"Amor gillar inte sin kusin, särskilt inte i den här stunden, hon gillar inte hans stora svampiga händer och pottfrisyr och det suspekta vis han uttalar bokstaven S på. Han skulle aldrig ta ögonkontakt i normala fall, och nu lägger han knappt ens märke till henne eftersom frimärksalbumet ligger uppslaget i knäet där han kikar i ett förstoringsglas på en av favoriterna i samlingen; uppsättningen om tre märken till hågkomst av dr Verwoerd, utgivna bara några månader efter mordet på den store mannen. - "Ledsen för det där med din mamma", säger han och ger henne till sist ett hastigt ögonkast. Hon kan inte rå för det, hon börjar gråta igen och får torka ögonen med tröjärmen. Men hans uppmärksamhet är återigen riktad mot frimärkena. "Är du väldigt ledsen? frågar han frånvarande, fortfarande utan att titta på henne. - "Älskade du henne?" - "Det är väl klart", säger hon. Men inte ens den frågan väcker något i henne. Det får henne att undra om hon talar sanning."
Från sidorna 16 och 17 i Löftet av Damon Galgut i översättning av Niclas Hval. AB förlag. 2022. Vinnare av Bookerpriset 2021