onsdag 25 september 2013

En svensk främling

2012 fick Göran Rosenberg Augustpriset i skönlitterära klassen för boken om fadern, David Rozenberg, Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz
På biblioteken står den på avdelningen för biografier och memoarer. 
Göran Rosenberg har haft boken om fadern i huvudet under trettio år. Han har sökt sig bakåt i faderns spår och tagit del av brev, dokument, gjort intervjuer och läst böcker för att kartlägga faderns väg från Polen på en mardrömsfärd mellan olika orter i den tyska lägerarkipelagen till den lika slumpartade som mirakulösa räddningen till Sverige och en rad olika uppsamlingsplatser. 
Till slut stiger David Rozenberg av tåget i Södertälje Södra (numera Södertälje Hamn). Här får han arbete och är beredd att ta sig an framtiden. Han är en överlevare, men är han en fortlevare? Davids fästmö, hon som ska bli Göran Rosenbergs mor, överlever också och kommer till Sverige. Allt artar sig väl. Sonen får det svenska namnet Göran och man byter ut "z" i efternamnet till det mera svenska "s". Göran har sin Plats i huset vid rönnbärsallén i närheten av kanalen och järnvägsbron. Här är han hemma. Han spelar ishockey, fotboll och fiol och är populär i skolan. Någon gång kan det hända att han får ordet "jude" kastat efter sig, men det skakar han av sig.
Fadern har däremot förlorat sin Plats och finner ingen ny. Arbetet som rörmontör vid lastbilsfabriken Scania Vabis fungerar bra i några år men sedan grips han av rastlöshet, börjar sova dåligt och blir deprimerad. Ingen förstår hur sjuk han egentligen är. Sonen märker naturligtvis ingenting utan uppfattar fadern som glad och lekfull. Så småningom uppslukas David Rosenberg  av Skuggan. Han tar sitt liv 1960, 37 år gammal. Sonen är då tolv år.
Göran Rosenberg berättar kärleksfullt och med stor inlevelse om sin far. Han lyckas göra det ofattbara så ofattbart som det var och är; det oerhörda som sker medan det vanliga livet pågår. 
Han skildrar en svidande nutidshistoria som vittnena hade svårt att kommunicera. Och det fanns ingen som kunde föra deras talan. De överlevande bemöttes med brist på förståelse och misstänksamhet. Hemlösheten och språkförbistringen gjorde att många överlevande inte orkade bli fortlevare. David Rosenberg var en av dem.
Jag blev mycket berörd av hans tragiska öde och sorgligt korta liv och allt lidande innan han slutligen dukade under.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar