En smakebit på søndag

Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten utmanar oss varje söndag att bjuda på en smakebit av det vi just läser. En enda regel gäller: No spoilers! Min smakebit för oss till Japan - vart annars - på 1600-talet. Shogunatet har förbjudit kristendomen och de kristna förföljs, tillfångatas och torteras. Två unga jesuitpräster från Portugal bestämmer sig för att bistå sina trosfränder. Shusako Endos Tystnaden har nyöversatts av Eiko och Yukiko Duke. Martin Scorsese har skrivit ett förord (det läser jag sedan). Han älskar boken och har läst den flera gånger. Min smakebit kommer från sidan 56 i Tystnaden. En av prästerna skriver hem. 
"Men låt mig nu ge er lite mer ingående upplysningar om invånarna i byn Tomogi. De är fattiga bönder som hankar sig fram på att odla potatis och vete på små åkerlappar, alla mindre än tre hektar. De har inga risfält. När man ser hur de odlar jorden halvvägs uppför berget åt sjösidan, slås man inte så mycket av deras outtröttliga flit och uthållighet som av den grymma tillvaro de har fått i arv. Lika fullt avtvingar domaren i Nagasaki dem oresonliga skatter. Jag försäkrar er att dessa bönder under lång tid har arbetat som själlösa kreatur och som sådana har de dött. Anledningen till att vår religion har trängt in i detta område, likt vatten som sugs upp av torr jord, är att den har skänkt denna skara människor en mänsklig värme som de tidigare inte har känt till. För första gången har de träffat människor som har behandlat dem som mänskliga varelser. Det var prästernas mänskliga vänlighet och barmhärtighet som rörde deras hjärtan." Fler smakebitar HÄR

Röster under himlen

Av en händelse kom jag att lyssna på Lördagsmorgon i P2 idag. Och det blev riklig utdelning. Musikaliskt - så klart - men även litterärt. Programledaren Eva Sjöstrand ägnade sig en del åt författare som inte fått Nobelpriset men mycket väl kunde ha fått det. Först ut var Dylan Thomas som för övrig inspirerat årets nobelpristagare Bob Dylan till att ta sig efternamnet Dylan. En del av Dylan Thomas dikter har tonsatts. Själv läste han ur sin novell A Child´s Christmas in Wales. Mest känd är han kanske för Under Milk Wood, ett hörspel för 27 röster, och en fick också höra författaren själv läsa. Eva Sjöstrand nämnde också Leonard Cohen som när han fick det spanska Prinsen av Asturien - priset - ett pris som påminner om Nobelpriset - berättade LC att han inspirerats mycket av den spanske diktaren Garcia Lorca och att han lärt sig spela gitarr av en spansk gitarrist.  Hon talade om den amerikanske poeten Carl Sandburg och nämnde bl. a. Himlavalv av morgondagar: ett dikturval i FIB:s lyrikklubb 1958 (tänk! att jag hittade den i min hylla!) och In De Winter Time spelades. Eva Sjöstrand spelade också And the Waltz goes on ur Amerika, vals för textlös kör och orkester, som komponerats av ingen mindre än skådespelaren Anthony Hopkins. Den amerikanska poeten Emily Dickinson fanns med med en tonsatt dikt, Christmas time of Year. Eva Sjöstrand nämnde också Swede Hollow, Ola Larsmos senaste bok i samband med att Malena Ernman sjöng Emigrantvisa. Benedictus, nr 12 ur The Armed Man – A Mass for Peace, 1999, av Karl Jenkins är ett fantastisk musikstycke

En kvinna i blått

Det är alltid lika trevligt att läsa en ny bok i Ruth Galloway - serien. En kvinna i blått är den åttonde i raden. Ruth Galloway bor kvar i sin ensliga stuga vid saltängarna och havet i Norfolk med dottern Kate. Ruth Galloway är rättsarkeolog och egentligen har hon inte något med kriminalkommissarie Harry Nelsons utredning av morden i pilgrimsorten Walsingham att göra, men hon nästlar sig in ändå. Med en viss rätt, kan en tycka. Ruths och Nelsons tidigare förhållande visar sig vara känt av fler än de vill tro. Nelson har problem på hemmaplan med hustrun, den vackra Michelle. Riktigt hur stora de är vet han egentligen inte riktigt. Men det vet Elly Griffiths och hennes läsare. Nelson är tvärare än någonsin och Ruth verkar inte riktigt på humör heller. Men det har ju sin förklaring.  Miljöskildringen är intressant. Walsingham är en pilgrimsort och hela dess bakomliggande historia stämmer. Kanske tycker jag att de mänskliga relationerna inte är  alldeles trovärdigt skildrade, men det är framför allt slutet jag inte är riktigt nöjd med. Hoppas att det rättar till sig i nästa roman. För det är klart att jag tänker läsa den!

