onsdag 4 juni 2014

Läst på skärmen

Stella Kleve.



ALICE BRANDT.


En kvinnoprofil.




HELSINGBORG 1888.
H. ÖSTERLINGS FÖRLAG.
 
Litteraturbanken hittade jag Alice Brandt av Stella Kleve, pseud. för Mathilda Kruse (senare Malling).  Eftersom jag försökt både låna och köpa utan resultat blev jag jätteglad. Och det gick bättre än jag trott att det skulle göra att läsa på skärmen. Fort gick det också.
Alice Brandt föds som dotter till Ludvig Brandt, 60, och hans hustru Cécile som är fyrtio år yngre och har ett förflutet som guvernant. Hon är kylig och högdragen och tämligen avvisande mot sin dotter. Alice har det mesta efter fadern, förutom det röda håret som är ett arv efter modern. Alice är nervös och lite skör och humöret skiftar ständigt. I de övre klasserna i skolan bildar Alice och några vänner - bl. a. Berta Funcke! - föreningen Reformförbundet. De ska verka för kvinnors rättigheter och särskilt att mannen ska vara ren vid äktenskapets ingående! På den punkten är kusin Anna Saxe omutlig. Efter två år i flickpension i Schweiz och Tyskland återkommer Alice till hemmet som en ny, mera öppen människa. Hon möter nu den nära nog 15 år äldre konstnären Georg Lexow och det dröjer inte länge förrän Alice är hans fru. Fadern är inte helt nöjd, men "what Alice wants, Alice gets." Alice vill på sätt och vis gärna vara som alla andra, men dras ändå till det udda, lite ovanliga. Georg är udda. Han är bildhuggare med sinne för märkliga konstteorier, men fadern ordnar in honom i sin firma som kontorist och kompanjon. Den unge Felix Danner blir förälskad i Alice Brandt och hon blir rörd och förvirrad. Hon jämför Felix Danner med sin man och finner att Felix har något som Georg saknar. Agnes charmar och bedårar, men är i grund och botten både ensam och vemodig. Hon kommer att känna en viss solidaritet med modern men också ett förakt. Hon vill inte ha en ung, vacker mor. Hon vill ha en gråsprängd mor med höghalsade klänningar. Stella Kleve skriver under det moderna genombrottets tid. Man diskuterar Nora i Ett dockhem, Alexander Kielland och fri kärlek. Männen gör vad de är intresserade av medan kvinnorna är hänvisade till ett liv i mannens kölvatten. Hon går helt upp i förhållandet. Mer än en gång uttalar någon ung kvinna i Kleves/Mallings romaner att de  skulle önskat att de vore födda som pojkar.  Ett önskemål som för övrigt mycket väl kunde vara författarens eget. Alice Brandt är inget endimensionellt kvinnoporträtt. Hon är ibland enerverande och bortskämd, men som helhet sympatisk. Kusin Anna tycker att Alice svikit Reformförbundets principer. Själv är hon omutligt lojal mot de ungdomliga idéerna om kvinnors rättigheter. Alice Brandt pensionerar sin mor och börjar frigöra sig från faderns mäktiga inflytande. Man har en känsla av att hon står på tröskeln till något?

2 kommentarer:

  1. Svar
    1. absolut! och det var inte särskilt ansträngande att läsa hela härligheten på skärmen

      Radera