Tematrio - Rymdgrejer i titeln

Varför kan man inte sova när det är fullmåne, undrar både jag och dottern? Denna undran får utgöra bas för veckans tema. Berätta om tre böcker, dikter, musikstycken, TV-serier eller filmer som har något som finns i rymden i titeln! undrar Lyran. (Jag och mina barn undrar också.)

1. Det blåser på månen av Eric Linklater. En riktig gammal favorit. Dina och Dorinda införlivades omedelbart i kamratkretsen.

2. Aniara av Harry Martinson. En revy om människan i tid och rum

3. Vintergatan   av Zacharias Topelius

Och nu är lampan släckt och nu är natten tyst och klar
och nu stå alla minnen upp från längst försvunna dar
och milda sägner flyga kring som strimmor i det blå
och underbart och vemodsfullt och varmt är hjärtat då.

De klara stjärnor skåda ned i vinternattens glans
så saligt leende som om ej död på jorden fanns.
Förstår du deras tysta språk? Jag vet en saga än
jag har den lärt av stjärnorna och vill du höra den? 

----

Bonus: Satellit av Ted Gärdestad

Vinterorgel

Ditt tempel är mörkt och lågt är dess valv,
Allhelgonadag!
Där slocknar sommarens hymn som ett skalv
av klämtande slag.
Sin mantel river den svarta sky,
och lundarnas bleknade trasor fly,
och natten mässar om allt som är dött,
allt hö, allt kött.

Det dagas ånyo, det klarnar så vitt,
det blånar så vasst.
Det växer en värld ur förgängelsens mitt,
en vit och fast.
I frostiga kvällar skönjs en arkad
med pipor av silver i glittrande rad
nu reser vintern sitt orgelhus
ur mörker och grus.

Nu höves ej lövens lösa lek,
ej susande äng.
För svag är den saviga bågen, för vek
är blomstersträng.
Men furan på höjd och granen i dal
de ljuda alltjämt som en sträv principal:
Cecilia stämmer sitt instrument
till Guds advent.

Nu ligger det stora tempeltun
som en liljevret.
Drag an registren, drag dov bordun,
drag gäll trumpet.
Stäm upp för din konung, du stämmornas mö!
Han kommer på gången, den flingor beströ,
och stilla ekar ett svävande svall
från himmelens hall.

Tungt trampar Eol, alltid beredd,
sin flåsande bälg
och håller väderkistan försedd
från helg till helg.
Där väntar nordan på nyårsny
att stöta i smattrande horn av bly
och östan att följa med herdesång
de vises gång.

Du höga orgverk, jag är en man
i din menighet
och samlar din mångfald, så gott jag kan,
till enighet.
Nu lär min ande din egen ton,
den fulla klangen, den djupa ron,
att jag må gå som på sabbatsfärd
i min vintervärld.

Från tidig skymning, då lamporna tänts
i östligt kor
och vintergatans valvsegel spänts
av flammande flor,
det susar ibland intill gryningens väkt,
som stjärnornas lugna andedräkt,
en enda ton, en glasigt klar
och underbar.

En fimbulnatt som i hedenhös
med bävan jag hör,
när svällaren öppnas och blästern går lös
ur flöjtverk och rör.
Det skallar basun som i håligt trä
av knäckta ekar som sjunka på knä,
och stämmor dansa i vild mixtur
som rykande ur.

Jag vill gå ut en violbrun kväll
bland isig björk
och höra den strykande violoncell
som sväller mörk;
och jag vill höra i fastlagskoral
det växande visslet av salcional,
den första vårliga eolin
i morgonens vin -

till dess Maria går skär av sol
på skarens glans
och fäster kring skogens mörka kjol
en hasselfrans
och säger: "Syster, det töar från kvist.
Nu vila, du vita organist!
Av musikanter ett brokigt band
styr upp mot vårt land."

