lättare
RaderaDet är en okänd författare för mig, spännande tips! Det låter som att det skulle passa mig. Tack!
SvaraRaderahon är väldigt fin. borde bli mera uppmärksammad
Radera