Liksom i P1

Redan dags för en ny RADIOFÖLJETONG!
Den börjar idag i P1 11.35

Sannamari Patjas läser Kupé nr 6 av den färgstarka finska författaren  
Rosa Liksom.
Romanen är översatt till svenska av Janina Orlov och nominerad till
NORDISKA RÅDETS LITTERATURPRIS 2013
Det tillkännages den 30 oktober.

SÅ HÄR  tyckte jag när jag läst Kupé nr 6

Lättsmält

Salvadoreña av Cecilia Samartin är mycket lättsmält men inte så närande läsning av det slaget man kan behöva när man vaknar på småtimmarna och inte kan somna om. Jane Eyre light, typ.
Ana, som är bokens huvudperson, är född i El Salvador och växer upp under fattiga förhållanden. Men så når inbördeskriget hennes lilla by och hela tillvaron förändras för alltid. Ana blir ensam i världen och hamnar så småningom i ett nunnekloster i USA och är fullständigt nöjd med det.
Tills hon under tjänstgöring utanför klostret träffar familjen Trellis. Och alldeles speciellt då Adam Trellis, den stilige mannen i huset. Som förväntat blir det  en massa förvecklingar med barn och fru. Juridiken blir riktigt invecklad och intressant ett tag på slutet. Men, nej, inte min tekopp.
Läs mer om författaren HÄR

Bokbloggsjerka 4 - 7 oktober

Annika ber oss i sin
BOKBLOGGSJERKA 4 - 7 oktober
att berätta om en verklig eller fiktiv bokmiljö som vi har besökt eller skulle vilja besöka.
Min bokmiljö är också en miljö för konstnärer, filosofer, ekonomer och andra intellektuella. Jag hade gärna ha varit en fluga på väggen när Bloomsburygruppen hade sina möten.Jag hade velat höra och se Virginia Woolf och hennes syster Vanessa Bell agera i gruppen. Till skillnad från många av de andra hade de inga akademiska meriter, men det lär vara så att de i alla fall tillhörde de mest tongivande.

Pawana

 

På måndag 7/9 börjar en ny RADIOFÖLJETONG. Den är rekordkort. 

endast tre avsnitt.

Staffan Göthe och Jan Olof Strandberg läser  Pawana av  J M G Le Clézio
Pawana kom ut på Grate förlag 2012 i översättning av Ulla Bruncrona.

Hur ska det gå för biblioteken?

Låntagarna sviker biblioteken. Antal besök och lån sjunker stadigt ingen begriper riktigt varför. Biblioteken slår knut på sig för att locka. Man anordnar event och författarbesök bara för att konstatera att de som kommer till programmen inte är de som kommer till biblioteken.Tilldelade anslag sjunker också.
Och ändå är det bara ca 100 år sedan Valfrid Palmgren (1877 - 1967) tog initiativet till ett barn- och ungdomsbibliotek med öppna hyllor i Stockholm. 
Fri tillgång till goda böcker ansågs motverka sociala problem. Per - Albin Hansson (han var journalist på den tiden) uppmanade alla att skicka sina barn dit. "Bättre kunna de inte använda sina lediga stunder!" utropade han.
Nu är Valfrid Palmgren ganska bortglömd. Mycket har hänt på biblioteken sedan hennes tid. Den nedgång man ser nu började någonstans på 80 - talet Nu vänder man biblioteksblickarna mot Holland som resonerar i kategorier av besökare och deras önskemål. Småbarnsmamor vill ha sitt biblioteksrum på ett visst sätt; den äldre mannen har sina speciella önskningar liksom tonåringen. Barnavdelningen ska ligga intill avdelningen med romantiska romaner och böcker om hälsa för det är det mammorna lånar!
(Lika häpnadsväckande som fördomsfullt enligt min mening.) 
Detta och mycket mera kan man läsa i Vi 2014:10 i en artikel av kulturjournalisten Anders Mildner. Han har också intervjuat Joacim Hansson, professor i biblioteks- och informationskunskap och Anna Lisa Takala verksamhetsledare för it/kommunikation på Bibliotek Botkyrka och även vice ordförande i DIK - förbundet.

Livet som figur

Monica Bredefeldt Öhman är universitetslektor och fil dr i kognitionsvetenskap. Kognitiv vetenskap är ett tvärvetenskapligt ämne som är intressant för många andra vetenskaper. Monica Bredefeldts avhandling har titeln Livet som figur: om självbiografiskt minne och metaforer. Monica Bredefeldt föreläste i en timme och svarade på frågor nästan lika länge. Vi var många som egentligen hade önskat en serie föreläsningar om detta intressanta som vi nuförstod att vi bara fått en introduktion till.
Monica Bredefeldts avhandling innehåller en teoretisk del och en del med experiment. Hon hade ett antal informanter som bland annat fick rita en bild av sina liv.  Kvinnornas bilder föreställde ofta något ur naturen. Tomas Tranströmer använder sig av kometen som bild av sitt liv i sina Minnen. Överföring är det samma som metafor enligt Monica Bredefeldt.  I allmänhet är det så att man minns bäst det som hänt mellan 15 och 30. Det förklaras med att det är mycket som man då gör för första gången. Vissa  händelser blir s. k. flashbulbs, blixtbilder,  som bränner sig fast i minnet. Många minns till exempel precis vad de gjorde när Olof Palme blev mördad och när tvillingtornen ödelades. Alla människor binder ihop händelser i sina liv till berättelser. Människan har en narrativ förmåga. Vi kom då in på detta med alla självbiografier som skrivs i vår tid och Monica Bredefeldt berättar att det egentligen var först på 1700 - talet som det hände något med jaget, egot. Det var då som man började se sig själv som enskild människa. Hernhutismen  i Tyskland var inriktad på individen. Varje medlem ålades att skriva sitt eget livs historia. Innan dess var det inte så vanligt med självbiografier. Men, som någon sade, dagbok skrev ju många och det blev en slags självbiografi.

Charmig kokbok

Gunnel Götesdotter är konstnär och författare. Hon har också byggt upp ett livaktigt kulturcentrum mitt i skogarna i Göinge. Sina egna målningar ställer hon ut i Frankrike, Danmark och Tyskland bl. a. Och i sin egen ateljé naturligtvis också.
I sin nyutkomna bok Gunnel Götesdotters skånska kokbok del 2 har hon samma upplägg som i den skånska kokboken del 1 (2008). Kända och okända vänner och bekanta; barn, barnbarn och andra släktingar bidrar med favoritrecept. Gunnel Götesdotter sköter "mellansnacket" och lägger till ett och annat eget recept.
Brödavdelningen är utökad; det finns gott om vegetariska recept och avdelningen Läckert, gott, smarrigt har också vuxit. Jag tänkte att jag skulle försöka mig på Kung Gustav VI Adolfs sockerskorpor och kanske Caroline Mazetti - Nissens franska bröd också. Antagligen testar jag en del annat också. Läs om Gunnel Götesdotters bok Konst & mat i Skåne HÄR.

Vart är vi på väg?

Ska vi göra oss helt beroenende av livsmedelsimport? Ska vi lägga ner vårt jordbruk helt och hållet? Frankrike och Tyskland röstar för jordbruksstöd i EU och menar att Europa ska vara självförsörjande vad det gäller mat medan Sverige och några andra länder väljer att låta marknadskrafterna råda.
Susanne Gäre är journalist och författare. Hon har ett intressant förflutet som jordbruksjournalist i Frankrike under många år. Alla vet ju att bönderna i Frankrike är en maktfaktor. De vet sitt värde. I Frankrike finns också en kulinarisk tradition och där är konsumenterna duktiga. I Frankrike är fronten enad. Men - konsumenterna börjar vakna även i Sverige. Tyvärr hänger politikerna inte med, menar Susanne Gäre och författaren och journalisten Gunnar Lyckhage när de talar om sin debattbok  
Maten och framtiden. Vart är vi på väg? 
Gunnar Lyckhage sysslar med offentlig upphandling. Han talade om maten till barnen i skolorna, patienterna på sjukhusen och de äldre i hemmen och på olika boenden. Folkhälsoansvaret hänger nära ihop med miljöansvar för transporter och biologisk mångfald.
Författarna vill få igång en ordentlig diskussion om livsmedelsförsörjningen. Det är mycket intressanta att lyssna till Susanne Gäre med sin nfranska erfarenhet. Och Gunnar Lyckhage lyckas med att göra den snåriga offentliga upphandlingen intressant och (nästan) begriplig. Det är inte alldeles lätta frågor det rör sig om.

Tillskott

Två romaner av Carina Burman på ett bräde för futtiga fem kr/st. Det kallar jag fynd. Burmansamlingen växer. Den tionde sånggudinnan handlar om författaren Sophia Elisabeth Brenner (1659 - 1730) och är en blandning av brevroman och detektivroman. Cromwells huvud tilldrar sig i lärdomsstaden Cambridge och beskrivs som en uppsluppen skröna; lika delar detektivroman och Alice i Underlandet. 1996 - 1997 var Carina Burman Visiting Fellow vid Clare Hall i Cambridge.

"Har du ätit?"

Malin Mendel Westberg är journalist, filmare och Indienkännare. Hon är SVT:s korrespondent i Indien sedan 2005.I Bombay Take Away. Indien genom maten slår hon fast att maten är nyckeln till att förstå Indien. W&W 2013.
Detta är inte i första hand en kokbok även om varje kapitel innehåller recept på en eller och annan vanlig maträtt. På ett engagerat och kunnigt sätt skildrar hon olika aspekter av indiskt liv. Linsgryta, dal,intar en speciell plats i hennes hjärta. Det var det hon blev bjuden på när hon vaknade till liv igen efter en otäck historia med en sprucken blindtarm som den indiska sjukvården inte behandlade. En vänlig kvinna tog hem Malin Mendel Westberg till sitt hem och räddade livet på henne. En vanlig hälsningsfras i Indien är "Har du ätit?"  Medelklassen i Indien är mycket hälsomedveten. Men fortfarande sover många på gatorna och många barn är undernärda. Malin Mendel Westberg berättar om våld mot kvinnor, organisation The Pink Chaddi Campaign - de rosa trosornas kampanj - kvinnliga taxichauförer som kör vita eller rosa For She Cab. Vanligen är taxibilen svartgula. Är man politiker i Indien är det viktigt vad man äter. Askes och måttfullhet är viktigt i olika indiska religioner. En ny generation Gandhi - anhängare är på framväxt och de har en stark vilja till förändring.
Hungerstrejken kan på nytt bli ett politiskt vapen. Hon berättar om arrangerade äktenskap, indisk film, cricket och curry, olika sorters bröd, mängder av kryddor med mera. En användbar ordlista finns också.
.

En svensk främling

2012 fick Göran Rosenberg Augustpriset i skönlitterära klassen för boken om fadern, David Rozenberg, Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz. 
På biblioteken står den på avdelningen för biografier och memoarer. 
Göran Rosenberg har haft boken om fadern i huvudet under trettio år. Han har sökt sig bakåt i faderns spår och tagit del av brev, dokument, gjort intervjuer och läst böcker för att kartlägga faderns väg från Polen på en mardrömsfärd mellan olika orter i den tyska lägerarkipelagen till den lika slumpartade som mirakulösa räddningen till Sverige och en rad olika uppsamlingsplatser. 
Till slut stiger David Rozenberg av tåget i Södertälje Södra (numera Södertälje Hamn). Här får han arbete och är beredd att ta sig an framtiden. Han är en överlevare, men är han en fortlevare? Davids fästmö, hon som ska bli Göran Rosenbergs mor, överlever också och kommer till Sverige. Allt artar sig väl. Sonen får det svenska namnet Göran och man byter ut "z" i efternamnet till det mera svenska "s". Göran har sin Plats i huset vid rönnbärsallén i närheten av kanalen och järnvägsbron. Här är han hemma. Han spelar ishockey, fotboll och fiol och är populär i skolan. Någon gång kan det hända att han får ordet "jude" kastat efter sig, men det skakar han av sig.
Fadern har däremot förlorat sin Plats och finner ingen ny. Arbetet som rörmontör vid lastbilsfabriken Scania Vabis fungerar bra i några år men sedan grips han av rastlöshet, börjar sova dåligt och blir deprimerad. Ingen förstår hur sjuk han egentligen är. Sonen märker naturligtvis ingenting utan uppfattar fadern som glad och lekfull. Så småningom uppslukas David Rosenberg  av Skuggan. Han tar sitt liv 1960, 37 år gammal. Sonen är då tolv år.
Göran Rosenberg berättar kärleksfullt och med stor inlevelse om sin far. Han lyckas göra det ofattbara så ofattbart som det var och är; det oerhörda som sker medan det vanliga livet pågår. 
Han skildrar en svidande nutidshistoria som vittnena hade svårt att kommunicera. Och det fanns ingen som kunde föra deras talan. De överlevande bemöttes med brist på förståelse och misstänksamhet. Hemlösheten och språkförbistringen gjorde att många överlevande inte orkade bli fortlevare. David Rosenberg var en av dem.
Jag blev mycket berörd av hans tragiska öde och sorgligt korta liv och allt lidande innan han slutligen dukade under.

Bokbloggsjerka 20 - 23 september

ANNIKA undrar i sin bokbloggsjerka 20 - 23 september
Läser du helst standalones eller bokserier?
Mitt avar måste bli att jag gärna läser båda delarna.Det kan vara roligt att följa en karaktär genom en lång rad böcker. Men lika ofta är det fullt tillräckligt med  en enda titel. Och ibland gör jag serier av standalones, det vill säga, jag läser ett författarskap i kronologisk ordning för att se hur författaren själv utvecklats.

I halvlek

BOKKLUBBEN
har nu läst halva Aldermanns arvinge. Gabriella Håkansson har oss helt i sin hand. Det är omöjligt att förutse alla hennes infall och krumsprång. Hon leder omkring oss i det stora huset, kallat Templet, med alla sina antikviteter och antika gudar. Vi har stiftat en första bekantskap med ett besynnerligt sällskap som kallar sig Dilettanti. Det leds av en omåttligt rik man som heter Gideon Aldermann. Vid sin sida har han Pierre d´ Hancarville, en kolossalt dekadent gammal skurk  och en mera oansenlig myntsamlare vid namn Richard Payne Knight. Den senare blir  förmyndare för gossen William Aldermann när fadern dör. Alla inblandade har var sin agenda. Inklusive den unga tjänsteflickan Jenny Cibbers som blir Williams stöd i livet och enda kontakt med den övriga mänskligheten. Ingenting har blivit som man hade trott. Och nu har ytterligare en Dilettanti - medlem gjort sitt inträde på scenen. Alla har betraktat honom som död eftersom han har varit försvunnen i trettio år. Men icke - nu är Josias Gebhardt på planen igen och han tänker ta vid där han slutade. Alla papper på bordet! Det är välkomponerat och mycket spännande; skrivet med ett spänstigt språk och med mycket gott humör. Vi läser vidare.

Tematrio - Teman på Bokmässan

LYRAN tänker på Bokmässan den här veckan. Vi får i uppgift att tänka ut lämpliga teman. Jag kom på två och ett halvt. Litteratur från olika delar av världen är alltid intressant, men jag försökte tänka lite i andra banor också.

Japan är mitt första tema. Det är ett fascinerande land med en rik kultur. Litteraturen är innehållsrik och mycket är översatt till svenska, men det finns mer att upptäcka.
Creative reading, writing,  translating and publishing
Läsecirklar, litteratursamtal, författarskolor, översättare, "vanliga" läsare och bokförläggare utbyter erfarenheter. Vad händer på området i andra länder? Vad kan vi lära av varandra?
Litterära genrer- finns dom?
Är de intressanta? I så fall - för vem? Ska/kan vi tänka annorlunda?

Allt var mammas fel

Tre författare om mammor som inte varit bra för sina döttrar. Inte för sig själva heller, förresten
Alla döttrarna har dock förmågan att se tillbaka med en viss förståelse.
Det mest förbjudna där Kerstin Thorvall berättar om sin hysteriska mamma som led av sexualskräck och vilka spår det satte i flickans liv. Fadern som var dotterns allierade och dog tidigt skildras mera empatiskt. Mycket välformulerat. Men Kerstin Thorvall var ju också journalist.
I Jag skulle så gärna vilja förföra dig -  men jag orkar inte, Margareta Strömstedts senaste bok, finns ett avsnitt där hon går tillbaka till det hon tidigare berättat om i Julstädningen och döden, nämligen moderns oförmåga att vara mamma och predikanthustru. Ansvaret kom att falla på dottern, som också - mot sin vilja - upptas i missionsförbundet, ja, eftersom pastor Jansson redan skrivit in hennes namn. Med bläck! Men lillebror vägrar. Han tar stryket! 
Här finns också berättelser om författarmöten (Sandemose, Astrid Lindgren och Tove Jansson) och om sexuella övergrepp som efter närmare femtio år väckt våldsam vrede.
Margareta Strömstedts språk är som alltid  njutbart. Men nog kunde det funnits en bättre titel.
Trädgårdshoran av Lotta C Persson, trädgårdsmästare, skildrar i en självbiografisk roman sin uppväxt i skuggan av Jehovas vittnen med en mamma som var hysteriskt religiös och fostrade sina döttrar för paradiset. Dottern Klara  beskriver sig som hjärntvättad och felprogrammerad. Hon berättar om hur hon blev hindrad att söka till textilgymnasium för att istället ta ett praktiskt arbete och arbeta hårt för församlingen. Modern vädrade sexualförbrytare överallt och anklagar dottern för att vara lösaktig.
Hon knyter döttrarna till sig med sina sjukdomar och sin hjälplöshet. Redan i åttaårsåldern får Klara besvär med sina hälar. Sedan blir det höfter och knän och när hon närmar sig tjugo drabbas hon oförklarligt av förlamning. Sedan blir det en karusell av läkarbesök, provtagningar och mediciner. Långt om länge kommer hon till en neurolog som lika gärna kunde ha varit psykiater. Han anar var felet ligger. Han har sett det förut  Svåra upplevelser i livet kan ge funktionella symptom från nervsystemet. Klara är förlamad av livssorg.
Lotta C Perssons berättelse är drabbande. Hon är mycket välformulerad och berättar självutlämnande om hela den hemska tiden bakom den stiliga fasaden. Klara har också förmågan att se modern i ett försoningens ljus. Modern "lider av gränslös inre panik" och befinner sig i ständig kamp mot hela världen. Så länge hon orkar.

Borttappad historia

Vägen till henne. Om kvinnans försvunna historia är titeln på en bok av
MARGARETA SKANTZE som kom ut 2010. 
I tisdags kunde man höra Margareta Skantze tala om Vägen till henne på Tyringe bibliotek. Trots fallerande teknik genomfördes föredraget lika engagerat som elegant och intressant. Margareta Skantze har läst kolossalt mycket - det ser man på den innehållsrika och aptitliga  litterturförteckningen - och också rest mycket och besökt muséer, bibliotek och gallerier runt om i världen. 
Hon följer kvinnans väg genom tiderna ; tar upp olika kulturers gudinnekult och ägnar mycket utrymme åt Maria - kulten och hur den har förändrats under två tusen år. Varje kultur har sin Maria - bild.
Förresten så är Josef en utmärkt modern manlig förebild, enligt Margareta Skantze.
Det var i militärstaden Karlskrona som Margareta S inledde sitt feministiska engagemang. Mötet med de manliga strukturerna i staden och Elin Wägners Väckarklocka blev avgörande för henne. Elin W har fortsatt att vara en följeslagare och ett rättesnöre för Margareta S.
"Det talas så mycket om de manliga autodidakterna, men ingen nämner att Elin W också var självlärd", säger Margareta. Hon hade velat läsa filosofi, men det fick hon inte för sin far. Han tyckte att hon skulle arbeta på hans kontor. (Som en  ödets ironi hamnade hon på stol nr 15 i Svenska akademien och efterträdde filosofen Hans Larsson.) 
I Väckarklocka (1941) talar Elin Wägner om sitt idealsamhälle som ett syskonsamhälle där män och kvinnor skulle samverka. Elin Wägner var essentialist; hon påpekar att kvinnan har så annorlunda existentiella livsval än mannen. Om man jämför med Simone de Beauvoir - som var existentialist - som avskydde de kvinnliga kroppsfunktionerna och egentligen var kvinnofientlig. Man föds inte till kvinna; man blir det. Könet som social konstruktion, alltså.  
Margareta Skantze har följt sin egen kursplan och egna personliga prefernser i arbete med Vägen till henne. Författarens/föreläsarens egen entusiasm smittar alltid av sig på läsaren/åhöraren. Tisdagens arrangemang blev ännu en bekräftelse på den regeln
   

Books & Dreams Höstnumret

Höstnumret av Book & Dreams - i handeln idag 17 september - är verkligen matigt. Vad sägs om ett snabbmöte med Domenica de Rosa,
aka Elly Griffiths. Hennes mormor kom från Norfolk och hette Ellen Griffiths. Och det var under en promenad på myrarna som Elly Griffiths mötte Ruth Galloway. I Elly Griffths spår kommer nu
Kimberley McCreight. Hennes debutroman Reconstructing Amelia har fått många lovord.
Vi får också äran att möta Leif G W Persson. Han förklarar att han tänker jobba tills han dör och att bra snutar gillar fruntimmer, husmanskost och dansbandsmusik.
Krigskorrespondenten Janine di Giovanni har skrivit en biografi Demoner i dagsljus: en krigskorrespondents memoarer som verkar väldigt intressant. En stor intervju med rockmusikern, bergsklättraren och kriminalförfattaren Jo Nesbø gläder naturligtvis hans många fans. I min hylla står Gengångare - hittills oläst - men det blir kanske ändring efter detta...
Den kubansk-amerikanska psykoterapeuten Cecilia Samartin kallar sina skandinaviska framgångar för ett mysterium. I Norge har hon sålt fler böcker än både Dan Brown och Stieg Larsson. Debutromanen heter Drömhjärta. Efter den kom Señor Peregrino och Salvadoreña. I höst är Cecilia Samartin aktuell med La Peregrina  som är en fristående fortsättning på Señor Peregrino. På Kuba har man kallat henne CIA - spion men hennes stora dröm är ändå att kunna återvända till Kuba med sina föräldrar.
Detta och mycket, mycket mera finns i höstnumret av Books & Dreams.

Bokbloggsjerka 13 - 16 september

Annika ställer följande fråga i sin Bokbloggsjerka-13-16 september

Om du skulle skriva en bok skulle den i så fall utspela sig:

• i en stad
• på landet?
• på en fiktiv plats?
• på havet?
• i framtiden?
• i det förflutna?
• i nuet?
• i Sverige eller utomlands?
• annat?

Om du inte har några planer på att skriva en bok och därmed känner dig tvungen att hoppa över den här frågan kan du i stället berätta om var du helst ser att de böcker du läser utspelar sig.

Jag tror att det skulle bli så här för min del:
Om jag skulle skriva en bok skulle den troligen tilldra sig på landet; på en fiktiv plats med flera verkliga förebilder; i Sverige; i nuet med återblickar på det förflutna. 

30 - åriga vinterkriget

Philip Teir, född 1980, är författare och kulturchef på Hufvudstadsbladet. För ett par år sedan kom han ut med en novellsamling Akta dig för att färdas alltför fort
som jag var väldigt förtjust i. Så finurlig och välformulerad och full av oväntade vändningar. Nu har hans första roman, Vinterkriget, kommit ut. Undertiteln är En äktenskapsroman. Och det kan väl stämma, men jag tycker ändå att det kanske mera är en relationsroman. Fyra generationer är inblandade -  mer eller mindre. 
Huvudpersoner är Max Paul, 60,  och hans hustru Katriina och det är deras äktenskap som sätts under luppen. Han är sociolog vid Helsingfors universitet och hon är personalansvarig på ett sjukhus. De har barnen Helen och Eva; den ena präktig, gift och tvåbarnsmor. Den andra vinglig konstnär i London. Deras relationer skildras också.
Far - och morföräldrar finns med liksom barnbarn. I viss mån är Vinterkriget alltså också en generationsroman. Katriina är organisatör och administratör ut i fingerspetsarna i arbetet såväl som  på hemmaplan. Hon arrangerar vällustigt Max 60 - årskalas bara för att strax därefter uppdaga att han kanske hade en ny och mycket yngre kvinna.  Det har han på sätt och vis också, men unga Laura har sin egen agenda och den omfattar alls inte Max. (Rätt åt honom.)  Farmor Ebba får en stroke och den effektiva Katriina kallar hem Eva från London, organiserar den kommande begravningen samt planerar försäljningen av Ebbas sommarstuga. Men - och här känner jag igen Philip Teir - utgången är inte den förväntade. Över huvud taget. Jag läste gärna den här romanen som definitivt har sina förtjänster. Men den håller inte samma klass som Akta dig för att färdas alltför fort. Å andra sidan var den mästerlig.

Utlottning

I torsdags fyllde Annika på 
Annikas litteratur - och kulturblogg år. Det firar hon genom att lotta ut tre böcker. 