Erik Axel Karlfeldt, Hösthorn, 1927 

Bra sida: Svensk lyrik

Novellsudoku 2017

En kolerisk dödgrävare tillhörande spelmanssläkten Öster går omkring i Svartsjö socken i Värmland på själva julafton för att bjuda till julkalas. När det börjar mörkna hade han inte fatt tag i en enda människa som har lust att gå hemifrån på julafton. Dödgrävaren retar upp sig mer och mer. Skulle han inte vara fin nog att gå på julkalas hos? Han som har varit fältmusiker vid Värmlands Jägare och vid pensioneringen erbjudits arbetet som dödgrävare och kyrkvaktare. Hans hustru håller som bäst på att tillreda maten och han har köpt hem brännvin. Men så går han förbi Svartsjö kyrkogård och ser något vitt skymta i gräset. Det är en dödskalle och dödgrävaren bjuder småleende hem dödskallen "med en mjuk och flöjtande röst" som är olycksbådande vad det gäller dödgrävaren.  Anders Öster går hem och möts av hustrun som knäskurar förstugan. Han befaller henne att duka upp i sockenstugan.  Där är det redan skurat och golvet är bestrött med sjösand och hackat enris.  Bolla, hustrun, blir förfärad. Sockenstugan tillhör församlingen och är för henne nästan lika helig som kyrkan. Inte så länge jag lever, säger Bolla. Du kommer att mista tjänsten. Anders Öster vet inte till sig av vrede och när hustrun nästa gång ser upp tittar hon rakt in i en bössmynning. Hon kastar sig åt sidan och förstugan fylls med rök och eld. Bolla flyr rakt ut i natten förföljd av mannens kalla skratt.
Så berättar Selma Lagerlöf i novellen Dödskallen som först publicerades i Julstämning 1914 med titeln En underlig julgäst. Hur det hela slutar ska inte avslöjas här. Hela historien är berättad på ett sådan sätt att en hör brasan spraka och ser berätterskan i gungstolen omgiven av husets folk. Upplösningen
lär inte lämna något öga torrt. Novellen är utgiven av Novellix och passar i Ugglan & Bokens Novellsudoku 2017 i avdelningen Noveller skrivna av en svensk författare nr 3. Mer än 100 år gammal.

Helgfrågan v. 44

Mias helgfråga gäller ordningen i våra bokhyllor. Hur sorterar vi våra böcker?
I mina bokhyllor hittar endast jag. Det räcker. I vissa stycken råder någorlunda alfabetisk ordning, men långtifrån alltid. Jag blandar fack - och skönlitteratur; pocket och inbundet. Somligt samlar jag plötsligt på ett hyllpan, t. ex. Levande litteratur, Austen och Woolf, böcker om läsning och böcker om och av Thomas Hardy. Lyriken har en helt egen hylla och litteraturhistoria fyller fyra hyllplan. Nya, ännu olästa böcker stoppas inte in hur som helst i hyllorna utan får sina egna platser i två olika hyllor i mån av plats.
Bonusfrågan gäller bilder på våra hyllor:

Austen ochWoolf

Levande litteratur

Om läsning

Hett i hyllan

Monika: Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Mörka platser av Gillian Flynn har jag läst mycket om, bland annat i andra bloggar.  Och på omslaget står det bland annat att det är en klar 5:a och höstens bästa bok. Jag har tagit sats flera gånger, men det är något med inledningen av boken som gör att jag inte fortsätter. Alltså står den där fortfarande oläst.

Mörka platser handlar om Libby Day, eller Baby Day, som hon också kallas, som har blivit ensam kvar efter det att hennes mor och två systrar mördats. Libby vittnar om att mördaren är den femtonårige brodern. Ben hamnar förstås i fängelseoch Libby får leva på en fond som välvilliga personer startat åt henne. Tjugofem år senare är pengarna slut och Libby undrar vad hon ska ta sig till. Då tar en grupp privatspanare kontakt med henne. De vill försöka rentvå Ben. Libby får en summa pengar för att fråga ut en del personer som funnits på plats när Satansoffret i Kinnakeo utspelade sig.