Hett i hyllan

Monika på Bokföring enligt Monika: "Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?"
Fråga mig inte varför Shantaram av Gregory David Roberts fortfarande är oläst. Den har stått i hyllan och på läslistan hur länge som helst. Det har till och med hunnit komma en fortsättning Bergets skugga. Författaren är född i Melbourne i Australien. Efter en skilsmässa hamnade GDR i drogmissbruk som han finansierade genom rån. Han rymde från fängelset och gav sig iväg till Bombay där han bl. a. kom att arbeta i slummen. Men han satt också i indiskt fängelse där han for mycket illa. Det var där han började skriva Shantaram, som till vissa delar bygger på hans eget liv. 942 lockande sidor i översättning av Hans O. Sjöström. Brombergs förlag

Oksanens senaste

Sofi Oksanens senaste roman, Norma, är i det närmaste en spänningsroman. Alltså inte riktigt likt Oksanen. Men inte helt olikt ändå ska det visa sig. Norma handlar mycket om handel med hår, som täckmantel för en ännu mer omfattande handel med barn och livmoderturism. Ett cyniskt exploaterande av människors drömmar på kvinnornas bekostnad. För vilka betyder hår mycket? Vilka är det som föder barnen? En maffialiknande klan, styrd av en samvetslös gudfader, Lambert, gör pengar över hela världen. Norma är en ung kvinna med onormalt riklig hårväxt som försöker reda ut omständigheterna kring sin mors plötsliga död. Självmord, sa släkten, men det trodde inte Norma på. Modern har bedrivit sin egen affärsverksamhet och hon har försökt hålla sin dotter skadeslös in i det sista. Men - hon har också fört Norma bakom ljuset. Norma lyckas få arbete på samma hårsalong, Hårtricket, som modern för att om möjligt komma på vad som drev modern att handla som hon gjorde. Hon förstår att varken släktskap eller respekt för livet är något skäl för Lambert att inte göra sig av med obekväma element. Men Norma är smart och hon lyckas ligga steget före klanen länge, men så kommer Alvar, son till gudfadern Lambert. Och det är nu jag blir riktigt orolig för Norma... Titeln Norma för tankarna till "norm" och "normal". Det långa håret kommer en att tänka på Rapunzel som räddade sig med hjälp av sitt långa hår. Det är Oksanens favoritsaga. De sju rödhåriga systrarna Sutherland var berömda för sina hårsvall liksom Elizabeth Siddahl, konstnären och författaren Dante Gabriel Rossettis musa och hustru. Efter Lizzis död låter Rossetti  öppna hennes grav för att komma åt ett diktmanuskript som han lagt i hennes kista men ångrat sig. Håret hade växt och maskarna had kalasat på dikterna som blivit svårlästa.  Detta finns med i Norma, vilket inte försämrar läsningen. Jag gillar språket och Oksanens formuleringar, men har ibland svårt att hålla reda på släkten. Någon var schizofren och hette Eva ibland och Helena ibland. Till exempel. Jag läste boken med stor förtjusning och hade svårt att lägga den ifrån mig. Någon ny Utrensning är det inte, men varför skulle det vara det?
Berättelsen om Norma är bra nog.

Gabriela Mistral

Gabriela Mistral (1889 - 1957) hette egentligen Lucila Godoy y Alcayaga men tog sig pseudonymen Gabriela Mistral som en hyllning till nobelpristagaren Frédéric Mistral (1904) och poeten Gabriele D´Annunzio. 1945 fick hon Nobelpriset med motiveringen "för den av mäktig känsla inspirerade lyrik som gjort hennes diktarnamn till en symbol för hela den latinamerikanska världens ideella strävanden". Hon var den första latinamerikanska författaren som fick Nobelpriset i litteratur. GM gjorde stora insatser inom pedagogiken och hon var chilensk konsul i ett flertal länder.  Hon kämpade också för kvinnors jämlikhet och frihet. Hennes bana kan i viss mån påminna om Selma Lagerlöfs. I sällskap med Elin Wägner besökte hon Selma Lagerlöfs Mårbacka och Selma Lagerlöfs grav. I sin lyrik besjunger Gabriela Mistral moderskap och barmhärtighet. Hon längtade efter barn i hela sitt liv. Gabriela Mistral översattes av Hjalmar Gullberg som kallade henne "det ställföreträdande moderskapets diktarinna". Gabriela Mistrals sekreterare, författarinnan Doris Dana, hävdar i tidskriften Diaspora att styvsonen Juan Miguel i själva verket var Mistrals biologiske son. Det kan en kanske ifrågasättas. Men hon hade ett syskonbarn vid namn Juan Miguel som tog sitt liv vid 17 års ålder. Gabriela Mistral hade betraktat honom som en son så detta tog henne hårt.
Den mest kända dikten är "Sången om en son". Den är lång, men jag återger några strofer. Och jag tror inte att en ska stirra sig blind på det där med "son".
När jag läser om och av Gabriela Mistral är det "barnet" som är önskedrömmen.