Vinterkriget av Philip Their
När jag blir stor av Jeanette Eriksson
Egenmäktigt förfarande - en roman av kärlek 
av Lena Andersson

Jag har paxat för Egenmäktigt förfarande. Det är på tiden att jag läser något av Lena Andersson. Philip Their ligger p¨å mitt nattygsbord. När jag blir stor tror jag inte att jag orkar med.

Om man vill delta i utkottningen ska man 1/ berätta om vilken bok man vill vinna i kommentarsfältet i Annikas blogg 2/ skriva om utlottningen i sin egen blogg senast den 19 september 20.00

Ett rött paket med vita snören

Ett trevligt paket som inte direkt var någon överraskning eftersom jag själv beställt det.
Men det är ändå lika roligt att packa upp och vända och vrida på och bläddra i böckerna.
Min kamp 5 av Karl Ove Knausgård
Bring up the Bodies av Hilary Mantel. 
Den svenska översättningen kommer nästa år.
Under det rosa täcket av Nina Björk. Om kvinnlighetens vara och feministiska strategier. Första upplagan kom 1996.
Med piggt omslag av Maija Louekari och förrd av Katrine Kielos. Boken tillägnas Mormor (vilket ger Nina Björk en extra poäng. Eller tre).
Det mest förbjudna av Kerstin Thorvall. 
Maija Louekari har gjort omslaget och Johanna Koljonen har skrivit förord. Boken tillägnas (inte helt överraskande) pappa.

Jag- och dagbok

2008 kom första delen av En dramatikers dagbok av Lars Norén.
1600 psalmbokstunna sidor. Den väckte debatt så klart.  
Jag var redan då fascinerad. Nu har En dramatikers dagbok. 20052012 kommit ut. 1440 lika tunna sidor. Fortfarande helt fascinerande. Jag får lite samma känsla som när jag läser Knausgård trots att det ena är en dagbok och den andra bygger på minnesbilder.
Norén blandar högt och lågt, vardagligt och högtidligt, massor av trädgårdsarbete och dramatik i teori och praktik. Han går omkring i sitt hus på Gotland och skriver, tänker, läser, lagar mat, telefonerar, reser, umgås med sina barn och vänner. 
66 år gammal väntar han barn med sin hustru sedan 2002, Annika Hallin. 
Lars Norén är rörande lycklig redan innan flickan är född. Men naturligtvis är det inte problemfritt. Och många barnmorskebesök blir det.
Lite förvånad blir man över utfallen mot än den ene än den andre. Göran Greider (det tål han) får sig en duvning liksom Thomas Nordegren (det tålde han inte kunde man höra i dagens Nordegren & Epstein!).  Ingrid Elams bok 
Jag- och dagböcker avfärdar han utan att ens bläddra i
den trots att han figurerar i den. Det är bara några exempel.
Och all denna shopping! Bland annat av märkeskläder. Det verkar vara Noréns sätt att koppla av.
Men - jag tycker att man möter en levande människa som förefaller skriva alldeles uppriktigt i sina dagböcker. Han brottas med sin vardag och med orden.
Naturligtvis är Lars Norén inte en alldeles vanlig människa och kanske har han offentligheten i bakhuvudet när han skriver, men ändå. Lars Norén tillför något i min vardag. Heidegger till exempel.

Tematrio - Tunnisar

SKOGEN av Margareta Lindholm 126 s.                
En underbart fin bok av en sparsmakad författare med ett känsligt språk.
Två äldre syskon bor i sitt lilla hus, odlar sin trädgård och har skogen som sin utkomst. De sköter gammmelskogen åt kyrkan som äger den. Så säljs skogen, den nye ägaren vill åt stugan också. Bror och Maria blir ett fall på en ung socialsekreterares bord.


DEN FÖRSTA HUSTRUN av Jean Rhys 151 s.
Den galna kvinnan i vindsvåningen får sin historia berättad av Jean Rhys. En liten tunn bok som innehåller stor dramatik. Och tragik. Man kan säga att Den första hustrun eller Sargassohavet är en uppföljare till Jane Eyre. Den unga vackra kreolskan Bertha Antoinette Cosway möter Mr Rochester när han är mycket ung och helt beroende av sin far. Två olika samhällsklasser; två olika kulturer och ett arangerat giftermål. Det blir inte bra

Berta Funcke av Stella Kleve 142 s.
1885 ställer den 21 -åriga Mathilda Kruse (alias Stella Kleve) från en liten skånsk by till skandal med romanen Berta Funcke - uppmuntrad av ingen mindre än den danske författaren Herman Bang. Kritikerna var helt överens i sina negativa omdömen om Stella Kleve. Alla utom den svenske författaren Ola Hansson. Berta Funcke var långt före sin tid.
Stella Kleve tar upp något så förbjudet som kvinnlig sexualitet.

 Detta är mitt svar på LYRANS 
tematriouppmaning att berätta om tre minnesvärda tunnisar.

Ossett noir

David Peace föddes i Ossett West Yorkshire 1967.
Under en lång tid bodde han i Tokyo och under den tiden skrev han en rad kriminalromaner som fick samlingsnamnet Yorkshirekvartetten.
Första delen har fick titeln 1974; sedan kommer 1977, 1980 och 1983. De kom ut i England under åren 1999 . 2002 men det är först nu de översatts till svenska av Rebecca Alsberg och kommit ut på Modernista förlag. Grattis Modernista!
Del tre har precis kommit ut.
Om Tokyo år noll skrev jag SÅ HÄR
1974 tilldrar sig i ett trist, grått, vått Ossett strax före jul.
Den unge Edmund Dunford är kriminalreporter på Yorkshire Post och han ska nu skriva om en liten mördad flicka. Han inser snart att han bara skrapar på ytan. Alltså börjar han rota och dra i alla smutsiga trådar och sjunker allt djupare i dyn, bokstavligen och bildligen.
Han blir som besatt, kör över sina chefer och ger sig på topparna i samhället. Naturligtvis straffar det sig. Edmund Dunford får den ene efter den andre emot sig och missar sina karriärchanser. Många inser att han har alldeles rätt, men mot de besuttna och inflytelserika står man sig slätt. De flesta har resignerat. Men inte tjurskallen Edmund Dunford. I det liknar han inspektör Munami i Tokyo år noll.
Det är ett skitigt och fult samhälle; korrumperat, hänsynslöst och våldsamt Vad betyder väl ett litet människoliv när stora pengar står på spel? David Peace tar ofta avstamp i verkliga brott. Så också här.
1974 är en apokalyptisk och hypnotisk berättelse som sätter hullingförsedda krokar i en. Man kommer inte loss. Jag vet ingen som skriver som David Peace. Några gånger hoppade jag emellertid över korta stycken när jag känner att det blev för mycket för mig. Jag har reserverat 1977 och 1980 på biblioteket.

