Folk som sår i snö

Tina Harnesks debutbok Folk som sår i snö tog sig direkt in på listan över August - nomineringar. Huvudpersoner är Per och Maria eller Biera och Máriddja. Läkarparet Kaj och Mimmi har flyttat till Norrbotten och ska försöka skapa sig en tillvaro där. De här båda paren har det gemensamt att de är ofrivilligt barnlösa. Båda paren är exponenter för samisk erfarenhet. Máriddja och Biera saknar sitt renägarliv. Den färgstarka karismatiska Máriddja blir omedelbart ens favoritkaraktär. Ibland är hon orimlig men det köper man. Hennes mellanhavanden med myndigheterna är obetalbara. Tragiska och komiska är hennes samtal med nya vännen, Siri, i telefonapparatmaskinen. Biera är den lugne, älskvärde  i bakgrunden. Åtminstone till en början. Läkarparet är mera färglösa och hunnen ett par hundra sidor in i boken håller jag på att tappa tålamodet med dem. Men jag läser vidare för jag anar att författaren har något i bakfickan. Och det har hon. Hela boken vibrerar av berättarglädje. Ibland hotar metamorfosformuleringarna att bli för mycket och orden för många. Men roligt är det så en sväljer allt. Och på slutet knyter hon ihop allt på ett sätt som en inte kan vara annat än nöjd med. Rekommenderas.

Titel: Folk som sår i snö

Författare: Tina Harnesk

Förlag: Bokfabriken

Tryckår: 2022

Antal sidor: 314

En smakebit på søndag v. 42 2023

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i utmaningen En smakebit på söndag. Vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser utan att för den skulle spoila något. Min Smakebit på søndag v. 42 kommer från Årets bok 2023 Folk som sår i snö av Tina Harnesk.

" Mitt i den svartaste vargavinter fick den gamla damen sin dom. I ett rum med simmigt färgsatt konst hade hon konsekvent vägrat möta den kvinnliga läkaens blick. Förmodligen var dessa gräsliga landskapsvyer speciellt utvalda för att rama in precis sådana här samtal, tänkte Máriddja cyniskt. Doktor Skruvlenius väntade på hennes reaktion och kisade milt  med ett medlidsamt uttryck över de svagt grönskimrande ögonbrynen. Faktiskt såg brynen lite sjösjuka ut både till färg och form, där de satt uppflugna över hennes glasögon, som bakfulla larver. Eller ödlor , möjligen. Kvicka och kalorifattiga småödlor som pilade över pannan, när doktorn med långsam och väl inövat deltagande talade till henne."