En son! En son! En son! Jag bad i vaka
och dröm vid dina famntag om en sorg,
då in i märg och ben du lät mig skaka
av helig eld från hjässan och till tån.

Jag bad: en son! - som på ett träd de bara  
grenarna om en dryck ur vårskyns brunn.
En son med Kristusögon, stora, klara, 
med högvälvd panna och med känslig mun.
-----
Nu är jag tretti år. Min mörka tinning
har dödens askfärg redan kommit åt.
Tårarnas bitterhet som blev min vinning,
droppar sitt salta nattregn i min gråt.
-----
Jag skötte andras barn som en herdinna;
till eget visthus bar jag ej min skatt.
O Fader Vår, tag mot en tiggarkvinna,
om jag ska ensam dö i denna natt. 

Ur Dikter i tolkning av Hjalmar Gullberg. 1945. Norstedts förlag.

Nr 1 i Kokos läsutmaning Kvinnliga nobelpristagare.

Tematrio - Fåglar och flygfän

LYRAN: Tematrio - Fåglar och flygfän. Berätta om tre böcker vars titel innehåller referenser till en fågel eller en flygande insekt!
Det var ingen enkel uppgift.  Jag lägger pannan i djupa veck och rotar i hyllan.

1. Allt beror på vingar av den sympatiske Niklas Törnlund, poet ifrån Lund. I den här boken har han samlat natur- och fågeldikter sedan många år. Han har varit fågelskådare i mer än 30 år. Den här boken är för alla som har det minsta intresse av fåglar och/eller poesi. Det är den första diktsamlingen av en svensk poet som helt ägnas fågelmotiv. Boken gavs ut samarbete med Skånes Ornitologiska Förening.

2. Lärkan av Deszö Kozstolány. Ett ungerskt mästerverk som skildrar en familj bestående av far, mor och dottern som kallas Lärkan. Hon är ful, ogift och saknar charm. Hon sköter om sina föräldrar med kvävande omsorger och de i sin tur fladdrar omkring henne med överdriven ängslan. När Lärkan åker bort en tid för att hälsa på släktingar njuter föräldrarna av sin frihet och slår sig loss var och en på sitt sätt. Det gör inte Lärkan däremot... Läs mer HÄR

3. Vilda svanar av Jung Chang. Undertitel: Tre döttrar av Kina. Boken tilldrar sig under den långa marschen, det stora språnget och kulturrevolutionen. Mao (1893 - 1976) är envåldshärskare och han kräver total underkastelse. Vilda svanar är en historielektion som svider. Jung Chang berättar lättfattligt om komplicerade politiska förvecklingar; hon skildrar sin egen familjs öden som liknar många andras och sin egen strävan efter att få studera och resa. Man förstår hennes andlösa lycka när hon får läsa engelsk klassisk litteratur, Austen, Brontë och Dickens så gott som ensam i biblioteket. 1978, vid tjugosex års ålder, tar hon sig ut ur landet med hjälp av ett stipendium. Läs mer HÄR

En smakebit på søndag

Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten administrerar läsutmaningen En smakebit på søndag. Vi bjuder varandra på smakebitar ur det vi just läser. En enda regel: No spoilers!
"Efter begravningen återgick ingenting till det normala, trots att Norma ville intala sig att det var möjligt ännu i det skedet när hon dröjde sig kvar bland de sista i skaran av främlingar, och smet ut på vägen som ledde till kyrkogårdens port. Mamma skulle inte ta illa upp över att hon redan hade beställt taxi, resten brydde sig inte Norma om: halvbekanta släktingar, intrigerna kring dödsboet, och vad som skulle hända med familjen Naakkas gård, allt som förr eller senare skulle komma på tal bland karelska piroger och smörgåstårta, medan mormor återgav sina iakttagleser ur ett förtvinat minne. Nu skulle hon lämna den farsen bakom sig, försöka återvända till sin egen vardag och utan omsvep bemöta allt som berörde hennes mammas död, det måste bli slut på undvikandet av platser som påminde om mamma." Från sidan 7 i Norma av Sofi Oksanen. Fler smakebitar HÄR.