Processen

Åsa Nilsonne är professor i medicinsk psykologi vid Karolinska institutet och psykoterapeut med kognitiv inriktning. Hon har specialiserat sig på dialektisk beteendeterapi och åberopar ofta Marsha Linehan som sin lärare. Terapin är Linehans egen metod och fungerar speciellt bra på personer med borderline/emotionellt instabil personlighetsstörning med självmordsbenägenhet eller annat destruktivt beteende. Terapin går bland annat ut på att lära patienten en balans mellan det inre och världen utanför, att lära sig stå ut även om det är smärtsamt och innehåller moment ur den zenbuddhistiska filosofin som medveten närvaro och acceptans. Åsa Nilsonnes nya bok har titeln Processen. Möten, mediciner, beslut. En professionell självbiografi. I förordet står det att boken bygger på ett antal fall varav ett var hon själv. Den egna upplevelsen av panikångest lärde henne mycket som hon sedan kunde ha användning för i sitt arbete. Hon väljer fall från olika faser i utbildningen eller professionaliseringsprocessen som hon kallar det. I psykiatrisk behandling måste man pröva sig fram, säger Åsa Nilsonne. Hon vill att vården ska vara individanpassad och ser helst att patienten inte är medicinerad eftersom det kan bereda både terapeut och patient onödiga svårigheter. Åsa Nilsonne är en hängiven psykiater ständigt på jakt efter nya rön på området. Processen är intressant och ganska lättläst. Om en förväntar sig något om författarens liv utöver arbetet så blir ren kanske lite besviken. Åsa Nilsonne berättar om familjens många flyttar när hon var liten, om den språkliga förvirringen och att hon födde tre söner i rask följd på 80 - talet mitt under brinnande utbildning. Och det är ungefär allt. Åsa Nilsonne har också skrivit en del kriminallitteratur och facklitteratur, som till exempel Mindfulness i hjärnan och en bok om några  månader med nakenhunden Zelda. Krukan på omslaget är lagad med en japansk konstform som heter kintsugi. Lagningen är gjord med guld så att den ska synas och hedra krukans historia. Det är så Åsa Nilsonne vill se psykiatrin.

Veckans topplista v. 44 - Skräck (och annat otäckt)

Johanna:
"Tisdagen den 31 oktober, och det är idag det är Halloween även om firande förekommer både helgen före och vid Allhelgonahelgen. Jag själv håller mig nog till ljuständning och kyrkobesök på lördag, men veckans topplista får ändå passande nog handla om skräck. Vad som är skräckinjagande är dock mycket individuellt, och därför behöver det inte nödvändigtvis handla om vampyrer och onda andar. Vanliga, livs levande människor kan vara nog så otäcka. Berätta om fem böcker som är skräckexempel i en eller annan mening!"

1. Triffidernas uppror av John Wyndham tyckte jag var riktigt otäck. Triffiderna var nyttoväxter som odlades överallt men som kom att bli livsfarliga för människan. När jag så småningom sett filmen också såg jag triffider överallt i naturen och hörde klappret av deras käftar. En riktigt otäck klassiker. 
2. Färjan av Mats Strandberg är det äckligaste och otäckaste jag läst. Jag hade ålagt mig att läsa den i rent studiesyfte. Den är välskriven och miljön är  utstuderat välvald, men allt detta slafsande och klafsande i blod och inälvor är groteskt. Det är lätt att sätta sig ini de stackars passagerarnas vettlösa skräck.
3. Epidemin av Åsa Ericsdotter, är också en väldigt otäck bok. Hälsopartiet sitter i regeringsställning. Skatt på fett och socker, fetmaoperationer och bantningspiller är det som gäller. Vissa barn får gå i specialklass för att få specialbehandling mot sina extrakilon. Fettmuskelkvot, FMK, har ersatt BMI som ansågs vara för generöst. Lattevalkarna ska bort! Till vilket pris som helst! 

4. Baskervilles hund av Arthur Conan Doyle - av många deckarkännare kallad "the greatest detective story ever told" - är ett skrämmande fall som hamnar på Sherlock Holmes bord. Sir Arthur Baskerville är på väg hem till släktens gods som ligger på Dartmoorheden. Enligt sägnen jagas släkten av en jättelik hund och vid den senaste Baskervilles död fanns de stora tassavtryck vid kroppen. 

5. Halpin Fraysers död av Ambrose Bierce är en obehaglig psykologisk spökhistoria. Författaren räknas som arvtagare till Poe fastän mera cynisk och med en speciell humor. Halpin Fraysers död är en välkomponerad novell med övernaturliga inslag som författaren lyckas få att förefalla helt logiska. Bierce levde ett äventyrligt liv och ingen känner riktigt till hur/när han dog. Carlos Fuentes har skrivit en roman om honom med titeln Den gamle gringon.
Bonus:

Snabelsvärmarlarv sådan jag mötte den vid sommarhuset vid havet. Blicken jag fick glömmer  jag aldrig.

