fredag 30 oktober 2015

Pappas flicka

Av alla Leo Tostojs tretton barn var Masja favoriten. Det vill säga faderns favorit. Modern intog en mycket kylig hållning till sitt sjätte barn, Masja. De är ju faktiskt rivaler om faderns uppmärksamhet. Carola Hansson har nu fullbordat sin triptyk om familjen Tolstoj med romanen om Masja som borde ha sin bild i mitten liksom jungfru Maria i kyrkliga triptyker. Den första romanen i trilogin handlar om sonen Andrej och har samma titel. Den andra delen handlar om en sonson och har titeln Med ett namn som mitt. Masja är en tjock roman full av liv och oro. Både inom familjen och i hela landet. Makarna Tostoj har ett mycket stormigt äktenskap. Barnen bävar för deras ständiga gräl. Släktingar, skyddslingar, lärjungar och många andra människor vandrar ut och in i huset och gör att hushållet för det mesta är omfattande. Familjen Tolstoj reser omkring och hälsar på andra släktingar, åker på hälsokurer och mellan sina övriga ägor. Masja vistas till exempel på sanatorium i Schweiz en tid. Masja betraktas som ful och klok; vacker på insidan enligt fadern. Trots det har hon en rad friare, som dock avfärdas av fadern och någon gång av moderna. Faderns kärlek är tyrannisk och mycket patriarkalisk. Till slut gifter sig Masja i alla fall med den vänlige Kolja, som först efter en tid blir godkänd. Graviditeterna avlöser varandra, men slutar alltid i spontan abort eller födseln av fullgångna, men döda barn. Sorgen är förödande, men fadern säger att hon växer andligen. Romanen säger något om hur det var att vara kvinna i den här familjen och i den här tiden. Sönerna gör av med massor av pengar och får gifta sig med vem de vill. Ett förtida arvskifte ställer till mycken split i familjen. Här finns ju också den sluge golddiggern och lärjungen Tjertkov som förväntar sig att få hantera Tolstojs verk. Familjen är religiös, men antiklerikal. Masja arbetar för de fattiga bönderna liksom fadern, som använder sin förmögenhet i det arbetet. Masja besöker sjuka och inrättar bl. a. en byskola som blir en succé. Som vanligt när Carola Hansson skriver något är språket kristallklart och vackert. Hon är väl förtrogen med sitt ämne och förmår blåsa liv i sina karaktärer och jag får en stark närvarokänsla. Masja ser med oförvillad blick på sin far, men älskar honom villkorslöst. Carola Hansson glorifierar inte heller någon. Den som trots sin maktposition får stå tillbaka är Sonja, Tolstojs hustru. I Masja framstår hon  som en negativ kraft som alla går vändor omkring. Jag önskar mig en roman om Sofia Andrejevna Tolstoj, kallad Sonja, skriven av Carola Hansson. 

8 kommentarer:

  1. moderskärlek är ganska nytt fenomen (ungefär samtida med kärleksäktenskap).

    SvaraRadera
    Svar
    1. är det? mödrar har väl alltid älskat för mycket eller för litet?

      Radera
    2. modernt påfund också,att bestämma hur många barn man vill föda (min farmor födde tolv

      Radera
  2. Roligt att läsa vad du tyckte om den här!

    SvaraRadera
    Svar
    1. ett gedigt arbete med vackert språk

      Radera
  3. Tack för en inlevelsefull recension! Jag var på Augustprisnomineringen och lyssnade på panelsamtalen - och det här var nog den enda faktaboken jag inte ville läsa efteråt, för det var något med hur författarinnan presenterade boken som fick mig att tänka "KÄNNER hon ens själv för boken?!", som om hon var lite trött på den. Men jag måste haft förskräckligt fel, för nu har jag läst flera fina recensioner - och bara det att den nominerades säger väl en hel del om bokens kvalitet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. det är en roman, alltså. jag förstår hur du menar, för jag har lyssnat på Carola Hansson när hon presenterade en av de tidigare böckerna och det gjorde hon inte bra. boken var däremot jättebra. tror att det var Andrej. man ska läsa Carola Hansson! det går jättebra!

      Radera
  4. Verkar som en intressant bok. Rysk dysfunktionell författarfamilj känns spännande.

    SvaraRadera