Hett i hyllan v. 34 2023

Monika på bokbloggen Bokföring enligt Monika tror att vi i likhet med henne själv har en del oläst stående i hyllorna. Och visst är det så. Till

 

exempel är det många år sedan jag köpte Shantaram av Gregory David Roberts och likväl står den där i hyllan oläst. Kanske formatet  verkar lite hämmande. 941 sidor. Men jag är övertygad om att romanen är en upplevelse och att jag skulle gilla den. Shantaram bygger på författarens egna upplevelser. Han missbrukade heroin och för att kunna bekosta den vanan begick han väpnade rån. Och hamnade till slut i fängelse men lyckade rymma från ett av Australiens mest välbevakade fängelser. Gregory David Roberts tog sig till Bombay och hamnade i den undre världen där han tvättade pengar åt maffian. Men han öppnade även en sjukvårdsmottagning för fattiga. Så småningom åker han med maffialedaren till Afghanistan för att förse mujaheddin med vapen. Under en fängelsevistelse i Bombay blir han utsatt för tortyr och svält. "Jag var revolutionären som förlorade sina ideal till heroinet,filosofen som förlorade sin heder till brottsligheten och poeten som förlorade sin själ till ett högsäkerhetsfängelse", säger han.Översättning Hans O. Sjöström, Brombergs förlag 2008

Haven som skiljer oss åt

Året är 1941; platsen Croydon, London. I ett flyganfall bombas Jacks och Mollys hus. Jack är fem år; Molly är hans mamma; fadern har har blivit dödad i kriget. Jack och Molly förlorar kontakten med varandra. Jack hamnar på ett barnhem och väntar varje dag på att Molly ska hämta honom. Alla säger åt honom att inte vänta. Hans mamma är död. Men Jack tror dem inte. Molly hittas irrande omkring i en helt annan del av London. Hon är skadad och har tappat minnet. Molly har en vag aning om att hon saknar något men hon kan inte komma på vad. Så småningom får Jack och många andra barn ett erbjudande om att åka till Australien och vistas på en hästgård . Det sägs att de kommer att kunna plocka apelsiner direkt ifrån träden. Jack vantrivs i sin trista, grå och obehagliga vardag och tycker att erbjudandet låter lockande. Det ska visa sig att verkligheten ser helt annorlunda ut. Men Jack får i alla fall en vän i den judiske pojken Sam. Genom honom lär han känna antisemitismen. Han kommer också att få känna av rasism in på bara skinnet. Åren går. Jämförelsevis kommer Jack att få det ganska väl förspänt. Men han upphör aldrig att vänta på sin mor. Haven som skiljer oss åt omspänner åren 1941 till 2010. Berättelsen är kronologiskt ordnad. I början tyckte jag att berättelsen var lite valhänt, men ganska snart blev jag fångad av Mollys och Jacks öden. Själva storyn är välkomponerad. De många tusen barnen som åkte till Australien efter andra världskriget kallades barnemigranter och sades ha till uppgift att göra Australiens befolkning vitare. Romanen bygger alltså på verkliga händelser. Den trafiken hade för övrigt pågått sedan 20 - talet. Haven som skiljer oss åt är Gill Thompsons debutroman.  Den är välskriven men jag skulle önska fördjupning av person - och  miljöskildring i nästa roman, som jag givetvis kommer att läsa. Gill Thompson bor i London och undervisar på deltid. Resten av tiden är hon författare.