Bokfynd på biblioteket

För några kronor köpte jag till två delar till min ofullständiga samling av 
Sveriges litteratur utgivna av Carl Ivar Ståhle och E, N, Tigerstedt
Del V behandlar sengustaviansk klassicism och begynnande romantik med några författare som jag redan kände till; Thomas Thorild, Bengt Lidner och Frans Michael Franzén. Andra namn är helt okända; Johan Gabriel Oxenstierna, Nils Lorentz Sjöberg, Abraham Niklas Clewberg - Edilcrantz, Pehr Ulrik Enbom, m. fl.
Del VI Romantiken:1 med namn som Atterbom, Stagnelius, C F Dahlgren och Adolph Törneros, Claes Livijn och Lorenzo Hammarsköld.

Så hittade jag Sagor om julen. Den innehåller sagor, dikter och berättelser från olika håll i världen och lämpar sig väl för högläsning i juletid.
Gerd Reimers har samlat, översatt och redigerat.

Betraktaren

BELINDA BAUERs debutroman Mörk jord belönades 2010 med deckarvärldens finaste pris The gold  Dagger. De tre romanerna  som översatts till svenska - Mörk skugga, Ni älskar dem inte, Skuggsida - har varit nominerade till årets bästa översatta kriminalroman av Svenska Deckarakademien.
Årets psykologiska kriminalroman heter Betraktaren och handlar om Patrick, 19, som har Aspergers syndrom med allt vad det innebär av sociala svårigheter.
Han har mist sin pappa väldigt tidigt och är besatt av tanken på döden. Vad är det som händer när en människa övergår från att vara levande till att vara död från den ena sekunden till den andra? Som det var med Patricks pappa.
Patrick går en universitetskurs i anatomi för att möjligen komma närmare ett svar på frågan. Och visst har de döda saker att berätta.. Patrick är en god iakttagare och lägger utan svårigheter ihop två och två. En och annan klarar av att se saker och ting med Patricks ögon; andra tycker bara att han är underlig. Hans speciella personlighet skildras utmärkt av Belinda Bauer. Ibland överraskar Patrick sig själv med några tårar eller känslor för en viss flicka. Han känner sig lite mera "normal". Förhållandet till modern är inte det bästa. Hon orkar helt enkelt inte med honom. Ännu mindre sedan hon blev ensamstående mamma. Detta mor/son - förhållande är kusligt.
Läs HÄR  vad jag tyckte om Mörk jord

SÅ HÄR tyckte jag om Skuggsida

Belinda Bauers webbsida

Tematrio - Tegelstenar

Tematrio - Berätta om Minnesvärda Tegelstenar är LYRANS 
uppmaning till oss denna veckan. Det blir tre tjocka pocketböcker vi läst i läsecirkeln:

BLONDE av Joyce Carol Oates. En fantastisk, empatisk  bok om Marilyn Monroe, som säkert kommer mycket nära människan bakom stjärnan. Det måste vara det bästa Oates skrivit.

AGAAT av Marlene van Niekerk. Agaat kommer som liten och illa tilltygad flicka till Grootemoedersdrift i Sydafrika. Den barnlösa frun  i huset, Milla de Wet, tar sig an henne. Ända tills hon får ett eget barn. Snart nog blir det Agaat som tar hand om sin matmor;. Milla de Wet får ALS. En allegori över Sydafrikas historia och apartheid.

EN ÄNGEL VID MITT BORD av Janet Frame . Ännu ett märkligt kvinnoöde från 20- och 30 talen.
Janet Fram föddes på Nya Zealand men tog sig sedan till London. Efter många bedrövelser blir hon slutligen författare. Pocketboken innehåller Till landet Är; En ängel vid mitt bord och Sändebud från Spegelstaden. En ängel vid mitt bord är också filmad av Jane Campion med den porträttlika Kerry Fox i huvudrollen

Konstnär i den flytande världen

Kazuo Ishuguro född i Nagasaki 1954 men uppvuxen i England, har skrivit en rad romaner varav den mest uppmärksammade, Återstoden av dagen också filmats.Han har haft en rad olika sysselsättningar, men lever idag helt på sitt författtarskap.
Ishiguro är mycket musikintresserad och har bl. a. skrivit musik till jazzsångerskan Stacey Kent.
En mer udda verksamhet är väl den som drevkarl på Balmoral.
En del av Ishiguros romaner tilldrar sig i Japan och handlar ofta om felaktiga livsval och ånger.
Konstnär i den flytande världen kom ut 1986 och den renderade honom Whitebread - priset. Romanen handlar om den gamle en gång så berömde konstnären Ono Masuji som minns sitt liv,  konstnärskapet, eleverna, sin döda hustru och den döde sonen. Berättelsen utspelas 3 - 4 år efter andra världskriget. Masuji går omkring i sitt delvis sönderbombade hus, påtar lite i trädgården och förhandlar med en annan familj om giftermål för sin dotter Noriko som redan är 26 år och har en strandad förhandling bakom sig. 
Under sin aktiva tid ställde sig Ono Masuji  med sin konst på krigsivrarnas sida. Han tänker på de människor som såg upp till honom och som han i sin naivitet skadade. Det nya Japan är under uppbyggnad. Gamla traditioner möter nya mönster; stora byggnadkomplex tränger undan gammal bebyggelse. Det anses till och med vara i sin ordning att kvinnan under äktenskapsförhandlingarna visar en viss frimodighet! Annars är kvinnosynen unken. Lille dottersonen Ichiro kallar moster Noriko "olydig" när hon inte gör som han säger!
Som jag ser det syftar "den flytande världen" dels på stadens nöjeskvarter; dels på tiderna som är stadda i förändring.
Den stora behållningen med Konstnär i den flytande världen är språket; så klart och avskalat och ibland poetiskt. 
Översättningen är gjord av Ann Henning. Bokförlaget Viva

Here we go again!

Va!?, säger kissekatten, Inte en diet till!
Jo, faktiskt. Det rör sig om 5:2 - dieten av den engelske läkaren och journalisten Michael Mosley som blev mycket uppmärksammad för TV - dokumentären Eat, fast and live longer.
Boken, som han skrev tillsammans med journalisten Mimi Spencer har den svenska titeln 5:2 - dieten. Friskare, smalare, längre liv med halvfasta. Fasta och fasta. Om man är kvinna får man äta upp till 500 kalorier under de två dagar i veckan då man fastar. Michael Mosley, som är lång och smal, tillämpar numera 6:1 - metoden för han vill inte gå ner mer i vikt. Han äter sex dagar i veckan och fastar en, d.v.s. äter 600 kalorier som är det män får äta. Då äter han en tidig frukost, låter det gå tolv timmar och äter sedan en sen middag. Då får han två tolvtimmarsfasta per dygn.
Det är meningen att kroppen ska vila och att celltillväxten hejdas.
Mimi Spencer delar upp sina 500 kalorier så att hon äter tre gånger under fastedagarna.
Boken har ett användbart register och innehåller goda råd, måltidsförslag, ett kapitel om fastans vetenskapliga grund, redovisning av forskningsrapporter och kaloritabell.
Michael J. Mosley befinner sig just nu på Sverigebesök och han förvånar sig över hur känd 5:2 - diteten är i Sverige. "Dieten är ett strålande exempel på hur tidig grundforskning i vår uppkopplade värld blixtsnabbt och okritiskt kan förvandlas till global fluga." säger Henrik Ennart i dagens SvD. Läs hela inlägget HÄR

Johan Theorin, 50!

Grattis till sympatiske Johan Theorin som fyller 50 år idag!
I  bif - tidningen 2013:3 porträtteras han av Olle Råde. (bif = bibliotek i fokus, Sveriges största bok - & bibliotekstidning som finns att hämta gratis på många bibliotek.)
Rörgast är titeln på sista delen av Johan Theorins årstidsdeckare med handlingen förlagd till Öland. Den kommer ut i höst.
Varje nummer av bif - tidningen innehåller - utöver artiklar och lästips -   ett litterärt korsord och en tävling med rubiken: Den okände poeten. Sex kända diktstrofer ska paras ihop med sina respektive poeter.
Mycket stimulerande huvudbry!

Tokyo noir

I Tokyo år noll möter oss ett Tokyo i fysisk och moralisk upplösning. Författaren David Peace - med hemort Tokyo sedan mera än tjugo år - skildrar en bombad stad under ett par heta augustiveckor 1946.
Människor är trötta, hungriga, förnedrade och plågade av revorm och löss. Kriminella gäng -som polisen på en gång måste samarbeta med och bekämpa -  tar över staden och korruptionen brer ut sig.
Tokyo år noll tar avstamp i kejsarens tal och kapitulationen i kriget den 15 augusti 1945 - "Den femtonde dagen i den åttonde månaden av det tjugonde året i Shova."
Vi följer den sömnpillerknaprande inspektör Minamis jakt på en man som mördar och våldtar unga flickor. Någon sorts ordning tycker Minami att det får vara även i ett samhälle som detta. Han vill ge flickorna upprättelse och ett avslut för deras föräldrar. Berättelsen bygger på ett verkligt rättsfall.
Inspektör Minami vet att ingen är den de ger sig ut för att vara och att man inte kan lita på något eller någon. Minnena plågar honom liksom lössen och det eviga hamrandet från byggnadsarbeten. Tokyo luktar död och ruttna aprikoser.
David Peace bor själv i den östra delen av Tokyo som 1923 skadades svårt av en jordbävning och sedan bombades under kriget. Man har stor glädje av en liten karta över centrala Tokyo i början av boken. Polisen har inga bilar så de måste använda kommunala färdmedel. Det finns vagnar för segrarna, för medlöparna och mera privilegierade medborgare och så boskapsvagnar för de vanliga människorna.
De svarta jeeparna med vita stjärnor som far runt med tuggummituggande, skrattande amerikaner symboliserar den hatade segrarmakten. Nästan lika hatade är koreaner, kineser och taiwaneser.
Tokyo år noll liknar inget annat jag läst. Den är otroligt suggestiv och man läser fascinerat och andfått. Stilen är korthuggen, jagad och plågad. Tokyo år noll är första delen i en trilogi.
Andra delen, Occupied city, är egentligen annonserad på svenska - Ockuperad stad - av förlaget COLTSO i september 2013, men uppgifterna är oklara.
David Peace kommer egentligen från Yorkshire och har bl. a. skrivit  Red Riding Quartet som tilldrar sig i Yorkshire sedan han kommit till Tokyo och fått mera perspektiv på hemmiljön. Det var dessa mörka kriminalromaner, som också utgår ifrån verkliga brott, som blev hans internationella genombrott.
Tokyo-trilogin däremot kunde aldrig skrivas någon annanstans än i Tokyo. David Peace vet för han flyttade tillbaka till Yorkshire under tre år och försökte skriva om Tokyo där. Men han gav upp och flyttade tillbaka.

I Vi läser 2013 nr 3 finns en längre intervju med David Peace.

Ny radioföljetong

Imorgon, måndagen den 2 september, läser Fredrik Ewers första avsnittet av den nya RADIOFÖLJETONGEN
En storm kom från paradiset av Johannes Anyuru

I Vi läser 2013:2 berättar Johannes Anyuru om sitt författarskap, saknaden efter pappan och en dramatisk religiös upplevelse.

Bokbloggsjerka 30 augusti - 2 september

Vilken bok/vilka böcker längtar du mest av allt efter just nu? 

Det frågar Annika i sin BOKBLOGGSJERKA 30 augusti - 2 september
Jag väntar verkligen på Bring up the Bodies, fortsättningen på Wolf Hall av 
Hilary Mantel
Jag har väntat en evighet på Gone Girl av Gillian Flynn och jag kommer att få vänta en evighet till. Kön är lång på biblioteket.
Nya Londinium är fortsättningen på Aldermanns arvinge av Gabriella Håkansson.
Den kommer ut 2014.  
Andra delen av Tokyo - trilogin, Ockuperad stad, av David Peace kommer ut under året. Den ser jag också fram emot

264 netsuker och en släkt

Den amerikanske keramikern Edmund de Waal berättar om jakten på 264 netsukers öden vilket sammanfaller med hans egen släkts dramatiska historia.
Haren med bärnstensögon är en av de japanska små snidade figurer i trä eller elfenben inte större än en tändsticksask som kom i Charles Ephrussis ägo på 1870 - talet i Paris.  Charles Ephrussis frotterade sig med många av 1870-talets stora namn som till exempel Proust, Manet, Degas och Renoir. Han lär ha varit en av två förebilder till Swann i På spaning efter den tid som flytt. 
Det japanska var högsta mode vid den här tiden. Det syns t. ex. på detaljer i den samtida konsten.
Zola till exempel proppade sin villa full av japanskt på ett sätt som väckte åtlöje.Vem kunde ana något sådant?
Sedan kom netsukerna att på ett eller annat sätt följa släkten till Wien och vidare till Tokyo för att sedan slutligen hamna i London hos familjen Edmund de Waal. De bor i ett olåst vitrinskåp som barnen har lov att öppna.
Det är fullt tillåtet att leka med dem och flytta runt dem. Om sina egna keramikkrukor säger de Waal att de ska ut ur skåpen och in i köket. 
De ska användas.
Haren med bärnstensögon är titeln på denna släkthistoria om den rika judiska familjen Ephrussis som berättas med uppriktighet, charm och överseende humor av Edmund de Waal. Han ägnade två år åt att läsa brev, dagböcker och andra dokument samt resa omkring på de olika platser där familjen och netsukerna bott.
Favoritsläktingen är farmors bror Iggie med  medborgarskap i Österrike och Japan. Han älskar Japan och dess kultur. Innan han kom dit bodde han i Paris 
Under ockupationsåren blev netsukerna samlarobjekt igen. Men numera är netsukerna inte något japanskt för japaner utan mera anpassade till västerlänningar.

Populär poesi

Bilden är lånad från http://popularpoesi.se/

Två gymnasielärare, Peter Nyberg och Peter Björkman, upptäckte att det finns ett intresse för poesi bland eleverna. 2009 startar de Populär poesi på nätet. Sedan blev det pdf - format och nu i augusti har den första papperstidningen kommit. Papperstidning var målet ifrån början. Och genom ett bidrag ifrån Svenska Akademien har papperstidningen nu blivit verklighet.
Målgruppen? Ungdom, Äldre, Medelålders 
Tänk! En poesitidskrift på webben och på papper i dess tider! Fantastiskt.
Man kan bara säga: Lycka till!
Så här sades det i KULTURNYTT i måndags 26 augusti.

Cirkla på nätet!

Läs om bokklubben som kommer att diskutera Gabriella Håkanssons kritikerrosade roman Aldermanns arvinge och  Systrar och bröder av 
Maria Sveland  HÄR.
Klicka vidare från artikeln och läs om hur man anmäler sig till Bokklubbsbloggen.

Sista anmälningsdag: 5 september

Häng med!

Halvbrodern

I SVT 1 går just nu en serie baserad på den norske författaren 
Lars Saabye Christensens roman Halvbrodern. 
Måndagar kl 21. Två avsnitt av åtta är avklarade, men de finns ju på TV Play. 

Unge Barnum skriver om sin äldre halvbror Fred som försvunnit ingen vet riktigt vart. Bröderna växte upp i en familj som dominerades av tre kvinnor; mor, mormor och mormorsmor även kallad Den gamla. Hon är ett salt. Jag gillar henne. Men så spelas hon också av Ghita Nørby.
Det handlar alltså om fyra generationer i efterkrigstidens Oslo.
De två visade avsnitten verkar lovande. Serien rekommenderas.
Lars Saabye Christensen är född 1953. Han är mest känd för sina romaner och för Halvbrodern har han fått ett flertal fina priser, till exempel Det norska läsarpriset 2001 och Nordiska rådets litteraturpris 2002.

Cykelsemester och vuxenmobbning

Fyra kvinnor i 40 -årsåldern ger sig ut på cykelsemester på Österlen sista veckan i augusti.
Jenny, Martina, Petra och Anja har länge varit väninnor och varandras förtrogna. Men under det senaste året har de glidit isär - eller åtminstone har Jenny inte haft kontakt med någon av de andra trots deras anrop. 
I Augustiresan skildrar Anna Fredriksson de fyra kvinnornas inbördes relationer, deras familjeliv, brist på familjeliv, mödraskap eller inte, barndom och yrkesliv.
Allteftersom dagarna går kommer de närmare varandra igen och kan dryfta alla svårigheter.
Den som haft ett riktigt tungt år är Jenny.  Hon avancerar på sitt arbete och blir chef över sina gamla arbetskamrater - män och kvinnor. Det blir inte bra. Hennes manlige överordnade behandlar henne som sekreterare, kaffekokerska och handräckning och ger henne inget stöd alls. Jenny som vill vara en duktig flicka tiger, uthärdar, äter Novalucol och Alvedon och får eksem  och löptränar.
Man följer deras cykeltur mellan sevärdheterna på Österlen; Kivik, Kåseberga, Olof Viktors, Apotekarns i Simrishamn, Stenshuvud och Vitemölla.
Det är tydligt att Anna Fredriksson är väl förtrogen med miljön.
Som vanligt utgår Anna Fredriksson ifrån vissa förhållanden som hon funderar över och bygger sin berättelse runt dem. Och som vanligt har hennes romaner ett driv som gör att man vill veta hur det går. 
Jag kan tycka att det blir lite för många bekännelser i rättvisans namn och att slutet är lite tunt. Men innan dess var det riktigt bra. 

Om Sommarhuset och Lyckostigen skrev jag SÅ HÄR

Sofia Tolstoj - fotograf

Bilden är lånad

Vem hade en aning om att Sofia(Sonja) Tolstoj var en skicklig fotograf?
Däremot visste man ju att hon födde många (13) barn och hade en stor författare och en stor gård att sköta.
Och så skrev hon dagbok hela livet. Ja, när hon renskrivit Anna Karenina och Krig och fred och allt det andra en sex - sju gånger, förstås.
Hennes fotografier upptäcktes på 2000-talet av författaren, fotografikuratorn och historikern Leah Bendavid-Vahl i arkivet på Lev Nikolajevitsj Tolstojs statliga museum i Moskva.
2007 samlade hon ett urval av Sofias över 1 000 fotografier i boken ”Song Without Words: The Photographs & Diaries of Countess Sophia Tolstoy”. 

Fotografierna, dagböckerna och breven ger en helt annan bild av äktenskapet mellan Sofia och Leo Tolstoj. Sofia Tolstoj har ofta framställts som sin mans fiende, men nu har man kommit på andra tankar. 
Läs hela den intressanta artikeln HÄR