Tystnaden

Två vänner sitter och dricker kaffe och väntar på ett plan, som troligtvis blir försenat på grund av snöoväder. Berättarjaget frågar sin vän, Osawa, om han någonsin klippt till någon. Osawa blir obehagligt berörd, men så småningom berättar han. Han har faktiskt en gång slagit till en skolkamrat, som baktalat honom inför kamrater och lärare. Han ångrar sig djupt och omedelbart. Osawa har börjat på ett boxningsgym och vet att det är absolut förbjudet att slå någon utanför ringen. Boxningen är en tyst och individuell sport som kräver koncentration; en sport med djup. Det passar Osawa precis. Skolkamraten, den populäre, begåvade men ytlige Aoki bidar sin tid och ruvar på hämnd. Och han får sitt tillfälle. Aokis revansch står inte på något sätt i proportion till Osawas förseelse. Osawa finner sig plötsligt vara utfrusen i klassen. Ingen talar med honom, varken lärare eller elever; han finns inte. Tystnaden är nära att knäcka honom. Han lider fysiskt och psykiskt och frågar sig om han orkar med de sex månader som återstår av skolgång. Plötsligt ändras styrkeförhållandena. Osawa möter Aoki på bussen och låser fast honom med blicken. Han ser att Aokis ögon får samma uttryck som en boxares när han är oförmögen att lyfta benen. Osawa inser plötsligt att för honom har Aoki mist sin betydelse. Osawa berättar för vännnen att han flyr smarta människor av Aokis typ. Men det värsta är alla människor som okritiskt sväljer det som Aoki - människorna berättar och handlar i grupp. Här avbryter sig Osawa och föreslår en öl. Planet har fortfarande inte kommit. Jag gillade den här novellen som mycket rör sig på ett psykologiskt plan. Den väcker funderingar oberoende av tid och rum. Tystnaden platsar på nr 27 i Ugglan & Bokens novellutmaning Läs en novell II: Läs en novell där någon går i skolan