En ros åt Emily

En ros åt Emily, William Faulkners (1897 - 1962) mest berömda novell, publicerades först i Saturday Evening Post 1930. Tjugo år senare får författaren Nobelpriset. En ros åt Emily är en liten kuslig novell som innehåller element av suggestiv gotisk berättelse från amerikanska södern och spänningslitteratur. Stämningen är dyster; huvudpersonen Emily Grierson, står utanför samhället. Hon är en relik från en svunnen tid när hennes familj tillhörde en aristokrati som förlorade i inbördeskriget. Henne far har avvisat alla friare eftersom de inte ansetts ståndsmässiga. När sedan fadern dör står Emily där ensam. Hon är trettio år och har svårt att acceptera sin situation. En färgad betjänt får sköta alla vardagliga sysslor. Det stora, dystra huset - Emilys enda arv - förfaller. Ingen släpps över tröskeln och Emily visar sig sällan utanför husets väggar. Möjligen skymtar hon i något fönster. När sedan Homer Barron uppenbarar sig och Emily och han inleder en relation håller omvärlden andan. Det är en högst opassande förbindelse. Homer Barron är en nordstatare och daglönare som öppet deklarerar  att äktenskap inte är något för honom. Ansvarskännande personer i samhället tillkallar Emilys kusiner, men det visar sig inte vara någon lämplig åtgärd. Emily gör sig kvitt dem och Homer Barron uppträder på nytt. Resten är bitvis höljt i dunkel, men apotekaren kan berätta att Emily Grierson köpt arsenik utan att ange något skäl.  Berättare är ett kollektivt "vi"; alltså alla som iakttar utifrån, bokstavligen och bildligen. När Emily Grierson slutligen dör uppdagas ett mänskligt och moraliskt elände som ingen utomstående kunnat gissa sig till. Emilys betjänt har gått upp i rök och det finns ingen som riktigt vet vad som hänt under alla år. En ryser och fryser och läser med skräckblandad fascination. Jag ser att jag läst novellen tidigare och då satte ett frågetecken för "ros" i titeln. Det frågetecknet kvarstår.
En ros åt Emily får stå på plats 14. Läs en novell där titeln består av fyra ord i Ugglan och Bokens läsutmaning Läs en novell II.

Kvinnliga nobelpristagare i litteratur

Koko på En kattslavs dagbok har fått den här fina kassen med alla kvinnor som fått Nobelpriset i litteratur på. Den är gjord av Katarina Hamilton på Frösötryck. De kvinnliga nobelpristagarna är fjorton till antalet och Koko föreslår i en läsutmaning att vi läser en nobelpristagare i månaden och till nyåret 2017/2018 ska det vara klart. Jag tycker inte riktigt att månaderna räcker till, men det får väl ordna sig.


Koko på bloggen En kattslavs dagbok uppmanar oss i sin läsutmaning att läsa något av kvinnliga nobelpristagare i litteratur. Vi har tiden fram till nyåret 2017/2018 på oss. 

 
De fjorton nobelpristagarna är: 
Selma Lagerlöf (1858-1940), Sverige. Nobelpr  1909. 
Dödskallen
Gösta Berlings saga
 
Grazia Deledda (1871-1936), Italien. Nobelpr 1926. 
Elias Portolu
Den ensamme mannens hemlighet 
 
Sigrid Undset (1882-1949), Norge. , USA. Nobelpriset 1928. 
Kransen

Pearl Buck (1892-1973) Nobelpriset 1938 
Den goda jorden  

Gabriela Mistral (1889-1957), Chile.  Nobelpr 1945    
Sången om en son

Nelly Sachs (1891-1970), Sverige och Tyskland. Nobelpriset 1966 

Nadine Gordimer (1923-2014), Sydafrika. Nobelpriset 1991.
Några föds till ljuva fröjder 

Toni Morrison (1931-), USA.  Nobelpriset 1993. 
Sula 

Wislawa Szymborska (1923-2012), Polen.  Nobelpriset 1996. 

Elfriede Jelinek (1946-), Österrike.  Nobelpriset 2004. 
Älskarinnorna.
 
Doris Lessing (1919-2013), Storbritannien. Nobelpriset 2007. 
Ljuvaste dröm 

Hertha Müller (1953-), Rumänien och Tyskland.  Nobelpriset 2009.  
Flackland

Alice Munro (1931-), Kanada. Nobelpriset 2013. 
På fri fot  

Svetlana Aleksijevitj (1948-), Vitryssland.  Nobelpriset 2015
Kriget har inget kvinnligt ansikte

 Bilden: Katarina Hamilton

Utlottning

Ugglan & Boken har fått två ex av  Aftonland av Therese Bohman så därför lottar hon ut det ena. 
Kommentera på hennes blogg och dela gärna på sociala medier. Läs vidare HÄR