Tematrio - Rädsla

Lyran: Många kanske har läst något spännande i samband med Halloween, dottern gick en spökvandring på ridskolan som skrämde slag på många av barnen. Men vad man blir rädd av att läsa kan ju vara lite olika. Berätta om tre böcker som gjort dig rädd!

1. Matheson, Richard, Legend handlar om vampyrer. En man sitter ensam i ett hus och dricker whisky och lyssnar på musik. Varje natt omringas huset av levande och döda vampyrer som inget hellre vill än att locka ut honom.
2. Christie, Agatha, Och så var de bara en. Den här klassiska deckaren som kom ut redan 1939 fick mig att stelna av skräck en sommarnatt när jag var ensam i huset och läste och läste och den luftiga gardinen fladdrade i det öppna fönstret. Hemska saker händer på en ö utanför Devons kust. Jag tror att det var det speciella tillfället som gjorde att jag upplevde Och så var de bara en som så skrämmande.

3. Hill, Susan, The Woman in black. Susan Hill är de kusliga stämningarnas mästare. Med hjälp av landskapet, väder och vind, ljus och skuggor och inte minst ljud får hon håret att resa sig på såväl sina karaktärer som läsare. Den unge advokaten Artur Kripps är irriterande naiv när han kommer till det stora, ödsliga huset Eel Marsh House för att ordna kvarlåtenskapen efter den nyligen hädangångna Mrs Drublow.

Cardinal

Lånad bild. Giles Blunt

Fruset offer (Forty Words for Sorrow, 2000)
En stilla storm (The Delicate Storm, 2002)Schamanen  (Black Fly Season, 2005)
När du läser detta  (The fields of grief/ By the time you read this, 2006
Fader Död (Crime Machine, 2010)
Until the Night 2012

Billy Campbell. Hulu Press Site

Av en händelse upptäckte jag att på tisdag börjar Cardinal, en ny kriminalserie, i TV4 kl 21.00. Den bygger på den första boken i Giles Blunts serie om kriminalkommissarien John Cardinal i kanadensiska Algonquin Bay som troligen har stora likheter med North Bay, den kanadensiska ort i Ontario där författaren föddes. Forty Words for Sorrow eller Fruset offer som den heter på svenska. Jag har läst alla böckerna och gillat dem väldigt mycket. Miljön är fantastiskt beskriven och en fäster sig även vid John Cardinal. Det är viktigt att en läser böckerna i rätt ordning annars blir det alldeles fel. Billy Campbell spelar Cardinal och det verkar inte fel.

En smakebit på søndag

Marie på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten uppmanar oss att varje söndag dela med oss av det vi just läser. Utan spoilers, förstås. 

Albert Bonniers förlag

Linda Furston är femton år och bor i norra Minnesota med sina föräldrar. De är resterna av ett kollektiv; en sekt enligt grannarna.
"Mamma sydde täcken åt fångar och brukade sitta och nicka till varenda kväll. Pappa ägnade kvällarna åt att sno virke från tomten som var till salu på andra sidan sjön. Jag blev aldrig ens säker på att de verkligen var mina föräldrar eller om det bara blev de som stannade kvar när alla andra hade åkt tillbaka till sina studeier eller kontorsjobb i Minneapolis och St Paul. De kändes mer som styvsyskon än som föräldrar, fast de var alltid snälla emot mig - och det var på sätt och vis ännu värre. Värre än att handla mat med bara växelpengar, värre än att ärva kläder av grannarna, värre än att bli kallad Kommunisten eller Miffot. Pappa hängde upp en gunga i en jättestor kanadapoppel när jag var tio, mamma klippte bort kardborrar ur håret på mig."  Från sidan 25 i Vargarnas historia av Emily Fridlund, som fanns med på 2017 års shortlist för Booker - priset.      Fler smakebitar HÄR

