Se mig, Medusa

Läkaren Axel Denne i Thorkil Damhaugs psykologiska spänningsroman har allt han kan önska sig. Han har vacker fru, tre välartade barn, en lukrativ praktik och en ung, söt läkarpraktikant. Axel Denne har en mystisk tvillingbror (eller?), Brede,  som ingen i familjen längre har någon kontakt med. En öm tå, kan en säga. Om han nu finns... Dennes motsats till kropp och själ är kriminalkommissarie Hans Magnus Viken är en skicklig utredare. Han är liten till växten, ganska argsint och arbetar helst ensam. Viken uppvisar en rad symptom på Napoleonkomplex och har dessutom en diskutabel kvinnosyn, kanske något beroende på att en tio år yngre kvinna fick den chefstjänst han velat ha. När nu inte mindre än tre kvinnor med anknytning till Axel Denne dödas under förbryllande omständigheter vill Viken gärna att spåren ska leda åt Dennes håll. Den arme doktorn har rört till livet ordentligt för sig. Spåren leder ut i vildmarken där också den blodiga upplösningen sker. Dessförinnan har läsaren letts in i gränder och återvändsgator och den fina lösning jag räknat ut håller inte i något avseende. Det är välskrivet, väldigt spännande och de olika karaktärerna känns äkta. Närheten till naturen förefaller självklar i en roman av en norsk författare. En liten lustig grej är att författaren låter en jobbig lärarinna heta Damhaug. Jag skulle gärna läsa fler romaner av Damhaug. Översättare: Helena Stedman. Förlag: Bokfabriken