Sagans fågel

I Vårfrost. Poesi och prosa 1903 - 1967 av Bo Bergman finns novellen Fasanen. I den novellen möter vi det unga paret Stefan och Eva som är mycket förälskade och har lämnat vardagen för att tillbringa en tid tillsammans på

Visingsö. De har hyrt in sig på ett turisthotell och Stefan tänker också skriva på sin roman. Han drömmer om att bli författare och Eva tar sin uppgift som hans musa på stort allvar. De undviker att tänka så mycket på framtiden. En anar att den första förälskelsen börjar lägga sig. Stefans roman gör inga framsteg. Hösten kommer och hotellet stänger. Eva har åkt hem för hennes mor har blivit sjuk. Och plötsligt kan Stefan skriva igen. Han har hyrt ett litet hus av en bonde och när våren kommer är romanen klar. Under den stränga vintern kommer en fasan fram till huset för att få lite mat. Fasanen är förebilden för sagans  Fågel Fenix, som  föds på nytt på samma gång som den förbränns i sina egna lågor; en skaparandens symbol. "Måste inte ofta det stora tigga sitt bröd i en frusen värld och jagas för nöjes skull av de grymma och tanklösa människorna? Diktarlott! Diktarlott!" tänker Stefan skriver Bo Bergman. En vemodig och vacker novell som åker in på plats nr 14. Läs en novell som tilldrar sig på en ö i Ugglan & Bokens läsutmaning
Läs en novell II.

Morgondagar

Morgondagar

Imorgon kryper jag ut i en skog
och lägger mig vid ett träd, efter en stund
ringlad om det
Gnager en bit
bark smakar varmt
tänderna går genom poriga skikt
jag är närd
av luft
o motstånds
löshet
ord rinner ner
hela kroppen är om stammen snart
Jag är på min mark, ris och tall
Det kommer ett rå och ser ut
vi är de enda här
det heter ensamhet och är inte undergång
Lilla rå, stora blick, stå inte kvar, gå till gläntans ljus
jag äter stilla av det omkring
allas dröm, försvinna i ro
på barmarken
vittra, nära den verklighet
ordet är. Imorgon. I morgon n gn m

Ur Sånger och formler, 2015,  av Katarina Frostenson

Top ten Tuesday

The Broke and the Bookish: November 29: Holiday Gift Guide freebie

Top ten books for myself

Lucia st Clair Robson, The Tokaido Road. A novel of feudal Japan

Shusaku Endo, The Silence

Murasaki Shikibu, The Tale of Genji

James W. Heisig, Remembering the Kanji 1 

Ito Hiromi, Gratulerar till din frigörelse

Jenny Milewski, Yuko

Rogers, Lawrence (Edt), Tokyo Stories 

Han Kang, Human Acts 

Max Porter, Grief is the thing with feathers

Nina Burton, Gutenberggalaxens nova: en essäberättelse om Erasmus av Rotterdam, humanismen och 1500 - talets medierevolution

Tematrio - Resor

Lyran:"Olika typer av resor har varit ett tema tidigare, nu känns det för mig dags att återanvända det. Vi ska ju resa ganska långt under jul och det börjar kännas lite pirrigt. Många böcker jag läser handlar om resor, mer eller mindre frivilligt genomförda sådana. Berätta om tre böcker som innehåller någon form av resor!"
1. John Bunyan, Kristens resa, 1678
Glad soldat omvänds av sin fromma fru.
Under en tid i fångenskap påbörjar han Kristens resa om mannen som lämnar Fördärvets stad för att följa den smala vägen. Kristens resa blev en oerhört populär uppbyggelsebok som översattes till 108 språk.
2. Den 1 november 2008 var det dagen P för Merete Mazzarella. Då pensionerades hon ifrån sitt arbete som professor i nordisk litteratur vid universitetet i Helsingfors. Resa med rabatt. Konsten att vara pensionär är titeln på boken som kom ut ett år efter pensioneringen. 
3. Resa i Sharialand av Tina Tunander, journalist och TV - reporter berättar om sina resor i Saudiarabien och om kvinnors liv där. Hon hade fyra allvarliga fakta emot sig; hon var kvinna, hon reste ensam, hon räknades som kristen och hon var journalist. I Saudi finns världens högst utbildade hemmafruar. Alla har gott om pengar och kan anställa tjänstefolk. Alltså kan de sysslolösa kvinnorna läsa vid universiteten.
Resa i Sharialand var Augustprisnominerad 2010.
 

Grattis, Lina Wolff och Nina Burton

Åh, så roligt! Precis vad jag tyckte! Så här skrev jag om De polyglotta älskarna för en tid sedan.
Nina Burtons fina Gutenberggalaxens nova: en essäberättelse om Erasmus av Rotterdam, humanismen och 1500 -talets medierevolution ligger redan i varukorgen. Den får jag i julklapp.

