Återkomsten till Värmland

I Höst. Berättelser och tal av Selma Lagerlöf finns Återkomsten till Värmland. Under 1870 - och 1880 - talen visade det sig vara omöjlit för dem som ägde bruk och herrgårdar i Värmland att leva på sina egendomar. Selma Lagerlöfs syster och svåger som då ägde Mårbacka måste också sälja. Godsägare och brukspatroner utvandrade från provinsen och flera herrgårdshus blev stående öde eller beboddes till vissa delar medan man hade sädesmagasin på övervåningarna. De stora trädgårdarna, terrasser, häckar och växthus växte igen och förföll. Selma Lagerlöf själv bodde då i Landskrona och hade ingen möjlighet att köpa Mårbacka. Mor och faster varnade när hon erbjöds det av den senaste ägaren, brukspatron Ernst Schöler, som såg sig nödsakad att sälja. Selma Lagerlöf tänker att det var ålderns fega visdom som talade. Modern var 79 och fastern 82. Selma L skaffade sig ett boende i Falun dit också hennes mor och faster Lovisa flyttade in. Så blir faster sjuk. Selma L sitter vid hennes sjukbädd och känner Lovisas tankar strömma in i sin själ. Faster skulle vilja bli begravd i Östra Ämtervik. När Selma L och hennes syster närmar sig Ö Ämtervik på begravningsdagen häpnar de över det hjärtliga mottagandet. Folk kommer ihåg dem ännu efter tjugo år. Efter begravning bestämmer de sig för att åka till Mårbacka även om de bävar för att återse det. Men när de väl kommer dit känner de sig som de rätta ägarna. Här hör de hemma. Selma L får ännu en propå om att köpa, men hon måste ju fortfarande tacka nej. Däremot har hon under resans gång fått en idé. Hon skulle sälja jorden och själv behålla boningshuset och trädgården. Säkert skulle faster Lovisa vara nöjd med den lösningen där hon slumrar i sin grav med mor och far och syskon. En varm och hoppfull berättelse av en av våra stora berättare

Ugglan & Boken: Novellresan 2024: Mars: Mårbacka