Titel: Havens som skiljer oss åt

Författare: Gill Thompson

Översättare: Eva Andreasson

Förlag: Historiska Media

Tryckår: 2021

Antal sidor: 412
 

Den sista migrationen

Charlotte McConaghy är en australisk författare vars roman Den sista migrationen skördar lagrar världen över. Den jämförs med Där kräftorna sjunger av Delia Owens och det är inte så fel. Men Den sista migrationen har en speciell stämning som gjorde att jag lyssnade igenom boken två gånger av pur förtjusning. Franny Lynch, född Stone, älskar havet, naturen, djuren och speciellt fåglarna. På grund av klimatförändringarna dör den ena djurarten efter den andra ut. Nu har Franny märkt tre silvertärnor, tilltvingat sig en plats  på en fiskebåt för att på en datatskärm följa de tre röda prickar som utmärker de tre tärnorna. Ennis Malone, kapten på båten är på jakt efter den stora fångsten. Båten, Saghani, vilket betyder korp, utgår ifrån Grönland och målet är Antarktis. Franny har ett speciellt förhållande till havet och hon är märkligt okänslig för kyla. Besättningen på Saghani vänjer sig vid henne; Franny ser, hör och lär. Och hon är helt på det klara med vad hon ska göra när de når Antarktis. Den sista migrationen tilldrar sig på två tidsplan. Dels är det nutid på båten; dels dåtid i Galway på Irland. Fängelset i Limerick  nämns i förbifarten. En anar att Franny är på flykt ifrån något och att hon gjort något förfärligt. Sakta men säkert rullas hennes förflutna upp i takt med att Saghani närmar sig resmålet. Språket är lika poetiskt som handlingen är dramatisk. Franny är en mycket speciell ung kvinna som förefaller var till en del naturväsen. Kärleken mellan Franny och hennes mycket äldre man, Nial Lynch, är inte enkel. Charlotte McConaghy behandlar den med varsam hand. Romanens fräscha omslag förhöjer upplevelsen ytterligare. Jag blev förtrollad, helt enkelt!

Titel: Den sista migrationen

Författare: Charlotte McCognahy

Översättare: Carina Jansson

Förlag: Lavender Lit

Tryckår 2020

Antal sidor: 346

Crimson Lake

Den australiensiska författaren Candice Fox var länge helt okänd för mig ända tills hon dök upp  på flera bloggar. Hennes kriminalromaner lät spännande och miljön, Queensland i Australien, är ju inte alldeles vanlig i den här genren. Crimson Lake handlar om en mycket sär privatdetektiv vid namn Amanda Pharrell och hennes inte mindre avvikande medhjälpare, den före detta polisen Ted Conkaffey. Amanda har begått ett mord och avtjänat ett långt fängelsestraff för det. Ted Conkaffey har stått åtalad men aldrig blivit dömd för mordet på en 13 - årig flicka. I människors ögon är han skyldig. Hans kolleger skyr honom och han får sluta som polis. Ted slår sig ner i Crimson Lake i ett träskområde  som bubblar av stora krokodiler. Han försöker göra sig så osynlig som möjligt för att få vara ifred, men det dröjde inte länge förrän han blir identifierad. Amanda anlitas av en kvinna som vill få veta vart hennes man tagit vägen eftersom försvinnandet inte tas på allvar av polisen. Hon låter motvilligt Ted bli medarbetare och det visar sig snart att det blir ett mycket lyckat samarbete. Amanda blir dessutom mycket intresserad av Teds eget fall. Det är en riktigt spännande roman. Jag tänker fortsätta med Redemption Point där det osannolika deckarparet fortsätter sitt samarbete. Deras konversation är mycket roande och miljöskildringen är mästerlig. Samhällets - inte minst polisens - sätt att på olika sätt straffa Ted känns kusligt aktuellt. 