En smakebit på søndag

"Breavman knew a girl named Shell whose ears were pierced so she could wear  the long filigree earrings. The punctures festered and now she has a tiny scare in each earlob. He discovrerd them behind her hair. 
A bullet broke into the flesh of his fathers arm as  he rose out of a trench. It comforts a man with coronary thrombosis to bear a wound taken in combat.  
On the right temple Breavman has a  scar which Krantz bestowed with a  shovel. Trouble over a snowman Krantz wanted to use clinkers as eyes. Braveman was and still is against the use of foreign materials in the decoration of snowmen. No woolen mufflers, hats, spectacles. In the same vein he does not approve of inserting carrots in the mouths of carved pumpkins or pinning   on cucumber ears."
Från sidan tre i The Favourite game  av Leonard Cohen. Det är Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten som utmanar oss att dela med oss av det vi just läser. Utan spoilers!
Fler smake bitar HÄR. 

Spansk kriminalroman

Kommissarie Amaia Salazar har fått en seriemördare på halsen i sin egen uppväxtby Elizondo i baskiska Pyrennéerna. Hon har avundsmän i de egna leden och brottas med spöken från sin uppväxt. Den älskade maken James har satt sig i sinnet att Amaia och han ska genomgå ett fertilitetsprogram för att få det barn som åtminstone han längtar så intensivt efter. Amaia vet inte riktigt vad hon vill. Hon drömmer mardrömmar och kan inte tänka på annat är ritualmorden och sin uppgift. Vilket är mer än förståeligt. Dolores Redondo ger sig god tid med Den osynlige väktaren, den första titeln i Baztán - trilogin. Hon levererar lokal - och kulturhistoria och skildrar familjerelationer med alla snåriga komplikationer och låsningar; hon beskriver polisens arbetssätt och kriminaltekniska rutiner. Den osynlige väktaren innehåller också folktro och mystik. Inte helt överraskande associerar jag till Pierre Magnan. Det är samma slags bergslandskap och samma kusliga stämning i skogarna. Fred Vargas är en annan författare som rör sig i liknande landskap. Det finns en mycket ofullständig ordlista i Den osynlige väktaren och en personförteckning som är fullständigt överflödig. Romanen är kanske lite väl ordrik ibland, men jag ska gärna läsa del två i serien.

Cohens romaner

Redan tidigt på morgonen visste jag att dagen skulle bli besvärlig. Glasögonen tyngde irriterande över näsryggen och det är aldrig något gott tecken. Och mycket riktigt. Jag visste att jag skulle ha åtminstone en av Leonard Cohens romaner i någon av mina hyllor. MEN jag kunde inte hitta den. Inte förrän ikväll.
Igår kunde en läsa en intressant understreckare i SvD om Leonard Cohens romaner, som ju är mindre kända än hans poesi och musik. Understreckaren är skriven av Sylvia Söderlind, professor emerita i nordamerikansk litteratur vid Queen´s university i Kingston, Ontario. Älsklingsleken kom ut 1963 och tilldrar sig i Montreal, där LC växte upp. Han bor i den mera välsituerade engelska delen av staden; ett etablerat judiskt samhälle. England besegrade Frankrike i Quebec 1759 och sedan delades staden i två ensamheter, en fransk och en engelsk. Sköna förlorare, 1966,  sägs vara den första postmodernistiska romanen i Kanada. Här diskuteras bland mycket annat språkets betydelse som kulturbärare. LC  är mycket intresserad av religioner och religiösa texter som motiv för utforskande av människans behov av mening. Ensamheten är något som går igen i LC:s verk. Men med hjälp av musik och poesi har vi möjlighet att uppleva ögonblick av gemenskap. Skivan på bilden är You want it darker, den som en trodde var LC:s senaste, men som blev hans sista. Läs hela Sylvia Söderlinds understreckare, Cohens romaner gav liv åt Kanadas spöken, HÄR.
Och nog var det LC som skulle haft priset.

Hett i hyllan

Bokföring enligt Monika:
"Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider.  Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Vad har du för dolda skatter i hyllan?"

Plötsligt hittar jag i min hylla en bok som fått förnyad aktualitet under min resa

till Japan. I Kanazawa träffade vi på den zenbuddhistiske filosofen och författaren D T Suzuki, som bl. a. intresserat sig för vår svenske Emanuel Swedenborg och hans drömteorier. Suzuki skrev en bok: Swedenborg. A Buddha of the North. Jag blev lite förvånad över att träffa på Swedenborg i Japan och tänkte att jag måste läsa på; både om och av. Och så hittar jag i min egen hylla Dikten om livet på den andra sidan. En bok om Emanuel Swedenborg av Olof Lagercrantz.  Jag kan inte komma ihåg när jag köpte boken och var, men jag tror att det är ett loppisfynd, som sedan har blivit stående oläst. Swedenborg vet jag inte mycket om, men Lagercrantz är en fin stilist och en stor favorit.