Novellsudoku 2017

Ensam dam hyr sommarhus på Österlen. Rundnäst skånsk bonde uppvaktar envist med äpplen, blommor och fisk. Den ensamma damen blir nervös. På byn sägs det att bonden lever i ett olyckligt äktenskap. Sommarhuset har en kuslig vindsvåning där någon hängt sig. Det dolska  uthuset är utrustat med en jättelik kistfrys där den ensamma damen ser sig styckad och nerpulad. Den ensamma damen har en stående tävling med solen om vem som hinner upp först. Ofta vinner damen och ger sig iväg över åkern som badar i undergångsljus och banar sig väg mot postlådan för att hämta Ystads Allehanda. Det är då hon möter Nallepigan, ett svart russ i bordshöjd, ensammast i världen. Hästens öga är en värld för sig. De pratar länge med varandra och den lilla svarta hästen får äpplen eller knäckebröd. Jag skulle vilja bjuda in henne till mig, tänker den ensamma damen. Hon skulle träda så nätt på mina tiljor. Gerda, djungelns drottning, med den överdådiga trädgården kommer med piggvar. Andra bybor och sommargäster nämns mera i förbigående. På natten är allt hotfullt. Den ensamma damen får nog av livet på landet och åker hem.
Britt Edwall skriver kort meningar ofta ofullständiga. En upplever människors ensamhet och vemod. Och djurens också, för den delen. Klasar färdiga att falla - Österlen är en tragikomisk novell med inslag av burlesk och absurditet. Jag gillar mycket novellerna i samlingen ja eller ja? Omslagsbilden, som är gjord av Raine Navin, heter Rundstickning i kvadrat. Bara en sån sak!
Novellsudoku 2017 svensk, kvinnlig författare nr 2.

Huset Ushers undergång. Novellsudoku 2017

Äntligen har jag läst en novell till Ugglan&Bokens Novellsudoku 2017. Det blev Huset Ushers undergång av Edgar Alla Poe (1809 - 1849). Egentligen är Poes eget liv väl så spännande som den här egendomliga novellen. Språket är väldigt suggestivt med många ord som mörker, dimma, fasa, kusligt, dystert, abnorm skräck, förfall, vämjelse, iskyla, förstämning och ödslighet. En grips av samma dystra stämning som den ridande mannen, novellens jag - berättare, som närmar sig släkten Ushers gods, ditkallad av Roderick Usher, som han en gång varit vän med. Slottet omges av den otäck vallgrav som förefaller utsända ett kusligt sken. Usher har skrämts av sitt eget sinnestillstånd och skrivit till sin vän, som naturligtvis inte kan göra mycket mer än att förströ honom för stunden. Roderick Usher anser att han påverkats av stämningen i det förfallna, dystra huset, skräckens hemvist. I huset finns också Ushers tvillingsyster, Lady Madeleine, som är sjuk för att inte säga döende i en sjukdom som är "strikt kataleptiskt till sin natur". Detta kan möjligen förklara något av det som händer senare i berättelsen. Att huset Usher har nått vägs ände säger ju redan titeln men jag tänker inte avslöja hur det går till. Edgar Allan Poe påverkade många andra författare. Han dog redan vid 40 och det är inte riktigt känt av vad, men man gissar på alkohol, droger, kolera, rabies, självmord, tuberkulos och hjärtsjukdom. Det är inte heller känt var han ligger begravd.
Utomeuropeisk författare 2. Novellen handlar om vänskap.

Helgfrågan v. 43

Mias helgfråga: Läser du böcker på något annat språk än svenska? Ja, det gör jag. Engelska, danska, norska och - om det kniper - tyska.

Bonusfråga: Hur många böcker tror du att du hinner läsa innan det är dags för nästa helgfråga?
Två, tror jag, och kanske ett par noveller. Det kan bli mer, men det kan också bli mindre. Sån´t vet en aldrig på förhand.

Hett i hyllan

MONIKA: "Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?"

Fråga mig inte varför jag inte läst Dagen efter av Lionel Shriver. Jag tyckte så mycket om Vi måste tala om Kevin. När jag läser på baksidan av boken förstår jag det ännu mindre. Så här står det: "Allt hänger på en enda kyss. Irina och Lawrence har levt tillsammans i tio år. Han är förstående, tillgiven och stabil, men numera mer som en vän än en älskare. Ramsey, å andra sidan, är en avlägsen bekant som dessutom råkar vara en av världens bästa snookerspelare. Av en slump går Irina ut och äter med honom en kväll. Den man hon lär känna är spontan och oberäknelig, passionerad men labil. En natt i London ställs Irina inför ett val: Ska hon stanna med den ordentlige, intellektuelle Lawrence eller ska hon lämna honom för en osäker framtid med Ramsey? Dagen efter låter Irina fullfölja båda de möjliga följderna av sitt val, i en slingrande resa mellan två världar."
Nu belv jag jättesugen på att läsa den bums!