Titel: Crimson Lake

Författare: Candice Fox

Översättare: Hanna Axén

Förlag: LB

Tryckår: 2018

Antal sidor: 413

Den försiktiga resenären

Somliga saker blir en aldrig besviken på. Till dem hör en ny bok av Merete Mazzarella. Den försiktiga resenären handlar mycket om de kryssningar författaren gjort i sitt liv tillsammans med exmaken Lars G och nye maken L. En kryssning gjorde hon till och med med Lars G efter det att hon tillkännagivit att hon var kär i L. Det var inte så lyckat. Själv skulle jag aldrig drömma att ge mig ut på kryssning. Och Merete Mazzarella är ambivalent. Hon reflekterar på sitt typiska sätt över begreppet turist kontra resenär. Kryssningsturister står ännu lägre ner på rangskalan än turister i allmänhet. Hon iakttar medresenärernas beteende. Många är rutinerade kryssare. Andra går inte av båten i hamnarna. Då finns det speciell service för dem ombord. En del skickar bud efter souvenirer i de olika hamnarna. MM märker att samtalsämnena vid borden är desamma som hemma. Vid frukosten är passagerarna "tvångsplacerade" och behåller sina platser resan igenom. MM försöker att föra in lite diskussionsämnen i sällskapet, men det faller platt till marken. Tankarna på den numera döde Lars G dyker oväntat upp och då berättar MM om honom. Hon tänker också på sin far, diplomaten, som aldrig skrattade. Han log. Och han ansåg  att Pelle Svanslös innehåller all nödvändig kunskap om den mänskliga naturen. Merete Mazzarella erinrar sig resenären framför andra, Bruce Chatwin, och hans Drömspår när hon kommer till Australien; ett land som är den diametrala motsatsen till livet på den luxuösa kryssaren Braemar. Chatwin skildrar aboriginerna och deras liv. MM och L förälskar sig i Brisbane. Här blir de resenärer i stället för turister. De skaffar sig vänner där och firar jul vid midsommar i 32 graders värme och hög luftfuktighet. Brisbane är annars the skin cancer capital of the World. MM vore inte MM om hon inte hade associerat till andra författare i sin berättelse. Hon tänker på Robyn Davidson som ensam tog sig ifrån Alice Springs till Indiska Oceanen med fyra kameler som hon själv tränat upp. På kamelrygg genom öknen kom 1980 på svenska. Patrick Whites Voss anses vara hans bästa roman. Den handlar om en tysk forskningsresande, Voss, som vill göra en expedition in i det inre av Australien. White fick Nobelpriset 1973. Kate Grenvilles historiska roman The secret River  handlar om en engelsman som straffas för stöld genom att skickas till Australien på tidigt 1800 - tal. Romanen utforskar vad som kan ha hänt när europeerna koloniserade land som redan beboddes av aboriginer. 
Jag gillar Merete Mazzarellas sätt att iaktta och reflektera. Och hennes otroliga beläsenhet; hennes humor (ofta med lite udd) och hennes gudabenådade sätt att formulera sig.  

Titel: Den försiktiga resenären
Författare: Merete Mazzarella
Förlag: Schildts & Söderström
Tryckår: 2019
Antal sidor: 287

Jag lägger till den här till Månadens språk: augusti, som är finska 

Bodil Zalesky har också skrivit om den här boken

Hett i hyllan

Monika på bloggen Bokföring enligt Monika misstänker att vi i likhet med henne  har en del bortglömda godbitar i våra hyllor. Hon tycker att det är dags att lyfta fram dem och låta ljuset falla på dem åtminstone för en stund.
Jag hittade en bok som stått i mina hyllor väldigt länge. Den har ursprungligen tillhört min morbror och jag ser att han köpte den 1981. Några år senare dog han och jag fick en del av hans böcker.
Jag hade läst Stormens öga av den australiensiske författaren Patrick White, som fick Nobelpriset i litteratur 1973 som den förste och hittills ende från Australien som fått priset. Det låter verkligen egendomligt, men så är det. Eftersom jag var väldigt förtjust i Stormens öga trodde jag att jag omedelbart skulle läsa Fallet Twyborn också, men det gjorde jag alltså inte. 