Tystnaden

Två vänner sitter och dricker kaffe och väntar på ett plan, som troligtvis blir försenat på grund av snöoväder. Berättarjaget frågar sin vän, Osawa, om han någonsin klippt till någon. Osawa blir obehagligt berörd, men så småningom berättar han. Han har faktiskt en gång slagit till en skolkamrat, som baktalat honom inför kamrater och lärare. Han ångrar sig djupt och omedelbart. Osawa har börjat på ett boxningsgym och vet att det är absolut förbjudet att slå någon utanför ringen. Boxningen är en tyst och individuell sport som kräver koncentration; en sport med djup. Det passar Osawa precis. Skolkamraten, den populäre, begåvade men ytlige Aoki bidar sin tid och ruvar på hämnd. Och han får sitt tillfälle. Aokis revansch står inte på något sätt i proportion till Osawas förseelse. Osawa finner sig plötsligt vara utfrusen i klassen. Ingen talar med honom, varken lärare eller elever; han finns inte. Tystnaden är nära att knäcka honom. Han lider fysiskt och psykiskt och frågar sig om han orkar med de sex månader som återstår av skolgång. Plötsligt ändras styrkeförhållandena. Osawa möter Aoki på bussen och låser fast honom med blicken. Han ser att Aokis ögon får samma uttryck som en boxares när han är oförmögen att lyfta benen. Osawa inser plötsligt att för honom har Aoki mist sin betydelse. Osawa berättar för vännnen att han flyr smarta människor av Aokis typ. Men det värsta är alla människor som okritiskt sväljer det som Aoki - människorna berättar och handlar i grupp. Här avbryter sig Osawa och föreslår en öl. Planet har fortfarande inte kommit. Jag gillade den här novellen som mycket rör sig på ett psykologiskt plan. Den väcker funderingar oberoende av tid och rum. Tystnaden platsar på nr 27 i Ugglan & Bokens novellutmaning Läs en novell II: Läs en novell där någon går i skolan

Jack London 1876 - 22/11 1916

Idag är det 100 år sedan John Griffith "Jack" London gick ur tiden. Detta uppmärksammas i en understreckare av fil dr Hans - Roland Johnson i SvD idag.
Han var inte helt okontroversiell på sin tid och hans verk är något ojämna i kvaliteten. Det gick fort när Jack London skrev. Han kom ur enkla förhållanden, ägnade sig åt ströjobb, hamnade i fängelse för lösdriveri, men var fast besluten att bli författare. Litteratur var hans stora intresse. I sitt författarskap intresserade han sig för mötena mellan olika samhällsklasser och kanske allra
mest åt människan kontra naturen. Mästerverket är - enligt HRJ - Skriet från vildmarken, The call of the wild. En bättre översättning hade varit När vildmarken kallar, tycker artikelförfattaren. Huvudkaraktären i den här romanen är Buck, en korsning mellan sankt bernhardshund och skotsk vallhund. Han blir stulen och rycks upp ifrån en behaglig tillvaro och omplanteras i en grym verklighet där han måste slåss för sin existens och där slag och bett gäller. Det är en kort och dramatisk roman från 1903. Varghunden - Wild fang - kommer 1906 och handlar  om en hund som heter Vittand. Han kommer att lämna sitt vargliv för att leva bland människor till skillnad från Buck som gjorde tvärt om. Romanen Martin Eden kom 1909. Den handlar om sjömannen som arbetar sig upp i samhället och blir berömd författare och anses tillsammans med Knut Hamsuns Svält vara "den arketypiska studien av tvånget att skriva". Hans - Roland Johnson menar att Jack London förtjänar att läsas fortfarande och att karaktärer som Buck är en av den amerikanska litteraturens stora gestalter. Det är inte så länge sedan jag läste om både Skriet från vildmarken och Varghunden och fann dem mycket fängslande. Läs hela Hans - Roland Johnsons understreckare  HÄR

Tematrio - Farkoster

Lyrans tematrio: Berätta om tre texter som innehåller olika farkoster människan kan transportera sig med. 

1. Kupe nr 6 av Rosa Liksom skildrar en tågresa genom Ryssland. En ung flicka flyr ifrån en trasslig relation och möter på tågresan en färgstark man, som berättar sin och sin släkts historia för flickan. Det blir en mycket speciell resa genom Ryssland och rysk kultur i tid och rum. Jag gillade Kupé nr 6 mycket.