Berg i fjärran

1982 kom Kazuo Ishiguros debutroman Berg i fjärran ut. Alltsedan dess har han varit författare på heltid. Eftersom familjen flyttade till England när Ishiguro var liten dröjde det ganska många år innan han kom att intressera sig för sitt ursprungsland, Japan. I Berg i fjärran är jag - berättaren, Etsuko, en japansk änka som flyttat till England. Hon minns Nagasaki (författarens födelseort) på 50 - talet, sitt giftermål och graviditeten med det första barnet. Etsuko har en svärfar som hon kommer väldigt väl överens med. Han har ett eget boende vilket inte är helt vanligt på den här tiden strax efter kriget i Japan. Etsuko får en sorts väninna i den äventyrliga Sachiko som när en envis dröm om att komma till Amerika. Hon har en dotter som hon tanklöst försummar, trots att hon vet att barnet lider av de upplevelser hon fått under kriget. Sachiko förlitar sig på den ständigt opålitlige Frank som tar hennes ihopsparade pengar och spenderar dem på allt annat än amerikaresor. Amerikanerna förstörde hela samhällsystemet sägs det i romanen. Etsuko oroar sig för flickan Mariko, som  är mycket svår att komma nära. Och hon tänker på sin egen dotter, Keiko, som kanske inte fick tillräcklig uppmärksamhet. Fru Fujiwara är också änka. Hon har en omtyckt nudelaffär och en ogift son som sörjer en förlorad flickvän. Fru Fujiwara tycker att de moderna flickorna bara tänker på amerikaklänningar och tvättmaskiner. Och hon förfasar sig över en gift kvinna som trots att hon fick stryk inte röstade på samma parti som sin man i valet! Jag tyckte om den här romanen. Men det är långt emellan Berg i fjärran och Begravd jätte. Närmare bestämt ett helt författarskap. Kazuo Ishiguro har förmågan att växla perspektiv och berättarstil. Ett gediget noblepristagarförfattarskap, skulle en kunna säga.

Veckans topplista v. 43

Johannas deckarhörna: "Idag hade jag tänkt att topplistan skulle ta oss med till de aningen exotiska böcker som utspelar sig på platser vi inte läser om så ofta. Idag letar vi oss bort, mot det okända. Till främmande länder, under ytan eller ut i rymden – det blir spännande att se var vi landar." 

1. Först åker jag förstås till Japan med Shusaku Endo och romanen Tystnaden. Den tilldrar sig på 1600 - talet i samurajklanen Tokugawas Japan och handlar om de kristnas grymma villkor. Filmen är också grym men lika storslagen som boken.
2. Sedan åker jag till Sardinien med Michela Murgia och hennes roman Själamakerskan. Där finns också nobelpristagaren Grazia Deledda med romanen Elias Portolu och Milena Angus med Pappas vingar. Miljön är verkligen speciell och månskenet lär vara något utöver det vanliga. 

Lind & Co

3. Richard Flanagans enastående roman Den smala vägen mot norr belönades också med Bookerpriset. Den tilldrar sig i Burma och handlar om ett vansinnigt järnvägsbygge genom djungeln för den japanske kejsarens räkning. Den bygger på författarens fars berättelse från tiden som slavarbetare i ett japanskt fångläger.

4. Melanie McGrath , Där ingen har gått. Här möter vi vildmarksguiden och jägaren Edie Kiglatuk i kanadensiska Arktis. Hon är till hälften inuit, mycket kunnig vad det gäller snö, is, isbjörnar, hundar och allt annat som är bra att behärska i den här miljön. Men hon har i likhet med så många andra här problem med spriten. En annorlunda, jättespännande kriminalroman i ständig iskyla.

Kapten Nemo enligt Wikipedia

5. Till sist en gammal klassiker och favorit: En världsomsegling under havet (1870) av Jules Verne.  Kapten Nemo och hans besättning på u - båten Nautilus och deras fantastiska äventyr i den fantasieggande undervattensvärlden fascinerade och jag minns fortfarande med välbehag läsupplevelsen jag hade i 10 - årsåldern. Kapten Nemo var en gåta i sig och inte förrän i uppföljaren Den hemlighetsfulla ön, 1874, får man en förklaring.

