Min mormor från Armenien

2014 hittade den franska skådespelerskan Anny Romand en liten anteckningsbok i sin mormors kvarlåtenskap. 70 handskrivna sidor på armeniska och franska från 1915 - 1918. Den 24 april 1915 inleddes det armeniska folkmordet. Turkiet skulle turkifieras. De som fick bo i Turkiet skulle vara turkar och muslimer. Människor av andra folkslag och religioner "förflyttades". Männen dödades och kvinnor och barn fick ge sig iväg i konvojer vaktade av gendarmer. Ohyggliga scener spelades upp. Spädbarn skildes ifrån sina mödrar. Alla frös och svalt. Anny Romands mormor, Serpouhi Hovaghian, förlorade sin sex månaders dotter och gav sin 4 - årige son till en turkisk bondkvinna när hon insåg att ingen av dem skulle klara flykten till fots. Serpouhi orkade inte bära sonen. Anny Romand och hennes mormor kom att leva tolv år tillsammans. Annys mor arbetade mycket. Och mormor var i behov av att någon var hos henne hela tiden. Hon berättade mycket om sitt liv som sagor för den lilla flickan Anny som inte förstod allt, men hon grät med sin mormor när det behövdes och lämnade henne ifred när hon brottades med sina minnen.  Anny Romand hade länge tänkt skriva om sin mormor och när hon nu hittade dagboken visste hon direkt hur hon skulle göra. Hon låter den lilla flickan berätta och lägger in avsnitt ur mormors dagbok. Boken har fått titeln Min mormor från Armenien. Upplägget fungerar bra. Mormors otroliga flykt som varar länge och slutar i Marseilles är en otrolig historia fylld av tragik och lidande. Men Serpouhi Hovaghian vill berätta sin historia. Även om hon inte överlever ska hennes historia överleva. Och det hade hon alldeles rätt i. Det här vittnesmålet borde läsas av många, många.