2. Cyklisternas tysta död av Pierre Magnan tilldrar sig i Provence där författaren också är född. Den kom ut 1977 och var Magnans debutdeckare. Flera tävlingscyklister hittas döda. Det enda de haft gemensamt är just cyklingen. En knivig mordgåta. Men ingenting är omöjligt för kommissarie Laviolette. Magnan var en mästare på att frambesvärja kusliga stämningar.

3. Afrikas drottning, en roman av C. S. Forester, ligger till grund för filmen med samma namn från 1951. Humphrey Bogart spelar huvudrollen som skeppare på en gammal ångbåt som fraktar post i Belgiska Kongo. Rose - som i filmen spelas av Katharine Hepburn - är dotter till ett missionärspar och den enda som kvar av familjen. Hon försöker ta sig från platsen med hjälp av ångbåten Afrikas drottning och ångbåtsföraren Charlie.

En smakebit på søndag

"Varje gång kommissarie Amaia Salazar kallades till en brottsplats i gryningen gick hon igenom samma ritual: hon stängde av väckarklockan för att inte väcka James, gjorde ett bylte av sina kläder och telefonen och tassade ner i köket. Hon klädde på sig medan hon drack kaffe med mjölk och skrev en lapp till sin man, satte sig sedan i bilen med huvudet fyllt av röriga tankar, ett vitt brus som alltid upptog henne när hon vaknat så tidigt och sedan följde henne likt efterdyningarna av en oavslutad vaknatt, trots att det tog en timme från Pamplona till platsen där ett offer väntade. När hon körde genom en alltför snäv kurva tjöt däcken och hon blev medveten om hur disträ hon var.  Alltså tvingade hon sig till att fokusera på den slingrande vägen uppåt och in i de täta skogarna omkring Elizondo. Fem minuter senare bromsade hon in vid ett blinkande farthinder och konstaterade att doktor San Martins sportbil var på plats, liksom domare Estébanez jeep. Amaia steg ur bilen, öppnade bakluckan och tog ut ett par gummistövlar som hon höll på att dra på sig när inspektör Jonan Etxaide och kommissarie Montes kom fram. - Det ser illa ut, chefen..."
Från sidorna 9 och 10 i Den osynlige väktaren av Dolores Redondo. Första delen i Baztán - trilogin. Översättning: Manni Kössler.  Bucket List Books.

Marie på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten uppmanar oss varje söndag att dela med oss av det vi just läser. Dock utan spoilers.
Fler smakebitar HÄR

Bortglömt? helgon?

Gisela Trapp har i Arilds Katolska Kapell målat Sankta Magnhild av Fulltofta.

Under medeltiden firades minnet av den heliga Magnhild av Fulltofta den 18 november. Magnhild var en from kvinna från Benarp som tog vårdade sjuka och tog hand om barn och undervisade dem. Den kristna tron var viktig för Magnhild och kanske inspirerades hon av den framväxande klosterrörelsen. I slutet av 1100-talet kom benediktinernunnor till Bosjökloster, som också ligger  vid Ringsjön inte långt ifrån Fulltofta.
Magnhilds son gifte sig med en rik kvinna. Han dog ung och svärdottern och Magnhild var inte överens om hur familjens tillgångar skulle förvaltas. Magnhild var mycket givmild och svärdottern ville samla i ladorna. Så svärdottern lät helt enkelt mörda Magnhild med en pil.

När bärarna som bar Magnhilds kista satte ner den för att vila sprang en källa fram som ett tecken på hennes helighet. Det är oklart vilket år Magnhild togs av daga men det ska ha varit före 1228.
1383 anser ärkebiskopen Magnus Nielsen att det kapell som byggts över Magnhilds grav i Fulltofta vanhelgats varför hennes kvarlevor begravs i domkyrkan i Lund. Riktigt var är det ingen som vet. Sankta Magnhild är det enda av Skånes tre helgon som är källbelagt som en en verklig historisk person. Det är däremot varken Sankta Sissela av Borrby eller Sankta Tora av Torekov.
Om det skett någon officiell helgonförklaring av Sankta Magnhild och i så fall av vem vet man inte.
I Fulltofta kyrka gjordes 1936 fyra glasmålningar med motiv ur Magnhilds levnad av konstnären Hugo Gelin. Sankta Magnhilds källa ligger ca 1 km öster om Fulltofta kyrka. I slutet av april varje år anordnas en pilgrimsvandring i den heliga Magnhilds fotspår. Den är en och en halv mil lång; börjar i Benarp och avslutas i Fulltofta.
Läs Nils Ludvigs dikt Vid Sanka Magnhilds källa HÄR