Så här beskrivs boken på baksidan: Den unga skönheten med de skimrande ögonen som lever tillsammans med sin grekiske älskare i den mondäna badorten förbryllar och fascinerar sin omgivning. Vem är det, innerst inne? Gåtans lösning visar sig vara lika överraskande som övertygande. Franska rivieran på försommaren 1914, den australiska obygden på tjugotalet och London strax före andra världskrigets utbrott utgör den skiftande bakgrunden till det intensiva människoporrträtt som den australiske noblepristagaren Patrick White tecknar i Fallet Twyborn.

Enastående!

Det tog lång tid att läsa de 523 sidorna i Bookerprisbelönade Richard Flanagans Den smala vägen mot norr. Men vilken roman! Den bygger på författarens fars berättelse från tiden som slavarbetare i ett japanskt fångläger. Australiensiska, tasmanska och koreanska krigsfångar skickades ut i Burmas djungler för att bygga en järnväg mellan Siam (Thailand) och Burma för den japanske kejsarens räkning. Den s. k. japanska andan skiljde sig markant ifrån de australiensiska fångarnas syn på livet och döden.  Berättare är fältläkaren major Dorrigo Evans. Han försöker så långt det går att underlätta livet för de utsvultna, sjuka fångarna som misshandlas, torteras och dödas i meningslöst våld. I den japanska armén har soldaterna fått stryk ifrån första början och de fortsätter att slå. När de sedan blir dömda som krigsförbrytare och hängs har de fortfarande inte förstått varför. Flanagan har sett, förstått och förklarar. Alla gör på något sätt sitt arbete; alla har de fått det påtvingat uppifrån. Krigsfångarna, läkaren, lägervakterna och de som för befälet. Flanagan nyanserar skildringen som är förfärlig i krigsdelarna, men han gör inte odjur av japanerna. En lägervakt finns som beskrivs som helt omänsklig och får öknamnet Varanen, men han tillhör dem som fått stryk sedan barnsben. Att bli tillfångatagen är en stor nesa och vittnar om feghet. Japanerna vill dö för sin kejsare. Det är ärofullt. Men det är inte kejsaren som blir hängd för krigsförbrytelserna. Den smala vägen mot norr (titeln är lånad av den japanske haikudiktaren Basho)är inte på långa vägar endast en krigsskildring. Den handlar minst lika mycket om kärlek. Då är spelplatsen Australien. Flanagans roman berättar också om det som händer när de överlevande kommer hem; om svårigheterna att finna sig tillrätta i en tillvaro där ingen kan föreställa sig vad de gått igenom. De har också blivit tillrådda att inte prata om det. Här och där finns fina haikudikter av kända poeter insprängda. Vissa delar av romanen är väldigt  poetiska. Språket är vackert; metaforerna träffande och jag önskar att boken varit min så att jag kunde ha strukit under alla underbart filosofiska formuleringar. Blomman utanpå boken tror jag är en kamelia. Översättningen är gjord av Peter Landelius; förlaget Lind&Co. Missa inte den här underbara boken!
Denna värld av dagg
är bara en värld av dagg -
och ändå

En världsomsegling på 366 dagar

Issa       

Kaosutmaning 2016

Bokbloggsjerka 7 - 10 november

Det lackar mot jul. Hur ser din önskelista ut just nu?
frågar Annika i sin BOKBLOGGSJERKA 7 - 10 november.

Tja, det har jag inte funderat så mycket på. Mer än att det ska dras in på julklapparna i det stora hela. Men - böcker är tillåtet. Så klart. Vad vore en juldagsmorgon som glimmade utan julklappsböcker?
Jag har ju redan avslöjat att jag önskar mig Promenader i    Virginia Woolfs London av Lisbeth Larsson. Det kvarstår. 

