fredag 7 december 2018

Stenhuggarens dotter

Stenhuggarens dotter är del sju i Historiska Medias serie Släkten. Romanen är skriven av Ewa Klingberg. Det är hennes romandebut. Vi är framme vid slutet av 1200 - talet. Bröderna Magnus (sedermera Ladulås) och Valdemar Magnusson slåss om makten. Kristendomen har inte riktigt slagit igenom. Vissa asatrogna finns fortfarande kvar. Stenhuggarens dotter heter Sissela och är dotter till stenhuggaren Konrad och hans hustru Tullia, som tillhörde vandringsfolket. Konrad är en mycket skicklig stenhuggare, men synen sviktar. Han har lärt Sissela allt han kan. Sissela blir också stenhuggare vilket är lika ovanligt som att kungen har en kvinna, Ylva, i sin hird. Det ska läggas till på plussidan för Valdemar, som inte var mycket till regent annars. När Sissela tvingas fly ifrån kungaborgen i Stockholm får hon med sig Valdemars frilloson, Eskil. Det är inget hon jublar över i stunden, men hon fäster sig vid honom med tiden. När Ewa Klingberg fick uppdraget att skriva romanen av Historiska Media satte hon sig ordentligt in i 1200 - talets historia samt åkte på studiebesök till den trakt som hon kände bäst till och där hon valde att förlägga sin handling. Det blev de s. k. "små länderna”, där 
dagens Vetlanda, Sävsjö och Nydala ligger. Som vanligt med Ewa Klingbergs romaner är det välskrivet och lättläst. Landskapet skildras kärleksfullt liksom kläder och byggnader. Personskildringen och kärlekshistorierna är kanske inte det en minns mest ifrån Stenhuggarens dotter. Men tiden och omständigheterna känns levande och jag läser romanen som en historisk roman framför allt. Sissela har flera män som älskar henne. Och några som bara åtrår henne, som Magnus och Valdemar. Slutet är näst intill otroligt, men jisses! så besviken en hade blivit om det slutat annorlunda!

3 kommentarer: