De två sista delarna i Anni Blomqvists serie om Maja på Stormskäret har titlarna I kamp med havet och Vägen från Stormskäret. Maja väntar sitt sista barn, Johanna, det sjunde. Johanna är väldigt liten när hon föds ett par månader för tidigt. Men Maja vet att hon kommer att överleva. På Stormskäret är eld, storm och varg de tre stora farorna. Det är dåligt med mat till husdjuren och svårt att skaffa ved. Maja köper foder på krita. Maja sörjer när den älskade kon Tulpana måste gå till slakt för att skaffa mat åt familjen. Det är svårt att få något grepp om tiden, men de äldsta barnen börjar bli stora. Maja är rädd att dottern, Maria, får ta ett för stort ansvar och arbeta för mycket. Det förvånade mig lite att Maja tänkte så ömsint på sin dotter. Hon är inte uppfostrad med att man visade känslor. Det gjorde rakt inte hennes mor även om Maja kunde märka att modern var omtänksam och försökte underlätta på annat sätt. När Vallborg gummo dör känner Maja att hon förlorar ett starkt stöd i sitt liv. Hon kunde behöva en axel att gråta mot. Vallborg gummo är den som kom vid födelse och död. Janne och Maja bjuds på begravningen vilket är en stor ära eftersom endast släkt och grannar brukade bjudas. Barnen säger ni till sina föräldrar. Maja sjunger sorgliga sånger för dem under skymningsstunden; Älvsborgsvisan, Hjalmar och Hulda o. dyl. Barnen älskade det. Maja börjar fundera över sina pojkar och tycker att hon snart borde få en svärdotter i huset. Johanna skrattar och säger att alla bröderna har flickvänner. Och med ens kommer August, den äldste sonen, hem med Eva. Tyvärr ägnar författarinnan inte Eva så mycken omsorg. En känner med den unga flickan och undrar hur hon vågar ta steget till Stormskäret och svärmor Maja utan att ens ha hälsat på. Maja själv blir alldeles perplex. Hur hanterar en en svärdotter? Hon låter Eva förstå att allt är hennes bara Maja får behålla sin säng. Och Maja känner att hennes stora kvarvarande uppgift blir barnbarnen sedan hon funnit att fisket blir väl tungt för henne. Hon tyr sig alltmer till sin psalmbok. Maja är väldigt flexibel, måste jag säga. Det kommer tider då barnen börjar tala om fastlandet. På Stormskäret kan ju ingen bo! Yngsta barnet Johanna tar det första och största steget. Hon emigrerar till Amerika och Maja börjar vänta på brev så snart Johanna lämnat Stormskäret. Läsaren följer Maja tills hon lämnar Stormskäret, frisk och kry och med alla själsförmögenheter i behåll. Författarinnan är väldigt summarisk i de här båda böckerna. Hon tycker nog att läsaren redan känner de olika karaktärerna och koncentrerar sig på själva livet och tiden. Jag har läst de här fem böckerna med stort nöje och levt med och beundrat familjen som tog alla motgångar och allt hårt arbete med sådant jämnmod. Och alla dessa mer eller mindre främmande ord! Det sista var styckemössa. Det är en mössa som används till en folkdräkt.
Inlägg
