fredag 12 juni 2015

Den röde prinsen


Söndagen den 24 maj slutade utställningen om prins Eugen på Waldemarsudde. Prins Eugen. Fasetter ur ett liv hade den som rubrik och det var också titeln på det praktverk om prins Eugen som kommit ut på Atlantis förlag. Bildmaterialet är storslaget och många experter har bidragit textmässigt. Slottets intendent Karin Sidén är bland dem liksom chefen för trädgården Marina Rydberg.  Prins Eugen har hittills varit en okänd storhet för mig, men i utställningen mötte man verkligen såväl människan som konstnären, konstsamlaren, folkbildaren, trädgårdsfantasten och demokraten prins Eugen. Han hade en otrolig massa konstnärsvänner förstås, men eftersom han även var mycket intresserad av musik och litteratur umgicks han också med musikaliskt intresserade och författare. Helena Nyblom hörde till dem och  Verner von Heidenstam. Ferdinand Boberg,  som hade byggt Waldemarsudde och även rundtemplet och staketet med hertigkronor som omringar Waldemarsudde, ingick även i umgängeskretsen. Prins Eugen var även prins av Norge och vid unionsupplösningen tyckte norrmännen att de kunde tänka sig honom som kung. Prinsen välkomnade Norges frigörelse men inte kungakronan. Men varför gifte han sig då inte? Det har många undrat. Själv längtade han efter någon att hålla av och en familj. I 60 - årsåldern mötte han den de levnadsglada Ebba Bonde, som han blev mycket förtjust i. Hon skilde sig från sin man och prinsen och hon reste en del tillsammans. Men Ebba Bonde hade stundtals alkoholproblem och det hela rann ut i sanden. Prins Eugen räknas som en av våra största landskapsmålare. Mycket av hans konst finns på Waldemarsudde där också hans konstsamlingar finns. I utställningen ingick även en film om prins Eugen som gav en god bild av den tid han levde i. Många svartklädda herrar med mustasch och cigarr, få damer och ännu färre barn. Men prinsen gick hem i alla läger. Han spelar bowling med Per Albin Hansson och har Sven Hedin och Fredrik Böök i sina samlingar. Den högsta äran för prins Eugen var att vara en god medborgare. Och det kan man med fog säga att han var. En sådan skatt som han lämnade efter sig till alla efterlevande. Det är inte utan att man sänder honom en tacksamhetens tanke när man står vid den enkla gravstenen i sluttningen mot Saltsjön.  
Molnet t. v.  Ebba Bonde t. h.

5 kommentarer:

  1. såg en tavla av Eugen på loppis för några tior, en av statyerna i trädgården, mörk och murrig (förmodligen missade jag ett fynd)

    SvaraRadera
  2. det gjorde du nog, Hannele! inte likt dig...

    SvaraRadera
    Svar
    1. rik på pengar blir jag inte på mina böcker heller :)

      Radera
    2. nä, bokrikedomen är av ett annat slag

      Radera