Tematrio - #Metoo

Lyran: Det undgår väl ingen att mängder av kvinnor, och en del män, tröttnat på sexuella trakasserier, sexuellt våld och kränkningar. Och temat förekommer givetvis i många romaner. Berätta om tre romaner som gestaltar sexuellt våld/kränkningar!
1. Bara en mor av Ivar Lo - Johansson handlar om vackra Maria som blir gravid efter att ha utnyttjats  av Henrik, en fattig statare som skryter och skrävlar utan att duga mycket till. Det blir Rya - Rya som får se till att alla barnen är hela och rena och har mat på bordet. I den här romanen finns det flera fall av kränkningar av kvinnor. En klassisk tids- och kvinnoskildring från statartiden.

2. Skuggorna av Katarina Wennstam handlar om fyra välutbildade kvinnor som fått nog av kränkningar av kvinnofriden och tar saken i egna händer. De går metodiskt tillväga; är skickliga på att planera och genomföra hämnden på en rad män enligt den gammaltestamentliga principen: öga för öga tand för tand. 
3. Våld av Joyce Carol Oates. Teena Maguire är på väg hem efter en 4 juli - fest. Hon går genom parken efter midnatt och hon är så "fel" klädd. Hon har sin dotter med sig. Dottern blir vittne till den gruppvåldtäkt hennes mor utsätts för. Nu lever hon i ständig rädsla för förövarna, som vet att hon kan identifiera dem

Vera

Sandrine  växer upp i en hamnstad i Frankrike med sin mormor, som var sömmerska åt sjömännen, men även gick tillhanda på annat sätt om så önskades. Mormor var berber och morfar hade kommit från Karelen. Han var nu ute ur bilden. Tre flickbarnbarn och deras mor bor på andra sidan om den vackra karelska schalen som skilde mormors säng ifrån de andras utrymme. Sandrine var mellandottern,  Modern hade mött deras polske far i trappan när hon var på väg ut för att tömma nattkärlet. Stor passion uppstod, men snart uppstår meningsskiljaktigheter av ett sådant slag att de inte går att överbrygga. Det skulle dröja länge innan döttrarna förstod vad det var. När kriget kom bestämde modern att det var dags att fly till faderns hemtrakter i Polen dit de fyra också kom efter en otrolig färd i en fallfärdig bil som drog sin sista suck strax innan de kom fram till den lilla, konservativa bergsby där faderns barndomshem låg. Ett gammalt obekvämt hus möter dem. Byborna ser misstänksamt på dem och förstår inte ens att när modern tar fram en cigarett så vill hon ha den tänd. Här möter så småningom Sandrine sin första kärlek, Levi, son till byns judiske läkare. Så kommer tyskarna och det lilla kvinnokollektivet skiljs brutalt åt. Sandrine blir utvald av en tysk officer, Sacha. Eftersom hon är rädd om sitt liv gör hon som hon blir tillsagd.  Hon lyckas fly och hamnar slutligen på det badhotell i Skåne i närheten av världens vackraste skjutfält ( som lär vara Kabusa) där hon möter Ivan Ceder en vacker man av förmögen släkt som till allas förvåning gifter sig med Sandrine. Det ska visa sig att hon löser ett problem åt Ivan och hans mäktiga mor, släktens matriark. Sandrine lever på sätt och vis ett privilegierat liv, men hon har väldigt tråkigt. Och hon känner skuld över sina val. Hon känner på sig att systrarna är döda, men hur är det med Levi? Sandrine föder en liten flicka som får namnet Vera. Sandrine har väldigt svårt att känna något för sin flicka, men familjens tjänstekvinna, Vanna, ställer gärna upp. Så flyr Sandrine igen. Hon tänker söka efter Levi. Jag funderar lite på romanens titel. Flickan Vera spelar en förhållandevis liten roll i romanen, men veritas är ju det latinska ordet för sanning. Sandrine bär på hemligheter. I familjen Ceder saknas inte heller lik i garderoben. Vera är en skickligt berättad historia; poetisk, dramatisk och överraskande. Ibland har den drag av saga, till exempel i det alltigenom vita, vintriga och överdådiga bröllopet alldeles i början av romanen. Många tidsmarkörer placerar boken tidsmässigt och slutet är sådant att jag tycker att det borde komma en fortsättning. Det är så mycket en vill veta mera. Hur gick det för alla? Vera borde verkligen komma i fråga när det gäller Augustpriset.

