Kärlekens fyra årstider

Le Touquet är skådeplatsen framför andra för kärleksparen i Kärlekens fyra årstider av fransmannen Grégoire Delacourt. Året är 1999 och den fjorton de juli är det datum som återkommer. Den 31 december 1999 förväntar sig vissa att jorden går under. Femtonårige Louis vill betyda allt för trettonåriga Victoire, men hon ser honom mer som en vän. Han kommer att möta henne vid senare tillfälle under trista omständigheter. Isabelle är 35 år och har blivit lämnad av sin man medan 55 - åriga Louise är trött på sitt äktenskap som går på slentrian. Isabelles stora kärlek alltsedan ungdomen är Jérôme. Hon kommer att återse honom, men ... nej. Louise å sin sida vidtar drastiska åtgärder. Med gott resultat. Pierre och Rose är ca 75 år. De mötte varandra på stranden under ett bombanfall under kriget. De har älskat varandra i alla år, fått ett barn, mist ett annat, längtat efter flera och verkligen delat allt i livet med varandra. De här människorna kommer att stöta på varandra på olika sätt och vid olika tider. Kärlekens fyra årstider är en varm, vacker och vemodig roman; en riktig bladvändare där även olycklig kärlek har sitt värde. Musik - och filmreferenserna är många. Francois Cabrels Hors - saison är listetta 1999 och den kommer igen titt som tätt. Översättare är Sofia Strängberg. Förlaget Sekwa. Originalets titel:  Les quatre saisons d’été  (en kan ju fundera en stund över förhållandet till den svenska titeln.)