söndag 11 juni 2017

När det händer

Mrs Burridge picklar gröna tomater. Hon har kvar många glasburkar sedan förra året och det är bra, för de har gått upp i pris. Maken, Frank, gillar att äta ostsmörgåsar med picklade gröna tomater när han tittar på TV. Han har blivit ganska rund om magen och när hon ser honom bakifrån tycker hon att han går som en gammal gubbe. Hon inser att deras tid tillsammans inte varar för evigt. Mrs Burridge är 51 år och hon planerar sin dag så att hon ska kunna vila ibland för hennes fötter svullnar. Hon gör listor över allt. Det är tjugo år sedan hon slutade att bry sig om vad som händer i omvärlden och hon kan inte tro på en välordnad framtid. Förhoppningsvis skaffar ingen av de tre döttrarna barn, för det är inte tider för det längre. Mrs Burridge har tagit för vana att stå på trappan med armarna i kors och spana ut över nejden. Något är på väg att hända, men hon vet inte vad eller när. Kanske har Jehovas vittnen rätt? De brukar knacka på ibland och hon köper alltid Vakttornet. Mrs Burridge förbereder sig för någon sorts apokalyps. Hon har gömt undan en av makens bössor, hon klär sig varmt och tar endast lättburna matvaror med sig och  sig iväg. När det händer är en skickligt uppbyggd novell av Margaret Atwood. Den börjar nog så alldagligt men blir efter hand mer och mer orolig för att inte säga obehaglig. Är det frågan om ett sinnestillstånd; en fantasi eller föreligger verkligen det hot som mrs Burridge upplever? När det händer pekar fram emot Atwoods senare romaner. Och det är samma dova, kusliga stämning i den som i Tjänarinnans berättelse från 1985. Den här novellen passar in på punkt nr 18 i Ugglan&Bokens läsutmaning Läs en novell II Läs en novell av en författare som också är poet. Berättelsen ingår i Den berömde poetens grav och andra noveller. 1990
   

3 kommentarer: