torsdag 24 april 2014

När - var - hur?

När vi började. Ungdomsminnen af svenska författare utgifna af Sveriges författareförening. Aktiebolaget Ljus. 1902.
"Enhvar, som närmare intresserar sig för lefnadsteckningar af litterära personligheter, vet nogsamt, huru välkommet hvarje själfbiografiskt meddelande är, helst om det berör ungdomsdagarna, gryningens tid, den oftast minst kända. Och äfven en större allmänhet önskar gärna ur en författares egen mun höra förtäljas om "de första stegen". Så skriver författareföreningen i förordet. Idén hade de fått ifrån Tyskland och England. När vi började fick ersätta den sedvanliga årsboken vilket väl får betraktas som en uppgradering.

Sensitivan är rubriken på Alfhild Agrells inlägg. Undertitel: En tidningskvinnohistoria.
"Det första? Ja, det var nog det osagda likaså väl som det osagda än idag för mig är det första. .."
Sophie Elkan skriver historien om ett verk som hon hade tänkt debutera inför allmänheten med när hon var tretton år. Hon hade skrivit vers så länge hon kunde minnas. Vår generation skrev inte prosa, säger hon. Hon deklamerade gärna Tegnér för sina jämnåriga, men beslöt sig sedan för att skriva själv. Varför skulle hon nöja sig med att deklamera andras dikter?
Hilma Angered Strandberg "... satte mig ned och skref i ljungande fart ihop en novell, den första af min hand, som torde få nämnas ärlig diktning. Det var "Nitälskan - sorglig i åminnelse."
Anna Wahlenberg, Selma Lagerlöf, Ola Hansson, Verner von Heidenstam och Per Hallström är några av de andra bidragsgivarna. Och så skriver Mathilda Malling om sin första bok som hade arbetsnamnet Ett barn af vår tid. Herman Bang översatte den för sin tidning Nationaltidende och gav den namnet Flirtations. Berta Funcke blev titeln när boken kom ut i Sverige. Hennes inlägg börjar så här: "Jag kan inte minnas någon tid, då jag inte kunde läsa och skrifva. Och så snart jag kunde skrifva bokstäver skrev jag historier..."
När vi började är en intressant bok. Den är ganska sällsynt och det exemplar jag till slut fick låna från Växjö universitetsbibliotek har sprucken rygg. Men som bonus hittar jag några handskrivna sidor med "Synnöves sang" och "Og räven lå under birkerod". På ett annat ställe hittar jag pressade linnéor!
Den här boken tilltalar mig. Författarna bjuder generöst och humoristiskt på sig  och det är intressant att läsa om deras vedermödor.

4 kommentarer:

  1. Svar
    1. det gör verkligen jag också, Hannele

      Radera
  2. Vilket fint bokfynd- underbart att denna bok finns kvar om än i slitet skick!

    SvaraRadera
    Svar
    1. kan du tänka dig, Ingrid, att jag hittat den på ett antikvariat också så jag får den förhoppningsvis om några dagar

      Radera