Men jag fick en påminnelse om en annan bok som jag önskar mig när jag läste understreckaren i SvD idag. Japankännaren Monica Braw skriver om årets Bookerprisvinnare, Richard Flanagan från Australien, och hans bok The narrow Road to the deep North. Titeln är lånad från 1600 - talsförfattaren Bashos Narrow Road to the deep North, Oku no Hosomichi,  
おくのほそ道. Basho reseberättelse har  också fått en sentida efterföljare i Lesley Downer som skrivit On the narrow Road. Journey into a lost Japan. 1989.
Flanagans bok handlar om andra världskriget och de   krigsfångar från Australien som japanerna använde som slavarbetare för att bygga en järnväg igenom Burma, Kejsarens järnväg. Fångarna ufick utstå ofattbara lidanden och hatet emot Japan och japaner har varit stort i Australien efter kriget. Flanagan följer både japanska lägervakter och överlevande fångar efter krigsslutet. Kärlek i krigets skugga är ett annat tema.

På kamelrygg genom öknen

1977 var författaren Robyn Davidson 27 år.  Tillsammans med fyra kameler och en hund startade hon en resa från Alice Springs i centrala Australien genom 3 000 km vildmark som mestadels var öken. Resan mål var Australiens västkust och Indiska Oceanen. Hon kände en längtan efter ensamhet och tystnad. Men först måste hon skaffa kameler och lära sig umgås med dem och sköta om dem. Hon möter naturligtvis många faror på vägen inte minst i form av insekter, giftormar och vilda kamelhingstar.  Hennes mycket personliga resedagbok väckte internationell uppmärksamhet och nu har den blivit film. Tracks hade premiär den 13 juni. Robyn Davidson: Tracks är bokens originaltitel. På kamelrygg genom öknen är den svenska titeln som kom ut 1982 i översättning av Hans Nygren.
"En stark, kvick, frisk reseskildring av en originell och mycket självständig kvinna", tyckte Doris Lessing. Hoppas att filmen är lika bra som boken!
Läs mer HÄR!

Hjärtslitande

Efter flera svåra år på västfronten kommer Tom Sherbourne hem  till Australien och söker tjänst som fyrvaktare på Janus Rock alldeles på kanten till kontinentalsockeln mellan Indiska Oceanen och Södra Ishavet. En ung beslutsam flicka, Isabel Graysmark, bestämmer sig för att hon ska bli Toms hustru. Och så blir det. De är mycket lyckliga på sin lilla ö, som är tillräckligt grön för att klara några får, getter, höns och ett trädgårdsland . De enda träd som finns är två norfolkgranar. Efter tre missfall har Isabel börjat förlora hoppet om ett barn. Så när det strandar en jolle på Janus med en död man och en levande liten babyflicka ser Isabel det som en gåva från ovan. Tom vet att han bör bokföra händelsen i loggboken, men Isabel förvandlas till en beräknande tigrinna. För Tom är Isabel viktigast på jorden så han låter sig övertalas, men han mår inte bra. Han vädjar till hustrun att tänka på barnets mor, som kanske finns i livet, men Isabel är omutlig. Naturligtvis har det stor betydelse att de bor i sin egen lilla värld. Men sanningen hinner upp dem. Och berättelsen blir alldeles hjärtslitande. Isabel börjar tvivla på sin man och Tom vet inte riktigt vad han ska tro om Isabel. Det viktigaste för honom är ändå att hålla henne skadeslös oavsett vad det kommer att kosta honom. 
Författaren, M. L. Stedman, knyter omsorgsfullt ihop alla trådar på slutet av Fyren mellan haven och det är bra för man vill verkligen veta hur det går för alla. Det är vemodigt och sorgligt, men kanske var det bäst som skedde. Svårt att säga om det fanns något rätt eller fel.
Författaren föddes i västra Australien, men bor sedan många år i London. Detta är hennes debutroman och den har sålts i 38 länder. Fyren mellan haven kommer att bli en utmärkt film. Också.
Men - översättningen är jag lite tveksam till. Sa man "jepp" på den här tiden?
Till exempel.

Massolit förlag 2014
Översätt.: Katarina Falk

Läs mer om M. L. Stedman HÄR