En smakebit på søndag,

Norstedts

Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten administrerar söndagsutmaningen där hon ber oss dela med oss av det vi just läser. Naturligtvis utan spoilers.

"De kom över fälten. De kom springande hand i hand över de snötäckta fälten med trötta steg och trots avståndet var det tydligt hur kvinnan hukade sig och kämpde. De pulsade fram nära varandra, långsamt och med de få krafter som återstod dem och när de kom närmare syntes hur kvinnan höll upp barnet, såg nästan ut att dra det med sig genom snödrevet för att det inte hade någon  egen ork. Två mörka skuggor mot en mörkgrå nattfond och snön som föll tätt med stora tunga flingor och drev med vinden från väster. Hart var tvungen att hålla sin nariga hand över ögonen för att kunna se."

Två kvinnor på flykt undan en regim som stängt gränserna och förföljer flyktingar. Vi befinner oss någonstans i Centraleuropa en bit in i framtiden. Medborgarskap omprövas och stora gårdar beslagtas. Så är läget iTorbjörn Flygt högaktuella höstroman, Flyktväg s. 7.     Fler smakebitar HÄR

Helgfrågan v. 42

Mias bokhörna undrar i sin helgfråga vad vi tycker att en recension ska innehålla

Som svar på själva helgfrågan svarar jag att jag vill veta något om miljö, tid och stämning; något om personskildringen,  språket, så lite som möjligt av handlingen, men kanske ett resonemang om vad det är för slags bok och recensentens personliga upplevelse av av berättelsen och kanske också om den påminner om något hen läst tidigare. 

Bonusfrågan gäller om vi unnar oss något särskilt när det blir helg.

   Vin och lördagschoklad
 

Olikhetsutmaningen: stad - land

enligt O: "Att läsa är att resa, brukar det heta och jag håller verkligen med. Jag tycker både om att läsa böcker om platser jag känner till väl och sådana jag aldrig har besökt. I dagens olikhetsutmaning vill jag uppmärksamma kultur som utspelar sig på just olika platser, nämligen i städer och på landsbygden. Olikhetsutmaningen gäller idag stad och land"

Korparna av Tomas Bannerhed är en fantastisk bok som handlar om landsbygden. En by håller på att avfolkas, affärer slår igen, skolan används intelängre och de gamla gårdarna bär sig inte. Den unge känner trycket från fadern att ta över ett olönsamt jordbruk som han inte är ett dyft intresserad av. Han vill komma ut och bort. Det stora intresset är fåglar.
Tokyo år noll av David Peace  skildrar en bombad stad under ett par heta augustiveckor 1946. Människor är trötta, hungriga, förnedrade och plågade av revorm och löss. Kriminella gäng -som polisen på en gång måste samarbeta med och bekämpa -  tar över staden och korruptionen brer ut sig. Författaren är egentligen ifrån Yorkshire men bor sedan länge i Tokyo.

Körsbärslandet av Dörte Hansen.  I ett gammalt korsvirkeshus med halmtak i marsklandet vid Elbe bor Vera Eckhoff sedan sextio år tillbaka. Vera och hennes mor kom som krigsflyktingar från ostpreussen efter en flykt i kyla och stort lidande. I korsvirkeshuset i Olland bodde Karl Eckhoff och hans mor Ida. Ida släpper motvilligt in "polackerna". Snart får hon till sin förtrytelse se sonen gifta sig med flyktingkvinnan. I Karl får Vera en snäll styvfar. Hon utbildar sig till tandläkare. Nu är Vera en ensam människa som går sin egen väg. Hon jagar och rider som en husar, men låter huset förfalla.
NW av Zadie Smith. Nathan är frisör och bor med sin fru, socialarbetaren Leah, i Willesden i nordvästra London. De här båda är mycket förälskade i varandra, men är inte riktigt alltid överens om hur de ska ha det. Till exempel så vill Nathan ha barn. Leah är tveksam och norpar i lönndom p - piller hos sina väninnor. Undrar hur de löser detta? En följer också Leahs väninna Natalie och Nathans vän Felix. De har alla vuxit upp i Caldwell och nu försöker de leva vuxenliv i Kilburn.  Det är också där Zadie Smith har sina rötter.